torsdag, maj 23, 2024

Arbetarklassen måste säga ifrån på skarpen

I Dagens Nyheter den 14 mars skrev Roland Paulsen:

”I Sverige ser vi den största reallönesänkningen på 30 år. Och vi har numera högst pensionsålder i Europa sett till när de flesta faktiskt går i pension. Man hade kunnat tro att vi stod på gränsen till folkligt uppror.”

Roland Paulsen skriver vidare:

”Medan svenska fackliga företrädare får beröm av borgerliga ledarskribenter för sin fogsamhet – komiskt stolta över att kunna säga ’pris- och lönespiral’ – är reaktionerna på kontinenten något annorlunda.

Trots att Belgien (liksom Luxemburg) har ett system där lönerna automatiskt följer inflationen, gick där samtliga fack ut i generalstrejk när lönerna inte blev högre. Även i Grekland genomfördes förra året ett dygns generalstrejk, och liknande strejker syns nu i Spanien, Tyskland och Nederländerna. Storbritanniens strejkvåg beskrivs som den största sedan Margaret Thatchers dagar.

Framtidens historiker kommer antagligen att häpna över den politiska paralys som verkar råda i Sverige. Varifrån kommer denna aversion mot att alls diskutera ekonomisk makt?

Ekonomisk makt är nämligen vad det handlar om. Höjda löner och kortare arbetstid har varit de främsta medlen för att se till att de snabbt ökande produktivitetsvinsterna inte bara tillfaller kapitalägare. När vi tvärtom ser förlängd arbetstid och sänkta löner så innebär det att de rika blir rikare.

Den som söker en mer finkalibrerad bild av vad detta innebär kan exempelvis läsa en nyligen publicerad ledare i The Lancet med rubriken ’Sweden’s economic inequality gap is widening and worrying’. Här upprepas vad vi redan visste, nämligen att Sverige haft en exceptionellt snabbt ökande ojämlikhet de senaste decennierna, långt sämre än i övriga Norden. ’Den här eskalerande utvecklingen av ekonomisk ojämlikhet är oroande för det svenska samhällets framtid’, skriver The Lancet vidare, ’och beror främst på politiska beslut och skattesystemet (som fördelaktigt gagnar höginkomsttagare)’.

Vad det innebär är inte bara mindre tid och pengar i plånboken. Som The Lancet påpekar går den ekonomiska ojämlikheten hand i hand med en ojämlikhet i hälsa med vitt varierande risker för att till exempel drabbas av stroke eller dö i förtid. Och det är med detta i beaktande som den svenska passiviteten blir så obegriplig.

Det måste inte vara så här. För den som glömt sin historia, visar andra länder att det finns alternativ.”

Har Dagens Nyheter plötsligt blivit radikal? Nej, detta är en artikel i kulturbilagan, där det är tillåtet att ta ut svängarna.

Orsakerna till det beskrivna tillståndet är självfallet flerfaldiga. Den övervägande delen av arbetarklassen sympatiserar med Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna.  LO kontrolleras av socialdemokraterna, som tillämpar en ansvarsfull klassamarbetspolitik. Inte ens då socialdemokraterna befinner sig i opposition som idag  är LO berett att föra en militant politik utan fortsätter ta ansvar för kapitalismen. I den nuvarande avtalsrörelsen accepterar LO och de olika fackförbunden redan från första början reallönesänkningar utan att kräva full kompensation för dyrtiden.

Frågan är hur länge detta ska pågå. Förr eller senare kommer stora delar av arbetarklassen säga stopp som den gjorde i form av hamnarbetarstrejken och gruvarbetarstrejken 1969 – 1970.  Ju förr, desto bättre.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Captcha loading...