På konferensen ”Folk och försvar” i januari 2024 gick regeringen på offensiven med ett aggressivt krigsbudskap. Sverige står inför ett existentiellt hot från Ryssland …påstod Kristersson. I andetaget efter erkänner han att Sverige under lång tid stött USA imperialismen men officiellt förnekat detta.
I december undertecknade försvarsminister Pål Jonsson det historiska försvarsavtalet med USA. Förr smusslade Sverige med amerikanskt samarbete …….. Nu är vi transparenta och pekar ut 17 militära anläggningar där vi förbereder oss för att kunna ta emot militärt stöd.
Medierapporter efter konferensen andades upphetsning och viss panikstämning att krig verkligen var på gång, att alla måste förbereda sig. Civilförsvar måste än en gång organiseras efter att ha avvecklats för ca 20 år sedan. Man jämförde mycket med den nuvarande situationen i Ukraina med missil- och drönarattacker. Underförstått var att det var något liknande som Sverige skall vara beredd på i framtiden. Däremot framhölls inget scenario med faktiska truppstrider i Sverige. Tydligen hade denna bild förmedlats av NATO via regeringen och krigsmakten, allt som ett led i att vänja ”allmänheten” vid tanken på krig. Vad kan ligga bakom detta?
Sverige har sedan 2015, efter den västorganiserade statskuppen i Ukraina, aktivt stött uppbyggandet av den Ukrainska krigsorganisationen vars syfte var att provocera fram krig med Ryssland. Det var då Sverige började sända militärinstruktörer till Ukraina för att utbilda den växande krigsmakten.
”2015 slöts ett avtal om fördjupat försvarssamarbete där Sverige skulle bistå stödinsatsen UNIFIER, där man utbildade ukrainska soldater och militärpoliser i exempelvis ammunitionshantering. Detta inbegrep att svensk militär personal baserades i Ukraina.”
https://sv.wikipedia.org/wiki/Relationer_mellan_Sverige_och_Ukraina
En liknande politik fördes av övriga västallierade imperialistmakter. Detta finns utmärkt beskrivet i professor Ola Tunanders bok ”Hybris”. Tunander är av den gamla socialdemokratiska skolan med kunniga debattörer som argumenterade för fred, avspänning och förståelse i Europa – men som nu har drivits bort från offentligheten då den vägrar att stämma in i den krigshysteri och russofobi som svensk massmedia har förfallit till. Tunander försöker förstå vad som händer politiskt mellan de imperialistiska stormakterna baserat främst på fakta. Svagheten i hans analys ligger i avsaknaden av ett marxistiskt perspektiv, främst då Lenins analys av imperialismen samt att han inte specifikt går in på Sveriges roll i Ukraina.
Om kriget kommer…
Den svenska regeringens och ”oppositionens” framförda propaganda baseras troligen på att NATO överväger att på sikt utvidga sitt proxykrig i Ukraina och passera ännu en av det imperialistiska Rysslands ”röda linjer”, nämligen att sända egna trupper till kriget och mer aktivt delta i striderna. Kopplar man ihop detta med att Sverige numera tillåter USA och NATO att i stort sett göra vad de vill i Sverige så kan man passerar den sedan länge etablerade ryska röda linjen för vad som krävs för att slå till mot ryskfientlig krigisk aktivitet i Sverige. Med andra ord utesluter inte den svenska regeringen och krigsmakten att Sverige får smaka på ryska bomber, missiler och drönare och försöker förbereder det svenska folket för det.
Om någon av parterna faktiskt kan komma att initiera ett öppet krig eller om konflikten stannar på en proxynivå går inte nu att avgöra.
Som antyds ovan är Ukrainakriget i huvudsak ett proxykrig mellan västimperialismen och den ryska imperialismen. Det finns i och med västs statskupp i Ukraina 2014 och den ryska invasionen 2022 även en nationell dimension i konflikten. Långsiktigt måste arbetarklassen i Ukraina göra upp med sin egen borgarklass, som har sålt ut det nationella självbestämmandet till västmakterna, och slänga ut den ryska imperialismen. På samma sätt måste den ryska arbetarklassen än en gång göra upp med sin egen borgarklass, ledd av Putins reaktionära regim, åter genomföra en socialistisk revolution och fullfölja sina stolta traditioner från oktoberrevolutionen 1917.
Ryssland är idag ett imperialistiskt land, ledd av en öppet antikommunistisk regim som bedriver en utrikespolitik i tsarismens anda. Det rysk-kinesiska imperialistiska stormaktsblocket är inte på något sätt ”bättre” eller ”progressivare” än det USA-ledda imperialistiska blocket. Det är en konflikt mellan två rövarband om fördelningen av bytet. I ett eventuellt krig mellan dessa block önskar vi att bägge sidors regeringar skall lida nederlag och att det blir en öppning för en revolutionär omstörtning av bägge sidors regimer. Just nu är tyvärr de revolutionära vänsterkrafterna i både Ryssland och Ukraina svaga.
Den härskande svenska borgarklassen förbereder sig alltså för krig mot Ryssland. Allt i deras ideologi, politik, uttalande, desinformation, handelskrig och andra praktiska förberedelser pekar i denna riktning. Sverige är redan praktiskt indraget i Ukrainakriget genom att stödja den ena krigförande imperialistiska sidan med vapen, utbildning, sanktioner, riktad desinformation etc. Detta har pågått sedan just efter kuppen 2014 men kraftigt utökats under senare år. Det är närmast en definitionsfråga om Sverige redan är krigförande part eller inte.
”Även Sveriges kommande medlemskap i Nato ritar om den säkerhetspolitiska kartan och kräver nya prioriteringar. En huvuduppgift blir att delta i det kollektiva försvaret av Nordeuropa, och Sverige förväntas kunna fungera som ett så kallat uppmarschområde för allierade mark-, sjö- och flygstridskrafter, enligt beredningen.”
Detta är en numera alldaglig retorik, kopplad med enormt ökade utgifter för krigsmakten. Antalet förband utökas så snabbt den bara går, men det finns logistiska problem. Till exempel … vill den borgerliga desinformationen framställa dagens ungdom som ivriga att kriga för Sverige. Sanningen har dock visat att de flesta inte vill göra någon militärtjänst. Det finns för få frivilliga därav införandet av obligatorisk värnplikt.
Borgarklassen förbereder sig för att tvinga ut arbetarklassens söner och döttrar i krig, för att slakta sina syskon i andra länder. Allt i syfte att säkra råvaror, marknader och profiter för sig och sina allierade imperialistiska stater. Denna aspekt har blivit tydlig genom USA:s krav på Ukraina om ekonomisk kompensation för redan levererat ”stöd”. Kravet på kompensation skall Ukraina uppfylla genom stora råvarukoncessioner av olika slag till USA. Oberoende av hur det går i själva kriget riskerar Ukraina att hamna under tummen på endera stora imperialistmakten.
Den svenska imperialismen
Den svenska borgarklassen gör mycket stora profiter på ukrainakriget. Det är främst vapenindustrin, dessa handelsmän i död och förintelse, som framställer sin omänskliga verksamhet som helt legitim, som profiterar på detta. De får god hjälp i att sprida denna förljugna bild av sig själva genom sina epigoner inom diverse media.
Den svenska imperialismens position i världsmåttstock har drastiskt förändrats till följd av Kinas framväxt som imperialistisk supermakt och USA-imperialismens tillbakagång. Svensk imperialism och dess regering har därmed tvingats justera sin tidigare linje till att nu omfatta ett öppet ställningstagande för och aktivt deltagande i det västimperialistiska blocket. Det är helt enkelt inte möjligt för dem att fortsätta att spela anhängare av neutralitet och alliansfrihet. De vägar där svensk imperialism tidigare kunde utnyttja motsättningar mellan gårdagen imperialistiska stormakter, har nu stängts av främst USA-imperialismen. Sverige har tvingats ta slutgiltig ställning för västimperialismen i alla avseenden. Det var i och för sig inget svårt val för borgarklassen i Sverige. Det följer direkt av den politik som förts sedan slutet av 1940-talet med kalla krigets inledning.
Imperialism betyder krig. Det har tidigare funnits en stark rörelse för fred, nedrustning och motstånd mot kärnvapen i Sverige. Nu har vi inom några få korta år sett denna strömning kollapsa. De politiskt skyldiga finns främst inom socialdemokratin och dess revisionistiska ”vänster”-svans, som utan motstånd har get upp sina tidigare offentliga positioner. Man kommer onekligen att tänka på händelserna inom andra internationalen inför och under första världskriget. Socialchauvinismen breder ut sig bland dem som tidigare kallade sig för ”socialister”.
”Regeringens prioritering för kommande period är att snabbt bygga militär förmåga och åstadkomma materiellt och personellt uppfyllda och samövade förband som motsvarar omvärldsutvecklingens krav och Sveriges ambition att vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad.
Uppbyggnaden av det militära försvaret brådskar och krigsorganisationens utveckling behöver påskyndas i förhållande till nu liggande planer……”
Se Regeringens proposition 2024/25:34 Totalförsvaret 2025–2030
https://www.regeringen.se/contentassets/5c98b885c2cc40d58aa3693d34d915d3/totalforsvaret-20252030-prop.-20242534.pdf där de officiella doktrinerna läggs fram. Notera att alla riksdagspartier har skrivit under på detta.
De senaste tio årens förändringar av det politiska läget i världen och de olika regeringarnas analys av dessa, pekar i denna riktning. Krigspropagandan intensifieras. Speciellt efter majdan-kuppen i Ukraina 2014, då Sverige militärt började att aktivt stödja den USA-allierad imperialismen i deras expansion i ostlig riktning, genom att hjälpa till att bygga upp Ukrainas krigsmakt.. Detta började således långt innan det öppna kriget då Ryssland attackerade Ukraina. Rysslands attack passade den svenska borgarklassen utmärkt. Det gav dem ett tillfälle att beordra sina villiga politiska underhuggare i de svenska riksdagspartierna att ändra sin politik. Utan större problem gjorde till exempel det socialdemokratiska partiet en klumpig kovändning. Magdalena Andersson svarade såhär på en fråga varför det inte skedde någon folkomröstning om medlemskapet i NATO:
”Alla frågor avgörs inte nödvändigtvis bäst i en folkomröstning”
(https://www.svt.se/nyheter/inrikes/magdalena-andersson-stanger-dorren-for-folkomrostning-om-nato )
Avgörs bäst? För vem? Så uttrycker sig en borgarklassens representant då man snabbt vill tvinga igenom sin ståndpunkt och då man vet att det inte finns någon verklig opposition. Man kan verkligen kalla det folkförakt och det visar den ”representativa demokratins” sanna ansikte. Det är ingen tillfällighet att detta sker i en tid då samtliga riksdagspartier kallar en terroriststat som inför öppen ridå begår ett folkmord….för en ”demokrati”. Bägge inställningarna ger uttryck för härskarnas nuvarande hybris.
Vänsterpartiet då?
Håller verkligen V med om detta? De brukar väl vara motståndare till en sådan politik?
Vi kan bara konstateras att det inte existerar någon verklig opposition och att V helt sluter upp bakom regeringens och NATO:s krigspolitik.
”Regeringen och oppositionen har enats om en överenskommelse om försvaret som gör upp med de dumsnåla budgetreglerna och som tillfälligt värnar välfärden från nedskärningar. Vänsterpartiet har deltagit i förhandlingarna och fått gehör för viktiga krav: bland annat att även den civila delen av totalförsvaret omfattas – och att upprustningen finansieras genom statliga lån, inte genom nedskärningar i välfärden.
Överenskommelsen innebär att 300 miljarder kronor ska lånas under de kommande åtta åren för att möta det förändrade säkerhetsläge, bygga upp ett robustare totalförsvar och nå upp till de åtaganden som Nato-medlemskapet innebär för Sverige. 50 miljarder av dessa 300 miljarder reserveras för investeringar i den civila delen av totalförsvaret – som tåginfrastruktur och bättre beredskapslager för vård och mat. Bra för beredskapen och bra för klimatet”
V är dessutom beredda att göra precis allt för att kvalificera sig för att regera det kapitalistiska Sverige tillsammans med socialdemokratin, centerpartiet och miljöpartiet efter 2026 års val.
I detta syfte tar man hjälp av sådana personer som den ledande monopolkapitalisten Jacob Wallenberg och den tidigare moderate finansministern Anders Borg.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-erfar-wallenberg-ska-coacha-v-om-samverkan-med-naringslivet
V visar sig vara sanna reformister och socialchauvinister. Ett totalt förräderi mot arbetarklassen!
Rysk och Kinesisk imperialism
Den långsiktiga politik som USA och den europeiska imperialismen har fört sedan de övergav sina löften i samband med Sovjetunionens splittring, att inte expandera österut in på före detta warszawapaktsterritorium, fortsätter. Den går ut på att störta Putin regimen och stycka upp Ryssland för att kunna kontrollera råvaror, marknader och militärstrategiskt förbereda för USA imperialismens drömmar om att kontrollera Kina. Detta uttrycks idag med orden ”Ryssland får inte vinna kriget”.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lovar-mer-stod-till-ukraina-ryssland-far-inte-vinna
https://omni.se/nato-chefen-kan-inte-tillata-att-ryssland-vinner/a/0GMQ3M
Sedan väst började denna politik ca 1993 har de interimperialistiska förhållandena i grunden ändrats och USA:s största bekymmer nu är Kina och dess framväxt som en allvarlig konkurrent. Exakt vad det betyder för USA-imperialismens prioriteringar i Europa återstår att se. Vad i Trumps kortsiktiga manövrerande är bestående?
Till de långsiktiga målen får man idag också räkna USA-imperialismens försök att slå in en kil mellan Kina och Ryssland i ett försök att försvaga deras allians. En del av Trumpadministrationen kortsiktiga manövrerande får räknas hit. Utsikterna att detta skall lyckas är dock små.
Den Ryska imperialismens främsta mål i konflikten är å andra sidan, att Ukraina ej får gå med i NATO. USA överskred Rysslands ”Röda Linje” då USA antydde att Ukraina skulle få medlemskap i NATO.
Detta följde på NATOs utvidgning österut trots löfte om motsatsen i samband med att det gamla Sovjetunionen upplöstes 1991. Denna händelseutveckling finns dokumenterat i den tidigare nämnda boken ”Hybris”av Ola Tunander.
Ryssland har reagerat på ett liknande sätt som USA reagerade under Kuba krisen 1962. Sovjetunionen förberedde då att placera ut ballistiska robotar på Kuba som ett sätt att direkt kunna slå mot USA. Detta var oacceptabelt för USA-imperialismen som kraftfullt reagerade på detta försök och tvingade motparten att backa.
Det inledande ryska anfallet på Ukraina var dåligt planerat och Ukraina kunde sätta stopp för planen. Nu verkar kriget mer eller mindre ha fastnat i ett ställningskrig, men där ryssarna mycket sakta, med stora insatser av vapen och manskap, avancerar.
Det finns inget progressivt i Rysslands handlande. Det påminner mer om en rövare som motsätter sig en annan rövares ökade makt. ”Vänster-putinister” som försöker framställa Putin på detta vis har kastat all antiimperialism överbord. En vinkel som en del av dessa putinister använder är att bara kritisera USA-imperialismen men aldrig den ryska imperialismen eller klassförtrycket i Ryssland.
Kina har redan från början av Ukrainakriget haft ett samförstånd och en samordning med Ryssland om de stora dragen i konflikten. Just innan Rysslands anfall mot Ukraina träffades Putin och Xi för konsultationer och högst troligt, samordning. På senare tid har Kina alltmer öppet framfört sin linje som visar sig i följande kommentar:
”Kinas utrikesminister Wang Yi sade till EU:s toppdiplomat att Beijing inte kan acceptera att Ryssland förlorar kriget mot Ukraina, eftersom det skulle göra det möjligt för USA att rikta hela sin uppmärksamhet mot Kina, hävdade en tjänsteman som informerats om samtalen, vilket motsäger Beijings offentliga ståndpunkt om neutralitet i konflikten.”
Den Kinesiska imperialismen har siktet inställt på att överflygla USA-imperialismen i världsmåttstock med början i dess närområde innanför vad USA kallar andra ö-kjedjan.
Det börjar med att de siktar på att ta över Taiwan och därefter riktar in sig på vad USA kallar första ö-kedjan. Taiwan har en mycket strategisk position geografiskt i denna plan och är ett prioriterat mål oavsett tidigare historia.
Historiskt tillhör Taiwan Kina. Ön avskiljdes från Kina i samband med revolutionen 1948, då USA aktivt ingrep militärt i området för att stödja den den förlorande sidan i inbördeskriget under ledning av Ching Kai-shek (Jiang Jieshi, med modern pinyin transkription) Att Taiwan ens existerar som stat idag är helt och hållet ett resultat av USA:s ingripande och aggression mot det befriade Kina.
I svensk statskontrollerad media framställs detta som om Taiwans historia började 1949. En typisk propagandafras som upprepas ad infinitum är ”Taiwan, ön som det kommunistiska Kina faktiskt aldrig har styrt.” Det är en argumentation på samma okunniga och hjärndöda nivå som förs i palestinafrågan med påståendet att kriget började den 7:e oktober 2023.
Som en socialimperialistisk stat har Kina idag överhuvudtaget inga legitima krav på Taiwan. Vill de åstadkomma en återförening måste det ske genom en fredlig överenskommelse med Taiwan.
Det imperialistiska Sverige har som en del av NATO inte dragit sig för att blanda sig i Kina-Taiwankonflikten på USA:s sida genom att erbjuda militär hjälp. Den svenska regeringen behandlar inte NATO som en ”försvarspakt” utan som ett verktyg i sina strävanden, på uppdrag av det svenska monopolkapitalet.
Se vad en partner i Tidö-laget säger:
”Sverige bör sälja offensiva vapen, inklusive JAS-plan, till Taiwan. Dessutom ska EU och Sverige bistå Taiwan militärt om Kina attackerar. Det säger Liberalernas utrikespolitiska talesperson Joar Forssell. ”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/joar-forsell-l-oppnar-for-militart-stod-till-taiwan
Den svenska försvarsministern refereras i Expressen den 1 juni i år:
”Hegseth sade att han vill att Europa ska koncentrera sig på säkerheten i Europa och låta USA hantera Asien och Stillahavsområdet. Det håller inte den svenske försvarsministern Pål Jonson med om.
– Det är viktigt att Europa engagerar sig i Asien och Stillahavsområdet. Det har blivit ännu viktigare efter att Ryssland inlett en fullskalig invasion av Ukraina, säger Jonson till NRK.
På grund av Sverige och andra europeiska länders roll i världshandeln är en kris i Stillahavsområdet också en kris för Europa, enligt Johnson.”
https://www.expressen.se/nyheter/varlden/kina-varnar-usa-lek-inte-med-elden/
( I Expressencitatet ser vi frasen ”fullskalig invasion av Ukraina”. Det är en av de standardfraser som är obligatorisk i nutida svensk borgerlig propagandaretorik. Den är inte desto mindre totalt felaktig och hjärndöd. Ola Tunander visar på detta i sin bok. Rysslands invasion var all annat än ”fullskalig”, den var numerärt alldeles för liten för att lyckas enligt etablerade militära tumregler. Den kan på intet vis jämföras med nazisterna överfall på Sovjetunionen.)
Till slut
Det är inte troligt att Sverige i ett eventuellt kommande krig direkt hotas, åtminstone till en början, med en markinvasion. Däremot kan Sverige bli ett uppmarschområde för det västeuropeiska blockets utökade konflikt med Ryssland om Ukraina och kan då drabbas av bland annat strategisk bombning. Det är möjligt att USA placerar ut långdistansvapen på en eller flera av de 17 tillgängliga baserna enligt DCA-avtalet. Dessa blir då enligt känt ryskt synsätt, ”legitima” mål. Vidare kan den svenska regeringen möjligen bidra med trupper i en eventuellt utökad konflikt. Redan nu är Sverige indragen på västs sida av kriget genom trupper, flyg, utbildning, vapenleveranser, ekonomisk krigföring, desinformation i alla tillgängliga media och mer.
masi