Det är märkligt tyst om arbetslösheten. Månad för månad kommer nya rapporter om hur den svenska arbetslösheten ökar, men detta är inte en fråga som får några stora rubriker i svensk massmedia. Högst är arbetslösheten bland ungdomar i åldern 15–25 år.
Arbetslösheten
I januari 2025 uppgick antalet arbetslösa i åldern 15–74 år till 592 000, enligt Statistiska Centralbyråns mätning. Det är en ökning med 114 000 personer jämfört med motsvarande månad föregående år. Detta motsvarar ett arbetslöshetstal på 10,4 procent, en ökning med 1,9 procentenheter.
Bland ungdomar i åldern 15–24 år var antalet arbetslösa 170 000 och arbetslöshetstalet var 24,7 procent. Jämfört med närliggande månader är det en ökning av både antalet och andelen arbetslösa ungdomar.
”Det outnyttjade arbetskraftsutbudet”
Förutom öppet arbetslösa, är många undersysselsatta men kan inte få fler arbetstimmar och många som är utan jobb har slutat att söka arbete. Dessa grupper kallas ”det outnyttjade arbetskraftsutbudet.” I januari 2025 uppgick det till i genomsnitt 27,4 miljoner timmar per vecka. Det är en ökning med 4,3 miljoner timmar jämfört med motsvarande månad för ett år sedan. Det outnyttjade arbetskraftsutbudet motsvarar 685 000 heltidsarbeten med 40 timmars arbetsvecka. Om vi räknar in denna grupp av ofrivilligt undersysselsatta hamnar den verkliga arbetslösheten på sammanlagt över 20%!
Ungdomsarbetslösheten
I en jämförelse med andra länder i EU ligger Sveriges ungdomsarbetslöshet på en hög nivå. I februari 2025 var den till 25,1 procent. I EU är ungdomsarbetslösheten högst i Rumänien, Spanien och Sverige.
Kapitalismens kris
Hundratusentals arbetslösa, Europas tredje högsta ungdomsarbetslöshet. Samtidigt som vi vet att behoven av arbetskraft inom vården och omsorgen är gigantiska. Bostadsbristen är stor och fler bostäder behöver byggas. Och så vidare…Kan man tänka sig en tydligare bild av att det kapitalistiska systemet har överlevt sig själv? Grundorsaken till arbetslösheten är det kapitalistiska profitsystemet, som styr både produktion och sysselsättning. Arbetskraften måste ge maximal profit, annars slås den ut från arbetsmarknaden. Karl Marx beskrev redan i mitten av 1800-talet hur kapitalismen oundvikligen leder till massarbetslöshet:
”Industrins reservarmé eller den relativa överbefolkningen växer med den samhälleliga rikedomen, med det fungerande kapitalets storlek och tillväxt, alltså även med proletariatets absoluta storlek och dess arbetes produktivkraft. Den disponibla arbetskraften utvecklas av samma orsaker som kapitalets expansionskraft. Ju snabbare rikedomsutvecklingen pågår, desto fortare växer också den industriella reservarméns relativa storlek. Men ju större reservarmén är i förhållande till den aktiva arbetararmén, desto talrikare är också den överbefolkning, vars elände står i omvänd proportion till dess arbetsbörda. Ju talrikare detta Lazarusskikt av arbetarklassen och industrins reservarmé är, desto större är också den officiella, av myndigheterna erkända fattigdomen. Detta är den kapitalistiska ackumulationens absoluta, allmänna lag.”
Och:
”I fjärde avdelningen, när vi analyserade produktionen av relativt mervärde, upptäckte vi att inom det kapitalistiska systemet genomföres alla metoder för ökning av arbetets samhälleliga produktivitet på den enskilde arbetarens bekostnad. Alla medel, som ökar produktionen, slår om till medel, som behärskar och exploaterar producenten. De stympar arbetaren och förvandlar honom till en specialmänniska, nedvärderar honom till en maskindel, gör arbetet till en plåga och berövar det allt innehåll, avlägsnar honom från arbetsprocessens intellektuella värden, samtidigt som vetenskapen blir en del av själva processen, en självständig kraft däri. Arbetarens arbetsbetingelser fördärvas, han tvingas att underkasta sig arbetsprocessens småaktiga och förhatliga despoti, hela hans livstid förvandlas till arbetstid, och hans hustru och barn kastas under kapitalets Jaggernautsvagn [85]. Men alla metoder att producera mervärde är samtidigt metoder att ackumulera, och varje utvidgning av ackumulationen blir omvänt ett medel att utveckla dessa metoder. Därav följer, att i samma utsträckning som kapitalets ackumulation påskyndas, måste arbetarnas villkor ständigt försämras, antingen arbetslönen är hög eller låg. Den lag, som ständigt upprätthåller jämvikten mellan den relativa överbefolkningen eller industrins reservarmé och ackumulationens omfång och kraft, smider slutligen arbetaren fastare vid kapitalet, än Hefaistos förmådde smida fast Prometeus vid klippan. Den medför en ackumulation av elände, som motsvarar ackumulationen av kapital. Ackumulationen av rikedom vid den ena polen betyder alltså ackumulation av elände, arbetsbörda, slaveri, okunnighet, brutalisering och moralisk degradering vid motpolen, d.v.s. för den klass, som gör kapital av sin egen produkt.” (Kapitalet. Band 1, Cavefors förlag 1970 sid 540 ff.)
Arbetslösheten kan bara avskaffas genom att det kapitalistiska systemet avskaffas. Produktionen måste utgå från folkets behov, inte från kapitalisternas önskan om profit. Därför är socialismen den enda hållbara lösningen.
Kampen mot arbetslösheten måste organiseras och offensiva krav måste resas i kampen.
Arbetslösa- organisera er! Kamp mot arbetslöshet och kapitalism!