Om revolutionen och proletariatets diktatur
Oktoberförlaget har gett ut ”Om revolutionen och proletariatets diktatur”. De två artiklarna i denna bok, ”Den proletära revolutionen och Chrusjtjovs revisionism” och ”Om Chrusjtjovs falska kommunism och dess lärdomar för världen”, publicerades av Kinas kommunistiska parti år 1964 när Kina fortfarande var socialistiskt, och var centrala i den så kallade ”Stora polemiken” mellan Kinas Kommunistiska Parti (KKP) och Sovjetunionens Kommunistiska Parti (SUKP).
https://oktoberforlaget.se/produkt/om-revolutionen-och-proletariatets-diktatur/
Dessa artiklar ger en klar bild av skillnaden mellan marxismen och den sovjetiska revisionismen, som fördes fram av Sovjetunionens ledare efter Stalins död. Revisionisterna i Sovjet förvrängde marxismen för att urholka dess revolutionära kärna och därmed avveckla arbetarklassens och de förtryckta folkens revolutionära kamp i världen, och omvandlade Sovjetunionen från ett mäktigt socialistiskt land till ett statskapitalistiskt och socialimperialistiskt land under ledning av ett revisionistiskt byråkratborgerskap. Kinas kommunistiska parti under Mao Zedongs ledning tog beslutsamt upp kampen mot denna urartning. Man tog tillfället i akt att sammanfatta de historiska erfarenheterna av proletariatets diktatur som de hade utvecklats dittills. Detta är betydelsefullt då publiceringen ägde rum ca 2 år innan Kulturrevolutionen startade. Efter 10 år av kulturrevolution utvecklades dessa erfarenheter i vissa avseende. Framförallt gällde det den nya bourgeoisien, den inre parti-bourgeoisien som den benämndes. Mao fann att denna nya bourgeoisie fanns mitt i partiet- ”de som sitter vid makten och tar den kapitalistiska vägen”. Hur bekämpar man ett sådant fenomen? De vägar man försökte har vi behandlat tidigare här: https://arbetarforeningen.se/om-forhallandet-mellan-arbetarklassen-och-dess-parti-under-socialismen/
Just dessa slutsatser om partiet och påföljande slutsatser fick revisionister av olika schatteringar att gå upp i limningen och är ett av revisionismens huvudargument mot maoismen…..man ”upplöste’ och ”förstörde” partiet.
Varför ge ut dessa texter, 60 år efteråt och 30 år efter att Sovjetunionen upphört att existera? Om dagens och framtidens revolutionärer ska vara framgångsrika i kampen för ett socialistiskt och kommunistiskt samhälle, måste det dras riktiga lärdomar av händelserna i Sovjetunionen och kampen mot revisionisternas förvrängning av marxismen.
Det stora polemiken fick en väldig betydelse för den kommunistiska rörelsen i Sverige. Sveriges Kommunistiska Parti, sektion av den Kommunistiska, tredje, Internationalen, vandrade samma väg som socialdemokraterna trots opposition från revolutionära krafter. Främst står här Set Persson (https://sv.wikipedia.org/wiki/Set_Persson ) och ”Sveriges kommunistiska arbetarförbund”(SKA) som var de första att offentligt kritisera Chrusjtjovs revisionism. Något som KKP noterade. Men SKP urartade och är idag delade mellan NATO anhängarna i (v) och de som håller fast vid Chrusjtjovs revisionism och idag kallar sig för SKP. ”KP” är ytterligare en gren på samma träd, som i sitt program säger sig vara mot den ”moderna revisionismen” utan att definiera den, men i sin tidning ”Proletären” faktiskt för ut just denna i grunden borgerliga politik.
I dagens Sverige saknas ett verkligt revolutionärt kommunistiskt parti, men då flera organisationer kallar sig ”kommunistiska” måste alla progressiva krafter få klarhet om vilken väg som verkligen leder till socialism. Det är då oundvikligt att ta ställning till de frågor som kom upp i Den Stora Polemiken. Det gäller även de tidigare medlemmarna i ”v” som nu brutit sig ut och bildat vänstersocialdemokratiska organisationer. För dessa kamrater gäller det att grundligt sätta sig in i frågan om revolution eller reform. Speciellt efter den socialdemokratiska reformismens totala bankrutt efter 1980-talet. Skall vi lära av historien och utveckla en verklig socialism i Sverige eller bara försöka plåstra om kapitalismens barbari även i framtiden?
Men låt oss börja från marxismens början. Alltsedan marxismen blev dominerande inom arbetarrörelsen, ca 1880-talet, har borgerliga ideologiska attacker mot proletariatet förts i namn av att ”utveckla”, ”anpassa” och ”revidera ” marxismens revolutionära kärna. Den reformistiska riktningen ville anpassa marxismen till att bli acceptabel för borgarklassen.
Det var precis vad som hände med det socialdemokratiska partiet i Sverige, som aldrig var revolutionärt. Tyvärr har denna riktning varit historiskt dominerande i vårt land, trots goda försök att etablera revolutionära alternativ.
Marx själv var glasklar på vad som var kärnan i hans teorier. I ett brev till Weydemeyer 1852 skrev Marx:
Själv kan jag på intet sätt räkna mig till förtjänst att ha upptäckt det moderna samhällets klassbildning eller kampen mellan dessa klasser. Långt före min tid har klasskampens utveckling beskrivits av borgerliga historiker och klassernas ekonomiska anatomi av borgerliga ekonomer. Det nya som jag framlade var bevisen för 1) att klassernas existens endast hänger samman med vissa historiska faser i produktionsutvecklingen, 2) att klasskampen nödvändigt måste leda fram till en proletariatets diktatur, 3) att denna diktatur endast präglar det övergångsstadium där alla klasser avskaffas och det klasslösa samhället skapas. ( https://www.marxists.org/svenska/marx/brev/1852_03_05.htm )
Detta är pudelns kärna som reformister än idag noggrant undviker även om de kallar sig ”marxister” eller till och med ”kommunister”.
Slutsatsen blir att för att faktiskt vara en verklig marxist i dagens läge, måste man var maoist.
masi
Not: Texterna finns tillgängliga på nätet. https://www.marxists.org/svenska/historia/sino-sovjet/1964/den_proletara_revolutionen_och_krusse.html https://www.marxists.org/svenska/historia/sino-sovjet/1964/om_chrusjtjovs_falska_kommunism.html