torsdag, maj 23, 2024

Kinesiska maoister om den kinesiska socialimperialismen

Intervjun publicerades på jamahiraya den 2 februari i år https://jamahiriya.medium.com/interview-with-chinese-maoists-a34e79a379a0 :

Fråga: Kan du beskriva Kinas nuvarande ställning i och förhållande till det världsomspännande imperialistiska systemet?

Svar: Vi bör nu använda uttrycket “ett mäktigt och framväxande imperialistiskt land” för att beskriva Kinas ställning och förbindelser med världsimperialismen.

Efter återupprättandet av kapitalismen under ledning av Deng Xiaoping utvecklades Kinas kapitalism snabbt till byråkratisk statsmonopolkapitalism, vilket tvingade Kina till imperialistisk expansion förr eller senare.

Den kinesiska kapitalismen är inte helt lik den i andra länder. Kapitalismen i Kina återupprättades i ett rent socialistiskt land, vilket ledde till att Kina att domineras av den byråkratiska bourgeoisin från och med då. Denna byråkratiska bourgeoisi blev större och kontrollerade fler aspekter av det kinesiska samhället.

Vi säger att den kinesiska socialimperialismen är ett “ett kraftfullt och framväxande imperialistiskt land” jämfört med den amerikanska imperialismen och andra gamla imperialister, inte bara för att Kina inträdde i det världsimperialistiska systemet många år senare än den amerikanska imperialismen, utan också för att den kinesiska imperialismen verkligen är mer livskraftig än den amerikanska imperialismen. Ett av senkapitalismens viktigaste kännetecken är att kapitalet expanderar i all oändlighet och att profitkvoten tenderar mot noll. Denna Marx’ uppfattning har bevisats av historien. Den moderna genomsnittliga profitkvoten i den utvecklade världen ligger runt tio procent. I USA ligger den på cirka 8 procent, i Indien på cirka 30 procent och i Kina på cirka 18 procent. I mitten av förra seklet låg den på nästan 40 procent i USA, högre än i det moderna Indien. Den mest direkta manifestationen av lägre vinstmarginaler är små och medelstora företags konkurser, och att monopolkapitalet antar mer extrema former. Den kinesiska socialimperialismen har nu högre vinstmarginaler än den amerikanska imperialismen, så den är “relativt ung” jämfört med den amerikanska imperialismen, eller i hela det imperialistiska världssystemet.

Det enda som kan rättfärdiga den kinesiska socialimperialismen är att Kina inte direkt invaderar andra länder med vapen. Vissa människor anser därför att Kina inte verkar vara ett imperialistiskt land. Kriteriet för att bedöma om ett land är ett imperialistiskt land omfattar dock inte väpnad invasion av andra länder. Särskilt i det moderna samhället använder imperialistiska länder (som Kina) sällan våld för att öppna dörren till efterblivna länder. Kompradorkapital, räntesökande kapital och nationellt kapital i efterblivna områden behöver alla utländskt kapital för att förse dem med avancerad produktionsteknik, så att de kan få högre vinster och slutföra ackumuleringen av den inhemska industriella uppgraderingen. Detta gjorde det möjligt för det imperialistiska kapitalet att expandera utomlands nästan obehindrat. Projektet Ett bälte, en väg som föreslagits av den kinesiska socialimperialismen är det bästa exemplet. Med andra ord kan folket i de länder som förtrycks av imperialismen göra våldsamt motstånd, men för det mesta kräver detta motstånd inte att imperialisterna direkt skickar väpnade styrkor för att slå ner det, utan den lokala marionettregeringen gör det åt dem. I december 2017 tvingades Sri Lanka till exempel att hyra ut den strategiskt värdefulla hamnen i Hambantota till kinesiska socialimperialister i 99 år på grund av sin oförmåga att betala tillbaka sina skulder till kinesiska socialimperialister, och att överlämna marken i närheten av hamnen till kinesiska socialimperialister för utveckling och byggande av en industripark. Sri Lankas folk protesterade kraftigt mot dessa förrädiska handlingar från myndigheternas sida och den kinesiska socialimperialismens förtryck. Men motståndet undertrycktes våldsamt av de srilankesiska myndigheterna.

Och Kina deltar i direkta väpnade angrepp mot andra länder. Filippinerna är ett utmärkt exempel. För närvarande är Filippinerna det enda land i världen som uttryckligen har invaderats av kinesiska socialimperialistiska styrkor. Det är sant att det pågår en väpnad invasion av Filippinerna av den kinesiska socialimperialismen, men de flesta människor erkänner det inte och förstår det inte. I filippinska vatten har kinesiska socialimperialister byggt många militärbaser med motiveringen att de ska skydda Kinas säkerhet. Att upprätta många militärbaser på andra länders territorialvatten är förvisso en väpnad invasion. Dessa militärbaser har stärkt de kinesiska socialimperialisternas väpnade närvaro i Filippinerna och gjort det lättare för dem att förtrycka och exploatera det filippinska folket. Den kinesiska socialimperialismen använder sitt överskottskapital för att göra Filippinerna beroende av kinesiska lån och subventioner, för att få Filippinerna att genomföra en nyliberal ekonomisk politik, för att exploatera den filippinska arbetskraften, för att plundra naturresurser och för att kontrollera nyckelsektorer i den filippinska ekonomin (t.ex. elsektorn). Med de medel som beskrivs ovan försöker den kinesiska socialimperialismen befästa  Filippinernas långa historia av att exportera billiga och lågförädlade råvaror och halvfabrikat och importera kapitalvaror och konsumtionsvaror. För att motsätta sig den kinesiska socialimperialismens militära och ekonomiska aggression mot Filippinerna har det filippinska folket ofta spontant omringat den kinesiska ambassaden i Filippinerna vissa dagar i en massrörelse för att protestera mot Kinas imperialistiska aggression mot Filippinerna.

Sedan Kina anslöt sig till Världshandelsorganisationen i slutet av 2001 har landet gradvis tagit sin egen plats i det världsimperialistiska systemet. Kina har gradvis försett det världsimperialistiska systemet med ett enormt arbetskraftsutbud, ett enormt utrymme för globala kapitalinvesteringar och en enorm marknad för att absorbera konsumtion. Efter den ekonomiska världskrisen 2008 började Kina öka intensiteten i kapitalexporten. Kinas accelererande export av kapital och varor för att lägga beslag på världsmarknaden innebär en direkt utmaning av USA:s ekonomiska hegemoni. Kinesiska socialimperialister väljer ofta att gå samman med ryska imperialister för att konkurrera om hegemonin med amerikanska imperialister, men det finns fortfarande uppenbara sprickor mellan Kina och Ryssland.

I och med kriget mellan Ryssland och Ukraina kan vi också se den kinesiska socialimperialismens inställning i det världsimperialistiska systemet, det vill säga att den kinesiska socialimperialismen och den ryska imperialismen förenas mot USA-imperialismen, men att de också står i motsättning till den ryska imperialismen. Samarbetet mellan den kinesiska socialimperialismen och den ryska imperialismen har en lång historia. Förutom kollektivt samarbete som Shanghai-samarbetsorganisationen, BRICS-länderna och den ekonomiska korridoren Kina-Ryssland-Mongoliet finns det otaliga individuella samarbetsprojekt mellan Kina och Ryssland. Under det rysk-ukrainska kriget har den kinesiska socialimperialismen och den ryska imperialismen ytligt sett stått närmare varandra, men den kinesiska socialimperialistiska ståndpunkten har blivit mer nyanserad. Sedan mars i år (kan avse 2022, eftersom denna intervju publicerades den 2 februari 2023 – vår anm.)har Kina gradvis gett gratis (icke-militärt) bistånd till Ukraina. Från början av kriget mellan Ukraina och Ryssland fram till nu har de kinesiska socialimperialisterna inte gett något militärt stöd till de ryska imperialisterna, vilket gör att de ryska imperialisterna måste köpa militär utrustning från Iran och Nordkorea. Dessutom har de kinesiska socialimperialisterna inte hjälpt de ryska imperialisterna att motsätta sig västvärldens tekniska sanktioner.

Även om Kina och Ryssland ibland har hållit gemensamma militärövningar under kriget mellan Ukraina och Ryssland (den 19 september 2022 utfärdade Kina och Ryssland till exempel ett uttalande om att Kina och Ryssland skulle genomföra fler gemensamma militärövningar och stärka försvarssamarbetet), kommer militärövningar i öst inte att hjälpa kriget i väst. Dessa övningar är endast kosmetiska, utan någon verklig förbättring av Rysslands slagfält i Ukraina. Det verkar vara en regel att Kina tenderar att stödja Ryssland på den symboliska sidan och mindre på den verkliga sidan när det gäller kriget med Ukraina. I Kina bedriver den kinesiska revisionistiska staten endast inhemsk propaganda till förmån för Ryssland, men ger inget betydande materiellt stöd. På den internationella arenan stöder den kinesiska socialimperialismen den ryska imperialismen endast på ett relativt ihåligt sätt. Den 23 mars 2022 diskuterade till exempel FN:s säkerhetsråd om man skulle anta en resolution om humanitära frågor i Ukraina som föreslagits av Ryssland. Kina röstade för Ryssland vid mötet. 12 maj 2022 avsåg FN:s råd för mänskliga rättigheter vid sitt möte att anta ett resolutionsförslag om att utreda brott som begåtts av ryska styrkor i närheten av Kiev, Tjernigov, Kharkiv och Sumeh. Kina röstade emot till förmån för Ryssland. 15 september 2022 sammanträdde styrelsen för FN:s internationella atomenergiorgan (IAEA) och antog en resolution om att avsluta Rysslands ockupation av Ukrainas kärnkraftverk Zaporoge. Kina röstade emot resolutionen till stöd för Ryssland. Vid de viktigaste mötena uttryckte sig dock de kinesiska socialimperialisterna med vaga “nedlagda röster”, utan att direkt stödja de ryska imperialisterna. Den 25 februari 2022 fördömde FN:s säkerhetsråd Rysslands aggression. Vid det viktigaste mötet avstod de kinesiska socialimperialisterna från att rösta. Dessutom gav de kinesiska socialimperialisterna inget militärt stöd till den ryska armén på de ukrainska och ryska slagfälten från början till slut. Det kan konstateras att den kinesiska socialimperialismen och den ryska imperialismen inte är monolitiska och att det finns olika motsättningar mellan dem.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Captcha loading...