Den tredje internationella konferensen för bilindustriarbetare har framgångsrikt genomförts i Pune!
Bilindustriarbetare reser sig mot exploatering, högervridning och fascism, hotet om krig och miljöförstöring!
Den tredje internationella konferensen för bilindustriarbetare hölls framgångsrikt i Pune i delstaten Maharashtra i Indien från 20 till 24 november med över 200 delegater och deltagare från Indien, Nepal, Sydafrika, Kongo, Tunisien, Brasilien, Venezuela, USA, Ryssland, Vitryssland, Tyskland, Italien, Colombia, Mexiko och Argentina. Till konferensen kom det också rapporter och hälsningar från Frankrike, Turkiet, Spanien och Kina.
Konferensen diskuterade frågan om ”Hur kan vi bygga en mäktig rörelse för arbetarsolidaritet mot det dödliga utrotningskrig som multinationella bil- och leverantörsföretag bedriver?” Konferensens slutliga resolution lyder: ”Den tredje internationella konferensen för bilindustriarbetare var ett bevis på en uppvaknande arbetarklass över hela världen.”
I sex företagsforum förde bilindustriarbetarna intensiva diskussioner om ”Hur kan vi se till att ingen står ensam i sin kamp i framtiden?”
Kampen mot uppdelningen av arbetare i fast anställda och tillfälligt anställda och kontraktsanställda var ett viktigt tema på konferensen. Konferensen betonade: ”Vi är alla arbetare”
Konferensen beslutade: I framtiden kommer vi bilindustriarbetare att kombinera vår kamp för sociala rättigheter med kampen mot orättvisor, krig, miljöförstöring och fascism. Konferensen tog tydlig ställning mot bilindustrins omställning till krigsekonomi.
Deltagarna betonade: Vi förklarar krig mot fascismens försök att i allt större utsträckning infiltrera f abrikerna. Låt oss kämpa för att ingen arbetare ska påverkas av fascistisk demagogi.
Andan av internationell solidaritet låg i luften i Pune: En deltagare från Tyskland sa: ”Vi har här tydligt sett att arbetare över hela världen har samma fiende: bilmonopolen och de borgerliga regeringarna.” De vill ställa arbetare i olika länder mot varandra.
Konferensen stärkte dock de transnationella solidaritetsbanden. Konferensen i Indien organiserades av fackförbunden SEM och TUCI. Bilindustriarbetare och deras familjer från Indien deltog i hela konferensen. Manoj Patil från SEM och den internationella samordningsgruppen talade på värdarnas vägnar: ”Vi har här tillsammans upplevt disciplin, engagemang, självorganisering och självfinansiering och lärt oss av det. I kampen för mänskligheten har detta varit en stor erfarenhet för den indiska arbetarrörelsen och för oss alla tillsammans. Namaste!”
I sju tematiska forum, som spände från arbetsmiljö till socialism, granskades och diskuterades viktiga arbetsplats- och samhällsfrågor på ett militant och stödjande sätt. Deltagarna diskuterade, demonstrerade och firade tillsammans med arbetarnas familjer från hela Indien.
Konferensen segrade över byråkratiska trakasserier och antikommunistiska hinder men utan den skulle betydligt fler delegationer ha deltagit. Detta visar på den stora betydelsen av kampen mot förtryck och för demokratiska fri- och rättigheter. Konferensen antog en rad resolutioner om solidaritet, till exempel solidaritet med kampen mot den nya lagen om arbetstid i Indien, mot USA:s militära aggression mot Venezuela och för solidaritet med Gaza.
Konferensen valde företagsrelaterade talespersoner för bilindustriarbetarrörelsen och en ny samordningsgrupp med tio medlemmar med representanter från Indien, Brasilien, Tyskland, Italien, Nepal och Sydafrika. En deltagare från USA sammanfattade det så här: ”Vi står inför stora utmaningar. Men vi har lagt en grund från vilken stora saker kan utvecklas. Fantastiskt!”
I sin slutliga resolution beslutade konferensen att: ”… ta ansvar för mänsklighetens framtid och bygga en global, militant gräsrotsrörelse av bilindustriarbetare, deras familjer och vänner. Vårt mål är gränsöverskridande samordning och samarbete i kampen, regelbundet utbyte av information och erfarenheter, organisering av internationell solidaritet och stärkande av gemensam och solid facklig organisering. … Låt oss förbereda oss för hårda strider. Låt oss staka ut en kurs mot en ny nivå av internationellt samarbete och solidaritet, för gemensamma kamper och strejker över hela världen.”