Kommunistiska arbetarföreningen publicerar SKP:s postuma hyllning till Mao Zedong för 50 år sedan. Detta klarsynta uttalande och likaledes kommentar, visar helt klart att SKP då var ett maoistiskt parti. För SKP:s utveckling efter Maos bortgång hänvisar vi till SKA:s verksamhetsberättelse från kongressen 1982.
/ masi
Kondoleansbrev från Sveriges Kommunistiska Parti till Kinas Kommunistiska Partis Centralkommitté
Stockholm, 9 september 1976
Kära kamrater,
Chockerade och bestörta har Sveriges Kommunistiska Parti mottagit sorgebudet om ordförande Mao Tse-tungs död. Med yttersta sorg och saknad vill vi överbringa våra varmt kända kondoleanser till Kinas Kommunistiska Parti, Folkrepubliken Kinas regering och hela det kinesiska folket.
Under ett halvt århundrade ledde ordförande Mao Tse-tung det kinesiska folkets kamp mot imperialismen och de kinesiska utsugarklasserna. Han utformade konkret, levande och framgångsrikt en korrekt linje för Kinas Kommunistiska Parti, i strid mot felaktiga och kontrarevolutionära strömningar.
Under ledning av ordförande Mao Tse-tung och Kinas Kommunistiska Parti har det kinesiska folket byggt upp sitt land ntill en rik och blomstrande socialistisk stat. I kamp mellan de två linjerna har det försvarat proletariatets: diktatur mot alla förrädiska angrepp från bourgeoisins företrädare, som Liu Shao-chih, Lin Piao, Teng Hsiao-ping och deras anhängare. Genom att ständigt ta klasskampen som den avgörande länken, har de vägledda av Mao Tse-tungs linje, beslutsamt försvarat nuppnådda framsteg och ständigt gått framåt mot större segrar.
Ordförande Mao Tse-tung gick ständigt i spetsen i kampen mot Chursjtjovs moderna revisionism och den sovjetiska socialimperialismen. Under Mao Tse-tungs ledning har Kinas kommunister fört oförsonlig kamp mot Sovjetledarnas förrädiska försök att framställa sitt fascistiska samhällssystem som ”socialistiskt” och sin imperialistiska politik som ”proletär internationalism”. De kinesiska kommunisterna har konsekvent stött staternas kamp för oberoende, nationernas kamp för frigörelse och folkens kamp för revolution. Därigenom har de givit ett ovärderligt bidrag till den revolutionära kampen världen över.
Ordförande Mao Tse-tungs vidareutveckling av marxismen- leninismen har inspirerat och väglett kommunisterna och dem kommunistiska partierna världen över. Ordförande Mao Tse-tung har därigenom inspirerat proletariatets befrielsekamp och den socialistiska revolutionen som ingen annan i vår tid.
Vårt parti, Sveriges Kommunistiska Parti, skapades i kamp mot den moderna revisionismen. Vi har alltid haft och har fortfarande strävan att fast grunda partiet på den vetenskapliga socialismen, den av Mao Tse-tung vidareutvecklade marxismen-leninismen, vars principer vi söker tillämpa på ett riktigt sätt i enlighet med de svenska förhållandena.
Sveriges Kommunistiska Parti har alltid hyllat ordförande Mao Tse-tung som en av marxismen-leninsimens stora banérförare, tillsammans med Karl Marx, Friedrich Engels, Vladimir Iljitj Lenin och Josef Stalin. Vi vet att hans namn kommer att stå bland dessa världsproletariatets främsta ledare för evig tid.
Vårt parti kommer att hylla ordförande Mao Tse-tungs minne genom att öka våra ansträngningar för att höja våra medlemmars kunskap om och förståelse för den strategi och taktik för revolutionen som ordförande Mao Tse-tung har utvecklat. Vi kommer att mångdubbla vår kamp mot de bägge supermakterna, särskilt den sovjetiska socialimperialismen. Vi kommer att förbereda oss bättre för hårda strider i framtiden.
Länge leve Kinas ärorika, hjältemodiga, segerrika Kommunistiska Parti!
Länge leve marxismen-leninismen, Mao Tse-tungs tänkande!
Sveriges Kommunistiska Parti,
Partistyrelsen
Roland Pettersson
ordförande
Till minnet av kamrat Mao Tse-tung
av Stefan Lindgren
( då redaktör för SKP:s tidning ”Gnistan”)
”Vare sig det gäller Kina eller andra länder i världen kommer sammanfattningsvis över 90 procent av befolkningen så småningom att stödja marxismen-leninismen. Det finns fortfarande många människor i världen som ännu inte har vaknat upp på grund av bedrägeri från socialdemokrater, revisionister, imperialister och reaktionärer i skilda länder. Men likafullt kommer de gradvis vakna upp och stödja marxismen-leninismen. Folkets massor kommer så småningom att resa sig i revolution. Världsrevolutionen måste segra.” (1)
Orden yttrades av Mao Tse-tung 1962. Maos militanta uttalanden spreds över jorden och inspirerade revolutionärer i Sydostasien, södra Afrika, Latinamerika och Europa.
Det är frestande att kalla detta uttalande liksom Maos uttalande 1946 om den amerikanska imperialismen som en ”papperstiger” (2) för profetiska. Det var de nu inte. Mao och de kinesiska kommunisterna kunde genom att analysera världsutvecklingen och sprickorna i den relativa stiltjen efter andra världskriget, förutsäga det väldiga revolutionära uppsving som skulle komma: folkens väpnade kamp i Sydostasien, afroamerikanernas uppror i USA, de revolutionära arbetarnas och studenternas uppsving i Frankrike 1968, den antiimperialistiska och revolutionära rörelsens födelse här hemma.
Mao Tse-tungs storhet ligger inte i hans person. Han gick själv i spetsen för att bekämpa den borgerliga kult av sin egen person som Lin Piao och andra förrädare dolde sig bakom. Det finns inga födda genier. Maos storhet och genialitet ligger uteslutande i hans förmåga att uttrycka massornas krav och önskningar och visa metoden för dem att uppnå sina mål.
För folken i världen är den sida av Mao Tse-tungs tänkande som haft den största betydelsen, hans lära om folkkriget: Mao förklarade ”En svag nation kan besegra en stark, en liten nation kan besegra en stor. Folket i ett litet land kan förvisso besegra angrepp från ett stort land, om det bara vågar resa sig i kamp, gripa till vapen och ta sitt lands öde i egna händer.” (3)
Maos idéer om folkkriget har under 60- och 70-talen blivit till en materiell kraft i händerna på befrielserörelserna i Sydostasien, Mellanöstern och södra Afrika.
”Oktoberrevolutionens salvor förde marxismen-leninismen till oss”, konstaterade Mao i en historik över det kinesiska kommunistpartiet. (4)
På samma sätt som segern i oktober 1917 utövade stort inflytande på de kinesiska revolutionära intellektuella, gav socialismens nederlag i Sovjetunionen på 50-talet en impuls nu i omvänd riktning åt de kinesiska kommunisterna. Sovjet blev det stora negativa exempel med vilket kineserna började omforma sin socialism.
Mao Tse-tung drog långtgående slutsatser av vad som hänt i Sovjet. Han förklarade 1964 i ett tal som offentliggjordes först 6 år senare:
”Att revisionismen kommer till makten betyder att borgarklassen kommer till makten. ”” (5)
”Sovjetunionen av idag lyder under borgarklassens diktatur, en storbourgeoisins diktatur, en diktatur av den tyska fascistiska sorten, en diktatur av Hitlertyp.” (6)
Tolv år av oavbrutna sovjetiska krigsrustningar, förföljelser av oppositionella, ockupationer av främmande länder och otaliga fall av imperialistisk inblandning har gett Mao rätt. Förståelsen för detta uttalande kommer att få lika stor betydelse för världsutvecklingen som Maos tidigare uttalanden om den amerikanska imperialismen.
En annan konsekvens av Maos tal från 1964 är att den kamp som hela tiden, ända sedan 20-talet, pågått mellan två linjer i det kinesiska kommunistpartiet är en kamp som avgör Kinas öde. Skulle Liu Shao-chi, Lin Piao eller Teng Hsiao-ping ha segrat skulle Kina förvisso ha förvandlats till en borgerlig diktatur, ett kapitalistiskt och imperialistiskt land, ja Kina skulle säkert bli en tredje reaktionär supermakt.
Därför får revolutionen inte avstanna med att proletariatet gripit statsmakten.
In i sina sista levnadsdagar fortsatte Mao Tse-tung att mana de kinesiska massorna till uppror. Bombardera högkvarteret! skrev han i sin väggtidning 1966, som utlöste den stora proletära Kulturrevolutionen.
På fabrikerna satt direktörerna åter som små kungar och styrde arbetarna med ordningsregler som piska och en åttagradig löneskala som morot. På universiteten var det åter de gamla härskarklassernas ättlingar som armbågade sig fram.
Med följande ord utlöste Mao Tse-tung själv 1975 en rörelse mot dessa missförhållanden och för att stärka den proletära diktaturen: ”Kina är ett socialistiskt land. Före befrielsen var det ungefär som under kapitalismen. Nu tillämpar vi fortfarande ett åttagradigt lönesystem, fördelning åt var och en efter prestation och varuutbyte med hjälp av pengar. Allt detta skiljer sig föga från vad som tillämpades i det gamla samhället. Skillnaden är att ägandesystemet har förändrats….I vårt land tillämpas för närvarande ett varusystem, och även lönesystemet är ojämlikt, eftersom vi har det åttagradiga lönesystemet osv. Detta kan endast begränsas under proletariatets diktatur.”” (7)
Sedan 1 juli i år måste alla stats- och partifunktionärer i Kina tillbringa minst två månader om året och en dag i veckan ute i den direkta produktionen. (8) Arbetarkontroll av industrin har genomförts över hela linjen. De gamla direktörerna har ersatts med de direktvalda revolutionskommittérna.
På Mao Tse-tungs personliga initiativ skrevs i januari 1975 strejkrätten in i författningen, för att ge arbetarklassen ytterligare maktmedel att hålla efter byråkratin,
I Kina lever många före detta godsägare och kapitalister kvar. Men Mao menade att det inte är dessa som utgör den stora faran för Kinas revolution. För bara några månader sedan sa Mao med adress till Kinas alla kommunister:
”Man håller på att göra socialistisk revolution och vet ändå inte var bourgeoisin befinner sig. Den befinner sig mitt inne i det kommunistiska partiet — de personer i maktställning inom partiet som går den kapitalistiska vägen.” (9)
Under kort tid har fyra av den kinesiska revolutionens ledare, Tung Pi-wu, Kang Sheng, Chou En-lai och nu Mao Tse-tung dött. Självfallet kommer bourgeoisins representanter inom det kinesiska kommunistpartiet att söka utnyttja detta. Men utgången i den kampen avgörs inte som så många borgerliga Kina-skådare tror av en tvekamp i toppen mellan vad man kallat en ”shanghaimaffia”” och de ”moderata”.
När Teng Hsiao-ping störtades i april, två dagar efter att en handfull av hans anhängare gått till attack mot polis och myndigheter på Tien An Men-torget, så var det avgörandet i en strid som börjat redan i november 1975 på Tsinghua-universitetet och därefter spritt sig över hela landet. Om de revolutionära massorna i Kina inte eftertryckligt förkastat Tengs linje att ”arbetare inte har kunskaper nog” för att ta makten på alla samhällets områden, så hade Teng idag kunnat vara Maos efterträdare.
Nu är det Maos anhängare som tar över. Men de vet att kampen inte är slut. De måste hålla fast vid klasskampen och följa det uttalande Mao gjorde, kort före sin död: ”Klasskampen är huvudlänken och allt annat beror på den.”” (10)
För oss här hemma som hämtat inspiration och vägledning hos Mao i kampen för den svenska arbetarklassens intressen för ett rikta kommunistiskt parti och för den socialistiska revolutionen gäller det nu att rätt hylla Mao Tse tungs insatser.
Nu kommer många av socialismens och de kinesiska kommunisternas belackare att i en stor omfamning försöka kanonisera Mao Tse-tung och förvandla honom till en stor asiatisk bondeledare från 30- 40-talet.
Lika säkert kommer Maos betydelse för den svenska arbetarklassen att förtigas.
Mao vägledde de kinesiska kommunisterna i skapandet av en äkta socialism som sliter masken av Sovjet-ledarna. Utan det revolutionära Kina under Maos ledning hade socialismen i svenska arbetares ögon ännu varit liktydigt med ofrihet, byråkrati offensiva kärnvapen, arbetsläger och mentalsjukhus.
NOTER
(1) Tal av ordförande Mao Tse-tung vid Kinas Kommunistiska Partis
centralkommittés (utvidgade) arbetskonferensen 30 januari 1962.
(2) Samtal med den amerikanska korrespondenten Anna Louise Strong, Skrifter i
Urval, tredje uppl s 321.
(3) Världens folk, förena er och besegra de amerikanska angriparna och alla deras
medlöpare! 20 maj 1970 (På svenska i Kinesisk Bulletin 5/1970).
(4) Om folkets demokratiska diktatur, Skrifter i Urval, tredje uppl s 344.
(5) Ett tal av Mao Tse-tung i augusti 1964.
(6) Ett tal av Mao Tse-tung 11 maj 1964.
(7) Kina idag 4/75.
(8) Se GNISTAN 28/76.
(9) Folkets Dagblad 18 april 1976.
(10) Kina idag 3/76.