Mer om dansk imperialism.

Vi har för ungefär en månad sedan tagit upp den danska imperialismen i en intervju med en representant för de danska ungdomsförbundet DKU. Vi fortsätter nu i denna artikel att ta upp ämnet mer konkret.

Den danska imperialismen?

Mera om den danska imperialismen

Inledning

Den 13:e december publicerade vi en intervju med DKU:s ordförande Karl på vår hemsida. Kort därefter publicerade Pål Steigan en uppskattad notis på sin hemsida steigan.no om artikelnⁱ. Steigan var ordförande (1975-1984) för det norska maoistiska partiet AKP(m-l) som lades ner 2007. Han kritiserade intervjun för att sakna mycket konkreta fakta. Syftet med intervjun var emellertid att diskutera vissa bredare politiska och teoretiska frågor med koppling till imperialismen. Kritiken är oavsett riktig och jag ser det här som en god chans att dela med mig av mer konkreta analyser. KAF har tagit del av några av DKU:s analyser om den danska imperialismen. Den statistik och de utdrag om den danska imperialismen som presenteras här är blott en del av ett större verk om imperialismen, som DKU planerar att publicera senare i år.

Vad kännetecknar ett imperialistiskt land?

Innan vi kan ställa oss frågan om Danmark är ett imperialistiskt land måste vi först vara klara kring vad ett imperialistiskt land är. N. B. Turner m.fl. ger oss en kort och bra förklaring i Är Kina ett imperialistiskt land?:

Alla kapitalistiska härskande klasser i denna era [dvs. imperialismens] fungerar inom det imperialistiska världssystemet och lägger beslag på alla världens rikedomar och resurser som de kan. Men:

a. Bourgeoisien (inklusive dess allians i vissa fall med en feodal jordägarklass) i de flesta länder är alldeles för svag internationellt för att utöva någon betydande imperialistisk kontroll över andra länder eller för att organisera någon betydande ekonomisk exploatering av dem.

b. I ett fåtal länder är den härskande bourgeoisien betydligt starkare och har ganska fria händer att styra runt andra länder och/eller exploatera dem ekonomiskt i betydande utsträckning. Det är dessa länder vi kallar imperialistiska länder.ⁱⁱ

Att bygga en förståelse av det imperialistiska världssystemet hjälper oss alltså att förstå enskilda länders roller, och hur de agerar inom detta system. Den inneboende anarkiska produktionen i kapitalismen leder till en ojämn utveckling även i världsmåttstock, och därför kan inte alla länder vara imperialistiska – vissa blir förtryckta, andra blir förtryckare.ⁱⁱⁱ Monopolkapitalismen skapar därför ett globalt system av över- och underordning, och det är just den roll ett land spelar i det imperialistiska världssystemet, som i huvudsak avgör huruvida det är imperialistiskt.

Vi kan alltså inte nöja oss med att analysera hur monopolkapitalismen ser ut inom ett land, utan vi måste även analysera hur detta land förtrycker och förtrycks av andra länder. Låt oss vara tydliga – kapitalet måste expandera för att säkra sin överlevnad, i kontrast med de förkapitalistiska imperierna som enbart expanderade och erövrade länder för bruksvärde (naturresurser, guldsmycken, diamanter, mm.). Kapitalets behov att expandera utomlands härrör från att kapitalismen, när den utvecklades från det ursprungliga stadiet av den ”fria tävlan” till sitt monopolistiska stadium, hade monopoliserat den inhemska produktionen till en punkt att det hade skapat ett överskottskapital, som blev allt svårare att investera inrikes till en profit. Detta överskottskapital behövde således söka sig utomlands för att investeras igen, så att kapitalets cirkulation och ackumulering kunde fortsätta.

Monopolkapitalismen är en rutten kapitalism som, precis som ett virus, måste expandera för sin egen överlevnad, oavsett konsekvenserna. Just därför är imperialismen tröskeln till den proletära revolutionen, eftersom det enbart är den socialistiska revolutionen och efterföljande revolutionära transformationen av hela samhället som kan lösa de motsättningar som regelbundet leder kapitalismen mot krig och kris. Låt oss kolla närmare på hur detta ruttna system ser ut i Danmark.

Monopol och finanskapital i Danmark

Den danska statsmonopolkapitalismen^iv, precis som den svenska, har en hög grad av monopolisering i produktionen. DKU tar upp några exempel av stora monopolföretag:

I Danmark är de viktigaste industrisektorerna: läkemedelsindustrin (Novo Nordisk), sjöfart och logistik (Mærsk), logistik och pakettransport (DSV) samt grön energi (Andel, Ørsted). Vi ska nu kort titta på några av dessa. AP-Møller Mærsk är Danmarks största företag, värt 351 miljarder danska kronor. År 2022 hade detta sjöfarts- och logistikmonopol 15 % av den globala sjöfartsmarknaden, en minskning från tidigare 18 %. Detta har inneburit tillväxt bland konkurrenterna och en verklig nedskärning av Mærsks verksamhet genom försäljning av containerfartyg. I 2025 har de en andel på cirka 14,6 %. Denna nedgång i förhållande till konkurrenterna förändrar inte den kolossala omfattningen av AP Møller Mærsks roll i den internationella handeln. Novo Nordisk är näst störst med ett värde på 232 miljarder danska kronor^v. Under de senaste åren har de gjort enorma vinster med ett tillfälligt men mycket starkt monopol på fetmamarknaden med sitt nya läkemedel Wegovy, som har tagit världen med storm. Novo Nordisks långsiktiga monopolställning bekräftas tydligt av deras andel på 37 % av den globala marknaden för diabetesbehandling.

Novo Nordisk är ett särskilt stort monopolföretag med en avgörande position i den danska ekonomin. DKU tog också upp att företaget har en sådan avgörande position att Danmark nästan skulle vara i recession år 2023 om man bortsåg från det^vi. Vidare har Novo internationellt runt 34.000 arbetare^vii anställda, medan den danska medicinindustrin nationellt har 80.000 arbetare anställda^viii. Företaget kontrollerar dessutom en betydande andel av medicinindustrin i Danmark.

Denna höga grad av monopolisering ser vi även inom banksektorn. Bankkapital smälte ihop med industrikapital för att bilda ett starkt finanskapital redan på tidiga 1900-talet. DKU skriver såhär:

Ett aktuellt exempel som illustrerar finanskapitalets roll i Danmark är Ørsteds senaste kapitalökning. På grund av minskat statligt stöd för havsbaserade vindkraftsprojekt i USA […], samt en rad andra faktorer, har Ørsted […] förlorat en stor del av sitt aktievärde under de senaste tre åren. […] Detta har lett till att företagets styrelse har begärt en kapitalökning, dvs. att öka antalet aktier i företaget och sälja dem, i syfte att samla in 60 miljarder danska kronor för att hålla företaget flytande och rätta till situationen. […] Kapitalökningen röstades igenom av ägarna, ett beslut som leddes av den danska staten.^ix Ørsted som produktivt företag är därmed underkastat Ørsted som finansiellt projekt och spekulationsobjekt. Denna dynamik är ett uttryck för industrikapitalets sammansmältning med och underkastelse till bankkapitalet, vilket är finanskapitalets väsen.

Denna graf från Tv2 business visar hur Ørsted-aktien har varit i en skarp nedgång under senaste året.^x

Detta exempel illustrerar tydligt både hur sammansmältningen av industri- och bankkapital till finanskapital ser ut (och har sedan tidiga 1900-talet) i Danmark, och den starka roll staten spelar i den kapitalistiska ekonomin. De största företagen existerar både som produktiva företag och spekulationsobjekt, och den höga graden av finanskapitalets ackumulering (varav en stor del har ackumulerats i staten själv) ser till att nya och ”lovande” företag (dvs. lönsamma sådana, och sådana som tjänar bourgeoisiens gemensamma klassintressen) kan finansieras via lån och investeringar, eller till och med startas på egen hand. Ett dokument från danska Miljöstyrelsen, skrivet 2003 (och citerat av DKU), ger oss en tydlig bild av finanskapitalets (och bankmonopolens) omfattande ekonomiska makt:

Enligt en rapport från 1998 ägde danska finansinstitut en betydande men inte dominerande andel på 35 % av det noterade aktiekapitalet på Köpenhamnsbörsen. År 1998 ägde utländska investerare cirka 28 % av det noterade aktiekapitalet på Köpenhamnsbörsen, medan hushållen ägde 13 % av aktierna, delvis genom privatägda företag och delvis i form av aktieinvesteringar av anställda etc. (Økonomiministeriet: 101). Dessutom finns det naturligtvis ägande i onoterade företag, men dessa utgör en blygsam andel av institutionella investerares portföljer.^xi

Dansk kapitalexport

Den höga grad av monopolisering och finansialisering av den danska ekonomin har skapat ett stort överskottskapital vilket måste investeras utomlands för att säkerställa kapitalets reproduktion och utökning. Den danska bourgeoisien måste aktivt delta i det imperialistiska världssystemet om de vill värna över sina egna intressen, och måste därför exportera kapital. DKU skriver såhär:

Dansk FDI [dvs. utländska direktinvesteringar] ligger på 1,8 biljoner danska kronor. Därutöver låg danska portföljinvesteringar i slutet av 2024 på 5,35 biljoner danska kronor^xii. Dessa siffror visar på en betydande kapitalexport, vars skala kan vara svår att fullt ut förstå. Det kan vara till hjälp att sätta detta i sitt sammanhang genom att notera att Danmarks årliga BNP är 2,9 biljoner danska kronor^xiii. Den största kategorin av kapitalexport från Danmark är FPI (Foreign Portfolio Investment), vilket innebär investeringar i finansiella tillgångar såsom statsobligationer och icke-kontrollerande aktieinnehav i företag (dvs. mindre än 10 %). Över hälften av danskt FPI finns i amerikanska aktier.^xiv Det är viktigt att betona att FDI och FPI inte är de enda formerna av kapitalexport. Andra typer är lån eller statliga investeringar utomlands.

Att över hälften av danskt FPI finns i amerikanska aktier är inget undantag, utan den danska imperialismen riktar den överväldigande majoriteten av sin kapitalexport till andra imperialistiska länder (se figuren från danska Nationalbanken nedanför).

Utöver USA, så investerar även Danmark en stor del av sin FDI i imperialistiska grannländer.^xv

Som vi ser exporterar Danmark en majoritet av sitt exportkapital till andra imperialistiska länder, men betyder det då att Danmark inte deltar i exploateringen av de förtryckta länderna? Detta kunde inte ha varit längre från sanningen! Som vi har konstaterat innan kräver den imperialistiska kapitalismen ett globalt system av över- och underordning, och därför kan vi inte enbart se på Danmarks egen kapitalexport för att förstå vilken roll den spelar i det imperialistiska världssystemet. Danmark är en viktig del av både den amerikanska och europeiska imperialismen, och tar via dessa imperialistiska block en del av den kaka av supervinster som exploateringen av de förtryckta länderna skapar. Det kapital, det mervärde, som Danmark realiserar via handeln med USA och EU är just en produkt av dessa superprofiter, eftersom varje bit av kapital i sin essens består av exploatering, av ”dött arbete”.

Genom att delta i dessa väldigt kapitalintensiva imperialistiska projekt som NATO och EU kan Danmark fortfarande extrahera superprofiter utan att behöva ta all risk själv. Men förhållandena gentemot EU och NATO är intima maktbalanser där den danska imperialismen ständigt måste förhandla och kämpa mot USA och EU för att maximera sin egen del av kakan.

Danmarks roll i det imperialistiska världssystemet

Danmark är en väsentlig artär för det globala imperialistiska systemet inte bara för de monopol de har inom transportsektorn, utan även för deras ivriga deltagande i internationella sammanslutningar av monopolkapital och deltagandet i uppdelandet av världen. Trots Danmarks relativt lilla storlek (både i yta och i kapital) så är man en väsentlig del av detta imperialistiska system. DKU sammanfattar det såhär:

Som ett ”litet” imperialistiskt land har Danmark spelat en särskild roll och haft en särskild ställning i denna uppdelning, och deltagit i uppdelningen av kolonier på olika sätt under olika perioder. Som nämnts tidigare har Danmark underkuvat folk och bildat kolonier […]. Genom att delta i uppdelningen av världen spelade Danmark en roll i den process som lade grunden för imperialismen. Även om de flesta formella kolonier idag har blivit ”fria” på papperet, är detta inte alls verkligheten. De halvkoloniala länderna är fortfarande bundna till imperialistländernas ekonomiska och politiska makt. Den danska bourgeoisien främjar aktivt denna underkuvning genom kapitalexport, där danskt finanskapital direkt eller indirekt utnyttjar resurser och arbetskraft och suger ut rikedomar från de förtryckta länderna. Samtidigt deltar Danmark också i det militära och politiska förtrycket av dessa länder. Den danska militären har en omfattande praxis att utbilda reaktionära lokala hantlangare i Afrika i syfte att: ”Stärka Europas och Danmarks säkerhet och skydda danska intressen.”^xvi

Även om [Danmark] idag inte har ”direkta” kolonier som den dominerande formen i samma utsträckning, finns det en fortsatt tydligare gränsdragning mellan de olika imperialistiska makternas inflytande i ett givet land. […] Som ett litet imperialistiskt land har Danmark främst kämpat för halvkolonier i allians med andra större imperialister. I allians med Nato har Danmark förstört, plundrat och rånat ett stort antal länder, särskilt i Mellanöstern. Detta tjänar de två syften som nämns ovan: att stärka imperialisternas position gentemot de förtryckta folken och att vinna positioner mot fientliga, växande imperialistiska centra.

Avslutning

Den danska imperialismen utgår från de konkreta krav som kapitalismen i dess högsta, monopolistiska, stadium ställer på den danska bourgeoisien. Det är en ren fråga om överlevnad som ligger bakom den danska imperialismen och dess ivriga deltagande i förtrycket av världens folk. Danmark är inte bara ett land som ”följer med” EU:s och USA:s imperialism, vilket diverse reformister och revisionister vill påstå, utan de är själva aktiva deltagare i imperialismen. Det är av största vikt att revolutionärer lär sig om utländska imperialister, som den danska imperialismen, så att vi kan applicera de allmängiltiga lärdomarna från detta på vår egen kamp mot vår imperialistiska bourgeoisie. Om kommunisterna i varje land ska kunna genomföra sin internationalistiska plikt att bryta imperialismens kedjor, så måste vi både förstå hur dessa är strukturerade globalt, och hur vi kan bryta dem i vårt land. Jag ser fram emot att få läsa mer av DKU:s analyser när de publicerar sin bok.

/Olivia Pettersson