Lyssna på forskarna! Vi har bara en planet – internationell solidaritet och Klimaträttvisa Nu! Var paroller som hördes när tusentals demonstrerade för klimatet i Stockholm den 16 april.
Nära 4 000 personer deltog i en stor klimatmarsch som 85 organisationer stod bakom och slagorden betonade vikten av att lyssna på forskningen, behovet av internationell solidaritet och krav på klimaträttvisa.
Demonstrationens huvudparoller – ”Lyssna på forskarna!” och ”Vi har bara en planet” – återkom i talen på Sergels torg, av bland andra Ida Edling från Aurora, organisationen för ungdomarna som har stämt staten för dess bristande engagemang för miljön.
Miljöfrågan engagerar fler och fler människor på många platser runt om i landet. Kampen för klimatet är i grunden en antikapitalistisk kamp. Det är kapitalismens inneboende mekanismer som driver fram miljöproblem och de går inte att i grunden förändra dessa mekanismer utan att man störtar kapitalismen som system.
För att lösa miljöfrågan så krävs därför ett medvetet antikapitalistiskt perspektiv, det krävs ett marxistiskt perspektiv. Det ofantliga rovdrift och utsugning som kapitalismen utsätter väldens folk och vår jord för, är inte en konsekvens av några ”ruttna äpplen”, utan det är en konsekvens av kapitalets lagar. Som Marx anmärker i sitt livsverk Kapitalet:
”Kapitalet har bara en enda livsdrift, driften att förökas, att skapa mervärde, att absorbera mesta möjliga merarbete med hjälp av sin konstanta del, produktionsmedlen. Kapitalet är dött arbete. Liksom vampyren kan det endast upplivas genom att insuga levande arbete och lever desto intensivare, ju mera det insuger.” Karl Marx, Kapitalet, Band I, kapitel 8. https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d103.htm#h55
Precis som kapitalet lever som en vampyr på arbetets bekostnad, konstant på jakt efter att både reproducera och utvidga sig självt, lever den på naturens bekostnad. För varje vinst kapitalet gör så växer den hungrigare, för varje skog den skövlar ner för profitens skull måste den nästa gång skövla mera. Att därför försöka kämpa för en lösning till klimatkrisen inom kapitalismens lagar blir en kamp mot kapitalets lagar, vilket alltid har det sista ordet under borgarklassens diktatur. Även om reformer kan vinnas på kapitalets bekostnad, så är dessa temporära av sin natur.
Parollen ”lyssna på forskarna” måste därför kritiseras. Forskningen kring klimatförändringen är ingen politisk neutral sådan, utan den slits itu – som allt annat i samhället – av motsättningen mellan borgarklassen och arbetarklassen. Vi kan därför inte blint lita på forskare som är del av de samma institutioner som står i grunden för kapitalismen. Detta gäller inte minst för forskare som köps av företag för att neka klimatförändringen, men även välmenande forskare som inte kan se den kapitalistiska roten av klimatkrisen. Dessa borgerliga vetenskapspersoner kan inte bryta sig loss från kapitalismens trånga ram, och kan därför inte lösa klimatkrisen. Vi kan – och bör – använda oss av den borgerliga vetenskapens empiriska fakta, men vi kan inte anamma ett uns av deras ideologi. En konsekvent miljökamp kräver en kamp för socialismen, och denna kamp kräver ett proletärt, marxistiskt perspektiv.