Ingen kompromiss om principer – Enhet på marxismen-leninismen-maoismens grund

“Man kan och bör gå med på kompromisser med oliktänkande inom partiet i frågor som rör den aktuella politiken, i frågor av rent praktisk natur. Men om dessa frågor är kopplade till principiella meningsskiljaktigheter kan ingen kompromiss, ingen ’mittenlinje’ rädda situationen. Det kan inte finnas någon ’mittenlinje’ i principiella frågor. Antingen måste en uppsättning principer eller en annan göras till grund för partiets arbete. En ’mittenlinje’ i principfrågor är en ’linje’ som går ut på att fylla folks huvuden med skräp, att förtiga meningsskiljaktigheter, en ’linje’ som leder till partiets ideologiska degeneration, till partiets ideologiska död.”

Stalin, Tal vid den kommunistiska internationalens exekutivkommittés sjunde plenum (7 december 1926)[1]

”Verklig revolutionär enhet inom proletariatet kan uppnås endast genom fasthållande vid principerna och marxismen-leninismen. Enhet som köpes genom uppgivande av principer och genom att man vältrar sig i träsket tillsammans med opportunisterna, upphör att vara proletär enhet. Och i stället innebär den, såsom Lenin sade, ’i praktiken proletariatets enhet med den nationella bourgeoisin och en splittring inom det internationella proletariatet, lakejernas enhet och en splittring bland revolutionärerna’.”

SUKP:s ledare är vår tids största splittrare (1964), Den stora polemiken [2]

“Om ni måste sammansluta er, skrev Marx till partiets ledare, så slut överenskommelser för att tillgodose rörelsens praktiska syften, men tillåt inget schackrande med principerna, gör inga teoretiska ’eftergifter’.”

I. Lenin, Vad bör göras? (1902)[3]

Den antagonistiska motsättningen mellan maoismen och gonzaloismen har nått sin upplösning i Kommunistiska Föreningen. Den revolutionära vetenskap som huvudsakligen utvecklats av Marx, Lenin och Mao Zedong, har länge motsatts av den gonzalistiska linjen som strävar att ersätta dessa läromästares vetenskapliga ideologi med Gonzalos ”vänster”-revisionism. Marxist-leninister-maoister önskar enhet, men en enhet baserad på Marx, Engels, Lenin, Stalin och Mao Zedongs läror, och söker definitivt ingen enhet med revisionister som förvränger maoismen. Som klassikerna har påpekat kan kompromisser som förkastar marxist-leninist-maoistiska principer aldrig accepteras. Gonzalos ”vänster”-revisionistiska teorier förkastar maoismens principer och har förvandlat Kommunistiska Föreningen till en revisionistisk organisation.

Gonzalismen kännetecknas av följande avvikelser:

1. Gonzalismen reviderar Mao Zedongs teorier om folkkriget, reviderar Mao Zedongs ståndpunkter om skillnaderna i den strategiska linjen mellan imperialistiska och förtryckta länder, reviderar den maoistiska teorin om ledarskap och förnekar den materialistiska kunskapsteorin, speciellt i frågan om ledarskapet och ideologin.
2. Gonzalisterna förespråkar principiell valbojkott och därmed reviderar Lenins läror om kommunisternas förhållande till den borgerliga demokratin.
3. Gonzalisterna förfalskar den internationella maoistiska rörelsens historia och förkastar lärdomarna från den svenska revolutionära rörelsens erfarenheter utifrån uppfattningen att maoismen definierades av Gonzalo under 1980-talet.
4. Gonzalisterna reviderar världsrevolutionens förlopp till en fullständigt idealistisk uppfattning och hävdar att världsrevolutionen befinner sig i en ”strategisk offensiv” för att rättfärdiga Gonzalos ”vänster”-revisionistiska teorier.
5. Gonzalisterna mål har varit att förneka Kommunistiska Föreningens roll att bli de arbetande massornas parti och istället drivit en sekteristisk, äventyrspolitisk linje som ska resultera i en tillämpning av den gonzalistiska tesen om ”militarisering av kommunistpartiet”. Detta är en likvidatorisk linje som förnekar masslinjen och partibygget för att göra Kommunistiska Föreningen till en frasradikal och äventyrspolitisk sekt.
6. Gonzalisterna strävar att Kommunistiska Föreningen ska ideologiskt underkasta sig Perus Kommunistiska Parti och Brasiliens kommunistiska parti – Röd fraktion, de ledande gonzalistiska organisationerna. Gonzalisterna erkänner endast Gonzalo som den definitiva tolkaren av Mao Zedongs teorier och att Gonzalo var världsrevolutionens ledare.
7. Gonzalisterna strävar att Kommunistiska Föreningen ska även organisatoriskt underkasta sig Perus Kommunistiska Parti och Brasiliens kommunistiska parti – Röd fraktion, genom att delta i den gonzalistiska ”Förenade maoistiska internationella konferensen” där dessa två gonzalistiska partier ska de facto hålla i taktpinnen och föreningen ska lyda under demokratisk centralism.
8. Gonzalisterna rättfärdigar fraktionering i organisationen utifrån det gonzalistiska begreppet ”röd fraktion”. I detta begrepp hävdas det att den gonzalistiska linjen är den enda rätta, och att fraktionering är därför accepterat om det drar folk till den ”röda linjen”. Gonzalisterna har således i praktiken bekämpat den demokratiska centralismen och dess regler för att med alla medel upprätthålla sin fraktion.
9. Gonzalisterna ger en läpparnas bekännelse till de stora läromästarna Marx, Engels, Lenin, Stalin och Mao, men i slutändan reviderar och förfalskar deras ståndpunkter för anpassa dem till Gonzalos ”vänster”-revisionistiska teorier i fråga om ledarskap, strategi och partibygge. Gonzalisterna anser att alla som inte accepterar Gonzalos revisionistiska tolkning av maoismen är revisionister[4] och har således ”hissat den röda fanan för att motsätta sig den röda fanan.”[5] (Mao Zedong).

Thomas Berg
Oktober 2022

[1] https://www.marxists.org/reference/archive/stalin/works/1926/11/22.htm (min översättning)

[2] http://www.maoistisktforum.org/1_m_skrif/mlm_dok/kkp/stora_polemiken/DSP_08_SUKPs%20ledare.htm

[3] Lenin, Vad bör göras? Oktoberförlaget 2022, s.25

[4] Se kapitel 6 ”Gonzalism är ”vänster-revisionism” i artikeln Gonzalism: En ”vänster”-revisionistisk avvikelse (andra upplagan)

[5] Mao Zedong, Speech to an Albanian military delegation, Selected works of Mao Tse-tung volume 9, Foreign Languages Press, s.332