Referatet från Maos möte med Yudin är en god fortsättning på artikeln om Maos möte med den Jugoslaviska delegationen från 1956. Man får ytterligare detaljer om Stalin, men framförallt skönjer man den framväxande moderna revisionismens fula tryne tillsammans med en antydan till den kommande utvecklingen av Sovjetunionen till en socialimperialistisk stat.
Mao sade visserligen: ”Den blinda tron på Stalin måste sprängas grundligt. Jag ska skriva en uppsats innan jag dör om allt Stalin gjorde mot Kina, som ska publiceras efter 10 000 år.”
Men… med tanke på vad som hände under slutet av hans levnad är det nog tveksamt om han hade tid över till detta projekt. Kampen mot kapitalistfararnas planerade maktövertagande var säkert överordnat allt annat.
/Masi
***
SAMTAL MED YUDIN,
SOVJETUNIONENS AMBASSADÖR I KINA*
(22 juli 1958)
Jag kunde inte sova efter att du gått i går och jag åt inte heller något. Jag har bjudit in dig till ett samtal i dag, för att tjäna som läkare, så att jag kan äta och sova i eftermiddag. Du har tur som kan äta och sova.
Låt oss återgå till vårt huvudämne och tala om de problem som vi diskuterade i går. Bara i det här rummet! Det finns inga spänningar mellan oss. Vi har tio fingrar; nio är överens och en är det inte. Jag har sagt detta två eller tre gånger; har du glömt det?
Jag har funderat på den fråga som togs upp i går. Kanske missförstod jag, kanske hade jag rätt, och det kan lösas genom argumentation. Det verkar som om den begäran om atomubåtar som marinen177 har framfört kan dras tillbaka. Jag hade ingen aning om denna fråga och fick reda på den först efter att jag frågade dem. Några entusiastiska personer vid marinens högkvarter – de sovjetiska rådgivarna – sade att Sovjetunionen redan har atomubåtar som Kina kan få genom att bara begära dem via telegram.
Atomubåtar är en sofistikerad vetenskapsgren som innehåller hemlig information. Vi kineser är klumpiga, det kan gå fel när de ges till oss.
De sovjetiska kamraterna vann segern för 40 år sedan och har erfarenhet, medan vi vann segern för bara åtta år sedan och saknar erfarenhet, och ni har just rest idén om gemensamma operationer. Frågan om äganderätt togs upp för länge sedan. Lenin föreslog ett arrende system; detta var dock till kapitalister.
Det finns fortfarande kapitalister i Kina, men staten står under kommunistpartiets ledning. Ni litar inte på kineser, bara på ryssar. Ryssar är överlägsna, medan kineser är underlägsna, klumpiga, därav frågan om en gemensam operation. På tal om det, hur vore det om vi kunde lägga allting under gemensam drift: armén, flottan och flygvapnet, industrin, jordbruket, kulturen och utbildningen? Ska vi överlämna vår kustlinje på över 10 000 kilometer till er, medan vi själva enbart ägnar oss åt att organisera gerillastyrkor? Ni har haft vissa framgångar med atomenergin, så ni vill kontrollera andra, för att åtnjuta arrenderätten. Vilket annat argument har ni?
Ni brukade kontrollera Lüshun och Dalian, men lämnade dem senare. Varför kontrollerade ni dessa platser? Därför att Kina då styrdes av Kuomintang. Senare lämnade ni det av egen vilja, eftersom Kina nu står under kommunistpartiets ledning.
Under Stalins påtryckningar definierades två inflytelsesfärer – nordost och Xinjiang – samt fyra företag i gemensam drift.178 De avskaffades senare på förslag av kamrat Chrusjtjov.146 Vi är honom tacksamma för detta.
Ni, särskilt Stalin, har hela tiden misstrott kineserna, betraktat dem som en andra Tito, en efterbliven nation. Ni säger att européerna föraktar ryssarna; jag tror att vissa ryssar föraktar kineserna.
I de mest kritiska skedena ville Stalin inte tillåta oss att göra revolution och motsatte sig vår revolution. Han begick ett mycket allvarligt misstag på grund av detta, precis som Zinovjev.179
Dessutom är vi missnöjda med Mikoyan.77 Han brukade spela överlägsen och betraktade oss som sina söner. Han var högmodig och arrogant. När han kom till Xibaipo för första gången antog han en högdragen stil. Han gjorde detsamma vid de följande besöken. Han försökte övertala mig att besöka Moskva varje gång han kom. Jag frågade honom varför? Han svarade att det måste finnas något att göra där. Senare var det kamrat Chrusjtjov som bestämde ämnet – att delta i en konferens och utarbeta ett dokument.
Att fira 40-årsdagen av oktoberrevolutionen var vårt gemensamma mål. Jag påpekade då att förhållandet mellan de så kallade broderpartierna var nominellt, i själva verket var det ett förhållande mellan far och son, eller katt och mus. Jag talade om detta med Chrusjtjov och andra kamrater inom en liten krets. De erkände det. Ett sådant far-och-son-förhållande är asiatiskt, inte europeiskt. De som då var närvarande var Bulganin,180 Mikoyan, Kuusinen,181 Suslov,182 och andra. Du (med hänvisning till Yudin) också, eller hur? På den kinesiska sidan var Deng Xiaoping170 och jag närvarande.
Jag var missnöjd med Mikoyans gratulationstal vid vår åttonde nationella partikongress. Jag var avsiktligt frånvarande den dagen för att uttrycka min protest. Du visste inte att många delegater också var missnöjda. Han poserade som sig en far och babblade om att Kina är Rysslands son.
Kina har sin egen revolutionära tradition. Den kinesiska revolutionen hade dock inte kunnat segra utan oktoberrevolutionen eller marxismen-leninismen.
Vi bör lära oss av den sovjetiska erfarenheten. Vi bör hålla oss till universella sanningar, som är de nio artiklarna i Moskvadeklarationen.168 Vi bör lära oss av alla typer av erfarenheter, korrekta eller felaktiga. Felaktiga erfarenheter är Stalins metafysik och dogmatism. Strängt taget är det inte helt och hållet metafysik, utan delvis dialektisk, med huvuddelen är metafysik. Ni kallar det en personkult. Det är samma sak. Stalin var mycket förtjust i att inta en pretentiös attityd .
Vi stöder Sovjetunionen, men inte dess felaktiga saker. Vi har inte offentligt diskuterat frågan om fredlig övergång, inte i våra tidningar. Vi har varit mycket försiktiga och avstått från att öppet kritisera er, och endast använt metoden av internt utbyte av åsikter. Jag hade talat med dig innan jag åkte till Moskva. Under vår vistelse där diskuterade kamrat Deng Xiaoping fem punkter. Vi kommer inte heller att diskutera frågan offentligt, eftersom det inte skulle ligga i kamrat Chrusjtjovs intresse, vars ledarskap bör stärkas. Att vi avstår från att diskutera våra åsikter innebär inte att de är inte är sanningen.
När det gäller förhållandet mellan våra två länder är vi förenade som ett land. Detta har erkänts av våra fiender även nu. Vi har motsatt oss allt som är till skada för Sovjetunionen. I viktiga frågor motsätter vi oss imperialismens och revisionismens angrepp på Sovjetunionen. Sovjetunionen gör detsamma.
När började Sovjetunionen lita på kineserna? Det började med Koreakriget. Därefter började de två länderna närma sig varandra, därav de 156 projekten för sovjetiskt bistånd.183 Det fanns bara 141 projekt under Stalins livstid; kamrat Chrusjtjov lade till många saker.
Vi har inga hemligheter för er. Ni vet allt om våra militära, politiska, ekonomiska och kulturella frågor; det finns mer än 1 000 sovjetiska experter som arbetar i vårt land. Vi litar på er eftersom ert land är ett socialistiskt land och ni är Lenins ättlingar.
Men det fanns en del problem i våra relationer, framför allt när det gällde Stalin. De inträffade vid tre tillfällen: För det första de två Wang Ming-linjerna. Wang Ming var Stalins avkomma. För det andra lät han oss inte göra revolution och motsatte sig vår revolution. Efter att Tredje Internationalen141 upplöstes utfärdade han fortfarande en order, där han sa att om vi inte slöt fred med Chiang Kai-shek och fortsatte inbördeskriget skulle den kinesiska nationen stå inför risken att förintas. Men vi har dock inte blivit förintade. För det tredje, när jag åkte till Moskva för första gången inledde Stalin, Molotov36 och Beria184 omedelbart en offensiv mot mig.
Varför bad jag Stalin att skicka hit en forskare för att se över mina skrifter? Saknade jag så mycket självförtroende att jag vill att ni ska se över mina texter? Hade vi inget annat att göra? Nej, vi bjöd in er att komma hit och se om Kina representerar äkta marxism eller halvt äkta, halvt skenmarxism.
Du lade ett gott ord för oss när du kom tillbaka. Din första kommentar till Stalin var: ”Kineserna är äkta marxister.” Men Stalin hade fortfarande tvivel. Det var inte förrän vid tiden för Koreakriget som han ändrade sin egen uppfattning och även ändrade tvivlen om oss bland broderpartierna i Östeuropa och andra länder.
Sådana tvivel var oundvikliga: ”För det första var ni emot Wang Ming. För det andra, insisterade ni på revolution trots att vi inte tillät det. För det tredje var ni så kaxiga och kom till Moskva med kravet att Stalin skulle ingå ett fördrag och att den kinesiska Changchun-järnvägen skulle återlämnas till er.” I Moskva var Kovalyov185 värd och Fedorenko186 var tolk. Jag tappade humöret och bankade i bordet. Jag sa att jag hade tre uppgifter där: äta, sova och tömma tarmarna.
En rådgivare vid militärakademin, som höll föreläsningar om exempel på strider, tog endast upp exempel på strider från Sovjetunionen, inte från Kina eller under Koreakriget, och begränsade dem till den sovjetiska arméns tio största attacker.
Varför inte låta oss diskutera? Han lät oss inte ens tala med varandra! Vi kämpade i 22 år, plus tre år i Korea! Var snäll och säg till militärkommissionen att samla in material om detta fall och ge det till kamrat Yudin om han behöver det.
Det finns vissa frågor som vi inte har talat om för att de inte påverkar de Sino-Sovjetiska förbindelserna, särskilt vid tiden för de polska och ungerska incidenterna. När Polen ville utvisa era experter föreslog kamrat Liu Shaoqi i Moskva att ni skulle dra tillbaka några av dem, vilket ni accepterade. Polackerna var glada och sade att de hade fått frihet. Vid den tidpunkten kunde vi inte ta upp frågan om era experter, för att ni inte skulle misstänka att vi skulle ta tillfället i akt att utvisa dem. Nej, det kommer vi inte att göra, även om tio Polen gjorde det. Vi behöver sovjetisk hjälp.
Jag rådde polackerna att lära sig av Sovjetunionen, och uppmanade dem att föra fram parollen ”Lär av Sovjetunionen” efter att ha bekämpat dogmatismen. Vem skulle ha nytta av att lära sig av Sovjetunionen; Polen eller Sovjetunionen? Förvisso först och främst Polen.
Vi vill lära oss av Sovjetunionen, men i första hand bör vi ta hänsyn till våra egna erfarenheter och prioritera dem.
För vissa rådgivare skulle man kunna fastställa en bestämd tjänstgöringstid. Det har t.ex. hittills inte fastställts någon mandatperiod för chefsrådgivarna för departementet för militär och offentlig säkerhet.. Ni har varken informerat eller rådfrågat oss om ett flertal ändringar. Ta fallet med utnämningen av en ambassadör när du, Yudin, ska lämna oss och en annan person ska ersätta dig, är det då inte lämpligt att rådgöra med oss i förväg? Detta är fel sätt. Om era rådgivare som skickas till våra avdelningar för offentlig säkerhet bara sitter på sina kontor, vad kan de då lära sig om kineserna inte berättar något för dem?
Jag har rekommenderat dig att resa runt i olika provinser, ha mer kontakt med folket och lära dig mer. Jag har talat med kamrat Yudin många gånger, kanske 1 000, om inte 10 000 gånger.
Majoriteten av experterna är i grunden bra, endast några få har brister. Vi hade brister från vår sida, eftersom vi misslyckades med att informera de sovjetiska kamraterna mer på eget initiativ. Nu måste vi rätta till dessa brister och inta en framåtblickande attityd. Den här gången har vi informerat dem om Kinas allmänna linje. Om det inte räcker med en gång, så gör det två, tre eller till och med fler gånger.
Alla dessa ord är härstammar från fallet med kärnvapenubåten ”Kooperativ”. Nu har vi beslutat att släppa det och dra tillbaka vår begäran om atomubåtar. Annars skulle vi hellre överlämna hela vår kustlinje till er, som sträcker sig från det förflutna Lüshun och Dalian. Men det får inte bli något gemensamt åtagande: Ni gör ert och vi gör vårt. I vilket fall som helst skall vi ha vår egen flotta; det är inte bra att spela andra fiolen.
Omständigheterna kommer att vara annorlunda i händelse av krig. Era trupper kan komma över till vårt land, och våra trupper kan också komma över till ert land. Om striden utkämpas på vårt territorium bör era trupper lyda vår order; om den utkämpas på ert territorium och våra trupper är färre än era, bör våra trupper lyda er order.
Mina ord kan låta obehagliga, och ni kan kalla mig nationalist, en framväxt av en andra Tito. Om ni säger det kan jag svara att ni har utvidgat den ryska nationalismen till den kinesiska kusten.
Det var kamrat Chrusjtjov som avskaffade de fyra företagen i gemensam drift och basen i Lüshun. När Stalin levde ville han starta en fabrik för konserver i Kina. Jag svarade: ” Ni förser oss med utrustningen och hjälper oss att bygga den, så ger vi er alla produkter”. Kamrat Chrusjtjov berömde mig för mitt korrekta svar. Varför nu återigen idén om ett flott- ”samarbete”? Hur skulle ni förklara ert förslag om ett flott- ”samarbete” för hela världen och för det kinesiska folket? Ni kan utbilda kineser att kämpa mot imperialismen medan ni agerar som rådgivare. Annars kan vi arrendera ut Lüshun – och inte bara Lüshun – till er i 99 år. Ett ”samarbete” innebär en fråga om ägande, och det kommer att vara 50 procent till varje sida enligt ert förslag. Ni gjorde mig så arg i går att jag inte sov en blund i natt. De (som syftar på de andra kinesiska ledarna som var närvarande) var inte arga, bara jag. Om något misstag begicks gjorde jag det ensam.
( Zhou Enlai: Detta är en enhällig åsikt från vår politbyrå.)
Om frågan inte löses den här gången kan vi diskutera den igen, eller så kan vi diskutera den med er en gång om dagen. Om det fortfarande inte räcker kan jag åka till Moskva för att tala med kamrat Chrusjtjov, eller så kan vi bjuda in kamrat Chrusjtjov till Peking för att reda ut alla problem.
(Peng Dehuai: Jag har fått ett telegram från den sovjetiska försvarsministern, kamrat Malinovskij, tidigare i år, där han bad om att få sätta upp en observationsstation för långvågsradar vid den kinesiska kusten för att kunna leda ubåtsflottan i Stilla havet. Kostnaden skulle bli 110 miljoner rubel, varav Sovjetunionen skulle stå för 70 miljoner och Kina för 40 miljoner. )
Denna begäran liknar den om ”samarbete” inom flottan, som vi inte kommer att kunna förklara för vårt folk eller för omvärlden; den är politiskt skadlig.
(Peng: Pedrosjevskij är också mycket oförskämd. Han är mest missnöjd med våra principer för arméuppbyggnad och att vi inte använder förordningar från den sovjetiska armén i enskilda fall. Vid ett utvidgat möte i militärkommissionen påpekade kamrat Ye Fei198 från Fujians-militära området att de sovjetiska trupputbildningsföreskrifterna, som huvudsakligen är formulerade för förhållandena på slättland, inte är helt lämpliga i Fujian, där det finns berg överallt. Pedrosjevskij blev missnöjd när han hörde detta och sade rakt ut: ”Ni har förolämpat den stora militärvetenskap som skapats av den store Stalin”. Varpå stämningen i konferenssalen blev mycket spänd.)
En del av dessa frågor har nämnts tidigare, andra inte. Ni kanske känner er illa till mods, eftersom ni har gjort så mycket för att hjälpa oss och vi ändå talar illa om er. Vårt förhållande kan jämföras med förhållandet mellan lärare och elever. Bör eleverna uttrycka sina åsikter medan läraren kanske har vissa brister? Ja, det bör de. Men detta innebär inte att man ska avsätta läraren. Läraren förblir en bra lärare.
Ni kan hjälpa oss att bygga en flotta. Ni kan bli våra rådgivare. Varför tog ni upp frågan om att äga hälften var? Detta är en politisk fråga. Vi har för avsikt att bygga en flotta på 200 till 300 sådana ubåtar.
På tal om politiska villkor kommer inte ens ett halvt finger att tillåtas. Säg till kamrat Chrusjtjov att om ens något villkor ska ställas finns det inte längre något att diskutera. Han kan komma om han håller med mig, i annat fall är det inte lönt, för då har vi inget att prata om. Nej, inte ens ett halvt finger av villkor kommer att tillåtas.
Vi kan klara oss utan hjälp i detta avseende i 10 000 år. Men samarbetet i andra avseenden kan fortsätta, och vi kommer inte på något sätt att bli osams. Vi kommer att fortsätta att konsekvent stödja Sovjetunionen. Vårt gräl kommer att begränsas till slutna rum.
När jag i Moskva sa till kamrat Chrusjtjov att ni inte behöver uppfylla alla våra krav. Om ni inte ger oss hjälp kommer vi att tvingas göra egna ansträngningar. Det skulle vara en björntjänst för oss om ni uppfyller alla våra krav.
Det politiska samarbetet är mycket viktigt. Om vi sviker er politiskt kommer ni att hamna i en svår situation, och vi kommer på samma sätt att hamna i en svår situation om ni sviker oss.
I krigstid står alla våra militära hamnar och flygplatser till ert förfogande; Ni kan komma till vilken plats som helst i vårt land. På samma sätt kan vi åka till ert land, åka till Vladivostok. Vi kommer att återvända hem när kriget är över. Vi kan ingå ett krigsavtal på denna punkt i förväg, inte vänta på att kriget bryter ut. Dessutom bör det fastställas i avtalet att vi också kan åka till ert land. Denna klausul måste skrivas in, även om vi inte åker, eftersom detta är en fråga om jämlikhet. Detta gäller dock inte under fredstid, då ni kommer att hjälpa oss att bygga militärbaser och bygga upp armén.
När det gäller driften av ett eventuellt ”samarbete” inom flottan skulle vi inte ha godtagit det ens under Stalins tid. Jag hade ett gräl med honom i Moskva.
Kamrat Chrusjtjov avskaffade detta ”samarbete” och återställde förtroendet. Att ta upp frågan om äganderätt den här gången tyder för mig på att Stalins praxis är på väg tillbaka. Jag kanske missförstår, men jag måste vara tydlig.
Ni sade i går att era sämre förutsättningar gjorde det omöjligt för era atomubåtar att fullt ut utnyttja sin styrka eller utvecklas ytterligare, medan Kinas förutsättningar var mycket bättre, med långa kustlinjer osv. Ni kan utgå från Vladivostok och gå in i Stilla havet via Sachalin och Kurilerna. Vilka utmärkta förutsättningar!
Jag är missnöjd med dina kommentarer. Var vänlig och säg till kamrat Chrusjtjov exakt vad jag har sagt. Förvanska inte mina ord så att de blir behagliga för hans öra. Han har kritiserat Stalin, men nu återupplivar han Stalins praxis.
Det finns skillnader. Ni kanske inte håller med oss i vissa fall, och vi kan inte hålla med er i några fall. Är ni till exempel så nöjda med våra ”Motsättningar inom folket” och ”Hundra blommor blommar”?
Stalin stödde Wang Mings linje, vilket orsakade förlusten av över 90 procent av våra revolutionära styrkor. Han lät oss inte göra revolution. och motsatte sig vår revolution i kritiska skeden. Efter vår revolutions seger litade han fortfarande inte på oss. Han var mycket skrytsam och påstod att Kinas seger hade vunnits under ledning av hans teori. Den blinda tron på Stalin måste sprängas grundligt. Jag ska skriva en uppsats innan jag dör om allt Stalin gjorde mot Kina, som ska publiceras efter 10 000 år.
(Yudin: SUKP:s centralkommittés inställning till det kinesiska kommunistpartiet på olika politiska områden är: Det är de kinesiska kamraternas sak att själva lösa Kinas problem, eftersom de känner till omständigheterna bäst. Under tiden anser vi att alla kommentarer om politiken hos ett så stort parti som det kinesiska kommunistpartiet om huruvida den är korrekt eller inte skulle vara indiskret och arrogant).
Man kan bara konstatera att vår politik i grunden är korrekt. Jag begick själv misstag som ledde till nederlag i krig, till exempel de fyra slagen vid Changsha, Tucheng och andra. Jag skulle bli mycket glad om det sägs att jag har varit i stort sett korrekt, för att säga att jag har varit i stort sett korrekt skulle vara att närma sig verkligheten.
När det gäller uppbyggnaden av ubåtsflottan handlar det om en fråga om principer. Om vi ska driva det själva med er hjälp eller om det ska vara ett gemensamt ”samarbete” måste beslutas i Kina. Kamrat Chrusjtjov kan komma hit, eftersom jag redan har varit hos honom i Moskva.
Man bör inte ha en blind tro på någonting. Till exempel kan vi ta en av era experter som med stöd av en bok skriven av en akademiker sagt att vårt kol från Shanxi inte kan användas för kokstillverkning. Därmed är allting avslutat: Vi kommer inte att ha något kokskol, eftersom de flesta av våra kolresurser finns i Shanxi!
Den sovjetiska experten kamrat Sinin, som har arbetat med bron över Yangtzefloden, är en bra kamrat. Han har hela tiden förvägrats möjligheten att pröva sin metod för brobyggande i ert land. Ni lät honom inte hantera vare sig stora eller medelstora projekt, inte ens små. Han kom emellertid till Kina och vi fann att hans teori var helt logisk, så vi erbjöd honom att ta sig an ett projekt, eftersom vi ändå var lekmän. Hans experiment visade sig genast vara framgångsrikt, och det blev en förstklassig vetenskaplig prestation av världsklass!
Jag har aldrig träffat kamrat Sinin, men jag har talat med många ledande kamrater vid byggandet av Yangtzeflodens bro. De rapporterade alla med en röst att Sinin var en bra kamrat, som brukade delta personligen i alla typer av arbeten med övertygande arbetsmetoder och som gjorde allt tillsammans med de kinesiska kamraterna. Bron blev färdig och de kinesiska kamraterna lärde sig mycket. Om någon av er är bekant med honom, var vänlig och hälsa honom från mig.
Skapa inte en spänd atmosfär bland experterna eller i relationerna mellan våra två partier och två länder. Jag har ingen sådan avsikt. Vårt samarbete är omfattande och utmärkt. Ni bör klargöra detta för ambassadpersonalen och experterna och inte säga att kamrat Mao Zedong har klagat, så hemskt!
Vi tänkte ta upp några av dessa frågor för länge sedan, men det var inte lämpligt eftersom förhållandena var ogynnsamma med de polska och ungerska incidenterna och ni stod inför politiska svårigheter. Vi kunde därför inte ta upp frågan om experter vid den tidpunkten.
På senare tid blev Stalin ganska trevlig. Fördraget mellan Kina och Sovjetunionen undertecknades, stöd gavs i Koreakriget och de 141 projekten inleddes. Naturligtvis var detta inte enbart hans personliga förtjänster, utan hela SUKP:s centralkommittés förtjänster. Därför betonar vi inte Stalins misstag.
(Från det ordagranna protokollet)
* Utdrag ur boken ”Mao Zedong On Diplomacy”, Beijing 1998, sidan 250. Detta är huvuddelen av Mao Zedongs samtal med Sovjetunionens ambassadör Yudin(se vidare nedan) i Kina. Yudin förmedlade till Mao Zedong den 21 juli Chrusjtjovs och SUKP:s centralkommittés presidiums förslag om att Sovjetunionen och Kina skulle upprätta en gemensam ubåtsflotta och hoppades att Zhou Enlai och Peng Dehuai skulle åka till Moskva för konkreta överläggningar. Mao Zedong svarade omedelbart: ”Först och främst måste principen klargöras: Ska vi driva den med er hjälp? Eller kan det bara vara en gemensam operation, annars kommer ni inte att hjälpa oss och tvingar oss därmed till gemensam operation?”
Yudin anslöt sig till bolsjevikerna redan 1918. Läs vidare på wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/Pavel_Yudin
När Stalin 1950 var orolig för att Kina skulle bli nästa kommunistland som vägrade att erkänna honom som ledare för det kommunistiska blocket, skickades Yudin till Peking för att hjälpa till med att ordna publiceringen av Mao Zedongs verk. Enligt Chrusjtjov skedde detta på Maos begäran, eftersom ”Mao ville ha en utbildad man som kunde hjälpa honom att sätta sina verk i rätt form och fånga upp eventuella misstag i den marxistiska filosofin innan Maos verk publicerades”.
….Yudin var sovjetisk ambassadör i Kina från den 3 december 1953 till den 15 oktober 1959. Han omvaldes till centralkommittén vid den 20:e partikongressen 1956 ….. Han återkallades från Kina efter splittringen mellan Sovjetunionen och Kina,…. Vid sin återkomst gav han Chrusjtjov, snarare än Mao, skulden för splittringen,…….
Noter:
36 Vjatjeslav M. Molotov (1890-1986) var vice ordförande i ministerrådet. i Sovjetunionen från 1946 till 1953.
77 Anastas Mikojan (1895-1978) var vice ordförande i Sovjets ministerråd 1950.
146 Nikita Chrusjtjov (1894-1971) blev förste sekreterare i Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté i september 1953 och ordförande för ministerråd i mars 1958. Han avsattes från dessa poster i oktober 1964.
168 Ett representativt möte för de socialistiska ländernas kommunist- och arbetarpartier hölls i Moskva den 14-16 november 1957. Tolv delegationer från styrande kommunist- och arbetarpartier deltog i mötet. De kom från Albanien, Bulgarien, Ungern, Polen, Tyska demokratiska republiken, Rumänien, Tjeckoslovakien, Sovjetunionen, Vietnam, Mongoliet, Korea och Kina. Mötet antog deklarationen från kommunistpartier och arbetarpartier i socialistiska länder (även kallad Moskvadeklarationen), som sammanfattade den internationella kommunistiska rörelsens erfarenheter, presenterade kommunistpartiernas uppgifter att kämpa för fred och kämpa för socialismen, formulerade normen för förhållandet mellan socialistiska länder och partier och uppmanade kommunistpartierna att tillämpa marxismen-leninismen med kreativitet. Detta möte spelade i viss mån en positiv roll för att stärka den internationella kommunistiska rörelsen och den socialistiska saken.
170 Xiaoping, dvs. Deng Xiaoping, född 1904 i Guang’an i provinsen Sichuan, var då generalsekreterare för KKP:s centralkommitté och vice premiärminister i Statens råd.
177 Den 28 juni 1958 bad Kina, på förslag av sovjetiska militärexperter, Sovjetunionen om tekniskt bistånd för att utveckla atomubåtar för den kinesiska flottan. Samma år den 21 juli förmedlade Sovjetunionens ambassadör Yudin till Mao Zedong Chrusjtjovs idé att eftersom Sovjetunionen inte hade en idealisk kust för utveckling av atomubåtar, skulle man upprätta en gemensam atomubåtsflotta med Kinasom skulle dra nytta av de gynnsamma förhållandena i Kinas kustområden. Eftersom förslaget inkräktade på Kinas suveränitet drog Kina tillbaka sin begäran om tekniskt bistånd från Sovjetunionen för utveckling av atomubåtar.
178 I mars 1950 och juli 1951 ingick regeringarna i Kina och Sovjetunionen fyra avtal om inrättandet av fyra kinesisk-sovjetiska aktiebolag i Kina: det kinesisk-sovjetiska civila flygbolaget, det kinesisk-sovjetiska oljebolaget, det kinesisk-sovjetiska bolaget för icke- järnhaltiga och sällsynta metaller och det kinesisk-sovjetiska skeppsbyggnadsbolaget. Även om dessa företag i gemensam drift hade spelat en positiv roll för Kinas ekonomiska uppbyggnaden vid den tiden, försämrade Sovjetunionens försök att omvandla dem till ekonomiska enheter som var oberoende av Kinas suveränitet Kinas intressen på vissa sätt. Därför undertecknade de kinesiska och sovjetiska regeringarna den 12 oktober 1954 en gemensam kommuniké där den sovjetiska sidan lovade att sälja Kina sina aktier i de fyra kinesisk-sovjetiska aktiebolagen före den 1 januari 1955. Efter aktieöverlåtelsen övertogs det kinesisk-sovjetiska civila flygbolaget av den kinesiska civila flygbyrån, och de övriga tre företagen döptes om till Xinjiang Oljebolag, Xinjiangs Företag för icke-järnhaltiga metaller och Dalians Skepsvarv.
179 Grigorij Zinovjev (1883-1936), medlem av det Rysslands socialdemokratiska arbetarpartis (bolsjevikernas) politiska centralbyrå strax före oktoberrevolutionen, kritiserades allvarligt av Lenin för att han var emot det väpnade upproret och avslöjade dess plan. Senare blev han ordförande för Petrogradsovjeten och ordförande för exekutivkommittén i Kommunistiska internationalen. Han avlägsnades ur partiet 1927 och avrättades 1936.
180 Nicolay Bulganin (1895-1975) var ordförande för Sovjetunionens ministerråd vid den tiden.
181 Otto Ville Kuusinen (1881-1964) var medlem av centralpresidiet för Sovjetunionens kommunistiska parti och av centralsekretariatet.
182 Michail Suslov (1902-1982) var då sekreterare i centralkommittén för Sovjetunionens kommunistiska parti.
183 En hänvisning till Kinas 156 stora och medelstora industriprojekt som skulle byggas med hjälp av Sovjetunionen under den första femårsplanen. Dessa projekt upprättades i tur och ordning under åren 1950-1954 genom upprepade samråd mellan de båda ländernas regeringar, och antalet reducerades senare till 154. År 1960, eftersom Sovjetunionen ensidigt bröt avtalet, genomfördes endast 150 projekt
184 Lavrenty Beria (1899-1953), vice ordförande i Sovjetunionens ministerråd 1949.
185 Andrej Kovalyov var den högsta ledaren för de sovjetiska experterna i Kina 1958. Han följde med Mao Zedong till Sovjetunionen i december 1949.
186 Nikolai Fedorenko, sovjetisk sinolog. Han var länge kinesisk tolk i den sovjetiska diplomatkåren och kulturattaché vid Sovjetunionens ambassad i Kina.