Hamnarbetarförbundet har fastställt sina krav för avtalsrörelsen 2023

Den 15 december höll Hamnarbetarförbundet en Förbundskonferens för att besluta om krav och strategi inför avtalsrörelsen 2023. Detta är en genomgång av hur man resonerade och vilka krav konferensen kom fram till.

”Bakgrund och förutsättningar:

Vinsternas andel ökar generellt på bekostnad av lönerna, och har gjort så under en längre tid. Samtidigt befinner vi oss mitt i skenande inflation, vilket ger oss och alla andra löntagare i Sverige den lägsta köpkraften på 60 år. Trots det har Hamnarbetarförbundet precis som många andra stått tillbaka. Under pandemin och tiden därefter hade vi uteblivna eller mycket blygsamma löneökningar. 2022 får ses som ett förlorat år, och resterande vinter med skyhöga omkostnader för el, drivmedel och basvaror kommer inte heller att motsvaras av något tillskott i lönekuverten.

Industrifacken har tidigare i höst lanserat sitt lönekrav 4,4 %. Den extremt låga ambitionsnivån från ”märkesfacken” begränsar handlingsutrymmet för alla oss andra. De utmärker sig med sin analys att kraftiga reallönesänkningar i Sverige skulle kunna begränsa den i allt väsentligt importerade inflationen. I våra grannländer som t ex Danmark och Tyskland verkar fackföreningsrörelsen göra en helt annan analys då man gått ut med tvåsiffriga krav på löneökningar, och i England har Hamnarbetarna i Liverpool under hösten vunnit en stor seger med löneökningar på 14–18 %.

I vår bransch är ekonomin god för arbetsgivarna, eller de rederier som äger hamnbolagen. De har kraftigt ökat sina vinstmarginaler även under pandemin, och den globala priskrisen verkar inte påverka dem nämnvärt. Att hamnarbetarkollektivet i detta läge skulle avstå från att kompensera sig för inflationen är både orealistiskt och opåkallat.

Hamnarbetarförbundets avtalskrav:

Förbundskonferensen tog tydlig ställning för att vi inte kan acceptera så pass trånga ramar som 4,4 %. Vi måste ta vårt ansvar för att försvara vår del av kakan. Exakta procentsatser och anspråk av löneutrymmet kommer att presenteras i samband med att förhandlingarna med arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar inleds i början av nästa år.

• Ettårigt avtal. Att teckna ett längre avtal än ett år skulle vara riskfyllt och spekulativt eftersom det är svårt att överblicka hur den globala ekonomin kommer att utveckla sig.
• Rejält lönelyft. Vi kräver ökning av grundlöner i krontal för att jämna ut skillnaderna i branschen. Övriga tillägg följer i enlighet med kronpåslaget.
• En sjätte semestervecka. Många andra branscher har längre semester än de lagstadgade fem veckorna. Ytterligare semester ska bekostas med höjning av semestertillägget så att de kommer att till del, även hamnarbetare som inte har semesterrätt. Det innebär en kostnadsökning för arbetsgivarna men i förhållande till inflationsdebatten ligger den längre fram i tiden och finansierar inte i huvudsak konsumtion utan livskvalitet för personalen.
• 8 timmar garantitid för behovsanställda. De skenande kostnaderna för resor gör det helt oskäligt att arbetstagare återkommande kan kallas in för fyra timmars dagtidsarbete, där bara resorna till och från arbetet äter upp en stor del av lönen. Att garanteras 8 timmar är ett respektfullt sätt att hantera denna stora del av arbetsstyrkan i rådande kristid.
• Branschanpassning av såväl företrädesrätten som kvalificeringsreglerna i nya LAS, där det ska vara samma villkor för samtliga normala anställningsformer, 9 månader för företrädesrätt och 12 månader för inlasning till fast jobb, för både särskilda visstidsanställningar och vikariat. Samtidigt ska det klargöras att företrädesrätt som erhålls på sådant sätt inte kan ge företräde till behovsjobben. Det är en rimlig branschanpassning av ett nytt och onödigt snårigt regelverk.
• Förbättrat försäkringsskydd. Vi ser ett behov av ett bättre försäkringsskydd för samtliga hamnarbetare Det gäller framför allt skydd vid sjukdomar och skador som inte är arbetsrelaterade.
• Rehabilitering av behovsanställda. Vi fortsätter att driva på för upprättandet av en social fond som ska stötta de arbetsgivare som väljer att rehabilitera behovsanställda efter längre tids sjukdom en skada. Fonden ska finansieras med en avgift för samtliga arbetsgivare. De som väljer att ta ett större ansvar för rehabilitering än vad lagen kräver ska kunna söka ekonomiskt stör för det.

Strategier:

Förbundskonferensens analys är att det säkraste sättet att försvara en acceptabel del av löneutrymmet är om fler har högre ambitioner än vad ”märkesfacken” har. Avdelningarna tog tydligt ställning för att vi ska erbjuda andra fackförbund och yrkesgrupper aktivt stöd för att ta den här matchen. Det betyder att om exempelvis undersköterskor, gruvarbetare, lastbilschaufförer eller lagerarbetare väljer att ta strid för att försvara sin köpkraft, så ska vi erbjuda riktiga, inte bara symboliska, sympatiåtgärder i hamnarna för att stötta dem.

Vi har redan haft diskussioner med andra organisationer och yrkesgrupper som markerat sitt missnöje och vi kommer fortsätta den dialogen framöver. ”

Hamnarbetarförbundet är en kämpande fackförening med starkt medlemsinflytande och man blåser nu till strid.  Hotet om sympatiåtgärder är ett kraftfullt hot. Lönestriden 2023 kan bli mycket hård och solidariteten kommer att sättas på prov. Det kommer behövs stödkommittéer för kämpande arbetare och en beredskap för att starta sådana behöver finnas.