Folkkriget i Indien fortsätter trots bakslag.

Inledning

Indiens kommunistiska parti (maoisterna) har under hösten och våren utsatts för en våldsam kampanj från den hindu-fascistiska Modi-regimen i Indien. En del revolutionärer har inte klarat den reaktionära anstormningen, utan kapitulerade inför fienden, både militärt och politiskt. Partiet har lidit svåra förluster, men är inte besegrade. Man har lyckats reorganisera sig och för kampen vidare, bland annat under den nya ”Nordliga samordningskommittén”. Vi publicerar ett uttalande av denna kommitté men börjar med ett nyhetsklipp om den fortsatta kampen. Följ utvecklingen på ICSPWI:s webbsida, där även originaltitlarna finns.

masi

En månad efter att Modis regim förklarat ”segern över maoismen” utbröt eldstrider i Jharkhand och fyra paramilitärer dödades i Chhattisgarh

3 maj, maj 2026

Enligt den indiska borgerliga pressen är den maoistiske ledaren Misir Besra (medlem av politbyrån i IKP (maoisterna)) och hans PLGA-grupp fortfarande verksamma i Jharkhand (trots att hindutva-regimen den 31 mars förra året förklarade att maoismen utrotats i Indien). ”Elitstyrkan” COBRA-kommandot skickades ut på en sökoperation i Tonto-regionen i West Singhbhum (delstaten Jharkhand) den 29 april. De paramilitära styrkorna besköts i flera timmar, vilket även den borgerliga pressen rapporterade: ”Sammandrabbningen inträffar mitt i flödet av rapporter om ökad maoistisk närvaro i Kolhan-regionen efter det nyligen inträffade mordet på en före detta maoist i Goilkera-området. Underrättelsetjänsterna hade varnat för förnyad aktivitet från den grupp som leds av Misir Besra i Sarandaskogen”.

Två dagar senare sprängdes fyra paramilitärer och dödades i en annan delstat (Chattisgarh) av en improviserad sprängladdning som kamraterna placerat ut under en annan sökinsats. Trots hindutva-regimens påstående om en total seger mot Indiens kommunistiska parti (maoisterna) bekräftar partiet sin ledande roll i den revolutionära kampen i Indien (se de senaste dokumenten från partiets nordliga kommitté som vi publicerar längre ner) och folkkriget fortsätter att slå ut fienden.

Länge leve CPI (maoisterna)!

Länge leve folkkriget i Indien!

Pressmeddelande från IKP (maoistisernas) Nordliga samordningskommitté

Avslöja Devji och hans gelikars neo-Prachandaⁱ-väg!

Håll högt marxismen-leninismen-maoismensⁱⁱ röda fana!

Begrav alla opportunistiska, likvidatoriska och revisionistiska element!

Historien lär oss att det finns två parallella politiska linjer som konkurrerar med varandra om den politiska makten. Den ena linjen har fastställts av kommunistiska revolutionärer som kamrat Marx, kamrat Lenin, kamrat Stalin, kamrat Mao, kamrat Charu Mazumdar, kamrat Kanhai Chatterjee, kamrat Basavaraj, kamrat Raju, kamrat Kosa, kamrat Hidma osv… medan den andra linjen har fastställts av förrädare som Bernstein, Kautsky, Lin Biao, Prachanda, Devji, Venogpal, Kobad, Balraj, Prashant Rahi osv… Förespråkarna för den andra linjen är opportunistiska fiendeagenter som attackerar den proletära politiska linjen för att försvaga och därefter utplåna den proletära linjen. Dessutom måste vi också förstå att den korrekta politiska linjen endast kan uppstå i kampen mot dessa opportunistiska revisionistiska element. Vi är stolta över att stå i främsta ledet i denna kamp och står på kamrat Marx, kamrat Lenins och kamrat Maos sida. En vän i nöd är en sann vän. Det har blivit klart för de revolutionära elementen över hela världen att förrädare mot den indiska revolutionen som Devji, Venugopal alias Sonu, Kobad, Balraj etc… inte är folkets vänner, utan snarare utan fiendens agenter förklädda till revolutionärer. Mitt bland alla hinder som skapats av den härskande klassen, dess agenter och opportunistiska, likvidatoriska och revisionistiska element, marscherar vårt parti framåt mot genomförandet av den politiska linjen från den nionde kongressen – enhetskongressen. Dokumentet om ”Strategi och taktik för den indiska revolutionen” från vårt parti nämner att ”I ett land som vårt kommer revolutionen från början huvudsakligen att ske i form av väpnad kamp. Under hela den nydemokratiska revolutionen kommer väpnad kamp eller krig att vara den huvudsakliga kampformen och armén den huvudsakliga organisationsformen. Varken arbetet med att organisera folket eller arbetet med att bygga upp masskamp kan fortsätta framgångsrikt utan stöd från folkets väpnade styrkor. Partiet kan befästa masskampens landvinningar endast genom att utvidga och utveckla gerillakriget, och kommer därmed att kunna lägga grunden för den alternativa folkets politiska makt…”

Och för att uppnå detta kommer vårt parti redan från början att förbli beväpnat och underjordiskt. Vårt parti står fast vid denna politiska övertygelse och är fast beslutet att fullfölja den nydemokratiska revolutionens uppgift. Vi håller fast vid de löften vi gav inför världens proletära krafter 2007. Vi må vara mycket svaga idag, men vår svaghet är inte strategisk. Strategiskt sett följer vi den rätta politiska linjen, och därför säger vetenskapens lagar att vi kommer att resa oss för att förstöra de tre stora bergen (imperialismen, den byråkratiska kapitalismen och feodalismen) som krossar folket i detta land och i världen.

I anslutning till den kampanj som vår kommitté har inlett mot opportunistiska, likvidatoriska och revisionistiska element inom den revolutionära rörelsen vill vi här redogöra för vår syn på uppståndelsen kring Devjis kapitulation. Devji var medlem i vårt partis centralkommitté och politbyrå, men nu när han har kapitulerat inför fiendens styrkor har han ingen som helst koppling till vårt parti. Det är faktiskt ingen överdrift att kalla honom en förrädare mot den indiska revolutionen och världsproletariatet. I en intervju med en ledande engelsk tidning har han sagt att han fortfarande står för marxismen-leninismen-maoismen och kommer att arbeta med lagliga medel för att uppnå partiets politiska mål. Ett annat intressant faktum är att han också har sagt att Sonu är en förrädare. Han sa att han skulle arbeta för att göra partiet öppet och lagligt och skulle begära att regeringen hävde förbudet mot partiet. Alla som är bekanta med grundläggande maoism inser att det kommunistiska partiet inte kan vara lagligt och öppet. Kamrat Lenins svar på den kapitulationspolitik som Devji så bekvämt förfäktar är: ”Att i den lagliga pressen gå ut mot den underjordiska verksamheten eller för ett öppet parti är helt enkelt att splittra vårt parti, och vi måste betrakta de människor som gör detta som partiets bittra fiender” (V.I. Lenin i rapporten till Brysselkonferensen). Därför är Devji en bitter fiende till vårt parti och en förrädare av högsta rang. Lenin definierade likvidationismen som ”avståendet från den underjordiska verksamheten, dess avskaffande och ersättandet av den med en formlös sammanslutning inom lagens gränser till varje pris”. Därför är det inte det lagliga arbetet, inte insisterandet på dess nödvändighet, som partiet fördömer. Partiet fördömer – och fördömer utan förbehåll – ersättandet av det gamla partiet med något formlöst, något ”öppet”, som inte kan kallas ett parti.” Vi betraktar Devji som ännu en Sonu, men med en revolutionär fasad. En sådan ny-Prachandism har ingen framtid; vi såg alla hur ungdomarna förkastade den i Nepal. När det gäller Devjis dröm om att omvandla partiet till ett öppet, lagligt parti citerar vi kamrat Lenin som svar på hans likvidationism.

Rädsla, sade kamrat Marx, är opportunismens utmärkande drag. Kamrat Raju Da, Kosa Da och kamrat Hidma stod alla inför denna situation, men de valde att offra sig för partiets politiska linje. Det var den politiska linjen som låg dem varmare om hjärtat än deras eget liv. Men för en person som Devji var detta inget alternativ; han valde likvidationismen. När han talade om likvidationism sa kamrat Lenin: ”Likvidationism är opportunism som går så långt som att avsäga sig partiet. Det är självklart att partiet inte kan existera om det inkluderar dem som inte erkänner dess existens. Det är lika förståeligt att avsägelse av det ”underjordiska [arbetet] ” under rådande förhållanden är en avsägelse av det gamla partiet.” Vissa medier älskar att beklaga sig över att det finns en intern splittring i partiet. Men dessa okunniga själar inser inte att det är omöjligt att genomföra uppgiften att bygga upp partiet utan att kämpa mot dem som vill splittra partiet. Därför vill vi upprepa att det inte finns någon splittring i partiet; allt vi gör är att kämpa mot likvidationismen och de element inom partiet som representerar den härskande klassen.

Vår kommitté lade fram artiklar, uttalanden och pressmeddelanden om frågan om opportunism, likvidationism och revisionism. Människor världen över hade avslöjat Sonu, och därför var den härskande klassen tvungen att lyfta fram Devji för att skapa förvirring bland revolutionärerna. Kamrater, låt oss inte förlora hoppet, låt oss inte tappa fokus. Det är inte första gången som den revolutionära kommunistiska rörelsen i Indien står inför ett så allvarligt bakslag; även tidigare, på 1970-talet, drabbades vi av liknande bakslag. Efter kamrat Charu Mazumdars martyrdöd hade partiet upplösts och flera opportunistiska krafter uppstod; det fanns flera splittergrupper. Det fanns inget centrum för revolutionen kvar i landet, men ändå kunde vi återuppliva och bygga upp gerillabasområden. För närvarande har vi fortfarande ledande kommittéer och vårt centralkommitté leder fortfarande folkkriget i strategiska regioner. Segern är vår; inte ens tsarens mest avskyvärda och hänsynslösa styrkor kunde hindra oss från att hissa den röda flaggan över halva jordklotet. Vi är bärare av samma arv; vi kommer att besegra de opportunistiska, likvidatoriska och revisionistiska elementen och marschera framåt mot den nydemokratiska revolutionen, vidare mot socialismen och slutligen mot kommunismen.

Indiens kommunistiska parti (maoisterna)

Nordliga samordningskommittén