Olika trotskistiska organisationer – nu senast Revolutionära Kommunistiska Partiet i Sverige – framställer gärna Trotskij som Lenins sanne arvtagare och Stalin som en usurpator. Trotskij beskrev sig själv som ”bolsjevik-leninist”. Ingenting kan vara mera felaktigt. Lenins polemik mot Trotskij är mycket omfattande och genomgripande. Den kan fylla en hel bok. Förmodligen var Lenin den förste som karakteriserade Trotskij och hans anhängare just som ”trotskister”.
Detta är en sammanställning av citat av Lenin om Trotskij, utförligt sammanställda av den avlidne Klo Mckinsey. Observera att det inte är säkert att denna översättning av Lenin-citaten eller titlar på verk eller artiklar överensstämmer med tidigare gjorda översättningar till svenska i fråga om den exakta ordalydelsen.
Döm själva.
* * *
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ
av Klo Mckinsey
[10 inlägg]
Det räcker med att läsa alla 45 volymerna av Lenins Samlade verk samt några av hans andra skrifter för att se att han ofta kritiserade och skarpt fördömde Trotskij. De som verkar tro att Trotskij var den rätta bäraren av Lenins fackla behöver definitivt läsa de följande 10 inläggen i detta avseende. Men först bör vi notera Lenins komplimanger till Stalin.
Några anmärkningsvärda exempel är följande.
I en artikel i Socialdemokraten 1913 med titeln R.S.D.A.P:s nationella program sade Lenin:
“Varför och hur den nationella frågan för närvarande har ställts på sin spets… framgår i detalj av själva resolutionen. Det finns knappast något behov av att uppehålla sig vid detta med tanke på situationens klarhet. Denna situation och grunderna för ett nationellt program för socialdemokratin har nyligen behandlats i marxistisk teoretisk litteratur (den mest framträdande platsen intas av Stalins artikel).” Han hänvisar till Stalins skrift med titeln Marxismen och den nationella frågan.
Vid Rysslands Kommunistiska Partis (RKP):s 11:e kongress 1922 var Lenin mer smickrande mot Stalin när han sa: “Det är fruktansvärt svårt att göra detta; vi saknar män! Men Preobrazjenskij kommer och säger lättvindigt att Stalin har jobb i två kommissariat. Vem av oss har inte syndat på det här sättet? Vem har inte åtagit sig flera uppgifter samtidigt? Och hur kan vi göra något annat? Vad kan vi göra för att bevara nationaliteterna, för att hantera alla Turkestan-, Kaukasus- och andra frågor? Allt detta är politiska frågor! De måste lösas. Det är frågor som har sysselsatt de europeiska staterna i hundratals år, och endast ett försvinnande litet antal av dem har lösts i demokratiska republiker. Vi håller på att lösa dem, och vi behöver en man som företrädarna för alla dessa nationer kan vända sig till och diskutera deras svårigheter i detalj. Var kan vi hitta en sådan man? Jag tror inte att kamrat Preobrazjenskij kan föreslå någon bättre kandidat än kamrat Stalin. (Lenins Collected Works, vol. 33, sidan 315
I ett brev till Gorkij i februari 1913 sade Lenin om Stalin: “Vi har en fantastisk georgier som har satt sig ner för att skriva en stor artikel för Prosvesjtjenije, för vilken han har samlat allt österrikiskt och annat material.” Lenins Collected Works, vol. 35, sidan 84.
***************************************************************
NU KAN VI GÅ VIDARE TILL DET FÖRSTA INLÄGGET
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ
INLÄGG #1
Det är mycket viktigt att notera att följande uttalanden om Trotskijs idéer, taktik och personlighet gjordes av Lenin, inte av Stalin.
Vid Rysslands Socialdemokratiska Arbetarpartis (RSDAP) andra kongress 1903 sade Lenin i det tredje talet i diskussionen om agrarprogrammet:
“Däri ligger den grundläggande skillnaden mellan oss och liberalerna, vars tal om förändringar och reformer ‘förorenar’ folkets sinnen. Om vi i detalj skulle redogöra för alla krav på avskaffande av livegenskapen, skulle vi fylla hela volymer. Det är därför vi bara nämner de viktigaste formerna och varianterna av livegenskap, och överlåter åt våra kommittéer på de olika orterna att utarbeta och föra fram sina särskilda krav som en utveckling av det allmänna programmet. Trotskijs anmärkning om att vi inte kan befatta oss med lokala krav är felaktig, för frågan… är inte bara lokal.”
Vid samma kongress gjorde Lenin en ytterst viktig och framsynt kommentar med avseende på Trotskijs teoretiska visdom. Han sade:
“För att komma till huvudämnet måste jag säga att kamrat Trotskij fullständigt har missförstått kamrat Plechanovs grundläggande idé, och hans argument har därför undvikit sakens kärna. Han har talat om intellektuella och arbetare, om klasståndpunkten och om massrörelsen, men han har inte lagt märke till en grundläggande fråga: inskränker eller utvidgar min formulering begreppet partimedlem? Om han hade ställt sig den frågan skulle han lätt ha kunnat se att min formulering inskränker detta begrepp, medan Martovs utvidgar det, ty (för att använda Martovs eget korrekta uttryck) det som utmärker hans begrepp är dess “elasticitet”. Och i den period av partiets liv som vi nu genomgår är det just denna “elasticitet” som otvivelaktigt öppnar dörren för alla element av förvirring, vacklan och opportunism. För att motbevisa denna enkla och uppenbara slutsats måste man bevisa att det inte finns några sådana element, men det har inte ens fallit kamrat Trotskij in att göra det. Det kan inte heller bevisas, för alla vet att sådana element finns i överflöd, och de finns också i arbetarklassen…. Kamrat Trotskij misstolkade helt huvudidén i min bok Vad skall göras när han talade om att partiet inte är en konspiratorisk organisation. Han glömde att jag i min bok föreslår ett antal olika typer av organisationer, från de mest hemliga och mest exklusiva till jämförelsevis breda och “lösa” organisationer. Han glömde att partiet bara får vara förtruppen, ledaren för arbetarklassens väldiga massor, som i sin helhet (eller nästan i sin helhet) arbetar “under kontroll och ledning” av partiorganisationerna, men som i sin helhet inte tillhör och inte bör tillhöra ett “parti”. Låt oss nu se vilka slutsatser kamrat Trotskij kommer fram till följd av sitt grundläggande misstag. Han hade här sagt oss att om arbetare i led efter led arresterades, och alla arbetare skulle förklara att de inte tillhörde partiet, så skulle vårt parti verkligen vara ett märkligt parti! Är det inte tvärtom? Är det inte kamrat Trotskijs argument som är märkligt? Han betraktar det som något sorgligt, något som en revolutionär med någon som helst erfarenhet bara skulle glädjas åt. Om hundratals och tusentals arbetare som arresterades för att ha deltagit i strejker och demonstrationer inte visade sig vara medlemmar i partiorganisationer, så skulle det bara visa att vi har bra organisationer, och att vi fullgör vår uppgift att hålla en mer eller mindre begränsad krets av ledare hemlig och dra in bredast möjliga massor i rörelsen.”
I en artikel skriven 1905 med titeln Socialdemokratin och den provisoriska revolutionära regeringen talade Lenin om Parvus och sade:
“Han förespråkade öppet (tyvärr tillsammans med vindflöjeln Trotskij i ett förord till den senares bombastiska pamflett (Före den nionde januari) idén om den revolutionärt demokratiska diktaturen, idén att det var socialdemokraternas plikt att delta i den provisoriska revolutionära regeringen efter att enväldet störtats.”
Senare i samma artikel sade Lenin:
“Det vore ytterst skadligt att hysa några illusioner på denna punkt. Om den där vindflöjeln Trotskij nu skriver (tyvärr sida vid sida med Parvus) att en fader Gapon bara kan framträda en gång’, att ‘det inte finns plats för en andra Gapon’, så gör han det helt enkelt därför att han är en vindflöjel. Om det i Ryssland inte fanns plats för en andra Gapon, skulle det inte heller finnas plats för en verkligt ‘stor’ fullbordad demokratisk revolution.”
I ett brev från 1904 till Stasova, Lengnik och andra skrev Lenin:
“En ny pamflett av Trotskij kom nyligen ut under *Iskra*:s redaktion, som det meddelades. Detta gör det till “Credo” som det var för den nya Iskra. Pamfletten är ett paket av fräcka lögner, en förvrängning av fakta…. Pamfletten är ett slag i ansiktet både på den nuvarande redaktionen för C.O. och på alla partiarbetare. När man läser en broschyr av detta slag ser man tydligt att ’minoriteten’ har ägnat sig åt så mycket lögn och falskhet att den inte kommer att kunna producera något hållbart….”
I en artikel från 1905 med titeln Vredgad impotens sade Lenin: “Vi vill påminna läsaren om att till och med herr Struve, som ofta har uttryckt principiell sympati med Trotskij, Starover, Akimov och Martynov, och med ny-Iskra-riktningarna i allmänhet och ny-Iskra-konferensen i synnerhet – till och med herr Struve var på sin tid tvungen att erkänna att deras ståndpunkt inte är helt korrekt, eller snarare helt felaktig.”
Vid RSDAP:s femte kongress 1907 sade Lenin: “Några ord om Trotskij. Han talade å ‘centrums’ vägnar och uttryckte Bunds åsikter. Han rasade mot oss för att vi hade lagt fram vår ‘oacceptabla’ resolution. Han hotade med en regelrätt splittring, med att dumagruppen, som påstås ha tagit anstöt av vår resolution, skulle dra sig tillbaka. Jag betonar dessa ord. Jag uppmanar er att läsa om vår resolution. …. När Trotskij sade: “Er oacceptabla resolution förhindrar att era rätta idéer förverkligas”, ropade jag till honom: “Ge oss er resolution! Trotskij svarade: “Nej, dra först tillbaka er egen. Visst är det en fin position för ’centern’ att inta, eller hur? På grund av vårt (enligt Trotskijs mening) misstag (’taktlöshet’) straffar han hela partiet…. Varför fick ni inte igenom er resolution, kommer vi att få frågan om ute på orterna. Därför att centern (som Trotskij talade för) tog illa vid sig av den och i upprördhet vägrade att lägga fram sina egna principer! Det är en ståndpunkt som inte bygger på principer, utan på centrums brist på principer.”
Vid samma kongress protesterade Lenin mot Trotskijs ändringsförslag till bolsjevikernas resolution om inställningen till borgerliga partier genom att säga:
“Vi måste vara överens om att Trotskijs ändringsförslag inte är mensjevikiskt, att det uttrycker ‘exakt samma’, det vill säga bolsjevikiska, idé. Men Trotskij har uttryckt denna idé på ett sätt som knappast är bättre (än mensjevikernas – reds anm.)…. Trotskijs tillägg är överflödigt, eftersom vi inte fiskar efter unika fall i resolutionen, utan fastställer socialdemokratins grundläggande linje i den borgerliga ryska revolutionen.”
När Lenin senare diskuterade samma fråga (vilken inställning partiet borde ha till borgerliga partier) sade han:
“Frågan om socialdemokratins inställning till borgerliga partier är en av de frågor som kallas ‘allmänna’ eller ‘teoretiska’, dvs sådana som inte är direkt kopplade till någon bestämd praktisk uppgift som partiet står inför vid ett givet tillfälle. Vid RSDAP:s kongress i London förde mensjevikerna och bundisterna en hård kamp mot att sådana frågor skulle tas upp på dagordningen, och de fick tyvärr stöd av Trotskij, som inte tillhör någon av sidorna. Vårt partis opportunistiska flygel (lägg märke till att det är den grupp som Trotskij allierade sig med – ö.a.) försvarade, liksom andra socialdemokratiska partier, en ’affärsmässig’ eller ’praktisk’ dagordning för kongressen. De ryggade tillbaka för ’breda och allmänna’ frågor. De glömde att bred, principiell politik i slutändan är den enda verkliga, praktiska politiken. De glömde att den som tar itu med delproblem utan att dessförinnan ha löst allmänna problem oundvikligen och i varje steg kommer att ’stöta på’ dessa allmänna problem utan att själv inse det. Att blint stöta på dem i varje enskilt fall innebär att man dömer sin politik till den värsta vacklan och principlöshet.” Och det är helt klart vilken filosofi Trotskij anslöt sig till.
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #2
Vår lista över Lenins uttalanden om Trotskij fortsätter:
År 1909 skrev Lenin en artikel med titeln Den proletära kampens mål i vår revolution och sa följande:
“Vad gäller Trotskij, som kamrat Martov har dragit in i kontroversen om tredje partier som han har organiserat… kan vi absolut inte gå in på en fullständig undersökning av hans åsikter här. En separat artikel av avsevärd längd skulle behövas för detta. Genom att bara beröra Trotskijs felaktiga åsikter, och citera brottstycken av dem, sår kamrat Martov bara förvirring i läsarens sinne…. Trotskijs stora misstag är att han ignorerar revolutionens borgerliga karaktär och inte har någon klar uppfattning om övergången från denna revolution till den socialistiska revolutionen. Detta stora misstag leder till de misstag i sidofrågor som kamrat Martov upprepar när han citerar ett par av dem med sympati och gillande. För att inte lämna saker och ting i det förvirrade tillstånd som kamrat Martov har reducerat dem till genom sin utläggning, ska vi åtminstone avslöja felaktigheten i de av Trotskijs argument som har vunnit kamrat Martovs gillande.”
Senare i samma artikel säger Lenin:
“Trotskijs andra uttalande som citeras av kamrat Martov är också felaktigt. Det är inte sant att ‘hela frågan är vem som kommer att bestämma regeringens politik, vem som kommer att utgöra en homogen majoritet i den’ och så vidare. Och det är särskilt osant när kamrat Martov använder det som ett argument mot proletariatets och böndernas diktatur. Trotskij själv medger under sin argumentation att ’representanter för den demokratiska befolkningen kommer att delta’ i ’arbetarregeringen’, dvs. medger att det kommer att finnas en regering bestående av representanter för proletariatet OCH bönderna. På vilka villkor proletariatet kommer att delta i revolutionens regering är en helt annan fråga, och det är mycket troligt att bolsjevikerna i denna fråga kommer att vara oense inte bara med Trotskij utan också med de polska socialdemokraterna.”
Lägg märke till hur Lenin inte anser att Trotskij är bolsjevik.
Och slutligen säger Lenin också i samma artikel:
“I vilket fall som helst är kamrat Martovs slutsats att konferensen var överens med Trotskij, av alla människor, i frågan om relationerna mellan proletariatet och bönderna i kampen om makten en fantastisk motsägelse av fakta, ett försök att i ett ord läsa in en innebörd som aldrig diskuterades, inte nämndes och inte ens tänktes på vid konferensen.”
År 1910 skrev Lenin flera artiklar i vilka han sade följande:
Artikel= “Fraktion av anhängare av otzovism och gudsbygge” där han sa: “Poängen var att mensjevikerna (genom Trotskijs mun 1903-04) var tvungna att förklara: det gamla Iskra och det nya är poler ifrån varandra.”
Artikel= “Anteckningar från en publicist” i vilken han sade:
“Med rörande enighet misshandlar likvidatorerna och otzovisterna bolsjevikerna i vått och torrt. Bolsjevikerna bär skulden, det bolsjevikiska centret bär skulden…. Men Axelrods och Aleksiinskijs kraftigaste skällsord tjänar bara till att visa deras fullständiga oförmåga att förstå innebörden och betydelsen av partiets enhet. Trotskijs resolution skiljer sig bara utåt från Axelrods och Alexinskijs ’utgjutelser’. Den är mycket ’försiktigt’ utformad och gör anspråk på att vara rättvis ’över fraktionerna’. Men vad är dess innebörd? ’Bolsjevikledarna’ bär skulden för allt – detta är samma ’historiefilosofi’ som Axelrod och Alexinskij…. Man behöver bara ställa denna fråga för att se hur ihåliga de vältaliga fraserna i Trotskijs resolution är, för att se hur de i själva verket tjänar till att försvara just den ståndpunkt som Axelrod och Co, och Alexinsky och Co har…. I de allra första orden i sin resolution uttryckte Trotskij hela andan i den värsta sortens förlikning, ’förlikning’ inom citationstecken, eller en sekteristisk och filiströs förlikning…. Det är i detta som den enorma skillnaden ligger mellan verklig inre partikamp, som består i att rensa partiet från likvidationism och otzovism, och Trotskijs och Co:s ‘förlikning’, som i själva verket gör likvidatorerna och otzovisterna den mest trogna tjänst, och därför är *en ondska* som är desto farligare för partiet ju mer listigt, konstfullt och retoriskt den döljer sig med uttalat partivänliga, uttalat antifraktionistiska deklamationer.” (Lenins Collected works, vol. 16, sidorna 209-211)
Senare sade Lenin: “Utkastet till denna resolution överlämnades till centralkommittén av mig själv, och klausulen i fråga ändrades av plenum självt efter att kommissionen hade avslutat sitt arbete; den ändrades på förslag av Trotskij, som jag kämpade mot utan framgång.” (Ibid. sidan 215)
Och detta följdes senare av: “Här har ni materialet – litet, men karakteristiskt material – som klargör hur tomma Trotskijs och Jonovs fraser är.”
Med hänvisning till Trotskijs hållning när han diskuterade likvidationismen säger Lenin: “Om detta ska vi tala längre fram, där det blir vår uppgift att visa den fullständiga ytligheten i den uppfattning som Trotskij har….” ….
I en annan svidande anklagelse i samma artikel säger Lenin:
“Därför är Trotskijs och Yonovs ‘försoningssträvanden’ inte löjliga och eländiga. Dessa ansträngningar kan bara förklaras av en fullständig oförmåga att förstå vad som sker. De är harmlösa ansträngningar nu, för det finns ingen bakom dem utom de sekteristiska diplomaterna utomlands, utom okunnighet och brist på intelligens på vissa avlägsna platser.”
Lenin fortsätter i samma anda och säger:
“Det avskyvärda brott som begås av *spindelfria ‘medlare’* som Yonov och Trotskij, som försvarar eller rättfärdigar dessa människor, är att de orsakar deras ruin genom att göra dem mer beroende av likvidationismen…. Att denna ståndpunkt hos Yonov och Trotsky är felaktig borde ha varit uppenbart för dem av det enkla skälet att den motbevisas av fakta.”
I en artikel med titeln Hur vissa socialdemokrater informerar Internationalen om läget i RSDAP sade Lenin: “Ja, det är den ‘icke-fraktionistiske’ kamrat Trotskij, som inte har några betänkligheter mot att öppet göra reklam för sin fraktions propagandablad.”
I en artikel skriven 1910 med titeln Ett öppet brev till alla partivänliga socialdemokrater sa Lenin om Trotskij:
“Om Trotskij och liknande förespråkare för likvidatorerna och otzovisterna förklarar detta närmande ‘utan politiskt innehåll’, så vittnar sådana tal bara om Trotskijs *hela principlöshet*, hans politiks verkliga fientlighet mot politiken för det faktiska (och inte bara begränsade till löften) avskaffandet av fraktioner.”
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #3
Vår lista över Lenins fördömanden av Trotskij fortsätter:
I ett brev Till centralkommittén från 1911 sade Lenin: “Vi återupptar vår fria kamp mot liberalerna och *anarkisterna*, som uppmuntras av ledaren för ‘försonarna’, Trotskij. Frågan om pengarna är för oss en sekundär fråga, även om vi naturligtvis inte har för avsikt att överlämna fraktionens pengar till blocket likvidatorer+anarkister+Trotskij, samtidigt som vi inte på något sätt avstår från vår rätt att inför den internationella socialdemokratiska rörelsen avslöja detta block, dess finansiella ‘bas’ (de ökända vperyodistiska ‘fonderna’ som skyddas från avslöjande av Trotskij och golosisterna).”
Senare säger Lenin: “Det har skett en fullständig utveckling av det som redan skisserades ganska tydligt vid plenumet (till exempel *försvaret av den anarkistiska skolan, av Trotskij* + golosisterna). Blocket av liberaler och anarkister med hjälp av förlikningsmännen förstör skamlöst resterna av partiet utifrån och hjälper till att demoralisera det inifrån. Det formalistiska spelet med att ‘bjuda in’ golosisterna och trotskisterna till de centrala organen reducerar slutligen de redan försvagade partivänliga elementen till impotens.”
I en artikel från 1911 med titeln Den historiska innebörden av den inre partikampen i Ryssland kommenterade Lenin: “Teorin att kampen mellan bolsjevism och mensjevism är en kamp om inflytande över ett omoget proletariat är inte ny. Vi har stött på den sedan 1905 i otaliga böcker, pamfletter och artiklar i den liberala pressen. Martov och Trotskij lägger fram för de tyska kamraterna *liberala åsikter med marxistisk täckmantel*….” Trotskij förklarar: ‘Det är en illusion’ att föreställa sig att mensjevismen och bolsjevismen ‘har slagit djupa rötter i proletariatets djup’. Detta är ett exempel på de klingande men tomma fraser som vår Trotskij är en mästare på. Rötterna till divergensen mellan mensjevikerna och bolsjevikerna ligger inte i “proletariatets djup”, utan i den ryska revolutionens ekonomiska innehåll. Genom att ignorera detta innehåll har Martov och Trotskij berövat sig själva möjligheten att förstå den historiska innebörden av den interna partikampen i Ryssland.”
Senare i samma artikel säger Lenin:
“Av samma skäl är Trotskijs argument att splittringar i den internationella socialdemokratiska rörelsen orsakas av ‘den socialrevolutionära klassens anpassningsprocess till parlamentarismens begränsade (smala) villkor’, medan de i den ryska socialdemokratiska rörelsen orsakas av intelligentsians anpassning till proletariatet, *absolut falskt*. Trotskij skriver…. Detta verkligt ’ohämmade’ frasmakeri är bara liberalismens ’ideologiska skugga’. Både Martov och Trotskij blandar ihop olika historiska perioder och jämför Ryssland, som genomgår sin borgerliga revolution, med Europa, där dessa revolutioner avslutades för länge sedan.”
Därefter säger Lenin: “När det gäller bojkott av fackföreningarna och de lokala självstyrelseorganen är det Trotskij säger *absolut osant*. Det är lika osant att säga att bojkottismen löper genom hela bolsjevismens historia. …. *Trotskij förvränger bolsjevismen*, eftersom han aldrig har kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om proletariatets roll i den ryska borgerliga revolutionen.”
I samma artikel sade Lenin om Trotskij: “Det är inte sant. Och denna osanning uttrycker för det första *Trotskijs fullständiga brist på teoretisk förståelse*. Trotskij har absolut inte förstått varför plenum beskrev både likvidationism och otzovism som en ‘manifestation av borgerligt inflytande på proletariatet’. För det andra uttrycker denna osanning i praktiken den ’politik’ för annonsering som Trotskijs fraktion bedriver. Att Trotskijs satsning är ett försök att skapa en fraktion är nu uppenbart för alla, eftersom Trotskij har avlägsnat centralkommitténs representant från Pravda. När Trotskij gör reklam för sin fraktion tvekar han inte att berätta för tyskarna att partiet håller på att falla sönder, att båda fraktionerna håller på att falla sönder och att han, Trotskij, ensam räddar situationen. I själva verket ser vi alla nu – och den senaste resolutionen som antogs av trotskisterna i Wienklubbens namn den 26 november 1910 bevisar detta på ett helt avgörande sätt – att *Trotskij uteslutande åtnjuter likvidatorernas och vperyodisternas förtroende*. Omfattningen av *Trotskijs skamlöshet* i att förringa partiet och upphöja sig själv inför tyskarna framgår till exempel av följande. Trotskij skriver att ’de arbetande massorna’ i Ryssland anser att ’det socialdemokratiska partiet står utanför deras krets’ och han talar om ’socialdemokrater utan socialdemokrati’. Hur skulle man kunna förvänta sig att herr Potresov och hans vänner skulle avstå från att ge Trotskij kyssar för sådana uttalanden? Men dessa uttalanden vederläggs inte bara av revolutionens hela historia, utan även av resultatet av valen till den tredje duman från arbetarkurian…. Det är vad Trotskij skriver. Men fakta är som följer…. När Trotskij ger de tyska kamraterna en detaljerad redogörelse för ’otzovismens’ dumhet och beskriver denna trend som en ’kristallisering’ av den bojkottism som är karakteristisk för bolsjevismen som helhet… får den tyske läsaren verkligen ingen aning om hur mycket subtilt *perfidy* (perfiditet – vår anm.) det finns i en sådan utläggning. Trotskijs jesuitiska ‘reservation’ består i att utelämna en liten, mycket liten ‘detalj’. Han ’glömde’ att nämna att bolsjevikfraktionen vid ett officiellt möte med dess representanter, som hölls så långt tillbaka som våren 1909, förkastade och uteslöt otzovisterna. Men det är just denna ’detalj’ som är obekväm för Trotskij, som vill tala om att bolsjevikfraktionen (och sedan även partiet) ’faller i bitar’ och inte om att de icke-socialdemokratiska elementen faller bort!…. …Trotskij, å andra sidan, representerar bara sin egna personliga vacklan och inget annat. År 1903 var han mensjevik; han övergav mensjevismen 1904, återvände till mensjevikerna 1905 och strödde bara ut ultrarevolutionära fraser; 1906 lämnade han dem igen; i slutet av 1906 förespråkade han valöverenskommelser med kadeterna (dvs. han var återigen med mensjevikerna); och våren 1907, på Londonkongressen, sade han att han skilde sig från Rosa Luxemburg på grund av ’individuella nyanser av idéer snarare än politiska tendenser’. Ena dagen *plagierar* Trotskij från en fraktions ideologiska lager; nästa dag plagierar han från en annan fraktions, och förklarar sig därför stå över båda fraktionerna. I teorin är Trotskij inte på någon punkt överens med vare sig likvidatorerna eller otzovisterna, men i praktiken är han helt överens med både golosisterna och vperyodisterna. När Trotskij säger till de tyska kamraterna att han representerar ’partiets allmänna tendens’, måste jag därför förklara att Trotskij bara representerar sin egen fraktion och åtnjuter ett visst förtroende enbart bland otzovisterna och likvidatorerna. Följande fakta bevisar riktigheten i mitt uttalande.”
Efter att ha listat sina fakta och hänvisat till “Trotskijs partifientliga politik” säger Lenin: “Låt nu läsarna själva bedöma om Trotskij representerar en ‘allmän parti-‘ eller en ‘allmän partifientlig’ strömning inom den ryska socialdemokratin.”
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #4
Vårt pågående avslöjande av Lenins åsikt om Trotskij fortsätter:
I en artikel med titeln Brev till det ryska kollegiet i RSDAP:s centralkommitté angrep Lenin Trotskij genom att säga: “Trotskijs uppmaning till ‘vänskapligt’ samarbete mellan partiet och Golos- och Vperyod-grupperna är *avskyvärt hyckleri och frasmakeri*. Alla är medvetna om att Golos- och Vperjodgrupperna under hela det år som gått sedan plenarmötet har arbetat på ett ‘vänskapligt’ sätt mot partiet (och i hemlighet fått stöd av Trotskij). I själva verket är det bara bolsjevikerna och Plechanovs grupp som under ett helt år har utfört ett vänskapligt partiarbete i centralorganet. Trotskijs angrepp på blocket av bolsjeviker och Plechanovs grupp är inte nya; vad som är nytt är resultatet av hans resolution: Wienklubben (läs ”Trotskij”) har organiserat en “allmän partifond i syfte att förbereda och sammankalla en konferens för RSDAP Detta är verkligen nytt. Det är ett direkt steg mot en splittring. Det är *ett klart brott mot partiets legalitet* och början på ett äventyr där Trotskij kommer att råka illa ut. Detta är uppenbarligen en splittring… Det är fullt möjligt och troligt att “vissa” Vperyod-“fonder” kommer att göras tillgängliga för Trotskij. Ni kommer att förstå att detta bara kommer att understryka den äventyrliga karaktären hos hans åtagande. Det är uppenbart att detta åtagande bryter mot partiets legalitet, eftersom inte ett ord sägs om centralkommittén, som ensam kan sammankalla konferensen. Dessutom har Trotskij, efter att ha uteslutit CK:s representant på Pravda i augusti 1910, själv *förlorat alla spår av legalitet* och omvandlat Pravda från ett organ som stöddes av CK:s representant till ett rent fraktionsorgan…. Trotskij utnyttjar detta ’brott mot legaliteten’ och söker en organisatorisk splittring genom att skapa ’sin egen’ fond för ’sin egen’ konferens.”
Efter denna kritik av Trotskij går Lenin verkligen hårt åt honom genom att säga: “Ni kommer att förstå varför jag kallar Trotskijs drag för ett äventyr; det är ett äventyr i alla avseenden. Det är ett äventyr i ideologisk mening. *Trotskij grupperar alla marxismens fiender*, han förenar Potresov och Maximov, som avskyr blocket ‘Lenin-Plechanov’, som de vill kalla det. *Trotskij förenar alla för vilka det ideologiska förfallet är kärt*, *alla som inte bryr sig om att försvara marxismen*; *alla filistéer* som inte förstår orsakerna till kampen och som inte vill lära sig, tänka och upptäcka de ideologiska rötterna till meningsskiljaktigheterna. I denna tid av förvirring, sönderfall och vacklan är det lätt för Trotskij att bli ’tidens hjälte’ och *samla alla lumpna element kring sig*. Ju mer öppet detta försök görs, desto mer spektakulärt blir nederlaget. Det är ett äventyr i partipolitisk mening. För närvarande tyder allt på att det socialdemokratiska partiets verkliga enhet endast är möjlig på grundval av ett uppriktigt och orubbligt avståndstagande från likvidationism och otzovism. Det är uppenbart att Potresov och Vperjodgruppen varken har tagit avstånd från det ena eller det andra. Trotskij förenar dem och lurar på så sätt sig själv, *lurar partiet och lurar proletariatet*. I verkligheten kommer Trotskij inte att uppnå något mer än att Potresovs och Maximovs partifientliga grupper stärks. Sammanbrottet för detta äventyr är oundvikligt.”
Och Lenin avslutar med att säga: “Tre paroller framhäver kärnan i den nuvarande situationen inom partiet:… 3. Kamp mot splittringstaktiken och Trotskijs *principlösa äventyrlighet* när han förband Potresov och Maximov mot socialdemokratin.”
I en artikel från 1910 med titeln Läget i partiet attackerar Lenin återigen Trotskijs partifientliga hållning genom att säga, “…Trotskijs uttalande av den 26 november 1910…förvränger fullständigt sakens kärna. Martovs artikel och Trotskijs resolution döljer bestämda praktiska handlingar – handlingar riktade mot partiet…. Trotskijs resolution, som uppmanar organisationerna på orterna att förbereda sig för en ’allmän partikonferens’ oberoende av och mot centralkommittén, uttrycker just Golos-gruppens syfte – att förstöra de centrala organ som likvidatorerna avskyr, och med dem partiet som organisation. Det räcker inte med att avslöja Golos och Trotskijs partifientliga aktiviteter, de måste bekämpas.
I samma artikel säger Lenin: “När Trotskij, när han hänvisar till mötets beslut om Pravda, underlåter att nämna detta faktum, kan man bara säga att *han lurar arbetarna*. Och detta bedrägeri från Trotskijs sida är desto mer *skadligt*, eftersom Trotskij i augusti avlägsnade centralkommitténs representant från Pravda. …. Därför förklarar vi, i hela partiets namn, att Trotskij driver en politik som är emot partiet…. Trotskij försöker gång på gång att undvika frågan genom att förbigå den med tystnad eller genom frasmakeri; *för han är angelägen om att hålla läsarna och partiet okunniga om sanningen*, nämligen att Potresovs grupp, sextonmannagruppen, är helt oberoende av partiet, representerar uttryckligen skilda fraktioner, inte bara inte gör någonting för att återuppliva den illegala organisationen, utan hindrar dess återupplivande, och inte tillämpar någon socialdemokratisk taktik. *Trotskij är angelägen om att hålla partiet okunnigt om sanningen*, nämligen att Golos-gruppen representerar en fraktion utomlands, likaledes skild från partiet, och att de faktiskt gör likvidatorerna i Ryssland tjänster…. Trotskij håller tyst om denna obestridliga sanning, eftersom * sanningen är skadlig för de verkliga syftena med hans politik*. De verkliga syftena blir emellertid allt tydligare och mer uppenbara även för de minst framsynta partimedlemmarna. De är ett partifientligt block av Potresovs med Vperyod-gruppen – ett block som Trotskij stöder och organiserar.”
Lenin säger senare: “Vi måste återigen förklara marxismens grunder för dessa massor; försvaret av den marxistiska teorin står återigen på dagordningen. När Trotskij förklarar att närmandet mellan de partivänliga mensjevikerna och bolsjevikerna ‘saknar politiskt innehåll’ och är ‘instabilt’, avslöjar han därmed bara *djupet av sin egen okunnighet*, han visar därmed *sin egen fullständiga tomhet*.”
Lenin följer senare upp detta med: “…Trotskij, som har för vana att gå med i vilken grupp som helst som råkar vara i majoritet för tillfället…. Trotskijs politik är äventyrspolitik i organisatorisk mening; för, som vi redan har påpekat, bryter den mot partiets legalitet….”
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #5
Vårt fortsatta avslöjande av Lenins åsikt om Trotskij fortsätter i rask takt:
I en artikel från 1911 med titeln Judas Trotskijs skammens rodnad säger Lenin: “Vid plenarmötet gjorde *Judas Trotskij* en stor sak av att bekämpa likvidationismen och otzovismen. Han svor och svor på att han var trogen partiet. Han fick en subvention…. Judas uteslöt centralkommitténs representant från Pravda och började skriva likvidationistiska artiklar….
Och det är denne Judas som slår sig för bröstet och högljutt bedyrar sin lojalitet mot partiet och hävdar att han inte kröp inför Vperjodgruppen och likvidatorerna. Sådan är Judas Trotskijs skammens rodnad.”
I en broschyr som publicerades 1911 med titeln Resolution antagen av RSDAP.:s andra Parisgrupp om läget i partiet tog Lenin upp samma tema genom att säga: “Människor som Trotskij, med sina uppblåsta fraser om RSDAP och sitt *knäfall* för likvidatorerna, som inte har något gemensamt med RSDAP, representerar idag ‘*den förhärskande sjukdomen*’. De försöker bygga upp en karriär för sig själva genom billiga predikningar om “överenskommelse” – överenskommelse med alla och envar, ända ner till herr Potresov och otzovisterna…. I själva verket predikar de kapitulation för likvidatorerna som håller på att bygga upp ett Stolypinskt arbetarparti.”
Och i artikeln från 1911 med titeln Från Stolypin-arbetarpartiets läger tar Lenin upp denna fråga igen och säger:
“Därför är det klart att Trotskij och ‘trotskisterna och förlikningsmännen’ som han är *mer skadliga än några likvidatorer*; de övertygade likvidatorerna säger sina åsikter rakt ut, och det är lätt för arbetarna att upptäcka var de har fel, medan *Trotskisterna lurar arbetarna*, *döljer det onda* och gör det omöjligt att avslöja det onda och råda bot på det. *Den som stöder Trotskijs ynkliga grupp stöder en politik som går ut på att ljuga och bedra arbetarna*, en politik som går ut på att skydda likvidatorerna. Full handlingsfrihet för Potresov och Co. i Ryssland, och skyddande av deras gärningar genom ‘revolutionärt’ frasmakeri utomlands – där har ni kärnan i ‘trotskismens’ politik.”
I en artikel med titeln Den nya fraktionen av förlikningsmän, eller de dygdiga konstaterade Lenin ”att Trotskij uttryckte förlikningspolitik mer konsekvent än någon annan. Han var förmodligen den ende som försökte ge trenden en teoretisk grund, nämligen: fraktioner och fraktionism uttrycker intelligentsians kamp ’för inflytande över det omogna proletariatet’…. Under lång tid har Trotskij – som vid ett tillfälle har svängt mer över till bolsjevikernas sida och vid ett annat mer till mensjevikernas – ihärdigt bedrivit propaganda för en överenskommelse (eller kompromiss) mellan alla och envar av fraktionerna. “Men därefter, ända sedan våren 1910, har Trotskij *bedragit arbetarna på ett ytterst principlöst och skamlöst sätt* genom att försäkra dem om att hindren för enhet huvudsakligen (om än inte helt) var av organisatorisk natur. Detta bedrägeri fortsätter 1911 av Parisförlikningsmännen; ty att nu hävda att de organisatoriska frågorna intar första platsen är ett rent hån mot sanningen. I verkligheten är det inte alls den organisatoriska frågan som nu står i förgrunden, utan frågan om hela programmet, hela taktiken och hela partiets karaktär…. Förlikningsmännen kallar sig bolsjeviker, för att ett och ett halvt år senare upprepa *Trotskijs fel* som bolsjevikerna hade avslöjat. Nåväl, är inte detta ett missbruk av etablerade partititlar? Är vi inte tvungna att efter detta låta alla och envar veta att medlarna inte alls är bolsjeviker, att de inte har något gemensamt med bolsjevismen, att de helt enkelt är inkonsekventa trotskister? Den enda skillnaden mellan Trotskij och förlikningsmännen i Paris är att de senare betraktar Trotskij som en fraktionsmakare och sig själva som icke-fraktionsmakare, medan Trotskij har motsatt uppfattning…. Trotskij förser oss med ett överflöd av exempel på intriger för att upprätta principlös “enhet…. Trotskij avslöjade bara planen för likvidatorerna som han tjänar troget….”
I en artikel från 1911 på samma tema med titeln Trotskijs diplomati och en viss partiplattform, säger Lenin: “Trotskijs speciella uppgift är att dölja likvidationismen genom att kasta damm i ögonen på arbetarna. Det är omöjligt att argumentera med Trotskij i sakfrågan, eftersom *Trotskij inte har några som helst åsikter*. Vi kan och bör argumentera med bekräftade likvidatorer och otzovister; men det är ingen idé att argumentera med en man vars spel är att dölja fel från båda dessa trender; i hans fall är saken att göra att avslöja honom som en *diplomat av minsta kaliber*.”
I en artikel med titeln Grundläggande problem i valkampanjen säger Lenin: “Det finns inget som är mer motbjudande för marxismens anda än frasmakeri….”
Och senare säger han: “Men det är ingen mening med att imitera Trotskijs uppblåsta fraser.”
I en broschyr från 1912 med titeln Den nuvarande situationen i R.S.D.A.P. sade Lenin: “Detta är otroligt, men det är ett faktum. Det kommer att vara nyttigt för de ryska arbetarna att veta hur *Trotsky och Co. vilseleder våra utländska kamrater*.”
I en annan pamflett från 1912 med titeln Kan slagordet ‘föreningsfrihet’ tjäna som en grund för arbetarklassens rörelse idag? svarar Lenin med att säga: “I den juridiska pressen hävdar likvidatorerna under ledning av Trotskij att den kan det. De gör allt som står i deras makt för att förvränga arbetarrörelsens sanna karaktär. Men det är hopplösa ansträngningar. De drunknande likvidatorerna klamrar sig fast vid ett halmstrå för att rädda sin orättfärdiga sak.”
I en pamflett från 1912 med titeln Reformisternas plattform och de revolutionära socialdemokraternas plattform sade Lenin:
“Titta på likvidatorernas plattform. Dess likvidationistiska essens är skickligt dold av Trotskijs revolutionära fraser.” “De revolutionära socialdemokraterna har gett sitt svar på dessa frågor, som är mer intressanta och viktiga än den *filistinsk-trotskistiska* inställningen av osäkerhet; kommer det att bli en revolution eller inte, vem kan säga det? …. Men de som för massorna predikar sin *vulgära, intellektualistiska, bundist-trotskistiska skepticism* – ‘vi vet inte om det blir revolution eller inte, men den aktuella frågan är reformer’ – är redan i färd med att *fördärva massorna, predika liberala utopier för dem*.”
I 1912 års pamflett med titeln Det olagliga partiet och det lagliga arbetet hänvisade Lenin återigen till Trotskij genom att säga: “Vi har studerat den liberala arbetspolitikens idéer iklädda Levitskijs vardagskläder; det är inte svårt att känna igen dem i *Trotskijs pråliga kläder* också.”
I ett brev till Pravdas redaktör 1912 sade Lenin: “Jag råder dig att svara Trotskij via posten: ‘Till Trotskij. Vi kommer inte att svara på störande och förtalande brev.’ Trotskijs smutsiga kampanj mot Pravda är en enda massa lögner och förtal. Den välkände marxisten och Plechanovs anhängare Rothstein har skrivit till oss att han fick Trotskijs förtal och svarade honom: Jag kan inte klaga på Petersburgs Pravda på något sätt. Men den här intrigmakaren och likvidatorn går bara vidare, till höger och vänster. P.S. Det skulle vara ännu bättre att svara Trotskij på detta sätt via posten: “Till Trotskij. Du slösar bort din tid på att skicka oss störande och förtalande brev….”
I en artikel i Pravda 1913 gav Lenin Trotskij en rejäl känga i frågan om partiets enhet genom att säga: “Det är otroligt att vi, efter att frågan har ställts så klart och tydligt, stöter på Trotskijs gamla, pompösa men fullständigt meningslösa fraser i Luch nr 27 (113). Inte ett ord om sakinnehållet i frågan! *Inte det minsta försök att citera exakta fakta och analysera dem grundligt!* Inte en antydan om enhetens verkliga villkor! Tomma utrop, högtravande ord och högdragna utfall mot motståndare som författaren inte nämner vid namn, och imponerande viktiga försäkringar – det är *Trotskys totala lager i handeln*. Det kommer inte att göra herrar…. Arbetarna kommer inte att skrämmas eller övertalas. De kommer själva att jämföra Luch och Pravda… och helt enkelt rycka på axlarna åt Trotskijs ordbajseri…. Man kan inte tillfredsställa arbetarna med bara fraser, oavsett hur ’försonliga’ eller honungslena de är. “Våra historiska fraktioner, bolsjevismen och mensjevismen, är rent intellektualistiska formationer till sitt ursprung”, skrev Trotskij. Detta är *repetitionen av en liberal berättelse*…. Det är till liberalernas fördel att låtsas att denna grundläggande grund för skillnaden infördes av ‘intellektuella’. Men *Trotskij vanärar bara sig själv genom att upprepa en liberal berättelse*.
I en artikel från 1913 med titeln En publicists anteckningar säger Lenin: “Trotskij, som gjorde likvidatorerna en trogen tjänst, försäkrade sig själv och de naiva ‘européerna’ (älskare av asiatiskt skandalmakeri) att likvidatorerna är ‘starkare’ i den juridiska rörelsen. Och även denna lögn motbevisas av fakta.”
Lenin kritiserade återigen Trotskij i en artikel som publicerades 1914 med titeln Augustblockets upplösning genom att säga, “Trotskij har emellertid aldrig haft någon ‘fysionomi’ alls; *det enda han har är en vana att byta sida*, att *hoppa från liberalerna till marxisterna och tillbaka igen*, att mumla ut spillror av slagord och bombastiska papegojfraser…. I själva verket försvarar Trotskij likvidatorerna under täckmantel av högtravande, tomma och dunkla fraser som förvirrar de icke klassmedvetna arbetarna…. Men *likvidatorerna och Trotskij…är de värsta splittrarna*.”
Och i en artikel med titeln Ideologisk kamp i arbetarklassens rörelse säger Lenin: “Människor som (liksom likvidatorerna och Trotskij) ignorerar eller förfalskar denna tjugoåriga historia om den ideologiska kampen i arbetarklassens rörelse gör arbetarna oerhörd skada.”
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #6
Vårt pågående avslöjande av vad Lenin tyckte om Trotskij fortsätter enligt schema.
I en artikel från 1914 med titeln Störning av enheten sade Lenin: “Trotskijs ‘arbetartidning’ är Trotskijs tidning för arbetare, eftersom det inte finns ett spår i den av vare sig arbetarinitiativ eller någon koppling till arbetarklassens organisationer… Frågan uppstår: vad har ’kaos’ med saken att göra? Alla vet att *Trotsky är förtjust i högtravande och tomma fraser*…. Om det finns något ’kaos’ någonstans, så finns det bara i huvudet på knäppskallar som inte förstår detta…. Och detta faktum bevisar att vi hade rätt när vi kallade Trotskij en representant för ’de värsta resterna av fraktionism’. Trots att han påstår sig vara icke-fraktionär, är Trotskij känd för alla som är det minsta bekanta med arbetarrörelsen i Ryssland som representant för ’Trotskijs fraktion’. Trotskij har dock ingen ideologisk och politisk bestämdhet, för hans patent på ’icke-fraktionism’ är, som vi snart skall se mer i detalj, bara ett patent på att fritt flyga fram och tillbaka, från en grupp till en annan. För att sammanfatta: (1) Trotskij förklarar inte, *inte heller förstår han, den historiska betydelsen av de ideologiska meningsskiljaktigheterna mellan de olika marxistiska strömningarna och grupperna*, trots att dessa meningsskiljaktigheter löper genom socialdemokratins tjugoåriga historia och berör dagens grundläggande frågor (som vi skall visa senare); (2) Trotskij förstår inte att de viktigaste specifika dragen i gruppsplittring är nominellt erkännande av enhet och faktisk oenighet; (3) Under täckmantel av ’icke-fraktionism’ försvarar Trotskij intressena hos en grupp utomlands som i synnerhet saknar bestämda principer och inte har någon grund i arbetarrörelsen i Ryssland. Allt som glittrar är inte guld. *Det finns mycket glitter och ljud i Trotskijs fraser, men de är meningslösa*…. Men skämt åsido (även om skämt är det enda sättet att ge ett milt svar på Trotskijs outhärdliga frasmakeri). ’Självmord’ är bara en tom fras, bara ’trotskism’ …. Om vår inställning till likvidationismen är felaktig i teorin, i princip, då borde Trotskij säga det rakt ut, och definitivt, utan tvetydigheter, ange varför han anser att den är felaktig. Men Trotskij har undvikit denna extremt viktiga punkt i åratal…. Trotskij är mycket förtjust i att, med expertens lärda air, använda *pompösa och högtravande fraser* för att förklara historiska fenomen på ett sätt som är smickrande för Trotskij. Eftersom ’många avancerade arbetare’ blir ’aktiva agenter’ för en politisk linje och en partilinje som inte överensstämmer med Trotskijs linje, avgör Trotskij utan tvekan frågan utan vidare: dessa avancerade arbetare befinner sig ’i ett tillstånd av fullständig politisk förvirring’, medan han, Trotskij, uppenbarligen befinner sig ’i ett tillstånd av politisk fasthet och klarhet’ och håller sig till den rätta linjen! Och just denne Trotskij, som slår sig för bröstet, rasar mot fraktionism, inskränkthet och de intellektuellas försök att påtvinga arbetarna sin vilja!” “När man läser saker som dessa kan man inte låta bli att fråga sig själv; *är det från ett dårhus som sådana röster kommer*? Trotskij försöker störa rörelsen och orsaka en splittring.
Senare i samma artikel säger Lenin: “De som anklagade oss för att vara splittrare, för att vara ovilliga eller oförmögna att komma överens med likvidatorerna, var själva oförmögna att komma överens med dem. Augustblocket visade sig vara en fiktion och upplöstes. Genom att dölja denna upplösning för sina läsare bedrar *Trotskij dem*.”
Ännu senare konfronterade Lenin ett problem som jag ofta har stött på genom att säga: “*Anledningen till att Trotskij undviker fakta och konkreta referenser är att de obarmhärtigt vederlägger alla hans arga utrop och pompösa fraser*…. Är inte detta vapen lånat från arsenalen från den period då Trotskij poserade i all sin prakt inför en publik bestående av gymnasiepojkar?”
Och slutligen, i samma artikel krossar Lenin Trotskij, hans teori om den permanenta revolutionen, och hans allt uppslukande tvetydigheter, som jag är väl förtrogen med, genom att säga: “Trotskij var en ivrig Iskrist 1901-03, och Rjazanov beskrev hans roll vid 1903 års kongress som ‘Lenins käpp’. I slutet av 1903 var Trotskij en glödande mensjevik, dvs. han deserterade från iskristerna till ekonomisterna. Han sade att ’mellan den gamla Iskra och den nya ligger en klyfta’. 1904-05 övergav han mensjevikerna och intog en vacklande position, nu samarbetade han med Martynov (ekonomisten), nu förkunnade han sin **absurda vänsterteori om den permanenta revolutionen**. Under 1906-07 närmade han sig bolsjevikerna och våren 1907 förklarade han att han var överens med Rosa Luxemburg. Under upplösningsperioden, efter lång “icke-fraktionistisk” vacklan, gick han åter åt höger, och i augusti 1912 ingick han i ett block med likvidatorerna. Han har nu övergivit dem igen, även om han i sak upprepar deras usla idéer.”
I en annan artikel från 1914 med titeln Objektiva data om styrkan i olika trender kommenterade Lenin: “Ett av de största, om inte det största, felet (eller brottet mot arbetarklassen) hos narodnikerna och likvidatorerna, liksom hos de olika grupperna av intellektuella som vperyodisterna, plechanoviterna och trotskisterna, är deras subjektivism. Vid varje steg försöker de få sina önskningar, sina ‘åsikter’, sina bedömningar av situationen och sina ‘planer’ att framstå som arbetarnas vilja, som arbetarrörelsens behov.”
I en artikel publicerad 1914 med titeln Nationernas rätt till självbestämmande sade Lenin: “**Den tillmötesgående Trotskij är farligare än en fiende!** Trotskij kunde inte lägga fram några bevis, förutom ’privata samtal’ (dvs. helt enkelt *skvaller, som Trotskij alltid lever på*), för att klassificera ’polska marxister’ i allmänhet som anhängare av varje artikel av Rosa Luxemburg…. Varför undanhöll Trotskij dessa fakta för läsarna av sin tidskrift? Bara för att det lönar sig för honom att spekulera i att underblåsa skillnader mellan de polska och de ryska motståndarna till likvidationismen och att *bedra de ryska arbetarna* i frågan om programmet.”
Och nu kommer ytterligare en kommentar som blåser bort Trotskijs dörrar. “**Trotskij har ännu aldrig haft en bestämd åsikt i någon viktig fråga inom marxismen**. Han lyckas alltid slingra sig in i sprickorna i varje given meningsskiljaktighet och överge den ena sidan för den andra. För närvarande befinner han sig i sällskap med bundisterna och likvidatorerna. Och dessa herrar står inte för någon ceremoni när det gäller partiet.”
I en artikel som först publicerades 1917 noterade Lenin att Trotskij gjorde ett antal fel genom att säga: “Ett antal av Trotskijs taktiska och organisatoriska fel härrör från denna rädsla….”
Ännu senare konfronterade Lenin ett problem som jag ofta har stött på genom att säga:
“*Anledningen till att Trotskij undviker fakta och konkreta referenser är att de obevekligt vederlägger alla hans arga utrop och pompösa fraser*…. Är inte detta vapen lånat från arsenalen från den period då Trotskij poserade i all sin prakt inför en publik bestående av gymnasiepojkar?” Det verkar för honom som att önska Rysslands nederlag innebär att önska Tysklands seger…. För att hjälpa människor som inte kan tänka själva klargjorde Bernresolutionen att proletariatet i alla imperialistiska länder nu måste önska att dess egen regering besegras. Bukvoyed och Trotskij föredrog att undvika denna sanning…. *Hade Bukvojed och Trotskij tänkt efter lite skulle de ha insett att de har antagit den syn på kriget som regeringarna och borgarklassen har, dvs. att de kryper för socialpatriotismens “politiska metod”, för att använda Trotskijs pretentiösa språkbruk*. Den som är för parollen ‘varken seger eller nederlag’ [Trotskij] är medvetet eller omedvetet chauvinist; i bästa fall är han en försonlig småborgare men i vilket fall som helst är han en fiende till den proletära politiken, en anhängare av de existerande regeringarna, av de nu härskande klasserna…. De som står för parollen ‘varken seger eller nederlag’ står i själva verket på bourgeoisiens och opportunisternas sida, ty de tror inte på möjligheten av internationella revolutionära aktioner av arbetarklassen mot deras egna regeringar, och vill inte hjälpa till att utveckla sådana aktioner, som, även om de utan tvekan är svåra, är den enda uppgift som är värdig en proletär, den enda socialistiska uppgiften.”
Och i en annan artikel från 1915 med rubriken Läget inom den ryska socialdemokratin kommenterar Lenin: “Trotskij, som alltid är helt oense med socialchauvinisterna i princip, men som håller med dem i allt i praktiken….”
I artikeln Socialism och krig säger Lenin: “I Ryssland försvarar Trotskij, samtidigt som han förkastar denna idé, också enhet med den opportunistiska och chauvinistiska Nasha Zarya-gruppen.
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #7
Mer om Lenins åsikt om Trotskij kommer nu att presenteras.
I en artikel i Socialdemokraten 1915 med titeln Om de två linjerna i revolutionen kommenterar Lenin Trotskijs oförmåga att inse böndernas betydelse genom att säga: “Denna uppgift tacklas felaktigt i Nashe Slovo av Trotskij, som upprepar sin ‘ursprungliga’ teori från 1905 och vägrar att fundera över varför livet under tio års tid har gått förbi denna fantastiska teori. Från bolsjevikerna har Trotskijs ursprungliga teori lånat deras uppmaning till en avgörande proletär revolutionär kamp och till proletariatets erövring av den politiska makten, medan den från mensjevikerna har lånat “förkastandet” av böndernas roll. Bönderna, hävdar han, är indelade i skikt, har blivit differentierade; deras potentiella revolutionära roll har minskat mer och mer; i Ryssland är en ‘nationell’ revolution omöjlig; ‘vi lever i imperialismens era’, säger Trotskij, och ‘imperialismen ställer inte den borgerliga nationen mot den gamla regimen, utan proletariatet mot den borgerliga nationen. …Hur långt *Trotskijs förvirrade tänkande* går framgår av hans fras att proletariatet genom sin beslutsamhet kommer att attrahera även de ‘icke-proletära folkmassorna’! Trotskij har inte insett att om proletariatet får de icke-proletära massorna att konfiskera jordegendomarna och störta monarkin, då kommer det att vara fullbordandet av den “nationella borgerliga revolutionen” i Ryssland; det kommer att vara proletariatets och böndernas revolutionärt-demokratiska diktatur!…. Detta är en så uppenbar sanning att inte ens de tusentals fraserna i mängder av Trotskijs Parisartiklar kan ’motbevisa’ den. *Trotskij hjälper i själva verket de liberala arbetarpolitikerna* i Ryssland, som med ‘förkastande’ av böndernas roll menar en vägran att uppfostra bönderna till revolution!”
I en broschyr från 1921 med titeln Fackföreningarna, den nuvarande situationen och Trotskijs misstag släpper Lenin en hel rad bomber mot Trotskijs teoretiska analyser genom att säga:
“Mitt huvudmaterial är kamrat Trotskijs broschyr Fackföreningarnas roll och uppgifter. När jag jämför den med de teser han lade fram för centralkommittén, och går igenom den mycket noggrant, blir jag förvånad över hur många *teoretiska misstag och uppenbara blunder* den innehåller. Hur kan någon som inleder en stor partidiskussion om denna fråga producera *en så usel ursäkt för ett noggrant genomtänkt uttalande*? Låt mig gå igenom de huvudpunkter som jag tycker innehåller de ursprungliga *grundläggande teoretiska felen*. Fackföreningar är inte bara historiskt nödvändiga; de är historiskt oundvikliga som en organisation av industriproletariatet, och under proletariatets diktatur omfattar de nästan hela det. Detta är grundläggande, men kamrat Trotskij glömmer det hela tiden; han varken uppskattar det eller gör det till sin utgångspunkt…. Inom systemet med proletariatets diktatur står fackföreningarna, om jag får uttrycka mig så, mellan partiet och regeringen. I övergången till socialismen är proletariatets diktatur oundviklig, men den utövas inte av en organisation som omfattar alla industriarbetare. Varför inte? …. Vad som händer är att partiet, ska vi säga, absorberar proletariatets förtrupp, och denna förtrupp utövar proletariatets diktatur. …. Men proletariatets diktatur kan inte utövas genom en organisation som omfattar hela den klassen, eftersom proletariatet i alla kapitalistiska länder (och inte bara här, i ett av de mest efterblivna) fortfarande är så splittrat, så degraderat och så korrumperat i vissa delar (av imperialismen i vissa länder) att en organisation som omfattar hela proletariatet inte direkt kan utöva proletariatets diktatur. Den kan endast utövas av ett avantgarde som har absorberat klassens revolutionära energi…. Redan av detta framgår att det är något fundamentalt principiellt fel när kamrat Trotskij i sin första tes pekar på ’ideologisk förvirring’ och talar om en kris som existerar specifikt och särskilt i fackföreningarna…. *Det är Trotskij som befinner sig i ‘ideologisk förvirring’*, eftersom han i denna nyckelfråga om fackföreningarnas roll, från ståndpunkten om övergång från kapitalism till kommunism, har förlorat ur sikte det faktum att vi här har ett komplext kugghjulsarrangemang som inte kan vara enkelt; för proletariatets diktatur kan inte utövas av en proletär massorganisation. Den kan inte fungera utan ett antal ’transmissionsremmar’ som löper från förtruppen till den avancerade klassens massa, och från den senare till det arbetande folkets massa. …När jag betraktar fackföreningarnas roll i produktionen, finner jag att Trotskijs grundläggande misstag ligger i att han alltid behandlar den ‘i princip’, som en fråga om ‘allmän princip’. Alla hans teser är baserade på ’allmänna principer’, ett synsätt som i sig självt är fundamentalt felaktigt…. I allmänhet ligger kamrat Trotskijs stora misstag, hans principiella misstag, i det faktum att han genom att ta upp frågan om ‘princip’ vid denna tidpunkt drar tillbaka partiet och sovjetmakten. Vi har, tack och lov, gjort upp med principerna och gått vidare till praktiska frågor. Vi pratade om principer – mer än vi borde ha gjort – på Smolnyj. De faktiska skillnaderna, förutom de som jag har räknat upp, har egentligen ingenting att göra med allmänna principer. Jag har varit tvungen att räkna upp mina ’meningsskiljaktigheter’ med kamrat Trotskij eftersom han, med ett så brett tema som Fackföreningarnas roll och uppgifter, ** helt säkert har begått ett antal misstag som rör själva kärnan i proletariatets diktatur**. …Jag måste säga att om vi hade gjort en detaljerad, om än småskalig, studie av vår egen erfarenhet och praxis, skulle vi ha lyckats undvika de hundratals helt onödiga ‘skillnader’ och *principiella felaktigheter som kamrat Trotskijs broschyr är full av*. …Samtidigt som han förråder denna brist på eftertanke, faller kamrat Trotskij själv in i fel. Han tycks säga att det i en arbetarstat inte är fackföreningarnas sak att stå upp för arbetarklassens materiella och andliga intressen. Detta är ett misstag. Kamrat Trotskij talar om en “arbetarstat”. Låt mig säga att detta är en abstraktion. Det var naturligt för oss att skriva om en arbetarstat 1917, men det är nu ett uppenbart fel att säga: “Eftersom detta är en arbetarstat utan någon borgarklass, mot vem ska då arbetarklassen skyddas, och i vilket syfte? Poängen är att det inte riktigt är en arbetarstat. Det är där kamrat Trotskij gör ett av sina största misstag…. Detta duger inte. För det första är vår stat faktiskt inte en arbetarstat, utan en arbetar- och bondestat. Och mycket beror på det. …Men är det rätt att säga att i en stat som i praktiken har tagit denna form har fackföreningarna inget att skydda, eller att vi kan klara oss utan dem när det gäller att skydda det massivt organiserade proletariatets materiella och andliga intressen? Nej, detta resonemang är teoretiskt sett helt fel. Det för oss in i abstraktionens sfär eller till ett ideal som vi ska uppnå om 15 eller 20 år, och jag är inte så säker på att vi kommer att ha uppnått det ens då. …Se i alla fall till att ni väljer färre slagord, som ’industriell demokrati’, som inte innehåller något annat än förvirring och är teoretiskt felaktiga. *Både Trotskij och Bucharin misslyckades med att tänka ut denna term teoretiskt och hamnade i förvirring*. …Jag säger: rösta emot det, eftersom det är förvirring. Industrin är oumbärlig, demokratin är det inte. Industriell demokrati föder några helt felaktiga idéer. Idén om enmansförvaltning förespråkades för bara en liten stund sedan. Vi får inte röra till det och förvirra människor: hur skall de kunna veta när ni vill ha demokrati, när ni vill ha enmansstyre och när ni vill ha diktatur? Men vi får inte heller under några omständigheter avstå från diktatur. ….
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #8
[LENINS KRAFTFULLA FÖRDÖMANDE AV TROTSKIJS STÄLLNINGSTAGANDE I FACKFÖRENINGSFRÅGAN FORTSÄTTER – DEL 2]
”Men för att gå vidare. Sedan september har vi talat om att byta från prioritetsprincipen till utjämningsprincipen. … Prioritet innebär att man föredrar en industri ur en grupp vitala industrier på grund av att den är mer angelägen. Vad innebär en sådan preferens? Hur stor kan den vara? Detta är en svår fråga…. Så om vi ska ta upp denna fråga om prioritet och utjämning måste vi först och främst tänka igenom den noga, men det är precis vad vi inte hittar i kamrat Trotskijs arbete; *ju längre han går i att revidera sina ursprungliga teser, desto fler misstag gör han*. Här är vad vi finner i hans senaste teser:…. Detta är *en riktig teoretisk röra. Allt är fel*…. Den fjärde punkten är disciplinära domstolar. Jag hoppas att kamrat Bucharin inte tar illa upp om jag säger att utan disciplinära domstolar är fackföreningarnas roll i industrin, “industriell demokrati”, en bagatell. Men faktum är att det inte finns något alls om detta i era teser. *’Stor sorg!’ är därför det enda som kan sägas om Trotskijs teser och Bucharins inställning, ur principiell, teoretisk och praktisk synvinkel*. Jag blir bekräftad i denna slutsats när jag säger till mig själv: *Detta alldeles bortsett från det faktum att det finns ett antal teoretiska misstag i teserna. Det är inte ett marxistiskt förhållningssätt till utvärderingen av “fackföreningarnas roll och uppgifter”, eftersom ett så brett ämne inte kan behandlas utan att man tar hänsyn till de speciella politiska aspekterna av den nuvarande situationen. Trots allt sa kamrat Bucharin och jag i resolutionen … om fackföreningar att politik är det mest koncentrerade uttrycket för ekonomi. …Kamrat Trotskij säger i sina teser att det i frågan om arbetardemokrati återstår för kongressen att ’enhälligt föra in den i protokollet’. Det är inte korrekt. Det handlar om mer än en notering i protokollet; en notering i protokollet fastställer vad som har vägts och mätts fullt ut, medan frågan om industriell demokrati är från att ha vägts, prövats och testats fullt ut. Tänk bara på hur massorna kan tolka denna paroll om ’industriell demokrati’. …*Trotskijs teser, oavsett hans avsikter, tenderar inte att framhäva det bästa, utan det sämsta i den militära erfarenheten*. Man måste komma ihåg att en politisk ledare inte bara är ansvarig för sin egen politik utan också för de handlingar som utförs av dem han leder. …Det sista jag vill berätta om – något som jag kallade mig själv för en idiot för i går – är att jag helt och hållet hade förbisett kamrat Rudzutaks teser. Hans svaga punkt är att han inte talar i klingande toner; han är inte en imponerande eller vältalig talare. Han riskerar att bli förbisedd. Eftersom jag inte kunde delta i mötena i går gick jag igenom mitt material och hittade hans broschyr som heter Fackföreningarnas uppgifter i produktionen. Låt mig läsa den för er, den är inte lång…. (Lenin läste sedan Rudzutaks broschyr och säger – Klonskys anmärkning): Jag hoppas att du inte förstår varför jag kallade mig själv för namn. Där har ni en plattform, och *den är mycket bättre än den som kamrat Trotskij skrev efter en hel del tänkande*, och den som kamrat Bucharin skrev utan att tänka alls. Alla vi medlemmar i centralkommittén som inte har haft kontakt med fackföreningsrörelsen på många år skulle ha nytta av kamrat Rudzutaks erfarenhet, och det gäller även kamrat Trotskij och kamrat Bucharin. Fackföreningarna har antagit denna plattform.”
(Lenin avslutar sin artikel om fackföreningarna med att säga – red.):
”Nettoresultatet är att *det finns ett antal teoretiska misstag i Trotskijs och Bucharins teser*: de innehåller ett antal saker som är principiellt felaktiga. Politiskt sett är hela förhållningssättet till frågan fullständigt taktlöst. *Kamrat Trotskijs “teser” är politiskt skadliga*. Summan och substansen i hans politik är byråkratiska trakasserier av fackföreningarna. Vår partikongress kommer, det är jag säker på, att fördöma och förkasta den.”
Vid gruvarbetarnas andra allryska kongress 1921 skrev Lenin:
“Den morbida karaktären hos frågan om fackföreningarnas roll och uppgifter beror på att den tog formen av en fraktionsstrid alldeles för tidigt. Denna väldiga, gränslösa fråga borde inte ha tagits upp med sådan brådska, som det gjordes här, och *jag lägger huvudskulden på kamrat Trotskij för all denna fumliga och onödiga brådska *. För att illustrera min poäng, och för att genast gå till sakens kärna, låt mig läsa upp Trotskijs viktigaste teser för er. (Lenin läser sedan Trotskijs korta uttalande – red.). Jag skulle kunna citera många liknande avsnitt ur Trotskijs pamflett. Jag frågar, som ett fraktionsuttalande: Är det passande för en så inflytelserik person, en så framträdande ledare, att angripa sina partikamrater på detta sätt? Jag är säker på att 99 procent av kamraterna, förutom de som var inblandade i bråket, kommer att säga att detta inte borde göras. …Vad är det här för prat? Är det rätt typ av språk? Är det rätt tillvägagångssätt? Jag hade tidigare sagt att jag kanske skulle lyckas med att agera som en ’buffert’ och hålla mig utanför diskussionen, eftersom det är skadligt att slåss med Trotskij – det skadar republiken, partiet och oss alla – men när denna broschyr kom ut kände jag att jag var tvungen att tala ut. …Även om det finns en anda av fientlighet mot de nya männen, bör man inte säga en sådan sak. *Trotskij anklagar Lozovskij och Tomskij för byråkratiska metoder. Jag skulle säga att det omvända är sant*. …Även de bästa arbetarna gör misstag …. Kamrat Trotskij säger att kamraterna Tomskij och Lozovskij – båda fackföreningsmän – är skyldiga till att inom sina led odla en anda av fientlighet mot de nya männen. *Men detta är monstruöst. Bara någon i den galna utkanten kan säga en sådan sak *. Det är just därför *Trotskijs hela synsätt är fel*. Jag kunde ha analyserat vilken som helst av hans teser, men det skulle ta mig timmar och ni skulle alla vara dödligt uttråkade. *Varje avhandling avslöjar samma grundligt felaktiga tillvägagångssätt*….
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #9
LENINS AVSLÖJANDE AV TROTSKYS FELAKTIGHETER FORTSÄTTER – Fackföreningarna (del 3)
I en annan artikel från 1921 i samma ämne med titeln Än en gång om fackföreningarna säger Lenin:
“*Kamrat Trotskijs teser har försatt honom i en enda röra*. Den del av dem som är korrekt är inte ny och vänder sig dessutom mot honom. Det som är nytt är helt fel. Jag har skrivit ut kamrat Trotskijs korrekta påståenden. De vänder sig mot honom inte bara på punkten i tes 23 utan också på de andra. …Kan det förnekas att, även om Trotskijs ‘nya uppgifter och metoder’ var lika sunda som de i själva verket är osunda, *så skulle själva hans tillvägagångssätt vara skadligt för honom själv, partiet, fackföreningsrörelsen, utbildningen av miljontals fackföreningsmedlemmar och republiken*? …Jag bestämde mig där och då för att politiken var roten till kontroversen, och att kamrat Trotskij, med sin ’skaka om’-politik mot kamrat Tomskij, hade helt fel. …Men ’omskakning’ är ett riktigt ’slagord’, inte bara i den meningen att det efter att ha uttalats av kamrat Trotskij vid den femte allryska fackföreningskonferensen har, kan man säga, ’fått fäste. i hela partiet och fackföreningarna. Tyvärr är det sant även i dag i den mycket djupare meningen att det ensamt förkroppsligar hela andan, hela trenden i plattformspamfletten med titeln Fackföreningarnas roll och uppgifter. Kamrat Trotskijs plattformsbroschyr genomsyras av andan i ’skaka om från ovan’-politiken. …men efter dess publicering var vi tvungna att säga: *Kamrat Trotskij har i allt väsentligt fel på alla sina nya punkter*. Detta framgår tydligast av en jämförelse av hans teser med Rudzutaks som antogs…. De är fylligare och mer korrekta än Trotskijs, och *varhelst den senare skiljer sig från Rudzutak har han fel*. …Den fjärde punkten är att “industriell demokrati” är en term som lämpar sig för misstolkningar. Det kan uppfattas som ett avståndstagande från diktatur och individuell auktoritet. Det kan tolkas som ett upphävande av den vanliga demokratin eller som en förevändning för att kringgå den. Båda läsningarna är skadliga och kan inte undvikas utan långa specialkommentarer. …Trotskijs ’produktionsatmosfär’ är ännu längre från målet, och Zinovjev hade goda skäl att skratta åt den…. Kamrat Trotskijs ’produktionsatmosfär’ har i stort sett samma innebörd som produktionspropaganda, men sådana uttryck måste undvikas när produktionspropagandan riktar sig till arbetarna i stort. Uttrycket är ett exempel på hur man inte ska föra den vidare bland massorna. …Försvar eller kamouflage av det politiska misstag som uttrycks i skakningspolitiken, som löper genom hela Trotskijs plattformspamflett, och som, om det inte erkänns och korrigeras, *leder till att proletariatets diktatur kollapsar*. …Det är där Zinovjev och jag själv, å ena sidan, och Trotskij och Bucharin, å den andra, faktiskt står i denna fråga om politik och ekonomi. Jag kunde därför inte låta bli att le när jag läste kamrat Trotskijs invändning i hans tal … Kamrat Trotskij tyckte att dessa ord var ’mycket rakt på sak’. Men i själva verket *avslöjar de en fruktansvärd förvirring av idéer, en verkligt hopplös ‘ideologisk förvirring*’. …Kamrat Trotskijs politiska misstag, som förvärrats av kamrat Bucharin, avleder vårt partis uppmärksamhet från ekonomiska uppgifter och ’produktions’-arbete, och får oss tyvärr att slösa tid på att rätta till dem och diskutera med den syndikalistiska avvikelsen (vilket leder till att proletariatets diktatur bryter samman), protestera mot den felaktiga inställningen till fackföreningsrörelsen (vilket leder till att sovjetmakten bryter samman), och debattera allmänna ’teser’ istället för att ha en praktisk och affärsmässig ’ekonomisk’ diskussion…. Återigen ser vi politiska misstag som avleder uppmärksamheten från ekonomiska uppgifter. Jag var emot denna ’breda’ diskussion, och jag ansåg, och anser fortfarande, att det var ett misstag – ett politiskt misstag – från kamrat Trotskijs sida att störa arbetet i fackföreningskommissionen, som borde ha haft en affärsmässig diskussion. *För Trotskij har fått partiet att slösa tid på en diskussion om ord och dåliga teser*…. Vi som bryter ny mark måste lägga ner ett långt, ihärdigt och tålmodigt arbete på att omskola människor och förändra de gamla vanor som har kommit till oss från kapitalismen, men detta kan bara göras lite i taget. *Trotskijs synsätt är helt fel*. I sitt tal den 30 december utbrast han: ’Har eller har inte våra arbetare, parti- och fackföreningsfunktionärer någon produktionsutbildning? Ja eller nej?’ Jag säger: Nej: Nej. Detta är ett löjligt synsätt. Det är som att fråga om en division har tillräckligt med filtstövlar: Ja eller nej? Det är säkert att säga att vi även om tio år kommer att behöva erkänna att alla våra parti- och fackföreningsfunktionärer inte har tillräckligt med produktionsutbildning…. …Och det är denna regel som kamrat Trotskij har brutit mot genom sina teser och sitt förhållningssätt. *Alla hans teser, hela hans plattformsbroschyr, är så felaktiga att de har avlett partiets uppmärksamhet och resurser från praktiskt ‘produktions’-arbete till en massa tomt prat*. …Trotskijs misstag är ‘otillräckligt stöd för idén om kommunismens skola’;…. …Oavsett om man tar det i den form det antog vid den femte allryska fackföreningskonferensen, eller som det presenterades och vinklades av Trotskij själv i hans plattformspamflett den 25 december, så kommer man att upptäcka att hela hans synsätt är helt fel och att han har gått in på en tangent. Han har inte förstått att fackföreningarna kan och måste ses som en skola både när man tar upp frågan om ‘sovjetisk fackföreningsrörelse’ och när man talar om produktionspropaganda i allmänhet…. På denna sista punkt, som den presenteras i Trotskijs plattformspamflett, ligger misstaget i att han inte förstår att fackföreningarna är en skola för teknisk och administrativ produktionsledning. …fackföreningarna, hur man än ser på dem, är en skola. De är en skola för enighet, solidaritet, ledning och administration, där man lär sig att skydda sina intressen. Istället för att anstränga sig för att förstå och rätta till *kamrat Trotskijs grundläggande misstag*, har kamrat Bucharin producerat ett lustigt litet tillägg. …låt mig säga att kamrat Trotskijs grundläggande misstag är att han behandlar (snarare misshandlar) de frågor som han själv hade tagit upp i sin plattformspamflett som administrativa frågor, trots att de bara kunde och borde ses ur den administrativa vinkeln…. Staten är en sfär av tvång. *Det vore galenskap att avstå från tvång, särskilt under epoken med proletariatets diktatur*…. Partiet är ledaren, proletariatets förtrupp, som styr direkt. *Det är inte tvång utan uteslutning ur partiet som är det specifika medlet för inflytande och medlet för att rensa och stålsätta förtruppen.* Fackföreningarna är en reservoar för statsmakten, en skola för kommunism och en skola för ledning. Det specifika och kardinala på detta område är inte administration utan ’banden’ ’mellan den centrala statsförvaltningen’, ’den nationella ekonomin och de breda massorna av det arbetande folket’. Hela Trotskijs plattformspamflett avslöjar en felaktig inställning till problemet och en missuppfattning av detta förhållande. Detta är i huvudsak en politisk fråga. På grund av sakens natur – detta konkreta, speciella “fall” – *är det omöjligt att rätta till Trotskijs misstag med hjälp av små eklektiska ändringar och tillägg*, som Bucharin har försökt göra, utan tvekan driven av de mest humana känslor och avsikter. *Trotskij och Bucharin har producerat ett sammelsurium av politiska misstag i tillvägagångssättet*, avbrott mitt i transmissionsremmarna och omotiverade och meningslösa angrepp på den “administrativa styrningen”. Det är nu klart var den teoretiska källan till misstaget ligger, eftersom Bucharin har tagit upp den aspekten av det med sitt exempel på tumlaren. Hans teoretiska misstag ligger i att han ersätter dialektiken med eklekticism. Hans eklektiska synsätt har förvirrat honom och fått honom att hamna i syndikalismen. **Trotskijs misstag är enkelspårigt tänkande, tvångsmässighet, överdrift och envishet**. …För övrigt säger kamrat Trotskij i sina teser att ’under den senaste perioden har vi inte gjort några framsteg mot det mål som anges i programmet, utan har i själva verket retirerat från det’. Detta påstående saknar stöd och är, enligt min mening, felaktigt. …Och Trotskij har ingen annan än sig själv att skylla för att ha kommit ut – efter plenarmötet i november, som gav en klar och tydlig och teoretiskt korrekt lösning – med en fraktionistisk pamflett om ‘de två trenderna’ och föreslagit en formulering i sin tes 41 som är felaktig i ekonomiska termer. I dag, den 25 januari, är det exakt en månad sedan kamrat Trotskijs fraktionsuttalande. Det är nu uppenbart att detta uttalande, olämpligt till sin form och felaktigt till sitt väsen, har avlett partiet från dess praktiska ekonomiska och produktionsmässiga ansträngningar till att rätta till politiska och teoretiska misstag. Men det är en dålig vind, som det gamla ordspråket säger. Under denna enda månad har Petrograd, Moskva och ett antal provinsstäder visat att partiet svarade på diskussionen och *har förkastat kamrat Trotskijs felaktiga linje med en överväldigande majoritet*. Även om det kan ha funnits en viss vacklan ‘i toppen’ och ‘i provinserna’, i kommittéerna och på kontoren, så har medlemmarna på gräsrotsnivå – *massan av partiets arbetare – bestämt tagit avstånd från denna felaktiga linje*. …I vilket fall som helst visar hans tillkännagivande den 23 januari att partiet, utan att ens samla alla sina styrkor, och med endast Petrograd, Moskva och en minoritet av provinsstäderna i protokollet, har *rättat kamrat Trotskijs misstag snabbt och beslutsamt*. Partiets fiender hade jublat för tidigt. De har inte kunnat – och kommer aldrig att kunna – utnyttja några av de oundvikliga meningsskiljaktigheterna inom partiet för att skada det och proletariatets diktatur i Ryssland.
I en artikel från januari 1921 med titeln Partikrisen säger Lenin: “Centralkommittén inrättar en fackföreningskommission och väljer kamrat Trotskij till den. Han vägrar att arbeta i kommissionen och förstorar bara genom detta steg sitt ursprungliga misstag, som sedan leder till fraktionsbildning …”
***************************************************************
LENIN FÖRDÖMER TROTSKIJ INLÄGG #10
DETTA INLÄGG ÄR VÅRT SLUTLIGA AVSLÖJANDE AV LENINS KRITIK AV TROTSKIJ
Under ett “Tal om fackföreningarna” 1921 sade Lenin:
“Kamrat Trotskij skrattar nu åt att jag frågar vem som startade det hela, och är förvånad över att jag skulle förebrå honom för att han vägrade att sitta i kommissionen. Jag gjorde det därför att detta är mycket viktigt kamrat Trotskij, mycket viktigt, verkligen; din vägran att tjänstgöra i fackföreningskommissionen var *ett brott mot centralkommitténs disciplin*.”
I en artikel från 1922 med titeln Svar på anmärkningar angående funktionerna hos vice ordförandena i folkkommissariernas råd sa Lenin: “En del av Trotskijs anmärkningar är likaledes vaga (till exempel ‘farhågorna’ i punkt 4) och kräver inget svar; andra anmärkningar från honom förnyar gamla meningsskiljaktigheter, som vi upprepade gånger har observerat i den politiska byrån…. När det gäller Arbetar- och bondeinspektionen har *kamrat Trotskij i grunden fel*…. När det gäller den statliga planeringskommissionen har *Kamrat Trotskij inte bara helt fel utan dömer något som han är otroligt dåligt informerad om*. …Det andra dokumentet från kamrat Trotskij…innehåller för det första en extremt upphetsad men djupt felaktig ’kritik’ av den politiska byråns dekret om att inrätta en finansiell triumvirat…. För det andra slungar detta dokument samma fundamentalt felaktiga och i grunden osanna anklagelser om akademisk metod mot den statliga planeringskommissionen, anklagelser som leder fram till * nästa otroligt oinformerade uttalande av kamrat Trotskij*….”
I ett brev till Ljubimov 1909 sade Lenin: “Beträffande Trotskij måste jag säga att jag kommer att vara den starkaste motståndaren till att hjälpa honom om han avvisar (och han har redan avvisat det!) en plats i redaktionen som föreslagits honom av en medlem av C.C. Utan en lösning av denna fråga av Bolsjevikcentrums exekutivkommitté är inga åtgärder för att hjälpa Trotskij tillåtna.”
I ett brev till Alexandra Kollontaj 1917 skällde Lenin verkligen ut Trotskij genom att säga: “Hur trevligt det än var att höra från dig om N.Iv:s och Pavlovs seger i Novy Mir (jag får denna tidning djävulskt oregelbundet;…) var det lika sorgligt att läsa om blocket mellan Trotskij och högern för kampen mot N.Iv. *Vilket svin denne Trotskij är*– Vänsterfraser, och ett block med högern mot Zimmerwaldvänstern!!! Han borde avslöjas (av dig) om så bara i ett kort brev till Social-Demokraten!”
I ett annat brev till Kollontaj, skrivet efter augusti 1915, sade Lenin: “Roland-Holst, liksom Rakovskij … liksom Trotskij, är enligt min mening alla de mest skadliga ‘kautskyaner’, i den meningen att de alla i olika former är för enhet med opportunisterna, alla i olika former *förskönar* opportunismen, alla (på olika sätt) predikar eklekticism i stället för revolutionär marxism.”
I ett lika kraftfullt brev till Inessa Armand skrivet ungefär vid samma tid säger Lenin: “… Trotskij anlände, och *denna skurk* slöt sig genast samman med Novy Mirs högerflygel mot Zimmerwaldvänstern! Så är det!!! * Det är Trotskij för sig!!! Alltid trogen sig själv==twistar, svindlar, poserar som vänster, hjälper högern, så länge han kan*….”
I en artikel från 1911 med titeln “Läget i partiet” sade Lenin: “Vad är de andra fraktionernas inställning utomlands? Trotskij står naturligtvis helt och hållet bakom likvidatorerna … Det finns partimänniskor och likvidatorer som har brutit sig loss och bildat en separat grupp. Grupper utomlands, som Golos, Trotskij, Bund och Vperyod, vill dölja likvidatorernas utbrytning, hjälpa dem att gömma sig under RSDAP:s fana, och hjälpa dem att hindra återuppbyggnaden av RSDAP. Det är vår uppgift att till varje pris tillbakavisa likvidatorerna och, trots deras motstånd, återskapa RSDAP … ‘Förlikningsmännen’ sätter sin tillit till Trotskij, som tydligt har gjort en helomvändning mot likvidatorerna … Vi bolsjeviker har beslutat att under inga omständigheter upprepa förlikningspolitikens misstag i dag. Det skulle innebära att man saktade ner återuppbyggnaden av RSDAP och trasslade in det i ett nytt spel med Golosfolket (eller *deras lakejer, som Trotskij*), vperjodisterna och så vidare.”
År 1911 sade Lenin i en artikel: “Vi vet att det finns folk som, samtidigt som de inser behovet av att bekämpa likvidatorerna, motsätter sig en fullständig brytning med dem och fortsätter (till och med nu!) att tala om ‘förlikning’ eller ‘överenskommelse’. Bland dessa människor finns inte bara *Trotskijs ‘lojala tjänare’, som mycket få människor nu tar på allvar*.”
I en Rapport om Internationella socialistiska byråns arbete från 1912 sade Lenin: “Jag kunde inte längre tala med Golosfolket och såg på Trotskij med ogillande, särskilt med anledning av brevet.”
I ett brev till Herman Gorter 1915 skrev Lenin: “Jag gratulerar dig till dina fantastiska angrepp på opportunismen och Kautsky. Trotskijs största misstag är att han inte angriper detta gäng.”
I ett brev till Kamenev sade Lenin: “Vad är syftet med vår politik nu, just i detta ögonblick? Att bygga partiets kärna, inte på * Trotskijs och Co:s billiga fraser*, utan på ett verkligt ideologiskt närmande mellan plechanoviterna och bolsjevikerna.”
I ett brev till Henriette Roland-Holst i mars 1916 kommenterade Lenin: “Vilka är våra meningsskiljaktigheter med Trotskij? Detta måste nog intressera dig. *I korthet är han en kautskyit*, det vill säga han står för enhet med kautskyiterna i Internationalen och med Chkheidzes parlamentsgrupp i Ryssland. Vi är absolut emot en sådan enhet…. Trotskij är för närvarande emot organisationskommittén (Axelrod och Martov) men för enhet med Chkheidzes dumagrupp!!! Vi är bestämt emot.”
I ett brev till Zinovjev 1909 sade Lenin: “Vad gäller Pravda, har du läst Trotskijs brev till Inok? Om du har det, hoppas jag att det har övertygat dig om att Trotskij beter sig som en föraktlig karriärist och fraktionist av typen Rjazanov och Co. Antingen jämlikhet i redaktionen, underordnande under CC och ingens förflyttning till Paris utom Trotskijs (den skurken, han vill “fixa till” den skurkaktiga besättningen på Pravda på vår bekostnad!) – eller bryta med denne bedragare och avslöja honom i CO. Han ger läpparnas bekännelse till partiet och beter sig värre än någon annan av fraktionisterna.
I ett brev till Zinovjev 1916 sade Lenin: “Det är bäst att vi tar itu med Trotskij i Sbornik Sotsial-Demokrata; han måste behandlas mer ingående.”
I ett annat brev till Zinovjev samma år skrev Lenin: “…Det är fruktansvärt. Jag vet inte vad jag ska göra. Men något måste fortfarande skrivas om opportunism (jag har 1/2 av det färdigt), om defaitism och om trotskism (inklusive dumagruppen + P.S.D.).
I en artikel från mars 1916 med titeln Fredsprogrammet sade Lenin: “Hur är det med Trotskij? Han är med kropp och själ för självbestämmande, men även i hans fall är det en tom fras, eftersom han inte kräver frihet till avskiljande för nationer som förtrycks av ‘fosterlandet’ till socialisten av den givna nationaliteten; han tiger om Kautskys och hans anhängares hyckleri.”
I en artikel från juli 1916 med titeln Diskussionen om självbestämmande sammanfattad sade Lenin: “Oavsett vad Trotskijs och Martovs subjektiva ‘goda’ avsikter kan vara, så stöder deras undanglidande objektivt sett den ryska socialimperialismen.”
I en rapport till RKP:s 7:e kongress (B.) sade Lenin: “Det jag förutspådde har inträffat; istället för Brestfreden har vi en mycket mer förödmjukande fred, och skulden för detta vilar på dem [t.ex. Trotskij] som vägrade att acceptera den förra freden.”
KOMMENTARER AV TROTSKIJ OM LENIN
Och vi får absolut inte glömma följande åsikter om Lenin som Trotskij uttryckte i ett brev till Chkeidze 1913 där han sa: “Det eländiga käbbel som systematiskt provoceras fram av Lenin, den gamle spelföraren, den professionelle exploatören av allt som är efterblivet i den ryska arbetarrörelsen, verkar som en meningslös besatthet … Leninismens hela byggnad är byggd på lögner och förfalskningar och bär inom sig de giftiga elementen i sitt eget förfall.”
JA, DÄR HAR NI DET MINA DAMER OCH HERRAR; FRAMLAGT I
FORM AV 10 INLÄGG I ALLA DESS BLODIGA DETALJER.
NU VET NI VARFÖR TROTSKIJ VAR DEN ENDA STORA LEDAREN SOM INTE VAR MED PÅ LENINS BEGRAVNING.
NU VET NI VARFÖR TROTSKIJ ALDRIG PÅ ALLVAR ÖVERVÄGDES FÖR POSTEN SOM PARTIETS GENERALSEKRETERARE.
NU VET NI VARFÖR TROTSKIJS PROGRAM FÖRKASTADES MED BESTÄMDHET PÅ DEN 13:E PARTIKONGRESSEN 1924 OCH DEN 15:E PARTIKONGRESSEN 1927, DEN SENARE MED 740 000 RÖSTER MOT 4 000.
OCH FRAMFÖR ALLT, NU VET DU VARFÖR TROTSKISMEN INTE ÄR MARXISM-LENINISM.