Kapitalismens produktivkrafter utvecklas ständigt. I en snabb tillbakablick ser vi sådana saker som rymdteknik och datorers intåg på bred front i vardagen. Krig har, speciellt sedan första världskriget, drivit på den tekniska utvecklingen i hög grad. Vi ser i detta nu hur Ukrainakriget driver fram en sådan utveckling, främst med användning av drönare kopplade till AI-utveckling. Gamla sanningar i krigstekniken blir förlegade och nya formas. Inget nytt i sig. Det har under senare århundraden pågått sedan modernt artilleri introducerades under Napoleonkrigen.
I produktionen utvecklas AI och robottekniken snabbt. Hur ser denna utveckling av kapitalismens produktivkrafter ut i ett Marxistiskt perspektiv? Vad betyder den för kapitalismens förmåga att överleva och utvecklas ?
Mats Alexandersson tar upp dessa viktiga frågor i Clarté–bloggen med artiken ”Tekniken, vänstern och kapitalismens utveckling” .
Några citat från texten:
”När de globala kapitalistiska ekonomierna fortsätter att utvecklas kommer de oundvikligen att ställas inför frågan om hur samhällets behov ska hanteras då maskiner kan utföra en stor del av det arbete som behövs. Allt det här understryker den bestående relevansen av Marx analyser från slutet av 1800-talet, då han lyfte fram maskinsystemets centrala roll – till och med före den egentliga industrialiseringen – i att forma ekonomiska och sociala relationer.”
”… det är kapitalet som blir alltmer oberoende av arbetarna, medan arbetarna får allt mindre inflytande över produktionsprocessen. Kapitalets våta dröm om den arbetarfria fabriken är inte långt borta och det skapar i sin tur stora problem med möjligheten att extrahera mervärde. Är teknikutvecklingen med AI det som enligt Marx ”skapar de materiella betingelserna” för kapitalismens undergång?”
”Automationen hämmar
För Marx var utvecklingen av de materiella produktivkrafterna—teknologier och produktionsmetoder—den avgörande drivkraften bakom samhällsförändring. Den snabba utvecklingen av automation och AI idag bekräftar Marx’ syn på teknikens betydelse för ekonomins och samhällets utformning.
Det är inte enbart fallande profitkvot som destabiliserar kapitalismen, utan minskad lönsamhet leder till avbrott i kapitalackumulationen och utlöser kriser. Dessa kriser tvingar kapitalister att öka produktiviteten, ofta genom teknologiska språng, och driver på centraliseringen av kapital när företag slås samman i kampen för överlevnad.
Med dagens avancerade AI och automatisering blir den “hämmande” faktor Marx beskrev allt tydligare: när automatisering tränger undan levande arbete ur produktionen, förlorar kapitalet sitt utrymme för vidare teknisk utveckling. Automatiseringen minskar eller eliminerar det levande arbete som krävs för att skapa mervärde—kapitalets livsnerv. Utan närvaro av nödvändigt arbete i produktionen försvinner möjligheten att utvinna överskottsarbete, vilket undergräver kapitalets grundläggande funktion.
”
Vad betyder AI-utvecklingen för hur en kommunistisk politik konkret skall utformas i framtiden? Det är en fråga som alla kommunister behöver överväga. Här har inte författaren något att komma med. Han verkar mest vara bekymrad över den reformistiska ”vänstern”. Frågan står trots allt : Är författarens teser om AI riktiga?
masi