Så här står det bland annat om Sveriges Kommunistiska Arbetarparti i den svenskspråkiga versionen på Wikipedia:
”I jämförelsen med SKP stack SKA tydligt ut i frågan om hur man skulle agera om Sverige utsattes från ett väpnat angrepp. SKA avsåg här tydligt ta parti för angriparen och göra gemensam sak med denne för att genomföra en socialistisk revolution.[2] Under denna tid, då kalla kriget var en realitet, betydde det att SKA skulle liera sig med Sovjetunionen och dess stridskrafter, det vill säga sannolikt begå högförräderi i enlighet med 19 kapitlet i Brottsbalken, något som gjorde att Säkerhetspolisen övervakade partiet och dess aktiviteter.[2] (Min fetstil och kursiv)
Texten på Wikipedia citerar inte ens sin egen föregivna källa, ”Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. SOU 2002:91” (Regeringskansliet. 1 januari 2002), korrekt. I den heter det i stället:
”På en punkt var SKA tydligt där SKP alltid varit otydligt. Hur skulle partiet agera i händelse av att Sverige var indraget i ett befrielsekrig mot en angripare?
Då skulle uppgiften för det kommunistiska partiet och arbetarklassen vara att gå i spetsen för denna kamp, vinna ett avgörande inflytande inom den nationella befrielsefronten för att leda befrielsekriget till fullständig seger, dvs upprättandet av en folkmakt, och därefter genomföra den socialistiska revolutionen.” (Sid. 78)
SKA delade nämligen den analys, som Mao Zedong och Kinas Kommunistiska Parti (KKP) hade utvecklat redan 1974, nämligen att krigsfaran ökade på grund av rivaliteten mellan USA och det socialimperialistiska Sovjetunionen och att Sovjetunionen var den farligaste krigsanstiftaren på grund av att det var den uppåtstigande supermakten, precis som före andra världskriget, då Hitlertyskland och Japan var de farligaste krigsanstiftarna. Redan efter andra världskriget var Sverige en informell allierad med NATO. Det betydde att ett angreppskrig bara kunde komma från Sovjetunionen.
Samtidigt var den svenska borgerliga krigsmakten så disponerad att den bara skulle kunna stå emot en sovjetisk invasion en vecka eller så i väntan på hjälp från NATO, vilket Sveriges oproportionerligt starka flygvapen också visade. Ett alternativ hade i stället varit att satsa på et långvarigt djupförsvar. Sverige hade efter andra världskriget – och särskilt under början av 1950-talet – världens fjärde största flygvapen, räknat i antal flygplan, efter USA, Sovjetunionen och Storbritannien. Samtidigt hade Sverige naturligtvis inga formella garantier från NATO:s sida om en direkt intervention. Det betydde att SKA kallt räknade med möjligheten att den svenska borgerliga krigsmakten snabbt skulle kollapsa, vilket i så fall skulle skapa utrymme för en nationell befrielsearmé ledd av kommunister.
Detta var precis vad som hände i vissa länder under andra världskriget. Redan 1935 föreslog KKP Guomindang i Kina en enhetsfront mot de japanska angriparna, en enhetsfront som realiserades först i och med den omfattande japanska invasionen. 1937. Detta hindrade naturligtvis inte KKP från att ta ledningen i kampen mot de japanska imperialisterna. När Mussolinis Italien angrep Albanien 1939 och Hitlertyskland Jugoslavien 1941, kollapsade båda borgerliga krigsmakter relativt snabbt, vilket öppnade dörren för en framgångsrik befrielserörelse ledd av kommunister, som också kunde gripa makten efter krigsslutet. I Grekland tvekade den kommunistledda och framgångsrika motståndsrörelsen inför perspektivet att gripa makten och blev också besegrade av de reaktionära styrkorna, som stöddes av Storbritannien och USA. I Italien och Frankrike fanns också starka motståndsrörelser, som leddes av kommunistpartierna, men deras mål var bara att återställa den borgerliga demokratin.
II.
Wikipedia skriver vidare:
”SKA:s samarbete med en annan liten vänsterorganisation, det proalbanska Kommunistiska partiet i Sverige (KPS), slutade med att redaktionerna för respektive organisations tidning 16 maj 1993 gick ihop för att ge ut Nya arbetartidningen.”
SKA hade inget nämnvärt organiserat samarbete med KPS före 1993. Men båda organisationer hade decimerats starkt före 1993. Samtidigt hade Solidaritetspartiet, SKP:s efterträdare, lagts ner 1990. Mot den bakgrunden föreslog SKA KPS att de båda organisationerna skulle bilda en tidningsägarförening för att ge ut Kommunistiska Arbetartidningen under ett nytt namn, Nya Arbetartidningen. Syftet vara att ta ett steg tillbaka för att senare ta två steg framåt. Orsaken var att de båda organisationerna stod varandra när i dagspolitiken och i EU-frågan, varvid ett samarbete bedömdes vara möjligt. Papperstidningen utkom ända fram till 2009 – och nätversionen uppdaterades fram till 2014 – se https://sv.wikipedia.org/wiki/Nya_Arbetartidningen_(1993%E2%80%932009) . Bloggen uppdateras fortfarande då och då.
III.
Wikipedia skriver också:
”…och de uteslutna personerna kom från fraktioner i SKP som tidigare haft stort inflytande.”
De som uteslöts ur SKP var medlemmar som höll fast vid SKP:s andra kongress linje från 1976 och som ansåg att en likvidatorisk riktning under inflytande av Deng Xiaoping i Kina hade tagit makten i SKP och som snabbt hade förvandlat SKP till ett vänstersocialdemokratiskt parti. Denna analys visade sig också vara helt korrekt
.
IV.
Texten på Wikipedia redigerades av någon 2022 och flera vänner av SKA har förgäves försökt ändra på den efter det. Den intressanta frågan är vem som har gjort sig omaket med att fabricera denna historieförfalskning tjugonio (29) år efter SKA:s nedläggning, En SÄPO-agent, en f.d. likvidator från SKP eller bara någon reaktionär stolle? Bokmålversionen är i huvudsak korrekt. Den engelska och spanska versionen av texten är borttagen.
Upplevs fortfarande SKA som ett hot mot det borgerliga klassamhället, så att man måste förfalska partiets politiska positioner? SKA:s politik kanske lever vidare i ny form?
Den som vill läsa om den kommunistiska rörelsens historia i Sverige, i synnerhet det maoistiska SKP:s och SKA:s historia, rekommenderas skaffa sig ”Den sanna historien om de svenska kommunisterna” – https://oktoberforlaget.se/produkt/den-sanna-historien-om-de-svenska-kommunisterna/ – utgiven av Oktoberförlaget.
RBT
”
”