Demonstration i Sundsvall mot SCA:s årsstämma.

Miljökamp mot SCA, massafabriken Östrand och demonstration mot årsstämman.

SCA är Europas största privata skogsägare med 2,7 miljoner hektar mark. Fredagen den 27 mars så inleddes dess årsstämma på Clarion Hotell i Sundsvall. Utanför stod en bred skara demonstranter från organisationer som Fältbiologerna, Skydda skogen, Rebellmammorna, Fridays for Future och Skogsupproret. Under veckan som ledde fram till årsstämman så utförde Skogsupproret en aktion mot SCA där de låste fast sig vid både grindarna och tågrälsen som ledde in till deras massafabrik Östrand i Timrå. Aktivisterna fick lagen kallad på sig av företaget, som gick till skydd för kapitalets intressen. Poliserna bröt upp aktionen genom att avlägsna demonstranterna från både räls och grinden till fabriken. Talespersonen för Skogsupproret, Alva Danielsson säger i ett pressmeddelande;

”Vi belyser hur akut situationen är för den biologiska mångfalden i Sverige. Den strider mot både nationella och internationella mål”¹.

Denna aktion skedde inte i ett vakuum, den är en respons på våldet som SCA har utsatt och fortsätter att utsätta det samiska folket för. SCA har gång på gång brutit mot PFIC; Principen om fritt, på förhand informerat samtycke, de har kört över samernas vilja, vägrat lyssna på deras röster och brutit mot deras krav upprepade gånger. Ett av kraven som samebyn Ohredahkes ledning höjde² var att man behövde avveckla Contortatallen och restaurera betesmarker för renarna. Ohredahke sameby har en nolltolerans, för i contortaplantager så har renar svårt att hitta mat³ då marklavar växer mycket sämre i en contorta-”skog”⁴ än i en naturlig tallskog.

SLU:s rödlista på hotade djur har ökat med nästan 800 arter däribland älgen medan endast 300 har fallit av den. Jägare i Sverige har pressats av SCA att öka jakten på älg för att minska dess bete på deras trädplantager⁵. Att älgen nu är rödlistad kommer som en konsekvens av detta, vidare har många av de andra skogsdjuren hamnat på rödlistan som ett direkt resultat av SCA:s kalhyggen.

Målet med aktionen var till stor del att nå ut till borgerlig media, att få gehör för sin kamp och att kämpa för att förändra en inställning om svenskt skogsbruk som något positivt för klimatet, som har förts fram av den svenska skogsindustrin under en längre tid. De hävdar att eftersom växande träd suger upp mer koldioxid än äldre träd så är trädplantage över avverkad skog positivt för klimatet. Denna ”sanningen” som de för fram är en lögn, och tjänar endast deras klassintresse på klimatets bekostnad. Träd som växer suger åt sig stora mängder koldioxid, men de kan bara räknas som kolsänkor om man borträknar den koldioxid som släpps ut av kalhyggena som plantagen står på, samt varuproduktionen som den den kalhuggna skogens trämassan ska gå till.

Med detta som bakgrund så slöt miljöorganisationerna upp till en demonstration mot SCA:s årsstämma, där de upplyste om SCA:s avverkningar i skogar med högt naturvärde samt deras attacker mot det samiska folket. Under demonstrationens lopp uttalades solidaritet med andra folk som utsätts för förtryck, och andra kämpade folk, och den indiska Hindufascistiska statens Operation Kagaar fördömdes.

”Gång på gång i världshistorien så blir urfolk offer för stater och företags koloniala och imperialistiska politik, vi ser det i skogsröjningar i Indonesien som ska tjäna palmoljeindustrin, vi ser det med hela den amerikanska expansionen västerut, vi ser det med den israeliska statens systematiska röjningar av olivträd och inhemska arter och dess planteringar av invasiva arter. Vi ser det med hur folken i Kongo utsugs för utländska företag. Vi ser det med den hindunationalistiska- indiska statens “operation Kagaar” som har som mål att stärka statens makt över naturresursrika områden där den indiska sub-kontinentens urfolk, Adivasi folken bor.

Under parollen av kontraterrorism har Adivasi folkens kastats ur sina hem, blivit tvingade att fly I sitt eget land. Deras byar har bränts ner och Asiens största salskog har militariserats. Den indiska staten verkar inte se det som I sitt intresse att bevara salskogen samt de områdena där Adivasi folket länge har haft självstyre, denna demokratiska stat verkar inte ha folkets intressen i synen, för marken är rik I naturresurser och mineraler som kan säljas till utländskt kapital. Den ökade militariseringen och övervakningen ses som inget förutom ett hot för dessa folk, som berövas sin rätt till att kontrollera sin egna framtid och sin egen mark. När deras skogar blir förgiftade, plundrade och nerhuggna I jakten på en ökad vinst, när deras skogar blir militariserade, så dör adivasifolken på profitens schavott.”⁶

Miljökampen är inte ett lokalt fenomen, klimatförändringarna är ett resultat av marknadsanarkin. Kapitalismen kräver ökad profit, oberoende vilka konsekvenser det har. Ursprungsbefolkningar och förtryckta människor i de nykoloniala länderna bär först och främst plågan från den av kapitalismen skapade miljökrisen. Motsättningarna mellan folken och imperialisterna, samt mellan arbetarklassen, som har ett grundläggande intresse av fortsatt liv på jorden och kapitalismen som alltid sätter profiten främst, skärps genom klimatets växande urartning.

Nicole