USA-imperialismens krig mot Palestina och Libanon.

 Två artiklar om den senaste utvecklingen av kriget i Västasien.

Sverige befinner sig på insidan av USA imperialismens propaganda bubbla. Här är det den sionistiska propagandan som har anammats av den härskande borgarklassen. Sverige stödjer oreserverat USA-imperialismen, vare sig det gäller Ukraina, Västasien eller Ostasien. Resten av världen, den tredje världen, eller som vissa nu säger – ”det globala syd”, höjer dock sina röster, även om man ännu i huvudsak böjer sig för den starkaste imperialiststaten. Vi publicerar nedan två artiklar från en kommunist i Indien för att ge en motvikt mot den svenska regimens stöd åt folkmorden som pågår i Västasien.

Ett år efter 7:e oktober 2023.

Ett perspektiv på det gångna årets kamp i Palestina från den välkände indiska maoisten Ajith, som under många år varit aktiv i folkkriget i Indien, samt i den Internationella kommunistiska rörelsen.

Om den sionistiska aggressionen i Libanon

1 oktober 2024. Kommentar av Ajith.

======================================================================

Ett år efter Al-Aqsa flodvågen

7 oktober 2024

Av K. Muralidharan mer känd som ”Ajith”

Den 7 oktober är den första årsdagen av den historiska ”Al-Aqsa flodvågen”, då det palestinska väpnade motståndet bröt igenom det sionistiska försvaret och tillfogade de militära förläggningarna vid gränsen till Gaza samt de bosättarkolonier som fanns där svåra skador. Viktigast av allt var att detta angrepp krossade den sionistiska statens arrogans, anspråk på oövervinnelighet och överlägsen säkerhet.

—–

En vedergällningsattack från den sionistiska staten var verkligen väntad. Den beslutade att använda den för att helt utplåna den palestinska närvaron i Gaza genom att döda dem i tusental eller fördriva dem. Så vad som följde var den mest fruktansvärda, mordiska attacken mot civila, sjukhus, mediapersonal och till och med att förvägra palestinierna mat och medicin. Med utgångspunkt från upphittade kroppar uppgår den totala dödssiffran som rapporterats av hälsovårdsmyndigheterna i Gaza till nästan 42 000, varav nästan 20 000 är barn.

Men enligt en studie som utförts av Lancet, som är en välkänd internationell medicinsk tidskrift, skulle den totala dödssiffran i själva verket uppgå till nästan 200 000. Detta var en rapport som publicerades i juli 2024. De hade kommit fram till denna siffra genom att beräkna antalet människor som möjligen kunde ha begravts levande i spillrorna efter bombattacker, liksom dödsfall orsakade av bristen på mediciner, mat och ohälsosamma förhållanden på grund av den sionistiska attacken. Utöver detta har nästan 100.000 skadats allvarligt.

Sionisternas uttalade mål var att förgöra det palestinska väpnade motståndet, i synnerhet huvudorganisationen Hamas, och att rädda den gisslan som det palestinska väpnade motståndet hade tagit när de inledde sin attack den 7 oktober. Vad är nettoresultatet efter ett år av detta fasansfulla krig? Bara dagen före den 7 oktober avfyrades 30 raketer från norra delen av Gaza till det av sionisterna ockuperade Palestina, känt som Israel. Kom ihåg att denna norra del av Gaza är ett område som upprepade gånger har attackerats av sionisterna från luften och marken från allra första början. Gång på gång har de tvingat de människor som bor i dessa områden att flytta ut. Nu har de än en gång inlett en markattack. Och det var mitt i detta som de 30 raketerna avfyrades från just detta område. Detta är den faktiska situationen på marken.

En före detta befälhavare för den sionistiska arméns Gazadivision anser att ”israelerna” har förlorat kriget. Han påpekar att det palestinska väpnade motståndet är tillbaka igen inom 15 minuter efter det att den ”israeliska” armén har lämnat ett område som de har erövrat och kontrollerat. Med andra ord, sionisternas kontroll existerar bara så länge deras armé är närvarande där. Så snart den drar sig tillbaka har det palestinska motståndet åter kontrollen. 15 minuter. Inte en dag eller ens en halv dag. Det visar att de i allra högsta grad var där. De finns där bland folket. Alla dessa förflyttningar, dessa tvångsevakueringar, alla dessa saker har helt enkelt inte lyckats eliminera detta väpnade motstånd.

Vi vet att den sionistiska arméns talesman själv några månader tidigare, när det förekom en hel del diskussioner om ett eventuellt eldupphör, tydligt hade sagt att Hamas inte kan besegras. Att detta inte kunde vara ett strategiskt mål för kriget. Eftersom det är en idé och man inte kan besegra idéer. Så vad exakt menade han med det? Han pekade på precis det faktum som jag just nämnde. Att Hamas finns där, och de andra väpnade motståndsgrupperna finns där, bland folket. De är integrerade i folket.

De är en del av folket. De är inte en utomstående styrka som har placerats där. Så länge idén om nationell befrielse är levande och pulserande kan därför ingen militär styrka utrota den. Det är precis vad vi ser här. Det är en bekräftelse på vad Mao påpekade för länge sedan. Det är människorna som skapar historia. Han hade också påpekat, och jag skall läsa citatet: ”En svag nation kan besegra en stark, en liten nation kan besegra en stor. Folket i ett litet land kan förvisso besegra ett stort lands aggression, om de bara vågar resa sig i kamp, vågar ta till vapen och ta sitt lands öde i egna händer. Detta är en historisk lag.” Det palestinska folket har vågat göra det, och de går vidare.

Naturligtvis är det sant att de är långt ifrån att besegra sionisterna militärt. Men de har utdelat ett mycket tungt politiskt nederlag. Ett politiskt nederlag av en sådan omfattning, jag menar så kraftfullt, att den sionistiska staten i dag står isolerad på världsnivå trots stödet från USA-imperialismen och dess allierade. Detta stöd kommer från de mäktiga medier som kontrolleras av dessa imperialistiska länder, som öppet ljuger, döljer de verkliga fakta och vägrar att ens erkänna att nästan 20 000 barn i Gaza har mördats av sionistiska bombningar. Trots allt detta stöd, bortsett från de vapen och de pengar de får, står de isolerade. Västasien kommer aldrig att bli detsamma igen. Inte bara Västasien, utan hela världen. Därför att världens förtryckta folk har bevittnat det heroiska angrepp och det ständiga väpnade motstånd som de palestinska nationella befrielsestyrkorna har gjort. De ser vad som är möjligt. Eller snarare borde vi säga att världens folk återigen har blivit påminda om vad som är möjligt om de vågar ta sitt öde i egna händer.

Detta politiska nederlag erkänns av sionisterna själva. Jag skall än en gång läsa upp ett citat som publicerades i en sionistisk tidning. Det är från en politisk kommentator, en sionistisk politisk kommentator. Vad han sade var följande: ”Den 7 oktober har krossat israelernas tro på att staten kommer att skydda dem. Israelernas tro på att den israeliska staten kommer att skydda dem. Den tron har krossats av den 7 oktober.” Han fortsätter: ”Den har undergrävt diasporajudendomens antagande om ovillkorlig acceptans.”

Vad han menar med ”diasporajudendomen” är de judar som finns i Amerika och Europa. Under en lång period har de integrerats i dessa samhällen, men helt plötsligt håller denna integration nu på att luckras upp. Israel identifieras nu tydligt som en sionistisk stat av de breda massorna i dessa länder. Inte nog med det, även judiska rabbiner, deras präster, har tvingats gå ut och förklara att judendomen inte är samma sak som sionismen. Att de är två olika saker. Det var detta som den politiska kommentatorn påpekade.

Så detta är den verkliga karaktären av det politiska nederlag som den sionistiska staten har lidit till följd av Al-Aqsa flodvågen, liksom det motstånd som har gjorts av de palestinska nationella befrielsestyrkorna under det senaste året. Och detta nederlag gäller inte bara sionisterna. Det är lika sant för USA-imperialisterna och deras allierade. Deras anspråk på att vara demokratier, deras anspråk på att respektera och garantera rättsstatsprincipen i internationella förbindelser, allt detta har blåsts i bitar. Människorna i dessa länder ser tydligt deras dubbelspel.

Naturligtvis har det varit känt i större delen av världen redan tidigare. Människor i tredje världen har vetat det länge. De har upplevt det direkt, de flesta av dem. Så det har inte rått någon förvirring om dessa imperialistmakters verkliga natur. Men nu ser vi att även inom de imperialistiska makterna, bland de breda massorna, inte bara de grundläggande massorna, utan även bland småbourgeoisien, medelklasserna, har en klar medvetenhet, en klar förståelse för deras regeringars dubbelspel vuxit fram. De ser hur deras makthavare säger en sak vid ett tillfälle, som till exempel om kriget i Ukraina, och något helt annat vid ett annat tillfälle, som i fallet med kriget i Palestina.

Ett bra exempel på detta var den senaste händelsen då det sionistiska flygvapnet bombade ett helt område för att mörda Hizbollahs ledning. Fyra kvarter, sägs det, fyra kvarter i Beirut förstördes i den bombningen. Det är en tättbefolkad stad. Man kan mycket väl föreställa sig antalet civila offer som skulle ha drabbats till följd av denna bombning. Några dagar senare såg vi hur iranierna svarade med en attack med ballistiska missiler, bland annat mot städer som Tel Aviv. De siktade in sig på Mossads högkvarter. Tydligen träffade den inte högkvarteret som sådant. De träffade precis intill det. Detta rapporterades av den västimperialistiska pressen som en attack mot ”ett tätbefolkat område”. Så ni har ”ett tättbefolkat område” i Tel Aviv, men när det gäller Beirut är det bara Hizbollah!

Denna typ av dubbelmoral, denna uppenbara lögnaktighet och alla dessa saker avslöjar mediernas verkliga natur. Och vi ser hur kritiska röster höjs på Instagram, Facebook och andra sociala medier. Detta börjar nu bli så allvarligt, så hotfullt för de styrande klasserna i dessa länder, att vissa av dem, vissa av deras företrädare, helt öppet har börjat kräva att strängare censur ska införas för att förhindra att en motstridig berättelse kommer fram. De säger öppet att de håller på att förlora kontrollen över berättelsen. Detta är alltså det politiska nederlag som dessa imperialistmakter har lidit.

Förutom detta har vi sett att ett antal europeiska länder, som tidigare tvekade, nu har uttalat sitt stöd för bildandet av en palestinsk stat, erkänt den palestinska staten och upprättat diplomatiska förbindelser med den. Det som kallas den palestinska staten är något som i själva verket inte har mer än status av en kommun. Men de är diplomatiska, vad gäller denna typ av palestinsk stat. Men även i så fall skulle det vara en stor utveckling. Det skulle minska den sionistiska rollen i Västasien. Det skulle i sin tur leda till mer stridigheter mellan imperialistmakterna och fler möjligheter för folken i den regionen att omgruppera sig, för de verkligt revolutionära krafterna att resa sig och återta det revolutionära arvet från folken i det området. Palestinierna, egyptierna, irakierna, syrierna, jordanierna, alla har de en revolutionär historia. Och det är faktiskt en mycket intressant sak att notera, den enorma tillströmningen av migrerande arbetskraft till Gulfländerna, särskilt från Kerala [en indisk delstat], var faktiskt ett resultat, en biprodukt av en mycket medveten plan från imperialistiska krafter att driva ut de vänsterinriktade, socialistinriktade, palestinsk-egyptiska arbetarna från Gulfländerna. För vid den tiden var alla dessa länder i Västasien starkt influerade av vänsteridéer, kommunistiska idéer, socialistiska idéer. Så den partiella lösningen, som enligt min mening är den mest sannolika, skulle skapa utrymme för ett återupprättande av detta revolutionära arv. Om det finns en medveten strävan att bilda proletära förtrupper skulle de faktiskt kunna leda massorna till att förverkliga verklig befrielse, total befrielse, inte bara från nationellt förtryck utan också från socialt och ekonomiskt förtryck, från klassförtryck.

(”Utskrift av ett tal som hölls den 7 oktober 2024 vid ett nätmöte som anordnades av Nazariyas redaktion för att uppmärksamma ettårsdagen av Al-Aqsa flodvågen. Det har redigerats för tydlighetens och stilens skull).

https://ajithspage.in/wp/

https://ajithspage.medium.com

=====================================

Om den sionistiska aggressionen i Libanon

1 oktober 2024

Ajith

Mordet på Hassan Nasrallah, ledare för Hizbollah, tillsammans med flera andra ledande kadrer och personsökarbombattackerna som slog ut organisationens kommunikationskanaler har gett sionisterna ett övertag. Den sionistiska armén har nu inlett en markinvasion. Dessa aggressiva handlingar motiveras med att man vill skapa förutsättningar för att de israeliska civila som fördrivits från de norra delarna av det ockuperade Palestina skall kunna återvända. De har tvingats hålla sig borta från den regionen i nästan ett år på grund av ständiga trakasserier från Hizbollah. Så hur kommer det sig att Netanyahu-regeringen plötsligt har beslutat att inleda en total attack? En stor del av medieanalysen har behandlat detta som något som kommer från Netanyahus åtgärder för att rida ut den växande vågen av allmänhetens ilska mot honom. Det finns utan tvekan den aspekten. Men det är inte den viktigaste faktorn. Sionisterna misslyckas i sitt krig mot Gaza. Sionistiska medier har publicerat rapporter där pensionerade befälhavare i deras armé citeras och där detta tydligt framgår. En före detta befälhavare för Gazadivisionen medgav att Hamas har återtagit städer inom 15 minuter efter det att de sionistiska trupperna ryckt ut. Han sa: ”Hamas vinner det här kriget.” Trots de brutala attacker som genomförts under nästan ett helt år har Netanyahu-regimen misslyckats med att uppnå sina strategiska mål. Man hade förklarat att man skulle krossa det palestinska väpnade motståndet och frita den gisslan som hölls fången i Gaza. Dessa har ännu inte uppfyllts. Att döma av den sionistiske generalens observationer är de inte i sikte någonstans.

Detta är huvudskälet till den kraftiga upptrappningen av de sionistiska attackerna mot Hizbollah och deras beslut att utvidga kriget till Libanon genom en markinvasion. Med hjälp av överlägsen underrättelsetjänst och teknisk kapacitet har sionisterna lyckats tillfoga Hizbollah en del hårda slag. Men det kommer inte att eliminera Hizbollah. Resultatet kommer att bli precis som det vi ser i Gaza i dag. Oavsett hur stor förödelse sionisterna kan orsaka, oavsett hur många tusen som kan mördas av deras bomber och raketer, kommer det libanesiska folkets beslutsamhet att kämpa mot de sionistiska angriparna aldrig att försvagas. De kommer att fortsätta att stödja motståndet. Angriparna kommer att tvingas betala ett högt pris, precis som 2006. Även om USA-imperialisterna officiellt säger att de inte håller med om sionisternas nya upptrappning har de alltid gått med på den. Vare sig det handlade om terroristernas personsökarexplosioner eller mordet på hundratals civila i samband med bombningen av Hizbollahs högkvarter har USA och dess allierade inte skyllt på sionisterna. Å andra sidan visar utvecklingen i Gaza, och nu i Libanon, också att de imperialistiska krafter som motsätter sig detta block, nämligen Ryssland och Kina, och deras allierade, ännu inte har formulerat ett sammanhängande svar. Under det årslånga kriget i Gaza har ingen av dem trätt fram för att stödja det palestinska motståndet på ett meningsfullt sätt. Detta är ett tecken på den nuvarande styrkebalansen på världsnivå. Det påminner oss också om en gammal lärdom – de förtryckta måste förlita sig på sina egna krafter för att kämpa och vinna befrielse. Det enda pålitliga externa stöd de kommer att få är från världens folk.

Från https://ajithspage.in/wp/2024/10/01/zionist-aggression-in-lebanon-eng/