Solidaritet med de franska Gymnasieprotesterna!
I Frankrike så har stora demonstrationer bland gymnasieelever blossat upp den senaste veckan. De hade sin start i Paris men omfattar nu flera av Frankrikes största städer, Strasbourg, Marseille, Lille och Dijon bland dem. Enligt Facket för Gymnasieelever USL så är 400 av de 3 700 gymnasieskolorna just nu ute i protest, varav 40 är under blockad av studenter och 44 till har de försökt blockera. Staten har gripit 440 människor som resultat av demonstrationerna, varav de flesta är minderåriga.
Ungdomen reser sig mot skolsystemet, med 32 till 35 elever per gymnasieklass, skola från 8 på morgonen till 6 på kvällen, utarbetade lärare som inte har tillräckligt med resurser och som slits sönder av dåliga arbetsvillkor, samt skolbyggnader som inte klarar av värmen. Värmeböljan i juni påvisade hur otillräckliga skolbyggnaderna är då de brister med isolation och allt annat som kan skydda både elever och lärare mot temperaturerna som bara stiger år efter år. Det är grov brist på lärare, lärare saknas och byts inte ut samt de har dåliga arbetsförhållanden och lön. Reallönerna i den offentliga sektorn har ständigt sänkts de senaste 14 åren, inflationen har ökat med 27% medan lönerna endast stigit med 6%.
I samband med Gymnasieprotesterna så utlystes i tisdags flera demonstrationer inom den offentliga sektorn som tillsammans omfattade mellan 200 000 och 300 000 personer. Statsbudgeten som nyligen lagts skulle resultera i 54 miljarder euro i nedskärningar, varav 2 miljarder skulle komma direkt från att frysa lönerna för alla som är anställda inom offentlig sektor, för fjärde året i rad.
Studenterna går därför hand i hand med sina lärare och andra arbetare i protest mot staten och regeringen. Enligt Utbildningsministern gick 11% av alla lärare och andra anställda på skolorna med i demonstrationerna. Den 6 oktober så utlyser Gymnasiestudenternas Fackförening USL Nationella protester.
Mot demonstranterna ställer sig kapitalets beväpnade lakejer, med tårgas och batonger. En student i Tours har skadats grovt i ögat av en ”flashball” avsänd från polisen medan tio lärare och flertal elever har skadats. Den franska statens väpnade förtryck mot demonstranterna är öppet för alla att se.
”Varje gång som vi försöker uttrycka oss så blir vi tårgasade, så de försöker inte förstå oss. När vi försöker tala om våra rättigheter så tårgasar dem oss, de slår oss.” säger eleverna vid Paul-Éluard Gymnasiet i Saint-Denis, Paris.
Till sitt försvar tar dessa ungdomar vad dem kan hitta, som projektiler, däribland gatstenar. Demonstrationerna har fördömts av den franska borgerliga median, som fördömer våldet som studenterna använder för att försvara sig själva, samt mot soptunnor som satts i brand. Men de är endast ett resultat av det våld som staten riktat mot dem, och som får sitt mest öppna och brutala uttryck i och med polisinsatserna som staten har gjort.
Att arbetare och studenter utlyser protest tillsammans är väldigt positivt. Arbetarklassens och studenternas gemensamma solidaritet under majrevolten 1968 i Paris gav den kraft och skapade förutsättningarna för en revolution som uteblev.
Solidaritet med de franska gymnasieprotesterna!
Frihet åt de 440 demonstranterna
Nicole Nilsson
Artikel hämtad från franska OCML-vp https://ocml-vp.org/article2995.html
Länge leve ungdomarnas uppror!
Vi måste följa i deras fotspår och fortsätta kampen!
Ungdomarna har rätt! De bryter tystnaden på gatorna och tänder upprorets låga! Precis som brandmännen, vårdpersonalen, den offentliga sektorn och så många andra!
Vilka ungdomar talar vi om? Allt började i Créteil i Val-de-Marne med krav som rörde för tunga arbetsscheman, dåliga arbetsförhållanden, ohälsosamma förhållanden på gymnasierna, brist på sjuksköterskor, psykologer, socialarbetare och lärare, samt urvalet i samband med Parcoursup (ingen jämlikhet, det är en verklighet) osv. Kort sagt, rättvisa krav som har varit kända i alldeles för många år! Därefter följde Seine-Saint-Denis (som i Saint-Denis, Epinay-sur-Seine, Aubervilliers, Saint-Ouen), Val d’Oise (Saint-Ouen l’Aumône, Gonesse, Sarcelles), Paris (Turgot), för att sedan sprida sig över hela Frankrike! Rennes (Bréquigny), Lille (César Baggio eller Montebello), Marseille, Bordeaux, Grenoble, Lyon…
Som en gymnasieelev på Lycée Paul Eluard i Saint-Denis så träffande uttrycker det: ”Arbetsförhållandena här är usla! Vi behandlas som djur! För mig är det här inget gymnasium, det känns som om vi vore på en djuruppfödningsanläggning! Varför ska just vi försummas? Det finns blivande ingenjörer och läkare bland oss!”
Eleverna gör också uppror mot en skola där förbuden blir allt fler: ingen rätt att klä sig som man vill, ingen rätt till mobiltelefon… Ungdomarna är inga vildar som ska tämjas, de vill kunna studera med värdighet och utvecklas! Vi har fullt förtroende för ungdomen, som ofta har de rätta idéerna och bryter de bojor som de äldre har påtvingat dem.
De har all rätt att vägra arbeta under sådana förhållanden! Det är en rättighet, de utövar den och de har all rätt att göra uppror! Oavsett vad medierna och regeringen, som är döva för folkets rop, må tycka!
Man talar om politisk utnyttjande av rörelsen, men det är tv-medierna och regeringen som utnyttjar våldet, genom polisens hårda ingripanden, för att tysta oss!
TV-medierna skryter med att de ska krossa borgmästaren i Saint-Denis, som med rätta stöder denna rörelse. Och även om det finns politiska inslag, så är han i alla fall där, mitt bland dem, på plats, för att hålla tillbaka polisens våld och fullgöra sin roll som borgmästare i en förort som ställer upp för sin befolkning.
Alla tidigare rörelser har brutit ut tack vare ungdomsuppror (från maj 1968 till CPE (Contrat Première Embauche) 2006, som ledde till att lagen drogs tillbaka, klimatfrågan osv.)! För ett mer rättvist och progressivt samhälle. Vi vill ha en revolution!
Idag är det hela förorten och alla städer i Frankrike, särskilt arbetarkvarteren, som ger uttryck för denna känsla av övergivenhet, ilska och framför allt framträder en klassperspektiv! Ja, för det handlar om social klass!
Vad gör regeringen? Den utnyttjar sin mediepropaganda för att kväva varje tecken på uppror, under förevändning av allmän ordning, genom att skicka in ordningsstyrkor som slår ner tonåringar och minderåriga med tårgasgranater rakt i ansiktet, precis som i Saint-Ouen l’Aumône. Regeringen gör allt för att krossa rörelsen.
Å andra sidan försöker de mobilisera dem genom projektet för att högtidlighålla den 11 november… ”Ära åt våra döda”, så kallas det! Ja, kanonmat för imperialistiska konflikter, både tidigare och framtida!
Ungdomarna har rätt att göra uppror, ibland visserligen på ett klumpigt sätt, men det första våldet kommer från skolan och den rasistiska och kapitalistiska polisen. Ungdomarna måste först och främst stödjas utan tvekan, särskilt den del av dem som vill organisera sig, för att förena alla kamper mellan en klass och en annan. Offentlig sektor, privat sektor, ungdomar, pensionärer, papperslösa, arbetslösa, funktionshindrade… alla de utnyttjade i detta kapitalistiska system ska resa sig mot bourgeoisin! Det är den vägen vi måste följa!
Länge leve ungdomarnas uppror!
Fullt stöd till ungdomsrörelserna och alla de som utnyttjas av kapitalismen!