Mer än 175 000 personer deltog i de demonstrationer som genomfördes mot regeringen över hela Tyskland i helgen. Demonstrationer hölls i Berlin, Bremen, Erfurt, Essen, Frankfurt am Main, Freiburg, Hamburg, Hannover, Kiel, Leipzig, Magdeburg, Nürnberg, Rostock, Saarbrücken och Stuttgart. Det kommunistiska partiet MLPD och dess ungdomsförbund Rebell deltog mycket aktivt i demonstrationerna. Svenska arbetar har mycket att lära av hur kampen utvecklas i Tyskland.
I Essen kom 18 000. Från hela Nordrhein-Westfalen anlände omkring 150 bussar, och många deltagare kom med tåg. Förmöten arrangerades av MLPD vid tågstationen och vid busstationen och lockade många demonstranter, kringboenden och förbipasserande.
I Frankfurt uppger arrangörerna att 30 000 personer deltog i avslutningsmötet. I Berlin tågade en stridslysten demonstration med 12 000 deltagare från IG-Metall-huset till rådhuset. Många skanderade: ”Strejk är parollen, vi betalar inte för er kris.” Störst uppslutning fick de som tydligt tog ställning mot de sociala angreppen från storföretag och regeringen samt mot det högernationalistiska AfD (Alternativ för Tyskland)
16 500 personer deltog i Stuttgart, med deltagare från många städer i delstaten Baden-Württemberg och ett stort deltagande av kampvilliga industriarbetare. Bilarbetarnas kamp- och strejkdag den 21 september har satt industriarbetarna i rörelse. ”Merz måste bort” skanderade Mercedes-avdelningen i Untertürkheim och togs upp av fackföreningarnas ungdomsförbund och antifascistiska ungdomsgrupper. Detsamma gällde parollen ”Utan strejk kommer ingenting att förändras” – vilket passade väl in med banderollen från Mercedes-arbetarna från Sindelfingen.
Det rapporteras också om en allt starkare klasskampsanda. Att borgarpressen med Springer-koncernen i spetsen skummar av ilska är knappast förvånande. Den gnäller över att ”klasskampen underblåstes” den dagen (Welt).
I Stuttgart ropades det: ”35 timmar – ännu bättre: 30 timmar!” Ungdomarna kopplade dagen till kampen mot militarism, krigsfara och fascistisk fara. I Leipzig demonstrerade 10 000 personer tillsammans med fackliga organisationer som IG Metall och IG BAU, IGBCE, GEW och andra. Det har sällan hänt: alla fackföreningar i protest, mot regeringens så kallade reformplaner och tydligt mot det fascistiska partiet AfD. Förutom sociala frågor som pensioner, hälso- och sjukvård och äldreomsorg fanns det också en hel del plakat mot krigsförberedelser, antifascistiska paroller och liknande. Enigheten mellan ekonomiska och politiska krav var slående.
På flera platser fanns egna ungdomsblock, där framför allt fackföreningsungdomarna var aktiva, men även andra ungdomar från den socialistiska ungdomsrörelsen. Detta hade en positiv inverkan på demonstrationerna som helhet, och i vissa fall var parollen ”Ungdom, framtid, socialism” en av de viktigaste. Kampenheten mellan unga och gamla som drivkraft för arbetarnas offensiv har gått framåt.
Industriarbetarklassen utgjorde kärnan i aktionerna, med stora grupper av stålarbetare, bilindustriarbetare och andra. Här befästs det väckta klassmedvetandet. Men även en bred skara från de mest skiftande branscherna var representerade. Många sociala organisationer var också på plats, liksom antifascister, miljöaktivister, fredsaktivister, modiga kvinnor och ett växande antal ungdomar. Här förenas arbetarrörelsen och folkrörelsen. Arbetarrörelsen är stark när den förenar sig med kvinnorörelsen, ungdomsrörelsen, miljörörelsen och nyanlända flyktingar och då man inte låter sig spelas ut mot varandra.
Dagen var, efter den branschomfattande kamp- och strejkdagen måndagen den 21 september, då 175 000 bilindustriarbetare protesterade och strejkade, ytterligare ett steg i riktning mot att utveckla fackföreningarnas kampförmåga, även bortom bilbranschen. Det fanns också många självständiga inslag – hundratals plakat med ofta humoristiska och polemiska slagord eller väl utnyttjade öppna mikrofoner.
MLPD var en stark och uppskattad kraft. Partiet bedrev ett intensivt medvetandegörande arbete och verkade för att stärka fackföreningarna som kamporganisationer samt sprida kunskap om det revolutionära partiet, MLPD. Gabi Fechtner, MLPD:s ordförande, sa följande i en sammanmfattning för RF-TV: (Röda Fanans TV, MLPD:s digitala Tv-kanal. Länken är på tyska)
”Hur fantastiska sådana demonstrationer än är – även organiseringen är viktig. Vi måste också samlas mellan demonstrationerna, utbyta erfarenheter, utveckla bättre argument och övertyga människor om att de ska våga ta upp kampen. Detta ’Organisera er!’ är viktigt efter dagens framgångsrika dag.”
Gabi Fechtner avslutade sin korta sammanfattning för RF-TV så här: ”Vi kan inte bara föra försvarsstrider, vi måste ju också blicka framåt igen. Vi har en sådan rikedom i samhället. Tekniskt sett skulle vi idag kunna lösa alla miljöproblem. Vi har en stark sammanhållning och internationell kommunikation mellan människor. Varför skapar vi inte ett socialistiskt samhälle som verkligen ger en framtid för de tiotusentals arbetare, ungdomar och kvinnor som idag var ute på gatorna?!”
MLPD förespråkade socialismen, grundad på det proletära tänkandet, som ett alternativ. Hundratals, ja tusentals, diskuterade den nya boken ”Läran om tankesättet”. Kampen om det ideologiska tänkandet idag är avgörande för klasskampens utveckling. AfD:s inflytande i fackföreningarna behöver bemötas. Tankar om en verklig framtida socialism behöver diskuteras brett.
Ur ett svenskt perspektiv är den tyska arbetarklassens ökade medvetenhet och kampvilja inspirerande. Fackföreningarna i Tyskland är precis som i Sverige dominerade av reformistiskt tänkande och socialdemokratiska pampar. Men i och med de tyska bilarbetarnas kamp mot nedläggningar och avsked har en radikalisering skett och fackföreningarna har tvingats att ta till strid.
Om man jämför med det kraftlösa agerandet från svenska IF Metall under Tesla-konflikten så ser vi hur det är möjligt att mobilisera breda arbetargrupper i Tyskland till kamp. Detta är en viktig lärdom för svenska arbetare. Organisera er, diskutera och börja agera på era arbetsplatser och i era fackföreningar och bygg en kämpande arbetarrörelse på svenska arbetsplatser.
Lena Nilsson
