Poem skrivet vid ett besök på Jinggangshan 1965, till melodin Vattnets sång
Länge har jag önskat svinga mig upp till molnen,
För andra gången bestiger jag Jinggangberget.
Tusen li har fört mig till mitt forna hem, den forna utsikten har bytts mot nya vyer:
Överallt oriolernas sång och svalornas dans,
Och där, en porlande bäck.
De resliga träden höjer dig mot molnen.
På andra sidan om Huangyangjie,
Se inte ned över stupen!
Vinden och åskan rasade,
Fanorna fladdrade,
Landet fick fred.
Trettioåtta år har svunnit, ett enda kort ögonblick!
Vi kan svinga oss upp till den högsta himlen och omfamna månen,
Vi kan tränga till de fem oceanernas djup och fånga sköldpaddan,
Återvänder sedan med glada skratt och segersånger.
Ingenting på vår jord är för svårt,
För den som är villig att klättra.
Dikten är skriven 1965. Mao ser tillbaka på vad revolutionen har uppnått sedan starten1927. Många segrar har vunnits men kampen måste fortsätta. Och bara den som vågar, kan vinna allt!
