Uttalande om den palestinska befrielsekampen
Antaget vid Kommunistiska Arbetarföreningens årsmöte april 2026
Den 7 oktober 2023 blev en vändpunkt för det palestinska folket och dess kamp på många sätt.
Det blev inledningen på ett folkmord från Israels och USA-imperialismens sida som en direkt hämnd för den palestinska befrielserörelsens framgångsrika attack. I det direkta svaret på attacken dödade sionisterna flertalet av offren i slaget. Detta skedde bland annat genom att tillämpa Hannibal-direktivet, som innebär att hellre döda sina egna än att låta dem bli tillfångatagna. Alla omständigheter kring slaget den 7 oktober är inte utredda ännu. Israel vägrar konsekvent att släppa in oberoende granskare. Uppgifter tyder på att Israel kände till attacken på förhand. Vilken roll detta spelade är ännu inte känt.
Folkmordet i sin tur är en fortsättning på en politisk linje som sionisterna länge har drivit. En bosättarkolonial stats upprättande genom terror och etnisk rensning, en stat bygd på apartheid och rasism med imperialistiskt stöd och beskydd. Israel har alltid fått stöd av den ledande imperialistmakten. Först Storbritannien och nu USA. Israel har inför världen visat sitt totala åsidosättande av de rättsliga- och humanistiskt-borgerliga värden som den västliga imperialismen tidigare har hyllat, men nu ”glömmer” i sitt stöd för den sionistiska folkutrotningspolitiken riktad mot palestinierna och andra folk i området.
Sionismen svarade på attacken den 7 oktober med en urskillningslös krigföring i sedvanlig kolonial stil följt av ett heroiskt motstånd från den samlade palestinska befrielserörelsen, som enades i kamp mot folkmordet. Idag är Gaza mer eller mindre jämnat med marken men har genom det blivit en inspiration för ett växande motstånd, inte minst internationellt mot sionismen. Liksom i Spanien inför andra världskriget har imperialisternas vapentillverkare, dessa handelsmän i död och lidande, utnyttjat slagfältet till att utveckla nya vapen. AI-genererade utrotningsalgoritmer har introducerats och testats i folkmordet, något som senare har använts i en makaber marknadsföring för produkter från dessa krigets profitörer.
De som tidigare förleddes av sionismens myter har idag fått upp ögonen för dess sanna natur. Fraser om en ”tvåstatslösning” blir avslöjad för vad de är; ett fikonlöv för fortsatt sionistisk kolonialism och folkfördrivning. ”Tvåstatslösning” är ingenting man talar om i sionistiska kretsar, det är ett sätt för västvärlden att förvirra frågan, att försöka legitimera staten Israel. Det är i grunden ett stöd för sionismen då utgångspunkten är att acceptera en bosättarkolonial stöld av Palestina. Det var fel av FN att upprätta staten Israel. Förfarandet stred mot alla principer för nationellt självbestämmande. Palestinierna tillfrågades aldrig. Det då socialistiska Sovjetunionen stödde detta beslut att upprätta en sionistisk stat på palestinsk jord. Det var i strid mot mot den principiellt riktiga politik som Sovjetunionen och Komintern tidigare fört sedan början av 1920-talet.
Dagens ohejdade sionistiska terrorism från Israels sida, skyddad av och baserad på USA-imperialismens politik, har på nytt visat att beslutet från 1948 att upprätta staten Israel, var helt fel och måste rivas upp. Inget folk kan leva med en sådan terrorstat som granne. En sekulär, enhetlig demokratisk stat omfattande alla bofasta innevånare i Palestina, efter 1917 års gränser, är det enda alternativet. Dessutom bör Europa sent omsider verkligen ta itu med sin egen antisemitism som varit grundläggande för den kristna och judiska sionismens framväxt. Detta borde ha varit en given slutsats av nazismens framfart och genomförts direkt efter det andra världskriget.
Händelserna den 7 oktober 2023 ledde till omfattande motattacker på alla antiisraeliska krafter i närområdet. Hizbollah i Libanon, den syriska Assad-regimen och Hamas samt övriga organisationer i befrielserörelsen i Gaza och på Västbanken, vidare även mot det islamistiska Iran. USA-imperialismen har under lång tid flyttat fram sina positioner i området på framför allt Rysslands bekostnad och militärt decimerat de styrkor som åtminstone nominellt stött den palestinska saken.
Med Iran-kriget har en förändring skett. USA:s gamla imperialistiska politik har kommit till vägs ände. USA missbedömde både den iranska statens politik och militära kapacitet. För första gången på länge möttes de av hårt motstånd. Israel mötte i sin tur en motståndare av inte tidigare skådad kapacitet och drabbades hårt. USA:s och Israels krig mot Iran har lett till bakslag, som kan ge öppningar för både den kinesiska socialimperialismen och den iranska bourgeoisien i Västasien. För Israel, som även krigat mot Hizbollah i Libanon, kan konsekvenserna av kriget utvecklas till en seriös kris.
USA har i bakgrunden drivit och bekostat Israels folkmordskrig. Enorma mängder krigsmaterial har levererats och i övrigt finansierats från USA. EU:s imperialiststater, inkluderande Sverige, har in grunden inte haft någonting att invända mot den förda politiken utan har de facto stött den både materiellt och politiskt. De har brutit mot bokstaven och andan i konventionen mot folkmord och bör stå till svars för detta.
Sedan den överenskomna vapenvilan i oktober 2025, har Israel, med USA:s stöd fortsatt sitt folkmord fast i lägre takt. Trumps fredsråd är avsett att fortsätta den koloniala och imperialistiska dominansen under en ny täckmantel. Det kunde ha varit ett cyniskt skämt om inte konsekvenserna för folken i Västasien varit så allvarliga. Politiken att bestämma om Palestina utan någon hänsyn till palestinierna, fortsätter den imperialistiska traditionen från Balfour-deklarationen 1917 och Israels skapande 1948.
USA imperialismen använder Israel som sin väpnade arm och attackhund i området, som av geopolitiska skäl, inkluderande naturrikedomar och transportvägar, binder samman tre kontinenter. Västasien är av högsta strategiska intresse även för dagens dominerande imperialiststater USA och Kina.
Den palestinska nationella befrielserörelsen har en svår tid framför sig, men USA-imperialismen har sett sina bästa dagar och är historiskt på tillbakagång. Den är dock fortfarande och på kort sikt den dominerande makten. I de motsättningar som skärpes i kampen mot den växande kinesiska imperialismen finns möjligheter för kommunister att föra fram en framgångsrik politisk linje för Palestinas befrielse. Historiskt har liknande objektiva möjligheter vuxit fram i samband med det första och andra imperialistiska omfördelningskrigen. Den ryska och kinesiska revolutionerna är utmärkta exempel liksom Jugoslaviens och Albaniens befrielser under andra världskriget. En förutsättning för att det verkligen skall bli så för Palestina är att ett kommunistiskt parti växer fram som för en korrekt politik.
Ingen ny politisk ledning har ännu vuxit fram inom den palestinska motståndsrörelsen. Den gamla ledningen, symboliserad av den palestinska myndigheten har urartat till kompradorer och quislingar under sionisternas dominans. De islamistiska krafterna som varit dominerande inom motståndsrörelsen genom Hamas och Islamiska Jihad, är inte ett alternativ. De har kämpat modigt i kriget men är inte och kan inte vara en ledning för det palestinska folket. Islamisterna har inte en politik som kan leda en nydemokratisk revolution. Inte heller har de tidigare sekulära krafterna inom motståndsrörelsen lyckats träda i förgrunden under kampen. Däremot har motståndet sedan den 7 oktober enats på ett praktiskt plan och samverkat i näraliggande frågor i kriget mot sionismen.
Ett nytt kommunistiskt parti, som arvtagare till Kominternpartiets bästa traditioner från 1920- och 1930-talet, innan sionismen på allvar påverkade organisationen, behöver skapas. Ett sådant parti måste ta på sig uppgiften att leda en nationell demokratisk revolution i hela Palestina, så som det definierades 1917. Det innebär att utforma en politik för det arbetande folkets intresse i det nuvarande Israel och övriga Palestina som ett led i att skapa en framtida enad palestinsk stat. Ett sådant parti kan endast skapas av palestinierna i landet och i diasporan.
***
Solidaritetsarbetet för Palestina i Sverige måste fortsätta att utvecklas. Det har sedan 7 oktober 2023 vuxit fram över hela landet, både spontant och i viss grad organiserat och har tidvis samlat mycket stora demonstrationer. Arbetet hämmas av brist på organisation och samordning. KAF tog i april 2024 initiativ till en bred nationell enhetsfront. Det är en korrekt väg att gå och försöken måste fortsätta. Detta måste kopplas samman med arbete för att höja den politiska medvetenheten bland Palestinaaktivister, med syfte att sprida förståelse för Palestina-solidaritetens plats i det allmänna anti-imperialistiska och antikrigsarbetet.
Palestinafrågan måste lyftas fram i allt propagandaarbete inför höstens val. Ett sätt att göra detta är att driva frågan om rätt till politiska asyl för alla palestinier som drabbats av Israels sionistiska statsterror. Detta kopplar ihop Palestina-solidaritet, antiimperialism och proletär internationalism med kamp mot statens invandrar- och arbetarfientliga politik.
> Senaste kommentarer