Turkiskt möte försöker “återuppliva” maoismen och tillämpa begreppet folkkrig universellt
Ett internationellt maoistiskt symposium anordnades av Umut Publishing den 6-7 april i Turkiet till minne av Mao Zedongs 130-årsdag. På symposiets första dag hölls två sessioner. Den första sessionen inleddes med Volkan Yaraşırs presentation om “Dialektiken i den kinesiska revolutionen och Mao Zedong”.
Därefter höll Jülide Yazıcı från Teori ve Politika (Teori och politik) en presentation om “Förhållandet mellan ledare, parti och massorna i revolutionen”, följt av en presentation av Partizan med titeln “En mästare, en revolution, tre ledare: Mao Zedong, Gonzalo, Mazumdar och İbrahim Kaypakkaya”.
Sessionen avslutades med en presentation av Noyau D’etudes Marxistes om “Den kinesiska revolutionen och maoismen som en del av världsrevolutionen”.
Den andra sessionen inleddes med ett anförande av Union of Migrant Workers (Storbritannien) om “Kapitalismens villkor i socialismen och revolutionens oundviklighet”, följt av ett anförande av Cihan Cinemre om “Återgången till kapitalism i det kinesiska jordbruket”. Sessionen avslutades med en presentation från Partizan om “Ledande kvinnor i revolutionen och kommunistpartiet i samband med den stora proletära kulturrevolutionen (GPCR)”.
Symposiets andra dag ägnades åt talare från Turkiet, Indien, Brasilien och Tyskland. Sessionen inleddes med en presentation av Ajith, en maoist från Indien, om “Erfarenheter från den maoistiska rörelsen i Indien och Nepal, maoismens framgångar mot den moderna revisionismen”.
Därefter hölls ett anförande av Rote Post från Tyskland om den politiska situationen i Tyskland och vikten av massarbete, följt av ett anförande av Partizan om “Kommunistiska tankar mot imperialismen och alla slags kollaboratörer”. Den sista presentationen gjordes sedan av Revolutionary Front for the Defense of the Rights of the People (FRDDP) från Brasilien, om “Marxism-Leninism-Maoism, Internationalism and Democratic Revolution”.
Ajith betonade att moderniseringen återspeglas i olika former i västländerna och andra halvkoloniala länder. Han sammanfattade att i de moderniteter där kolonialismen växte fram utvecklades en karakteristisk modernitet där den koloniala politiska makten försökte krossa allt.
Att tolka maoismen på denna punkt ger ett sunt perspektiv på de former i vilka imperialismen fortsätter att tränga in i de halvkoloniala länderna. Det betonades att feodalismens omvandling blomstrade inom kapitalismen och att den stöddes av imperialismen, sade han och tillade att Indien har en “mycket skiktad struktur”, och gav en analys av brahmanismen.
Rote Post-talaren uppehöll sig vid den allmänna politiska situationen i världen och den politiska situationen i Tyskland i synnerhet, och nämnde som exempel att den politiska kampen mellan proletariatet och borgarklassen tar sig uttryck i strejkvågor och böndernas deltagande i kampen mot monopolen.
Han analyserade ungdoms- och miljörörelserna, som leddes av borgarklassen, och sade att de i grund och botten var ett uppror mot den etablerade ordningen och sådde frön för att utveckla en revolutionär rörelse. När det gäller det faktum att revisionisterna i Tyskland är splittrade hänvisade talaren till att det finns en revolutionär situation.
Han insisterade på att den antirevisionistiska och antifascistiska kampen måste skärpas för att bana väg för en återuppbyggnad av partiet, och betonade vikten av politiskt ledarskap och behovet av masstöd för att skapa en nationell front och nödvändigheten av ideologisk enhet. Han ville att maoisterna skulle bygga upp mycket breda plattformar, utöva inflytande på massorna och förmedla frontens arbete till massorna.
Partizan-representanten hävdade att maoismen var ett högre stadium av kommunistiskt tänkande och sa: “Konfrontationen mellan proletariatet och bourgeoisien är källan till universalitet.” Han sade att den kommunistiska rörelsens tillämpning av maoismen måste vara sammanlänkad med kampen mot imperialismen och alla dess medlöpare.
När kommunistpartiet byggdes upp för att utveckla revolutionen i Ryssland stod mensjevikerna mot bolsjevikerna, inbördeskriget måste föras mot mensjevikerna, och en liknande process ägde rum i Kina, konstaterade han. Imperialismen och dess inhemska samarbetspartners angrep kommunismen, och revisionismen tog ställning för att förhindra att imperialismen drabbades.
Ungdoms- och miljörörelser är riktade mot borgarklassen och är ett uppror mot ordningen och planterar frön till revolution
Talaren för Revolutionära fronten för försvar av folkets rättigheter (FRRDP) inledde sitt tal med orden: “Hälsa massorna, kämparna och de maoistiska kommunistpartierna som leder folkkrigen i Peru, Indien, Filippinerna och Turkiet!”.
Hon sammanfattade att Maos betydelse och storhet illustrerades av de tre största revolutionära händelserna under 1900-talet: “Den stora socialistiska oktoberrevolutionen, den stora kinesiska revolutionen och den stora proletära kulturrevolutionen: två av dessa tre stora händelser genomfördes personligen och direkt av ordförande Mao”.
Talaren hävdade att Mao illustrerade hur omvandlingen av den demokratiska revolutionen till den socialistiska revolutionen går till, och sade att den är resultatet av en obruten övergång från den nya demokratins stadium till den socialistiska revolutionens stadium i halvkoloniala och halvfeodala länder.
“Generaliseringen och utvecklingen av teorin om den byråkratiska kapitalismen, som bygger på ordförande Mao Zedongs arbete, är därför ett stort bidrag från ordförande Gonzalo med universell giltighet; det motsvarar utvecklingen av den marxistiska politiska ekonomin, som är oumbärlig idag för att bevisa giltigheten av den nya demokratiska revolutionen i alla koloniala och halvkoloniala länder i världen.”
Enligt skarpa analytiker var symposiets dominerande teoretiska svaghet analysen av det maoistiska begreppet utdraget folkkrig som universellt tillämpligt även på utvecklade länder, för att främja det omedelbara byggandet av en kommunistisk international och för att propagera för maoismen som “princip”, och därmed förlöjliga dess integrerade koppling till leninismen.
Talarna var omedvetna om de regressiva eller eklektiska begreppen i Gonzalos tänkande, som partiets militarisering eller “folkkrig till kommunismen”. Ett utdraget folkkrig kräver förhållanden som är typiska för ett halvkolonialt samhälle i tredje världen, som Kina före 1949, och är inte genomförbart i samhällen med utvecklad teknologi och utan någon geografisk terräng där en röd armé kan dra sig tillbaka.
Det är känt att Filippinernas kommunistiska parti och CPI (Maoist) anser att ett utdraget folkkrig är något som bara kan föras i länder i tredje världen (vår fetstil).
Harsh Thakor
Frilansjournalist
(Artikeln publicerades i Counterview https://www.counterview.net/2024/04/turkey-meet-tries-to-resurrect-maoism.html den 18/4 2024)