Varför MLM?

Varför ”MLM”?

Författaren till denna artikel argumenterar för varför ”MLM” (marxismen-leninismen-maoismen) bör användas som benämning för dagens marxister, och kritiserar det norska RK:s Sammanfattning av interna diskussioner och kritik utifrån.

Av Reidar Knutsen.

RK skriver i sitt dokument: «Oppsummering av interne diskusjoner og kritikk utenfra«;

Vi hoppas att plattformen därmed kommer att få anslutning från revolutionärer om inte räknar sig som maoister.

och senare:

Landsmötet beslöt om följande ändring av paragrafen i stadgarna som definierar vår politiska grundsyn:

Förbundet baserar sin politik på den revolutionära kommunismen. RK är vidare en marxistisk organisation, som står i den maoistiska traditionen.

Paragrafen löd tidigare så här: ”Förbundets ledande ideologi är revolutionär kommunism, alltså marxismen-leninismen-maoismen”.

Denna ändring innebär att vi inte uttryckligen ansluter oss till formuleringen ”marxismen-leninismen-maoismen”. Den nya formuleringen öppnar upp för att olika uppfattningar om maoismen kan samexistera i organisationen, samtidigt som den fastslår ”den revolutionära kommunismen” som vår gemensamma grundsyn.i

Målet är alltså att göra plattformen aptitlig för flera. I linje med detta görs den ideologiska grundvalen bredare genom att avlägsna ”MLM” och tona ned maoismen och öppna upp så att olika linjer kan ”samexistera i organisationen”. Det kommer alltid att uppstå olika linjer i kommunistiska organisationer, och detta är inte något dåligt, utan något bra, så länge motsättningarna löses genom att den proletära linjen stärks i kampen mot den borgerliga/småborgerliga. Men om målet är att flera linjer ska ”samexistera”, vänder man upp och ner på allt. Då är målet inte längre att utveckla en gemensam korrekt maoistisk linje och använda motsättningar som verktyg för detta mål. Istället blir olika linjer ett självständigt mål, och därmed försvinner kampen mellan korrekta och felaktiga linjer. Implicit kommuniceras att det inte finns en rätt linje, utan flera. På detta sätt ersätts den marxistiska dialektiska synen på linjekamp, och ersätts med en opportunistisk linje där man söker principlös enhet där olika linjer accepteras utan att man försöker bekämpa de felaktiga linjerna. Det är viktigt att man klarar av att se den helt väsentliga nyansskillnaden mellan att se motsättningar mellan linjer som något positivt som ett led i en dialektisk process där den korrekta linjen stärks i kampen mot den felaktiga. Och att se på existensen av olika linjer som ett mål i sig. I verkligheten ligger skillnaden mellan marxism och opportunism i denna nyans.

Sammanfattningen förklarar inte varför det är bättre att bredda organisationen. Jag håller inte med om att det är en självständig poäng att bredda organisationen genom att ändra den ideologiska grunden. Jag kommer i denna artikel börja med att förklara varför kommunister måste vara kompromisslösa och skarpa i fråga om ideologin. Jag kommer att argumentera för varför ideologisk och politisk klarhet är avgörande viktigt, innan jag slutligen argumenterar för varför ”MLM” är en vetenskapligt korrekt beteckning på vår tids revolutionära kommunism.

  1. Kommunister måste vara kompromisslösa i fråga om den ideologiska grunden

  2. Varför ideologisk klarhet?

  3. Varför är ”MLM” en vetenskapligt korrekt benämning på vår tids kommunism?

Kommunister måste vara kompromisslösa på den ideologiska grunden

En opportunist har av sin natur en tendens att undvika klara och definitiva lösningar; han söker alltid alternativ, han vrider sig som en ål mellan ömsesidigt uteslutande synpunkter; han försöker ’vara överens’ med alla sidor, men uttrycker sina meningsskiljaktigheter i form av ändringar, tvivel, fromma och oskyldiga önskningar osv.”

(V.I. Lenin:”Ett steg framåt, två steg tillbaka”, hämtad 1 juli 2025 från: https://espressostalinist.com/2012/02/14/lenin-on-opportunism/)

Kommunism” är ett begrepp med flera betydelser:

  1. Det beskriver ett framtida klasslöst samhälle

  2. Det används synonymt med begreppet ”vetenskaplig socialism”/marxism

  3. Det används som benämning på den rörelse som kämpar för det kommunistiska samhället

Marxismen hävdar att praktiken är den enda källan till kunskap.ii. Praktik sammanfattas i teori som ger vägledning för ny prakrik som i sin tur måste sammanfattas i ny teori. Mao uttryckte det så här:

Praktik, kunskap, återigen praktik och återigen kunskap. Denna form upprepar sig i oändliga cykler och med varje cykel stiger praktikens och kunskapens innehåll till en högre nivå. Detta är den dialektisk-materialistiska kunskapsteorin i dess helhet, och detta är den dialektisk-materialistiska teorin om enheten mellan kunskap och handling.

(Mao Zedong: ”Om praktiken” i Mao Zedong Filosofiska frågor, sid. 41, Oktoberförlaget 2020 – se också den norska hänvisningen till https://www.kommunisten.no/2021/08/om-praksis/)

Mao skrev vidare:

Idealism och mekanisk materialism, opportunism och äventyrspolitik kännetecknas allesammans av brytningen mellan det subjektiva och det objektiva, av kunskapens avskiljande från praktiken.

(Mao Zedong: ”Om praktiken” i Mao Zedong Filosofiska frågor, sid. 39 – 40, Oktoberförlaget 2020 – se också den norska hänvisningen till https://www.kommunisten.no/2021/08/om-praksis/

Om kunskap är skild från praktiken betyder det att vi har fel teori. Dvs. teori som inte är sann. Det är teori som kommer att peka ut fel riktning för vår praktik. Om vi går i den riktningen kommer vi inte att nå målet: det kommunistiska samhället. Med andra ord är det avgörande viktigt att vi har en teori som är korrekt. Allt kommunister verkar för med utgår från denna vetenskapliga grund. Allt är underordnat denna vetenskapliga grund. Ingenting trumfar den. När vi kommer till det ideologiska är detta särskilt viktigt och det finns ingen skarp skiljelinje mellan kommunismen som vetenskap och kommunismen som ideologi. Marxismen är en ideologisk vetenskap. Det vill säga den är en vetenskap som existerar i syfte att vara en vägledning för att förändra samhället genom att avskaffa klassamhället och skapa det kommunistiska samhället. Således är marxismen som vetenskap också marxismen som ideologi.

När RK ”öppnar upp för att olika uppfattningar om maoismen kan samexistera i organisationen”, så är frågan om detta är en bieffekt av vetenskaplig utveckling inom marxismeniii. Så långt kan jag inte se vad det är för vetenskaplig utveckling som har medfört denna bieffekt. Om så vore fallet borde man i sammanfattningen börja med att förklara detta. Så sker inte, utan man börjar istället med att beskriva att detta har skett, och senare i dokumentet står det:

Den nya formuleringen ger, kort sagt, utrymme för en öppen, grundlig och fördomsfri diskussion om maoismens innehåll, hur vi ska förstå begrepp som ”vetenskap”, ”ideologi” och ”teori”, och det kunskapsteoretiska grundvalen för en vetenskaplig socialism.

Istället för en process med vetenskaplig och ideologisk utveckling som har gett större klarhet, har man gjort raka motsatsen: Man har förkastat klarheter som man tidigare hade (och som den moderna marxismen har klargjort), och tagit ett steg tillbaka till mer oklarhet och öppnat upp för att felaktiga teorier ska blomstra i organisationen. Visst kommer det alltid att finnas behov av ”fördomsfri diskussion om maoismens innehåll”, men när man inte förhåller sig till det kunskapsteoretiska grundval för den vetenskapliga socialismen som faktiskt existerar (och inte nämner det med ett ord), visar detta att man tar ett steg tillbaka och inte framåt. Det avslöjar antingen bristande kunskap eller att man i praktiken avlägsnar vetenskapliga marxistiska principer för att ”bredda” organisationen, med andra ord gör en eftergift till opportunismen. Oavsett om det är bevisat eller inte, är resultatet av att ta bort ”mlm” och tona ner maoismen (som ersättning för den långt mer diffusa ”revolutionära kommunismen” som även trotskister använder för att benämna sig själva) att ideologisk klarhet ersätts med oklarhet – detta är i praktiken att öppna dörren för opportunismen.

Varför ideologisk klarhet?

Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. (Karl Marx/Friedrich Engels, Kommunistiska Manifestet 1848 – se https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm eller Kommunistiska Manifestet/Kommunismens grundsatser, Oktoberförlaget 2023

Kommunistpartiet är inte ett separat parti gentemot arbetarklassen, utan dess mest avancerade och beslutsamma del, som förstår samhällsutvecklingens lagar och kan leda kampen mot kapitalismen. iv

Kommunistpartiet måste med andra ord fungera som proletariatets ledning. Många proletärer ser problemen med det kapitalistiska samhället och vill ha förändring, men de har vaga eller felaktiga föreställningar om hur samhället ska förändras. Det är inte självklart och intuitivt hur man förändrar något så komplext som det mänskliga samhället. Det är just därför vi behöver vetenskapliga studier och kollektiva teoretiska kraftansträngningar från en rad individer för att kunna skapa insikt, förklaringar och klarhet om vad som måste göras.

Det är kommunistpartiets viktigaste uppgifter att analysera samhället och skapa en plan för hur kapitalismen kan störtas och kommunismen införas, och sedan sprida denna insikt och klarhet till proletariatet. Om kommunistpartiet inte klarar av att skapa teoretisk och ideologisk klarhet hos sig själv, kan det inte heller sprida sådan klarhet till massorna. Ett parti eller organisation som kallar sig kommunistiskt, men som inte har någon teoretisk och ideologisk klarhet som det kan sprida till massorna, slutar som ett opportunistiskt svansparti som följer efter massorna och härmar deras krav utan att tillföra den ledning och klarhet som krävs för att en kommunistisk revolution faktiskt ska kunna äga rum och ha en chans att nå sitt mål.

Det är därför oroande när Revolutionära Kommunister blir mer oklara och osäkra på vägen till målet. Om sådan teoretisk och ideologisk degeneration fortsätter kommer det inte att hjälpa om förändringen leder till kvantitativ tillväxt i organisationen. En kommunistisk organisation som växer genom ökande oklarhet kommer till slut att böja sig för opportunismen och degenerera till ett svansparti utan förmåga att leda någon revolution. Organisatorisk tillväxt får aldrig ske på bekostnad av kvalitativ tillväxt, utan tvärtom komma i kölvattnet av den kvalitativa tillväxten. Så fort man öppnar dörren på glänt för sådan opportunism blir det gradvis svårare att stänga den, därför är det mycket viktigt att aldrig öppna den. Når man ändå har öppnat en liten glipa är det avgörande viktigt att stänga den så fort som möjligt.

Varför är ”MLM” en vetenskapligt korrekt benämning på vår tids kommunism?

Slutligen gäller Hegels lag inte bara för sammansatta kroppar, utan för de kemiska grundämnena själva. Vi vet nu att grundämnenas kemiska egenskaper är en periodisk funktion av deras atomvikt, och att deras kvalitet följaktligen bestäms av mängden av deras atomvikt (eller, som vi nu skulle säga, av deras atomnummer), och beviset för detta har framlagts på ett mycket slående sätt. . . . Med hjälp av den – okända – tillämpningen av Hegels lag om kvantitetens förvandling till kvalitet har Mendelejeff utfört en vetenskaplig bedrift som väl tål jämförelse med Leverriers beräkning av banan för den ännu okända planeten Neptunus. . . . Kanske de herrar som hittills har behandlat omvandlingen av kvantitet till kvalitet som mystik och obegriplig transcendentalism, nu vill förklara att det hela är helt självklart, trivialt och banalt, att det länge varit känt för dem, och att vi inte har något nytt att lära dem. Att för första gången ha framställt en allmän natur- och tankelag, i sin mest allmänt giltiga form, kommer alltid att förbli en historisk bedrift av första rang, och om dessa herrar i så många år har låtit kvantitet och kvalitet övergå i varandra utan att veta vad de gjorde, får de trösta sig med Molières Monsieur Jourdain, som hela sitt liv hade talat prosa utan att veta det.

(J. Bernal: ”Engels and Science”– hämtad 1 juli 2025 från: https://www.marxists.org/archive/bernal/works/1930s/engels.htm. Översatt med Deep)

Marxistisk filosofi lär oss att kvantitet slår över i kvalitet. Med detta menas att man över en viss tid kan ha en gradvis kvalitativ ökning av en tings väsen, men på en viss nivå slår den kvalitativa ökningen ut i ett kvalitativt språng, där tingens väsen förändras fundamentalt. Vi finner flera exempel både från naturvetenskapen och samhällsvetenskapen på exempel där en kvantitativ utveckling slår ut i kvalitativ utveckling:

  1. Is smälter till vatten: Vid en viss temperatur och ett visst lufttryck smälter is till vatten. Vid vattenytan är detta ca 0 grader Celsius. Detta betyder att om vi tänker oss att vi har is som har en temperatur på -60 grader, så är detta fast is. Vid -50 grader är det fortfarande fast is, och det är svårt att se någon skillnad, även om isen kanske har expanderat lite. Detsamma gäller vid -40 grader, -30 grader osv. ända tills vi kommer till ca 0 grader, där en grundläggande förändring sker där isen övergår från fast till flytande form (från is till vatten).

  2. Vatten blir till ånga: Från ca 0 grader – ca 100 grader Celsius med ett lufttryck som motsvarar havsytan övergår vatten till ånga: Isen i vårt föregående exempel smälte till vatten vid ca 0 grader. Om vi fortsätter uppvärmningen kommer det att gå från 0+ grader till 10 grader, då ser vi ingen väsentlig skillnad. Formen är densamma, även om vattnet kanske expanderar något i volym. Detsamma ser vi vid 20 grader, 30 grader, 40 grader osv. helt tills vi når ca. 100 grader, där vattnet övergår till gasform (ånga).

  3. Kapitalismen blir socialism: Från samhällsvetenskapen/marxismen vet vi att klasskampen vid en viss nivå av klasskonflikt leder till revolution. Ökad klassförtryck och försämrade levnadsvillkor för proletariatet under kapitalismen leder gradvis till lite mer protester, men kapitalismen kommer att fortsätta att bestå. När motsättningen når en viss nivå utlöser det en revolution. v

Detta är alltså tre exempel där gradvisa kvantitativa förändringar vid en given punkt övergår till kvalitativa förändringar, dvs. ett kvalitativt språng. Revolution (som i det sista exemplet) är ett exempel på ett kvalitativt språng. Kvalitative språng finns inte bara i dessa exempel, utan överallt i naturen och samhället. Inte heller marxismen själv är undantagen från lagen om att utveckling sker genom kvalitativa språng. I realiteten har det skett tre sådana språng inom marxismen:

  1. Etableringen av den vetenskapliga socialismen (marxismen): Det första språnget inom marxismen var dess etablering. Före marxismen fanns en utopisk och ovetenskaplig socialism, som med begränsade analyser och visioner såg framför sig hur man kunde ha ett bättre samhälle utan klassförtryck. Flera gånger i historien har man försökt skapa sådana socialistiska samhällen, och lika många gånger har det misslyckats. Efter tillräckliga erfarenheter av misslyckade försök att etablera socialism, och erfarenheter från Pariskommunen och andra uppror, i kombination med analyser av tidigare revolutioner, studier av dagens kapitalistiska samhälle osv. etablerades marxismen genom att först och främst Marx och Engels systematiserade och teoretiserade de praktiska erfarenheterna och gjorde en vetenskaplig analys av vad som måste göras.

  2. Den ryska revolutionen: Erfarenheterna av att göra socialistisk revolution var mycket begränsade före revolutionen i Ryssland 1917. Inför revolutionen hade bolsjevikerna fört en hård kamp mot opportunismen och revisionismen inom arbetarrörelsen, samt försvarat och vidareutvecklat marxismen. Genom revolutionen i Ryssland 1917 prövades teorin i praktiken och en mängd nya erfarenheter etablerades och systematiserades i ny teori. Detta ledde till en våldsam utveckling – ett språng – inom marxismen, och precis som isen blev till vatten vid 0 grader blev marxismen till marxism-leninism vid den ryska revolutionen.

  3. Den kinesiske revolutionen: På samma sätt som den ryska revolutionen tillförde en mängd nya erfarenheter och ny teori, gjorde revolutionen i Kina detsamma. Revolutionen i Kina genomfördes i ett mindre industrialiserat land. Mao och andra kommunister i KKP anpassade marxismen till sina förhållanden och skapade en teori för hur en socialistisk revolution kunde genomföras här, som i stor utsträckning bröt med tidigare revolutionsteori. De nya teoriernas giltighet bevisades i praktiken genom den kinesiska revolutionens framgång. Dessutom kritiserade Mao och de kinesiska kommunisterna en rad fel och brister i den ryska revolutionen, som till slut ledde till dess degeneration. Trots att revolutionen till slut också misslyckades i Kina finns det en ocean av teori och erfarenheter härifrån som delvis har bevisat sin giltighet i praktiken och som gör att marxismen-leninismen – precis som när vatten blev ånga – tog ett språng, där den tillförde marxismen väsentliga nya teoretiska bidrag, bröt med fel och brister i marxismen-leninismen och blev något nytt: marxismen-leninismen-maoismen (mlm).

Marxismen är kommunismens vetenskap. Precis som all annan vetenskap är den inte en uppsättning oföränderliga dogmer, utan en vetenskap som är under utveckling. Liksom all annan vetenskap präglas den av perioder med långsam gradvis utveckling och perioder med revolutionära språng. Från naturvetenskapen har vi några exempel på kvalitativa språng:

  1. Newton och gravitationen: Newton samlade rörelselagarna och gravitationen i Principia, som skar tvärs igenom Aristoteles eller medeltidens syn – allt från planetbanor till fallande äpplen förstods genom en universell teori . Detta var ett klassiskt exempel på en brytpunkt där nya makronivålagar uppstod ur kvantitativa mätningar (av planetbanor, acceleration etc.).

  2. Relativitetsteori – från Newton till Einstein (1905/1915): Einsteins speciella och allmänna relativitetsteori innebar ett grundläggande brott med Newtons mekanik när det gäller höga hastigheter och starka gravitationsfält – inte bara en förbättring, utan ett nytt sätt att förstå tid, rum och gravitation. Detta är ett tydligt kvalitativt språng – en ny verklighetsuppfattning med helt andra regler än tidigare.

  3. Kvantmekanik: Klassisk mekanik slog helt fel på atomnivå, och kvantmekaniken introducerade diskreta energikvanta, dualiteten våg-partikel och fundamentalt probabilistiska vi lagar – i motsats till determinismen vii i klassisk fysik.

På samma sätt har vi ovan nämnda språng i marxismen. Eftersom marxismen är en vetenskap måste den korrigera och förbättra sig i takt med nya upptäckter och nya erfarenheter. Den kan aldrig förbli en oföränderlig uppsättning dogmer. Samtidigt kommer dess utveckling som all annan vetenskap och utveckling för övrigt präglas av långa perioder med gradvis ökning, fram till plötsliga kvalitativa språng där marxismen bara kan fortsätta att vara marxismen, genom att den gör ett språng bort från det gamla och upp till en ny och högre nivå. Med andra ord: Marxismen kan i sådana fall bara fortsätta att vara marxismen genom ett språng som gör att den upphör att vara lik den marxism som den hittills varit känd som. – Endast genom att bryta med den gamla marxismen kan den fortsätta (ha kontinuitet) med marxismen som vetenskap. Oberoende av våra övertygelser och tankar är det så att marxismen i verkligheten har genomgått tre sådana språng som beskrivits ovan. De som inte förstår att marxismen är en vetenskap i utveckling, utan håller fast vid en gammal förstenad version av marxismen, förhåller sig till marxismen som en uppsättning oföränderliga dogmer. Som en följd behandlar de inte marxismen som en vetenskap, utan som något som har mer gemensamt med religion. Genom detta bryter de med hela poängen med marxismen: med marxismens väsen, och därmed marxismen som sådan. Endast genom att förstå och erkänna marxismens utveckling, och förstå marxismen vetenskapligt, kan man vara marxist. ”Marxism-leninism-maoism” (MLM) är en benämning som är vetenskapligt korrekt, eftersom den beskriver marxismen som en vetenskap som har genomgått tre grundläggande kvalitativa omvandlingar. Beteckningen är vetenskapligt korrekt och skiljer den sanna marxismen från dogmatisk, opportunistisk och revisionistisk kvasi-marxism. Av denna anledning är den inte bara vetenskapligt korrekt, utan är idag den benämning som (trots förvirring spridd av vissa förvirrade organisationer och personer) bäst kan skilja oss från de kvasi-marxistiska riktningarna och ge mest klarhet om vår ideologiska och teoretiska grund. Genom att ta bort begreppet har RK skapat större oklarhet om sin ideologiska och teoretiska grund. Jag har tidigare förklarat varför detta är fel och ska inte upprepa argumentationen här. Det viktiga är att organisationen tar problemet på allvar, inser felet, lär sig av det och ser till ”skutan hamnar på rätt kurs”.

Noter

iii Jag använder ”maoism” och ”marxism” synonymt. Enligt min mening är ”maoism” bara ett annat begrepp för vår tids marxism. Det vill säga, man kan inte vara marxist idag utan att samtidigt vara maoist.

iv I Kommunistiska manifestet står det:

Kommunisterna är alltså praktiskt den beslutsammaste, alltid framdrivande delen av arbetarpartierna i alla länder, och teoretiskt har de före den övriga massan av proletariatet kommit till insikt om betingelserna för, gången och de allmänna resultaten av den proletära rörelsen.

Se https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm eller Kommunistiska manifestet/Kommunismens grundsatser, Oktoberförlaget 2023, sid.35.

v Detta är en något förenklad förklaring, eftersom en revolution också förutsätter det subjektiva elementet – dvs. att det finns ett kommunistiskt parti som har lyckats få stöd och fungerar som ledning för proletariatet. Samtidigt är det så att tillräckliga klassmotsättningar över tid kommer att skapa detta parti, men tidpunkten för när detta sker, och när partiet blir starkt nog är avhängigt subjektiva (och delvis tillfälliga) element.

vi Probabilism är en uppfattning om att man inte kan nå säkerhet inom vetenskap och filosofi, utan att man måste nöja sig med sannolika övertygelser.

vii Determinism är läran om att allt som händer är strikt orsakat (determinerat). Exempel: ”vatten kokar alltid vid 100 grader Celsius” är ett deterministiskt påstående. Marxismen är inte deterministisk, utan ser utvecklingen som bestående av enheter som består av sidor som ömsesidigt utesluter varandra. Om en sida bekämpar den andra förändras enhetens kvalitet och blir till något nytt. Se mer om detta i ”Om motsättningar” av Mao i Mao Zedong om filosofiska frågor, Oktoberförlaget sid. 42 – 91, eller https://www.maoistisktforum.org/1_m_skrif/mlm_dok/ordf%20mao/valda_verk/VV1/VV1_00_innehall.htm eller https://www.marxistarkiv.se/klassiker/mao/mao_om_motsattningar.pdf

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Captcha loading...

Kommunistiska Arbetarföreningens Nyhetsbrev