Publicerad i Ang Bayan, 21 juni, 2023
I mer än ett år nu har Ka Daisy, en transkvinna, tjänstgjort som röd krigare på heltid. Hon gick med i New People’s Army (NPA) under pandemin, tre år efter att ha utfört revolutionärt arbete som medlem i Kabataang Makabayan. Hon berättade hur hennes enhet hamnade i en eldstrid möte på hennes andra dag i förbandet.
Ka Daisy, även kallad ”Inday” av vissa kamrater, fungerar nu som gruppens politiska ledare. Som befattningshavare ser hon till att stärka organisationen. Hon hjälper till att utarbeta planer och program och ser till att de genomförs. Hon utför också dagliga tekniska uppgifter som att hämta vatten, laga mat och transportera förnödenheter.
”Jag har total respekt för Ka Daisy”, säger Ka Alas, hennes gruppledare. ”Förutom att vara hjälpsam är hon bra på att lära ut. Sedan hon kom hit har hon börjat undervisa mig i läs- och skrivkunnighet/räknefärdighet. Eftersom jag är ganska gammal glömmer jag ibland våra lektioner, men Inday fortsätter att uppmuntra mig att lära mig.”
Som ny rekryt fick Ka Daisy ett varmt mottagande av sina kamrater. För egen del kunde hon snabbt anpassa sig till NPA:s militära regler.
”Redan innan jag gick med i förbandet var kamraterna införstådda om mitt könsidentitet. De hade studiemöten om HBTQ-kampen”, säger Ka Daisy. I hennes förband inkluderar instruktörerna en orientering om HBTQ-frågor när de ger grundläggande militär utbildning. Syftet är att korrigera felaktiga åsikter om och behandling av HBTQ-personer. Vissa missuppfattningar förekommer fortfarande, men dessa bekämpas kollektivt på ett strukturerat och kamratligt sätt.
Precis som andra kamrater bär Ka Daisy på en tung packning. Hennes väska innehåller tryckt läsmaterial som Ang Bayan och andra dokument och böcker, köksmaterial, förnödenheter och prylar. I den mixen finns också hennes sminkkit.
”När vi utför massarbete delar vi ut dokument som AB [Ang Bayan] för att uppdatera massorna om viktiga samhällsfrågor”, sade hon.
På frågan om hur många kvinnor det finns i förbandet skulle kamraternas svar inkludera Ka Daisy. Det var långt ifrån hennes erfarenheter när hon fortfarande studerade i en katolsk skola. Hon upplevde begränsningar och könsbaserad diskriminering. Hon förbjöds att bära de kläder hon föredrog och var tvungen att klippa sitt långa hår kort.
Inom NPA är Ka Daisy glad över att få vara med och skapa ett samhälle som har medkänsla och omtanke för transkvinnor som hon. För henne är kön en icke-fråga för den som vill göra revolution. Det är inte ett hinder och inte heller en grundläggande fråga. Det är inte en fråga om tävlan. Det räcker med att man ägnar sitt hjärta och sin tid åt att tjäna revolutionen.
”Som unga HBTQ-personer är vår roll viktig för att föra revolutionen framåt. För att förändra samhällets uppfattning måste vi förändra själva samhället”, tillade hon.
I den revolutionära kampen kan Ka Daisy fritt uttrycka sina sanna känslor. Under 50-årsjubileet för Filippinernas nationella demokratiska front ledde hon firandet i gerillafronten. Hon fungerade som programledare för programmet och dekorerade lokalen. Hon var också en av instruktörerna för de kulturella dans- och sånguppträdandena. Eftersom det var ett speciellt tillfälle tog Ka Daisy på sig lite läppstift, ansiktspuder och eyeliner.
Hundratals bönder från närliggande barrios deltog i evenemanget.
Inom Ka Daisys förbands ansvarsområde finns några HBTQ-medlemmar som tillhör grundläggande partiorgan i barrion. De deltog aktivt i kulturella uppträdanden och var öppna för att umgås med de röda krigarna.
Ka Daisy blev så förvånad över att hitta någon som hon, en HBTQ-person, som också är en röd krigare.
”Jag har länge vetat att NPA accepterar HBTQ-personer som jag. Jag är glad att äntligen ha träffat någon som kommer från den miljön. Jag trodde att jag var ensam här”, sade hon skämtsamt.
Alla har faktiskt samma rättigheter och skyldigheter i rörelsen; i ett samhälle som förtrycker och dömer HBTQ-personer är det bara i revolutionen som de kan uppleva verklig frihet att vara sig själva.