Detta utdrag ur skriften ”Grundläggande förståelse av Kinas kommunistiska parti” är viktigt då det visar på att den grundläggande linjen i synen på omvärlden upprätthölls av Mao och vänstern inom KKP så länge Mao levde.
Det var vid denna tidpunkt, mitten på 1970-talet som dåtidens vänsteropportunister i KFML(r) tog avstånd från Mao Zedongs utveckling av marxismen-leninismen. Femtio år senare heter denna organisation ”Kommunistiska Partiet” och har numera glidit så långt högerut att de är i bakhasorna på V och deras ivrigaste medlemmar tenderar att argumentera mot maoismen i konserverade antikommunistiska termer.
Efter Maos död förvrängde Deng-klicken Maos syn och framhöll ”Teorin om de tre världarna” som en nyskapande principiell linje. Detta ställde till förvirring bland kommunister över hela världen, inte minst i Sverige. Det blev en inledning till en nästan 50-årig nedgång för kommunismen som vi nu ser slutet av. I en kommande artikel kommer vi att behandla ”trevärldsteorin” ingående. Artikeln kommer att placera denna teori i sitt historiska sammanhang och visa på just hur den passar in i maoismen. Det är viktigt för dagens kommunister att känna till denna diskussion från slutet av 1970- och 80-talet, som då var en del av den politiska förvirringen orsakad av kontrarevolutionen efter Maos död 1976. Endast en liten kärna av revolutionära kommunister klarade sig igenom detta politiska stålbad av olika slags reformism och revisionism. KAF är en fortsättning på denna kärnas idoga arbete.
”Mao Zedong och erfarenheterna från den kinesiska revolutionen stärkte, förtydligade och gav många oumbärliga bidrag till marxismen-leninismen. Bland dessa finns teorin om fortsatt klasskamp under proletariatets diktatur, masslinjen och hans verk om motsättning och dialektik. Hans teori om de tre världarna är inte en viktig del av hans teoretiska bidrag, utan snarare en del av hans analys av motsättningar.” [ från den kommande artikeln om tre världar]
masi
Upprätthåll proletär internationalism!
Kapitel XIV – Grundläggande förståelse av Kinas kommunistiska parti
Shanghai mars 1974
I partiets konstitution står det skrivet: ”Kinas kommunistiska parti upprätthåller proletär
internationalism och motsätter sig stormaktschauvinism; det förenar sig fast med de äkta marxist-
leninistiska partierna och organisationerna över hela världen, förenar sig med proletariatet, de
förtryckta folken och nationerna i hela världen och kämpar tillsammans med dem för att
motverka de två supermakternas – USA:s och Sovjetunionens – hegemoni, för att störta
imperialismen, den moderna revisionismen och all reaktion, och för att avskaffa systemet med
människans exploatering av människan över hela världen, så att hela mänskligheten kan befrias.”
Alla medlemmar i kommunistpartiet måste, i enlighet med partiets stadgar, tillämpa principen
om proletär internationalism i sin praktiska verksamhet, medvetet fullgöra sin internationalistiska
plikt och bidra till hela mänsklighetens frigörelse.
Proletär internationalism är en grundläggande princip inom marxismen-leninismen
Proletariatets stora lärare har alltid uppmanat oss att upprätthålla proletär internationalism. I
Kommunistiska manifestet utfärdade Marx och Engels denna stora uppmaning: ”Arbetare i alla
länder, förena er!” I mer än 100 år har denna stridsparoll inspirerat proletariatets revolutionära
kamp över hela världen och vägledit det på vägen mot frigörelse. När imperialismens historiska
skede nåddes utfärdade Lenin denna stora uppmaning för dessa nya historiska förhållanden:
”Arbetare i alla länder och förtryckta nationer, förena er!”, och påpekade med eftertryck att
endast när proletariatet i alla länder förenar sig med alla förtryckta nationer, och endast genom
deras ömsesidiga stöd, kommer världsrevolutionen att segra. Under varje historisk period som
han ledde den kinesiska revolutionen var ordförande Mao noga med att sprida den
internationalistiska andan bland hela partiet och hela folket. Under perioden av motståndskriget
mot Japan lärde ordförande Mao oss i sin artikel Till minne av Norman Bethune: ”Vi måste
förena oss med proletariatet i alla kapitalistiska länder, med proletariatet i Japan, Storbritannien,
USA, Tyskland, Italien och alla andra kapitalistiska länder, innan det är möjligt att störta
imperialismen, befria vår nation och vårt folk och befria andra nationer och folk i världen. Detta
är vår internationalism, den internationalism med vilken vi motsätter oss både trångsynt
nationalism och trångsynt patriotism.” Han uppmanade alla kommunister att lära av kamrat
Bethune, att följa hans exempel i att upprätthålla den proletära internationalismens anda. Efter
vårt lands befrielse lärde ordförande Mao oss än en gång att: ”De människor som har segrat i sin
egen revolution bör hjälpa dem som fortfarande kämpar för befrielse. Detta är vår
internationalistiska plikt.” Dessa instruktioner från vår revolutionära lärare är kraftfulla
vapen för att skapa enighet mellan proletariatet och det revolutionära folket i Kina och i hela
världen i kampen mot våra gemensamma fiender.
Det är proletariatets klassståndpunkt som avgör dess trohet mot den proletära internationalismen.
Utvecklingen av storskalig kapitalistisk industri och kommunikation har gjort världskapitalismen
till en enda enhet. Den internationella bourgeoisins makt förtrycker och utnyttjar proletariatet
och revolutionära folk i många länder. Särskilt sedan imperialismens gryning har de
monopolkapitalistiska klickarna intensifierat sin exploatering och förtryck av proletariatet i sina
egna länder och plundrat och underkuvat proletariatet och arbetarna i sina kolonier och
halvkolonier, allt i syfte att säkra höga profitnivåer för sig själva. Denna plundring och
exploatering har orsakat oerhörda lidanden och umbäranden för proletariatet och arbetarna i
världen. Gradvis, genom sin kamp mot bourgeoisin, har världens proletärer blivit medvetna om
att de kollektivt har utsatts för exploatering och förtryck av det internationella kapitalet, och att
om proletariatet i ett land ska kunna besegra sin egen bourgeoisie, behöver det stöd från världens
proletärer och måste förena sig med dem. Som Engels har sagt: ”Eftersom arbetarna befinner sig
i en liknande situation i alla länder, eftersom deras intressen är sammanfallande och de har
samma fiender, måste de kämpa kollektivt; mot bourgeoisins broderskap i alla länder måste de
ställa världens arbetares broderskap.”
Det är också proletariatets historiska uppgift som avgör dess engagemang för proletär
internationalism. Proletariatets historiska uppgift är att utplåna systemet med människans
exploatering av människan från jordens yta, att befria hela mänskligheten och införa
kommunismen. För att fullfölja denna uppgift måste proletariatet möta extremt mäktiga och
hårda fiender. Den internationella kommunistiska rörelsens historiska erfarenhet har visat att
varje gång en proletär revolution bryter ut i ett land, motsätter sig inte bara bourgeoisin och alla
exploaterande klasser inom det landet den frenetiskt, utan de allierar sig också med den
internationella kapitalismens fulla makt och försöker undertrycka den revolutionära proletära
rörelsen i sitt land genom denna allians mellan inhemsk och utländsk bourgeoisin. Så länge
imperialismen, socialimperialismen och reaktionen överlever i olika länder i världen kommer det
alltså inte att finnas någon fred, och de socialistiska länderna kommer alltid att vara hotade av
aggression och omstörtning från utlandet. Ordförande Mao lär oss: ”Enligt den leninistiska
synvinkeln kräver det socialistiska landets slutliga seger inte bara proletariatets och de breda
folklagrens ansträngningar i hemlandet, utan också världsrevolutionens seger och avskaffandet
av systemet med människans exploatering av människan över hela jordklotet, varpå hela
mänskligheten kommer att befrias.” Därför är det bara genom att enas och kämpa
tillsammans som arbetarna i hela världen kommer att kunna befria hela mänskligheten och, i
slutändan, befria sig själva.
I kampen mot USA:s och Sovjetunionens dubbla hegemoni är det av stor betydelse att
upprätthålla den proletära internationalismen. Lenin har påpekat: ”Imperialismen” är
”kapitalismens högsta historiska utvecklingsstadium”, ”ett väsentligt drag hos imperialismen är
rivaliteten mellan flera stormakter i strävan efter hegemoni”. För närvarande härskar de två
supermakterna, USA och Sovjetunionen, över alla i hela världen; de sträcker ut sina tentakler
överallt och ägnar sig åt plundring och expansion. Rivaliteten om hegemoni mellan USA och
Sovjetunionen är den grundläggande orsaken till oredan i världen. Medan supermakterna varje
dag hävdar att de kommer att minska sina väpnade styrkor, expanderar de i själva verket
kontinuerligt. Deras mål är att dominera världen. Även om de samarbetar, konkurrerar de också,
och deras samarbete tjänar syftet att intensifiera konkurrensen. Varhelst folket reser sig i
revolution, ingriper supermakterna för att undertrycka dem i hopp om att släcka revolutionens
rasande eldar. En av de viktigaste händelserna i dagens internationella relationer är
uppvaknandet och stärkandet av tredje världens länder, som förenar sig för att bekämpa de två
supermakternas hegemoni och maktpolitik och spelar en allt viktigare roll i internationella
frågor. Vi måste upprätthålla den proletära internationalismen och förena oss med folken i tredje
världens länder och med folken i hela världen för att besegra USA:s och Sovjetunionens dubbla
hegemoni.
Huruvida man ska upprätthålla proletär internationalism eller inte har alltid varit en viktig fråga i
kampen mellan två linjer inom den internationella kommunistiska rörelsen. Både de gamla
revisionisterna och de moderna revisionisterna har, i sin önskan att leda proletariatet i olika
länder in på den felaktiga vägen av borgerlig nationalism och stormaktschauvinism, ständigt
försökt med alla möjliga medel sabotera den internationella enigheten och splittra den
internationella kommunistiska rörelsen för att sabotera den proletära revolutionen. Vid första
världskrigets utbrott stödde renegaterna i Andra internationalen, under parollen ”försvar av
fosterlandet”, de imperialistiska krafterna i sina egna länder och degenererade till
socialchauvinister. Den sovjetiska revisionistiska renegatklicken har skamlöst förrått den
proletära internationalismen i samma utsträckning som renegaterna i Andra internationalen. I ord
hävdar de att de upprätthåller ”internationalismen”, men i handlingar hänger de sig åt
imperialistisk utpressning. De har kokat ihop sina teorier om ”internationell diktatur”,
”internationell arbetsfördelning” och ”begränsad suveränitet” för att underlätta sin aggression
och övertagande överallt och har skapat en kontrarevolutionär allmän opinion. Internt har de
återinfört kapitalismen och infört en fascistisk diktatur och förslavat folken av alla nationaliteter.
Således skärps de politiska, ekonomiska och nationella motsättningarna. Externt har de invaderat
och ockuperat Tjeckoslovakien, samlat sina trupper längs den kinesiska gränsen och skickat
andra trupper till Mongoliet. De stödde den förrädiska Lon Nol-klicken, kväste de polska
arbetarnas uppror och har blandat sig i Egypten, där deras experter har kastats ut. De splittrade
Pakistan, svek de arabiska folken och har bedrivit omstörtande verksamhet i många länder i
Asien. Denna rad av händelser har på ett tydligt sätt blottlagt deras fula ansikten som nya tsarer
och avslöjat deras reaktionära natur, som bäst kan beskrivas som: ”socialism i ord, imperialism i
handling”. Liu Shao-chi, Lin Piao och deras gelikar, som följde i spåren efter den
sovjetiska revisionistiska renegatklicken, främjade också stormaktschauvinism. Vi måste absolut
fördöma brotten begångna av den sovjetiska renegatklicken liksom av svindlare som Liu Shao-
chi och Lin Piao, som alla har förrått den proletära internationalismen. Vi måste kämpa för att
fullgöra vår internationalistiska plikt.
De revolutionära kampen hos folken i olika länder stöder varandra
Det faktum att proletariatets och folken i olika länders revolutionära kamp stöder varandra utgör
en viktig aspekt av proletär internationalism. Detta ömsesidiga stöd ger drivkraft åt och
påskyndar de revolutionära kampen hos folken i olika länder; det bidrar också till att utveckla
proletariatets internationella enhet.
Den proletära revolutionära sakens karaktär har alltid varit internationell. Marxismen-leninismen
lär oss att den proletära revolutionens seger i ett land endast är en förspel till världsrevolutionen.
Proletariatet, vars revolution har segrat, måste sträva efter att omvandla denna revolution i ett
land till en världsrevolution. Det måste sträva efter att göra sitt socialistiska land till en ledstjärna
som lyser upp vägen för revolutionen för folken i alla länder i världen. Efter
oktoberrevolutionens seger sade Lenin: ”Vi har aldrig gjort någon hemlighet av att vår revolution
bara är början, att dess segrande slut kommer först när vi har tänt samma revolutionära eld i hela
världen.” På tröskeln till grundandet av vår stat påpekade ordförande Mao också: ”Vår
revolution har vunnit sympati och erkännande från de breda massorna över hela världen; vi har
vänner överallt.” Och efter grundandet av vår stat lärde han oss återigen: ”Kina har en
skyldighet att göra ett större bidrag till mänskligheten.” Detta är en ärofull uppgift som
historien har anförtrott oss. Vi måste bestämt stödja länderna och folken i Asien, Afrika och
Latinamerika, stödja alla självständighetsälskande länder och folk i deras kamp för att vinna och
försvara sin nationella självständighet och skydda statens suveränitet. Vi måste stödja deras
kamp mot imperialismen, gammal och ny kolonialism, rasism, sionism och stormaktshegemoni,
och stödja proletariatets revolutionära kamp i alla länder. Vi måste ständigt stärka det
internationella proletariatets revolutionära krafter för att försvaga imperialismens, revisionismens
och all reaktions kontrarevolutionära krafter.
De nuvarande kampen för nationell befrielse som förs av länder och folk är en integrerad del av
den proletära revolutionära rörelsen i världen. Sedan andra världskrigets slut har de nationella
befrielserörelserna i Asien, Afrika och Latinamerika utvecklats kontinuerligt, och imperialismens
bakre linjer har förvandlats till en antiimperialistisk kampfront. Imperismens koloniala system
har snabbt upplösts och många länder i Asien, Afrika och Latinamerika har successivt vunnit sin
självständighet. De stärker ständigt sin enhet genom sin kamp mot imperialismen och
kolonialismen samt mot hegemoni och maktpolitik från de två supermakterna, USA och
Sovjetunionen. Tredje världen har klivit in på den internationella scenen som en ny kraft, full av
vitalitet och med en allt viktigare roll.
Vårt land är ett socialistiskt land och vi har alltid visat varm sympati och aktivt stöd för de
nationella befrielserörelserna och de revolutionära kamperna hos folken i dessa länder. Detta
stöd till proletariatets och arbetarnas revolutionära kamper i alla länder syftar till att krossa
imperialismen, revisionismen och all reaktion, och utplåna systemet med människans
exploatering av människan från jordens yta, och därmed åstadkomma hela mänsklighetens
frigörelse. Det är därför helt fel att betrakta stödet till revolutionerna i olika länders folk som
bara ”ytterligare en börda”; detta tänkesätt strider helt mot principerna för proletär
internationalism. Samtidigt är vårt land också ett utvecklingsland och vårt stöd till
världsrevolutionen är fortfarande begränsat. Ordförande Mao har lärt oss att: ”De rättfärdiga
kamperna hos olika länders folk i världen stöder varandra … ” Revolutionen och det
socialistiska uppbyggnadsarbetet i vårt land har alltid åtnjutit stöd från världsproletariatet och
folken i alla länder. Därför säger vi att den seger vi har vunnit är oskiljaktig från det stöd vi har
fått av proletariatet och de revolutionära folken i alla länder i världen. Albaniens arbetarparti och
alla äkta marxist-leninistiska partier och organisationer över hela världen har förenats för att föra
en beslutsam kamp mot den sovjetiska revisionistiska renegatklicken. Denna antiimperialistiska
kamp har varit till stor hjälp för oss. Kampen som Albanien, Algeriet och 23 andra länder fört för
att återupprätta vårt lands legitima rättigheter i Förenta nationerna m.m. har också varit till stor
hjälp. Det koreanska folkets och de tre indokinesiska folkens kamp mot Förenta staterna och för
nationell befrielse är ett stort bidrag till det internationella proletariatets revolutionära sak och ett
stort stöd för de revolutionära folken i alla länder i världen, inklusive vårt eget. Ordförande Mao
säger: ”I våra internationella relationer bör vi kineser beslutsamt, grundligt, fullständigt och helt
och hållet göra oss av med stormaktschauvinismen.” Vårt land är ett socialistiskt land med
en stor befolkning, ett vidsträckt territorium och rikliga resurser. Naturligtvis vill vi att vårt land
ska vara mäktigt och välmående, och vi är säkert kapabla att åstadkomma detta. Men under alla
omständigheter måste vi följa principen att ”aldrig agera som en despot” och får aldrig bli en
supermakt. Alla partikamrater måste ha ordförande Maos läror i åtanke så att vi aldrig blir
arroganta, inte ens efter 2000-talet. Samtidigt måste vi inom landet motverka alla uttryck för
stormaktschauvinism, ytterligare stärka den revolutionära enigheten inom hela partiet, hela
armén och hela folket, påskynda vår revolution och socialistiska uppbyggnad och sträva efter att
fullgöra vår internationalistiska plikt.
Arbeta med all vår kraft för att göra en större insats för mänskligheten
Engagemang eller brist på engagemang för proletär internationalism är en viktig indikator på
renheten i en kommunists partianda. Varje medlem i kommunistpartiet måste arbeta med all sin
energi och ägna en del av sina ansträngningar åt att stödja världsrevolutionen.
För att vara engagerade i proletär internationalism måste vi genomsyras av den storslagna idén
att proletariatet endast kan befria sig själv en gång för alla genom att befria hela mänskligheten.
Så länge det finns klasser i världen, så länge exploatering existerar, kommer det att vara omöjligt
att uppnå kommunism. Först när den proletära revolutionen har segrat på global nivå och hela
mänskligheten har befriats kommer revolutionen i vårt land att nå sin slutliga seger. Vi
kommunister måste förstå denna sanning, bli inspirerade av idén att befria hela mänskligheten,
uppfylla vår internationalistiska plikt, kämpa sida vid sida med proletariatet och det
revolutionära folket i alla länder för att krossa imperialismen, revisionismen och all reaktion.
För att upprätthålla proletär internationalism måste vi uppmärksamma de grundläggande
problemen i vårt land och den internationella situationen och ständigt höja vår medvetenhet om
hur vi ska genomföra ordförande Maos revolutionära linje i utrikespolitiken. Vårt partis och vår
stats utrikespolitik kan sammanfattas på följande sätt: i enlighet med principen om proletär
internationalism förespråkar vi utvecklingen av vänskapliga relationer och relationer av
ömsesidigt stöd och samarbete mellan socialistiska länder; vi stöder alla förtryckta folks och
nationers revolutionära kamp; vi arbetar för fredlig samexistens mellan länder med olika
samhällssystem på grundval av ömsesidig respekt för territoriell integritet, suveränitet, ömsesidig
icke-aggression, icke-inblandning i varandras inre angelägenheter, jämlikhet och ömsesidig
nytta, och vi motsätter oss imperialismens politik av aggression och krig. Detta är de
grundläggande principer som vi följer i internationella frågor. Vi måste upprätthålla proletär
internationalism och följa alla partiets politiska principer på detta område. Vi måste ytterligare
stärka vår enhet med proletariatet, förtryckta folk och nationer i hela världen, med alla länder
som utsätts för aggression, omstörtning, inblandning, kontroll och mobbning från imperialismens
sida, för att bilda den bredaste enhetsfronten mot imperialism, kolonialism och neokolonialism,
särskilt mot de två supermakternas, USA:s och Sovjetunionens, hegemoni. Vi måste förena oss
med alla genuina marxist-leninistiska partier och organisationer över hela världen och
tillsammans föra kampen mot den moderna revisionismen till slutet.
För att upprätthålla proletär internationalism måste vi arbeta hårt för att konsolidera revolutionen
och uppbyggnaden inom landet, så att Kina snabbt kan förvandlas till en välmående socialistisk
stat. Vi kommunister måste ha den globala världsrevolutionens intressen i åtanke och förena vår
ideal om hela mänsklighetens frigörelse med önskan att göra vårt eget arbete väl. Vi måste
utstråla vår revolutionära anda, vi måste ta tag i revolutionen och främja produktionen, förbättra
vårt arbete och vara beredda på krig. Även om kommunisterna som kämpar på olika fronter
spelar olika roller i det revolutionära arbetet som helhet, arbetar vi alla för revolutionen och den
socialistiska uppbyggnaden, för att befästa proletariatets diktatur och för att driva på
världsrevolutionen. Om partiet och folket behöver oss på en viss post, är det där vi måste kämpa
ihärdigt. Vi måste ”utföra det arbete som tilldelats oss och alltid ha världsläget i åtanke” ,
förbereda oss mot krig tills imperialismen, revisionismen och all reaktion har störtats, och axla
det tunga ansvaret att stödja världsrevolutionen tills hela mänskligheten är befriad. De
partiorganisationer och medlemmar som är direkt ansvariga för utrikespolitiska uppgifter måste
särskilt koppla sitt praktiska arbete till stödet för världsrevolutionen och arbeta ännu hårdare. Vi
måste också beslutsamt genomföra ordförande Maos instruktioner som uppmanar oss att ”vara
beredda på krig, vara beredda på naturkatastrofer och göra allt för folket” och att ”gräva
djupa tunnlar, lagra säd överallt och aldrig sträva efter hegemoni”., vara vaksamma mot
varje angreppskrig som imperialismen kan inleda, och särskilt mot ett överraskningsangrepp på
vårt land från sovjetisk revisionistisk socialimperialism; vi måste alltid vara beredda att utplåna
varje fiende som vågar invadera vårt land och vara beredda att försvara vår proletariatets
diktatur.
För att upprätthålla proletär internationalism måste vi lära av proletariatet och arbetande massor i
världens länder. Det finns många stora och små länder i världen, vart och ett med sina egna
egenskaper och särdrag. Ordförande Mao lär oss att ”vara duktiga på att lära av folket i alla
världens länder”. Vi kommunister måste söka inspiration från proletariatet och arbetande
människor i alla världens länder. Vi måste lära av deras erfarenheter av hur man kombinerar
marxism-leninismens universella sanningar med varje lands revolutionära praktik och hämta
inspiration från den revolutionära andan hos alla människor som vågar kämpa och vågar göra
revolution. På området för internationella relationer måste vi också resolut skydda oss mot det
korrumperande inflytandet från den förfallna och dekadenta imperialistiska ideologin och
livsstilen. Det finns vissa saker som är värda att studera noggrant, och vissa värdefulla punkter
som vi bör lära oss inom vetenskap och teknik från bourgeoisin i andra länder. Det vore fel att
vägra att studera dem, men vi får inte heller blint dyrka dem. Kapitalistisk konst och kultur har
länge varit, innehållsmässigt, ruttna och dekadenta in i märgen. Även om vissa verk har vissa
egenskaper som kan ge inspiration, skulle proletariatet först kunna använda dem efter att de
genomgått en grundlig omvandling. Vi kommunister måste medvetet skydda oss mot ruttna och
dekadenta borgerliga influenser och måste resolut motsätta oss den kapitalistiska livsstilen.
I enlighet med ordförande Maos läror måste vi fortsätta att vara oberoende, självständiga och
kämpa hårt för att göra vårt land till en socialistisk stat med modernt jordbruk, industri, nationellt
försvar, vetenskap och kultur, så att vi kan fullgöra vår internationalistiska plikt och göra ännu
större insatser för mänskligheten.
Ursprungligt efterord från 1974.
Denna skrift, ”Grundläggande kunskaper om Kinas kommunistiska parti”, har utarbetats på grundval av marxismen-leninismen Mao Zedongs tänkande om partiets uppbyggnad och i andan av dokumenten från den tionde kongressen, för att kunna fungera som referens för medlemmar i Kommunistpartiet, för aktiva personer som önskar ansluta sig till partiet, samt för utbildade unga människor som studerar partiets stadgar. Den är också avsedd att fungera som referensmaterial för partiets primära organisationer som håller kurser om partiet. Under hela förberedelseprocessen har denna bok fått viktigt stöd från många fabriker, byar, organisationer och skolor från hela staden, vilka vi vill uttrycka vår uppriktiga tacksamhet till.
Eftersom vår förståelse är begränsad är det möjligt att det finns vissa brister och fel i denna bok. I detta avseende skulle vi gärna ta emot kritik och korrigeringar från alla läsare.
