Dikter av Mao Zedong (1)

Changsha

till melodin Våren i Qin-parken (1925)

 

Ensam står jag i kall höst,

Xiangfloden flyter mot norr,

vid Apelsinöns yttersta udde.

Se bergen stå röda,

färgade av sluttningarnas skogar;

den svällande floden skimrar likt jade,

hundra farkoster kämpar mot strömmen.

Örnen piskar den höga rymden,

fiskar glider över flodens grund,

under den frostiga himlen kämpar all skapelsens

väsen för frihet.

Tyngd av oändligheten,

frågar jag: ”Denna väldiga jord,

vem styr dess öden?”

Hand i hand vandrade vännerna här.

Jag minns det förflutna, så rikt på djärva dåd.

Unga skolkamrater,

med ynglingars friska sinnen och starka kroppar;

djäknars iver,

lät tankarna sväva fritt mot fjärran mål.

Vi sade vår mening om landets styre,

gav luft åt vår vrede i upprörda skrifter,

värre än träck den tidens mäktiga herrar.

Minns du än,

löftet vi gav i den strida strömmen,

där vågorna hejdade vår snabba båt?

 

Mao Zedong född 26 december 1893, död den 9 september 1976.

Dikten skrevs när Mao Zedong var 32 år.

Under åren 1913 till 1918 studerade Mao vid ett lärarseminarium i Changsha och dikten tänker tillbaka till den tiden. Mao har själv berättat om det allvar som besjälade honom själv och hans skolkamrater:

Mina vänner och jag föredrog att bara tala om stora ting – människans natur det mänskliga samhället, Kina, världen och universum!”

Mao Zedong 1921

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Captcha loading...

Kommunistiska Arbetarföreningens Nyhetsbrev