[ Det australiska kommunistpartiets webbtidning Vanguard återger ett agitatoriskt tal som en av dess representanter höll just efter det att USA och Israel attackerat Iran. Som framgår av talet är den politiska situationen lite annorlunda i Australien än i Sverige. Australien är ett bosättarkolonialt land där ursprungsbefolkningen är totalt förtryckt, samtidigt som landet självt gått från att ha varit en brittisk koloni till att politiskt stå under USA:s kontroll i långt större utsträckning än Sverige. / masi ]
Dagen efter att Israel och USA började bomba Iran samlades en liten protestgrupp i Sydney under parollen ”Nej till krig, ja till frihet och självbestämmande – det iranska folkets befrielse kommer genom deras egen självständiga och medvetna kamp”.
Iraniernas ilska över de fasor som utspelade sig och okunnigheten hos en större grupp som firade i närheten med amerikanska och till och med israeliska flaggor och ropade på en ny shah, uttrycktes av en kvinna: ”Min fiendes fiende är inte nödvändigtvis min vän.”
USA och Israel och det iranska regimen är bittra fiender. Men ingen av dem är vänner till det iranska folket. Talaren berättade om hur politiska fångar berövats mat och vatten.
Lindy Nolan talade på CPA(ML):s vägnar. Hennes tal finns nedan.
Idag hedrar vi de hjältemodiga iranska massorna som står emot Israels och USA:s imperialistiska militärmakt. De kommer aldrig att acceptera ännu en amerikansk marionettshah med massmord, tortyr och massfängslanden.
Massorna skapar historia. Och alla folk har rätt att göra motstånd, att störta förtrycket från sin härskande klass, att organisera sig för kvinnors frihet och bygga sin egen framtid. Vi kan inte neka iranierna den rätten. Vi kan inte sätta gränser för den, särskilt inte med USA-imperialismen vid deras dörr.
Krig är en fortsättning av politiken med andra medel. USA-imperialismens ekonomiska krig mot Kina är nu ett militärt krig mot Kinas allierade. Och Australien är inblandat.
På 1970-talet kallade Henry Kissinger Australien för en västerländsk ”utpost vid Asiens gräns”. Nu är det ett spjut som sprider USA:s makt i Asien och Mellanöstern. Den amerikanska spionbasen Pine Gap på Arrernte, mark nära Mparntwe Alice Springs, styrda missiler och nu drönare, till Irak, Gaza, Libanon och Iran. Den väljer ut mänskliga mål – barn, skolor, sjukhus. USA:s imperialism kräver miljarder, biljoner dollar som behövs för livet, för våra skolor, sjukhus, hemlösa, vår kultur, miljö. Allt för död och krig.
Den amerikanska imperialismen är i krig med sitt eget folk och med världens folk.
Vi motsätter oss den med all vår kraft.
Vi har varit med i alla amerikanska krig
Vi hedrar ursprungsbefolkningen. Sedan den brittiska invasionen har de kämpat för sina landområden, sina vatten, sina kulturer. Sin rätt att leva. Vi hedrar deras 140 år av väpnad kamp. På denna gata ledde Pemulwuy en väpnad attack på 1790-talet. Den brittiska kolonialismen blev imperialism. Ursprungsbefolkningen gav aldrig upp.
Australiens regeringar tog med oss i alla brittiska krig. Under första världskriget lovade Labourpartiets oppositionsledare att vi skulle kämpa för England till sista man och sista shilling. Under andra världskriget sa premiärminister Menzies: ”Det är min sorgliga plikt” att meddela att Storbritannien är i krig och att därför ”Australien är i krig”. Före kriget träffade Menzies Hitler och berömde honom som ”bra för Tyskland och det tyska folket” och sa att australierna borde vara ”mer som tyskarna”. Han svalt ut arbetarna och bröt en strejk för att skicka tackjärn till Japan. Det kom tillbaka som bomber.
När han förklarade krig för England befann sig australiska trupper i Nordafrika. Ingen var kvar för att försvara Australien. Menzies åkte till England. Detta är vår historia.
Den amerikanska imperialismen ersatte för länge sedan den brittiska imperialistiska kontrollen över Australien. Under andra världskriget vände sig Labour-premiärministern John Curtin från Storbritannien, som förrådde oss, till USA. Den amerikanske generalen Macarthur kallade honom förrädare på grund av operativa meningsskiljaktigheter. Han sa att USA aldrig mer skulle lita på Australien.
Sedan dess har vi deltagit i alla amerikanska krig. Pine Gap ser nu till att det sker automatiskt. Utanför vår kontroll.
Det finns ingen genväg till seger
Kärnan i imperialismen är inte militär. Den är ekonomisk. Det är monopolkapitalism. Den amerikanska imperialismen kontrollerar de dominerande delarna av vår ekonomi. Det är vad alla krig handlar om. Att skydda obscen rikedom och privilegier.
När någon säger att USA kommer att stödja oss, berätta då denna historia för dem. När de säger: ”Ta inte in utländska krig hit”, säg då att vi redan befinner oss i krig mot Iran och att det kommer mer. Att underkastelsen under USA:s imperialism gör Australien till ett mål i varje krig med Kina. Att USA kommer att hävda sina intressen och kräva att vi lyder.
Vi bekämpar USA:s imperialism här. ”Marschen för mänskligheten” visar hur bred den antiimperialistiska känslan är. Men motståndet är inte tillräckligt starkt. Det är massorna och endast massorna som skapar historia. Vi måste gå djupt in bland folket, varna dem om vad vi står inför, utbilda dem, organisera dem, mobilisera dem.
Vi måste möta dem där de befinner sig. På deras arbetsplatser, i deras grannskap, i deras samhällsgrupper, kultur- och idrottsgrupper. I alla delar av livet. Vi måste vara närvarande, aktiva och organiserade. Det finns inga genvägar.
Arbetarklassen, från lärare till leveransbud, sjuksköterskor till byggnadsarbetare, har systematiskt desorganiserats och berövats sin makt. Tomma slagord och generella paroller kan inte ersätta att lyssna uppmärksamt på folket, lära av dem, ta till sig deras idéer och omvandla dem till teori, strategi och taktik för att återuppta kampen.
Vi måste förena alla små kamper till en stor allians mot USA:s imperialism, ett slut på ekonomisk, politisk och militär underkastelse: Nej till krig. Stäng Pine Gap. Stäng alla amerikanska militärbaser. Självständighet för Australien.
Idag hyllar vi framför allt det heroiska folket i Iran och står på deras sida. Det kommer att bli en del bakslag. Men ingenting kan stoppa deras kamp.
Seger för folket i Iran!