Reformismen i Sverige har gjort fullständig bankrutt. Sedan 1980 talet har mycket av de landvinningar arbetarklassen tidigare tillkämpat sig gått förlorade. Det gäller inom skolan, sjukvården och andra områden inom den så kallade ”välfärden”. Socialdemokraterna och de övriga borgerliga partierna har brutit väg för borgarklassen, med monopolkapitalet i spetsen, i detta avseende. Strategin har varit att avväpna arbetarklassen med massiv propaganda för individualistiska borgerliga idéer som individuell lönesättning, lån och skulder för konsumtion, samt att korrumpera fackföreningarna med ett mutat toppskikt. Samtidigt har de organisationer som kallar sig kommunistiska till stor del försvunnit eller urartat.
Ett sådant parti är ”Kommunistiska Partiet”, före detta KFML(r) m.fl namn. Numera har man rensat bort ”revolutionärerna” från sitt namn. Hammaren och skäran har försvunnit som symbol och ersatts med ett enkelt ”marknadsmässigt” ”K”. Tidningen har döpts om från ”Marxist-Leninist Proletären” till enbart ”Proletären”. I linje med detta har innehållet i tidningen sedan lång tid tillbaka blivit helt reformistiskt. Man klistrar då och då på någon paroll om socialismens nödvändighet mot slutet av enstaka artiklar. Läsaren bibringas aldrig någon kunskap om nödvändigheten av revolutionär kamp eller någon kunskap eller hopp om vad socialism är för arbetarklassen, trots de väldiga erfarenheter och lärdomar som finns från Sovjet och Kina, inklusive de slutliga nederlagen, om än tillfälliga, i klasskampen mot den nya borgarklassen. Marx linje om att klasskampen kommer att leda till proletariatets diktatur, eller Lenins partiteori lyser med sin frånvaro. Lägg därtill att K inte ens kan betraktas som antiimperialistiskt då man faktiskt stödjer en av de stora imperialistmakterna, nämligen Kina. Det är till och med så illa ställt att partiet faktiskt anser att Kina är ett socialistiskt land. Se där historiens dialektik, …K som vid mitten av 1970 talet övergav stödet för Mao Zedongs läror, med hänvisning till de borgerliga kapitalistfararteorier som då kom till uttryck i delar av Kinas utrikespolitik, som ett resultat av klasskampen under kulturrevolutionen, har nu – 50 år senare….svalt samma kapitalistfarares reaktionära imperialistiska retorik.
Vart går ”Kommunistiska Partiet” ?
”2012 skedde en utbrytning från ”K”. Erik Petterson en f.d ledamot av partistyrelsen stod i spetsen för utbrytarna. Under några år fanns ”Oktoberrörelsen”, som de kallade sig, tillsamman med en ungdoms och studentorganisation. Man bedrev verksamhet på ett halvt dussin orter innan man upplöstes i början på 2014.
Fortfarande finns Oktoberrörelsens huvudsakliga kritik av K tillgänglig på nätet i form av broschyren ”Vart går Kommunistiska Partiet”. Namnet anspelar naturligtvis på Nils Holmbergs klassiska skrift från 1965 ”Vart går Sveriges Kommunistiska Parti?” [ https://www.marxistarkiv.se/sverige/kfml-skp/holmberg-vart_gar_skp.pdf ] som var ett grundläggande dokument vid bildandet av KFML 1967. Dagens K härstammar från denna brytning med SKP/VPK.
Kritiken av K baserar sig på den vandring högerut som partiet har genomgått sedan sitt bildande på 70 talet.
I dagens läge skiljer sig den bild man får av partiet genom dess tidning Proletären inte mycket från vad VPK, föregångare till dagens V, stod för på 70 talet. Det är genomgående en reformistisk politik som förs fram. Man talar aldrig om arbetarklassens revolutionära uppgifter, att genom en väpnad revolution störta kapitalismen och bygga ett samhälle fritt från kapitalistisk exploatering, krig och förtryck för att befria sig själva och alla förtryckta.
Skriften innehåller en omfattande kritik av K. Mycket av innehållet var korrekt och står sig än idag.
Mot slutet av 2010-talet hängde K på en väldigt skör tråd då en mycket reaktionär arbetarfientlig populism faktiskt hade en majoritet i partistyrelsen. Partiet räddades av att oppositionen i sig var splittrad. Det opportunistiska ”K” har inte till denna dag lyckats presentera en analys eller självkritik av händelsen. Erik Petterson tar upp hur mycket av dessa reaktionära, antiproletära idéer faktiskt fördes fram av partistyrelsen långt tidigare. Att K inte har förmågan att självkritiskt granska dessa reaktionära teorier och göra upp med dem betyder att de fortfarande finns kvar i organisationen.
Kamrater i K som betraktar sig själva som verkliga kommunister bör studera broschyren noggrant och göra upp med reformismen i K.
Ladda ner broschyren: ”Vart går Kommunistiska Partiet”
En liknande kritik förekommer regelbundet i K:s ungdomsförbund RKU. Ett exempel är från 2019. Se här: https://fdrkugbg.wordpress.com
”RKU ska vara skolan till ett framtida livslångt medlemskap i partiet men ingen av oss vill gå med i en fikaklubb för visionslösa stofiler. De visa gamla gummorna och gubbarna vill ha vår respekt och tror de har en större förståelse än oss för de vart med länge. Men de har varken läst en klassiker eller applicerat den revolutionära teorin på minst 30 år. De blickar tillbaka till det gamla goda 70-talets folkhem, revolutionen har de sen länge glömt.”
masi