Uttalande om Ukraina april 2026

’Uttalande om Ukrainakriget och dess plats i dagens imperialistiska motsättningar.

Antaget vid Kommunistiska Arbetarföreningens årsmöte april 2026

Den ryska imperialismens krig mot Ukraina är ett uttryck för imperialismens skärpta motsättningar. Sedan Sovjetunionens fall har det västimperialistiska blocket utnyttjat detta för att stadigt flytta fram sina positioner. Det har skett genom att efterhand ansluta de tidigare Warszawapakts-länderna till NATO, trots muntliga löften till de tidigare Sovjetledarna att så inte skulle ske. USA har under denna tid även låtit en rad vapenkontrollavtal löpa ut samtidigt som detta har utnyttjats till att etablera missiler i baser närmare den ryska gränsen. Då Ryssland reorganiserades och stärktes som imperialistisk makt, men inte fick gehör för sina krav att stoppa NATO:s utvidgning, samtidigt som NATO faktiskt planerade för en utvidgning till den ryska gränsen och då Ukrainas inträde i NATO kom på dagordningen 2008, nåddes en brytpunkt. Den vidare utvecklingen i Ukraina med statskuppen 2014 som väst initierade och var till Rysslands nackdel, följdes av Rysslands tillbakatagande och de facto ockupation av Krim.

Kriget i Ukraina, som började i februari 2022 är nu inne på sitt femte år. Ryssland kontrollerar nu ca 20% av Ukrainas yta inklusive Krim. Utvecklingen har gått mot en relativt stillastående front, där Ryssland mycket sakta vunnit terräng. Detta har medfört stora förluster på bägge sidor. Rysslands och Ukrainas arbetarklass utnyttjas av respektive borgarklass till att slakta varandra. Det är nödvändigt att denna krigspolitik bekämpas. Kriget är i huvudsak ett proxykrig mellan västimperialismen och den ryska imperialismen, men det finns i och med västs statskupp i Ukraina 2014 och den ryska invasionen 2022 även en nationell dimension i konflikten. Den del av borgarklassen som står nära USA och som kan beskrivas som kompradorer måste bekämpas av det ukrainska folket med arbetarklassen i spetsen, som själva måste ta ledningen i försvarskriget mot den ryska invasionen. Den ryska arbetarklassen måste förena sig med sina ukrainska syskon och kämpa för sin imperialistiska regerings nederlag i kriget. Ukrainas nationella oberoende måste säkras liksom alla nationella minoriteters rättigheter i Ukraina. Speciellt gäller detta Ukrainas ryskspråkiga minoritet som den nuvarande regimen förtrycker.

Drönarteknologin och annan krigsteknologi utvecklas snabbt av bägge parter och omfattande bombningar och andra uppdrag, utförs långt inpå motståndarens territorium. Samma utveckling gör det svårt att föra traditionellt krig vid fronterna då alla rörelser för de mesta upptäcks och slås ut på ett tidigt stadium, vare sig det gäller manskap eller fordon. Artilleri, ett annat sätt att bekämpa motståndaren på avstånd, har fått ökad betydelse. Här har Ryssland ett övertag då den samlade västimperialismen inte har industriell kapacitet att hålla Ukrainas styrkor med en tillräckligt mängd ammunition.

Främst Ryssland riktar också in sig på att göra civilbefolkningens lidande till ett vapen i kriget. Det är inget nytt fenomen. Terrorbombningar mot civilbefolkningen i Tyskland skedde under slutet på andra världskriget av USA och Storbritannien då kriget redan var avgjort. Ett exempel är eldstormarna i Dresden. Ett annat exempel är USA:s kärnvapenterror mot Japan 1945. Även då var kriget i Västra Stilla Havsregionen i stort sett avgjort. Vi ser ett klart imperialistiskt krigsförbrytarmönster som upprepas idag.

EU fortsätter att stödja Ukrainas regim. Det finns emellertid interna motsättningar i frågan och en minoritet vill inte ha Ukraina som medlem eller fortsätta det omfattande militära stödet. Det rör sig bland annat om jordbruksfrågan, där vissa länder fruktar att konkurrensen från Ukraina blir förödande för det egna jordbruket och kommer att leda till interna protester. Sådana farhågor förekommer i Polen, Frankrike och Tyskland medan Ungern som fortfarande är beroende av rysk gas, under Orbans tid var emot EU-stöd till Ukraina och ett medlemskap. En aktuell tvistefråga är att Ukraina inte underhåller en gasledning för ryska leveranser till Ungern. Den ungerska inställningen till Ukraina kan förändras med den nytillträdande regeringen. Ungrare utgör även en betydande nationell minoritet i Ukraina.

Folkopinionen i Europa har från anfallskrigets start visat ett stort stöd för Ukraina som ytterligare har underblåsts genom en falsk nyhetsrapportering från den västliga imperialismens sida. Stödet har på vissa håll minskat då kriget har dragit ut på tiden och flyktingvågen visat sig bestående. En opinion mot ett imperialistiskt angreppskrig på ett grannland är välkommet. För kommunister gäller det att öka förståelsen för imperialismens natur, samt att motverka den krigshets och hysteri som borgarklassen i Sverige använder för att få stöd för sin egen imperialistiska linje.

Sverige har sedan 2014 aktivt stött NATO och den del av borgarklassen i Ukraina som stödde sig på västimperialismen i sin strävan efter konfrontation med Ryssland. Det började redan då med militära instruktörer. Detta stöd har efter krigets början utökats till ett omfattande vapenstöd. Kriget har tagits som förevändning för en avsevärd militarisering av Sverige, materiellt, ideologiskt och i desinformationshänseende. Den gamla ”rysskräcken” och ”rysshatet” har åter intensifierats i detta syfte.

Ukraina står på ruinens brant och EU har tvingats till att ge nödlån för att hålla landet under armarna. EU försöker att enas om att stjäla från Rysslands valutareserv, som delvis finns deponerad i EU, främst i Belgien, för att finansiera Ukraina och undvika inställda betalningar. Man har hittills inte lyckats få igenom detta. EU majoritetens avsikt är fortfarande att Ukraina skall blir med i NATO och EU. Då detta kolliderar med Rysslands gamla röda linje att Ukraina inte får bli med i NATO samt att Ryssland har ett övertag i kriget, ter sig detta orealistiskt.

EU och NATO fortsätter att rusta och ställa om för fortsatt krig, som på sikt kommer att inrikta sig på fortsatt expansion österut. Hur detta går är osäkert då den europeiska imperialismen inte längre, på samma sätt som tidigare, kan räkna med USA-imperialismens stöd. Detta har ytterligare klargjorts genom att USA har tvingats prioritera sitt anfallskrig i Västasien. Det har visat sig bland annat i omdirigeringar av ammunitionsleveranser från Ukraina till Israel. Grundorsaken bakom denna svängning är den kinesiska imperialismens framväxt och ökande hot mot USA om världsherraväldet. Europas borgarklasser bedriver en omfattande propaganda för att förbereda och få acceptans inom sina befolkningar för ett eventuellt kommande krig. Detta märks tydligt i Sverige, där man knyter an till det gamla blinda ”rysshatet” för sina syften.

USA-imperialismens intressen i kriget förändras med en alltmer utpräglad nymerkantilistisk politik. USA har inte resurser, varken ekonomiskt eller materiellt, att aktivt driva de gamla krigsmålen i Europa utan verkar för att lasta över den ukrainska bördan på EU. Det kan leda till att NATO upplöses av inre motsättningar och att EU som alternativ upprättar ett närmare militärt samarbete. Istället riktar USA in sig på en kommande konfrontation med Kina, genom att aktivt driva tillbaka kinesiska intressen i Latinamerika samt främja sina egna territoriella intressen, t.ex. Grönland, och genom omfattande upprustning av sin flotta och andra stridskrafter i Stillahavsområdet.

Kina har klargjort att man inte kan tillåta att Ryssland förlorar i Ukraina, samtidigt som europeiska imperialister uttalar sig i motsatt riktning. I vilket fall är det den ukrainska arbetarklassen och det arbetande folket som får lida. I valet mellan att kontrolleras av europeisk imperialism eller rysk imperialism måste bägge alternativen förkastas och en väg för nationellt oberoende och socialismens återupprättande stakas ut. Det är en mycket svår uppgift men oavsett det, den enda på sikt framkomliga vägen.

Sverige har helt slutit upp bakom NATO och det västimperialistiska blockets krigföring. Det betyder en omläggning av den tidigare formella alliansfriheten och neutralitetspolitiken, som nu förkastas. Denna nya linje utsätter Sverige för en verklig risk att drabbas av krig, främst genom förberedelser för att bli ett uppmarschområde för krigförande trupper längre österut men också genom förberedelser att aktivt delta i kommande krig.

För kommunister i Sverige gäller det att ena arbetarklassen mot borgerskapets krigshets och krigsförberedelser samt att ingjuta en förståelse för nödvändigheten av att utnyttja kommande krig för att genom klasskrig ta makten.

Därför framför vi följande paroller:

Ryssland ut ur Ukraina.

Respekt för nationella minoriteter i Ukraina.

Sverige ut ur NATO och EU.

Strikt neutralitet i krig mellan imperialistiska makter.

Bekämpa svensk och all annan imperialism.