Turkiets parlament röstade den 10 augusti 2026 igenom en lag om begränsad amnesti och ”återintegrering” av medlemmar i Kurdistans arbetarparti (PKK). Lagen är ett steg i den process som pågått under flera år och som tidigare inneburit att PKK meddelat att organisationen har upplöst och lagt ner och förstört sina vapen. Den fängslade ledaren Abdullah Öcalan har uttalat sitt stöd för amnestin, trots att han själv inte omfattas av den. Det revolutionära turkiska partiet TKP-ML kommentarer på sin hemsida den senaste utveckling.
Özgür Aren är medlem i politbyrån i TKP-ML:s centralkommitté och framhåller att den så kallade “processen” är otillräcklig:
”Vi anser inte att den nuvarande processen har löst den kurdiska nationella frågan. Vi anser inte att den kurdiska nationens mest grundläggande rättigheter, som härrör från dess status som nation, har erkänts. Ur vårt partis perspektiv är det uppenbart att i en situation där inte ens den kurdiska nationens ”rätt till självbestämmande” – en principiell ståndpunkt inom ramen för den kurdiska nationella frågan – har tagits upp till diskussion, kan det inte vara tal om någon verklig lösning. I bästa fall kommer det att ske en minskning av våldet i den kurdiska nationella motsättningen. Dessutom är det uppenbart att en ”allians” där den förtryckande nationens privilegier gentemot den kurdiska nationen försvaras med fascistisk beslutsamhet inte kommer att undanröja den nationella motsättningen. Den nationella motsättningen, inklusive den kurdiska nationella frågan, kommer att fortsätta att existera i vår region och förbli en av punkterna på dagordningen för Folkets demokratiska revolution.”
Den kurdiska kampen lever men har under de senaste åren drabbats av motgångar framför allt i och med att kurderna förlorat kontrollen över Rojava, den kurdiska delen av Syrien. Özgür Aren från TKP-ML konstaterar att kurderna i allmänhet är skeptiska till den pågående ”processen” i Turkiet:
“Det är inte bara vårt parti utan det kurdiska folket självt som betraktar den utveckling som kallas ”processen” med skepsis. Det är helt naturligt att alla som känner till den turkiska staten tänker på detta sätt. Dessutom är det helt uppenbart att den så kallade ”processen” inte innehåller någon lösning på den kurdiska nationella frågan. Det faktum att den ”ramlag” som utarbetats som en ”lösning” på den kurdiska frågan är utformad efter den lag som stiftades efter Sheikh Saids uppror, (1925) och att lagen lovar dem som lägger ner sina vapen som svar på Abdullah Öcalans uppmaning till ”demokratisk kamp” ”övervakad frigivning” (vilket i praktiken innebär att de kan arresteras när som helst) och ”förbud mot politisk verksamhet” och så vidare – pekar inte så mycket på målet om en ”lösning” som på målet om kontroll och utrotning.”
Hela intervjun finns tillgänglig på engelska på TKP-ML:s hemsida: https://www.tkpml.com/this-process-does-not-resolve-the-kurdish-national-question/?swcfpc=1
Lena Nilsson