Proletär revolution eller ett varv till i det reformistiska ekorrhjulet?

Det finns idag inget verkligt kommunistiskt parti i Sverige. Inget parti som faktiskt ställer övergången till socialism på dagordningen. Ett sådant parti måste stå på maoismens grund, om man menar allvar med att socialismen är en vetenskap.

Det finns i Sverige tre organisationer som kallar sig ”kommunistiska” partier. Det rör sig om falsk ”marknadsföring” därför att deras respektive linje inte leder framåt utan till en upprepning av redan begångna misstag.

Kommunistiska Partiet som ursprungligen bildades som en utbrytning ur SKP/VPK och via KFML, KFML(r) och KPML(r) till slut fick sitt nuvarande namn. Från början sade man sig stå på maozedongstänkandes grund. Detta ändrades från ca 1976, då man var totalt oförmögna att förstå klasskampen i Kina under kulturrevolutionen samt den påföljande borgerliga kontrarevolutionen. Sedan dess har man med tiden vandrat vidare högerut för att nu de facto, genom sin tidning ”Proletären”, föra ut en rent reformistisk linje. Visserligen kan man hänvisa till några revolutionära fraser i sitt program, men det hjälper inte då deras tidning under årtionden fört ut solid reformism och ekonomism. Tidningen skriver aldrig om en socialistisk revolution eller om hur arbetarklassens klassmedvetande skall återupprättas, man har inte ens en sektion i tidningen för ”teori”.

Sveriges Kommunistiska Parti som bildades som en utbrytning ur VPK med namnet APK. Då sedan namnet SKP blev ledigt under mitten 90 talet, lade man beslag på det. Partiet karaktäriserades redan från början genom sitt ställningstagande för Chrusjtjov revisionismen och det socialimperialistiska Sovjetunionen. Man håller idag i grunden fast vid detta men med lite röd fraseologisk pyntning.

Revolutionära Kommunistiska Partiet, ett nybildat trotskistiskt parti som kommer från den Internationella marxistiska tendensen. Det är traditionellt trotskistiskt och håller fast vid felaktiga dogmer från tjugo och trettiotalet i brist på förmåga att förstå och analysera verkligheten.

Alla dessa partier håller felaktigt fast vid att Sovjetunionen var socialistiskt ända fram till sin slutliga kollaps 1991. Det är konsekvensen av att man inte har förstått hur klasskampen och klasskrafterna utvecklas under socialismen. Alla tre vägrar att erkänna lärdomarna av klasskampens utvecklingen i Sovjetunionen och Kina. Hur proletariatets diktatur i bägge fallen besegrades av en ny bourgeoisie som växte fram i partiet och statsapparaten. Detta döljs med tal om ”realsocialism” och en ”degenererad arbetarstat”. Alla som tittar närmare på något av dessa partier måste fråga sig själva hur kommer den ”socialism” som dessa partier förespråkar att se ut, och hur skall den genomföras?

Denna trojka av partier vägrar att betrakta Mao Zedong som den störste marxisten sedan Lenin och som den som återknöt till den kommunism som Lenin och bolsjevikerna ursprungligen stod för.

Långt efter Lenins död 1924, var det Mao Zedong som, på grundval av den framgångsrika kinesiska revolutionen, och senare kulturrevolutionen, åter knöt an till Leninismen och verkligen utvecklade marxismen-leninismens teorier på en rad områden. Därför är dessa partier totalt oförmögna att sammanfatta 1900-talets erfarenheter av proletariatets diktatur, eller ens förstå att detta är en nödvändighet för att proletariatet skall gå segerrikt ur nästa försök att bygga socialismen, om de ens har det på dagordningen.

Vi ser nu tendenser till början på en vänstervåg, främst bland ungdomar. Denna påskyndas av att imperialismens inneboende motsättningar skärper krigsförberedelserna hos de imperialistiska blocken, USA och dess allierade, inklusive Sverige, gentemot det rysk-kinesiska blocket. Den palestinska befrielserörelsens framgångsrika militära attack den 7:e oktober 2023, verkar i samma riktning och understryker utvecklingen av motsättningen mellan imperialismen och de undertryckta nationerna och folken. I Sverige ser vi hur arbetarklassen, det arbetande folket, ungdomen, kvinnorna och invandrare förtrycks allt mer. Det tar sig uttryck i dyrtid, arbetslöshet, social nedrustning, krigspropaganda, segregation, barnfattigdom och en rad liknande symtom.

För revolutionära kommunister i Sverige, som endast kan vara den maoistiska rörelsen, skapar detta utmärkta förutsättningar för att rekrytera och skola nya medlemmar. För revolutionärt sinnade ungdomar som rör sig vänsterut, kan läget inom ”vänstern” te sig förvirrande. Tålmodig agitation och propaganda för att förklara arbetarklassens långsiktiga och grundläggande intressen, dvs. nödvändigheten av proletariatets diktatur, står på dagordningen.

Erfarenheter av Proletariatets Diktatur

Två stora revolutioner, den ryska och den kinesiska … bägge har lett till upprättandet av proletariatets diktatur. Bägge har till slut lidit nederlag mot borgarklassen och urartat. Vad kan vi lära oss av detta?

Bolsjevikerna anträdde i Oktober 1917 en till stora delar okänd väg. Ingen kunde tala om för dem den exakta vägen framåt. Misstag och fel var oundvikliga. Oförutsedda kompromisser var nödvändiga. Lenin insåg mycket väl detta. Han hade förmågan att i klasskampens kaos se det som verkligen utspelade sig i vad som på ytan syntes ske.

”Det proletära eller socialistiska arbetet i revolutionen utförs efter tre huvudlinjer:….

….

2) Upprättandet av sovjetsystemet som en form av proletär diktatur. Ett genombrott av global betydelse har ägt rum. Den borgerligt demokratiska parlamentarismens epok har avslutats. Ett nytt kapitel i världshistorien har börjat: den proletära diktaturens epok. Sovjetsystemet och alla andra former av proletär diktatur kommer att finslipas och fullbordas endast av flera länder. I vårt land finns det ännu mycket som är ofullbordat på detta område. Det vore oförlåtligt att inte inse det. Vi kommer att bli tvungna att mer än en gång bättra på, göra om och börja om från början. …..

V. I. Lenin: Om Guldets betydelse… Valda verk i tio band, Band 10, s 404, 5 november 1921

___

Vi har från första början sagt, att vi måste utföra ett helt igenom nytt verk och att om vi inte snabbt får hjälp av våra kamrater, arbetarna i de kapitalistiskt mer utvecklade länderna, kommer vårt verk att bli otroligt svårt och otvivelaktigt behäftat med en rad fel. Huvudsaken är att lugnt kunna se var sådana fel begåtts och göra om allt från början. Om vi gör om allt från början, inte bara två utan till och med många gånger, så kommer det att visa att vi betraktar vår uppgift, den största i världen, utan fördomar och med nykter blick.

V.I. Lenin: RKP(b):s elfte kongress. Valda verk i 10 band, Band 10 s 442 , 28 mars 1922.

Tyvärr var partiet och dess ledningen, efter Lenins död, inte kapabla att genomföra den oerhört krävande uppgift som Lenin stakar ut i citaten ovan.

Det är denna uppgift, att göra om allt från början, som dagens marxist-leninist-maoister (MLM) nu står inför. Det är här som Fred Engsts artiklar kommer in. De sammanfattar erfarenheterna av klasstriderna i Kina och pekar även ut en riktning framåt. Mer återstår dock att göra för nutidens maoister, inte minst en konkretisering av vad detta innebär för ett kommande partibygge i Sverige.

Visst var nederlagen bittra och det finns ingen socialistisk stat i dagen värld. Men … kommunister har också fått chansen att utvärdera, lära och lägga fram en ny inriktning för framtiden, baserat på verkliga praktiska erfarenheter utan att behöva ta hänsyn till redan existerande socialistiska stater eller partier vid makten. Våra föregångares kamp i Sovjetunionen och Kina var inte förgäves, för vi har tillgång till erfarenheterna, positiva och negativa, av deras socialistiska uppbygge.

Låt oss då ta detta tillfälle i akt att verkligen i Lenins och Maos anda utveckla teorin och praktiken för hur ett kommunistiskt parti skall fungera i det revolutionära arbetet för att störta borgarklassen och för att som makthavande parti under proletariatets diktatur kunna avancera mot kommunismen.

Mao var mot slutet av sitt liv inne på nödvändigheten av att utvärdera hur partiet och staten bör fungera under proletariatets diktatur. Han ställde 1975 den öppna frågan….”Vad menade Lenin med proletariatets diktatur?”

När han konstaterar att den nya borgarklassen finns mitt i partiet är detta ett erkännande att proletariatets diktatur och partiet inte har fungerat som det ursprungligen var avsett. Kulturrevolutionen startades för att rätta till detta Mao anknöt här direkt till Lenins tankegångar. Tyvärr lyckades, som alla vet, inte detta med påföljande kontrarevolution som resultat.

Fred Engsts artiklar är en värdefull hjälp för att förstå hur det kunde ske och varför, samt för att kunna utveckla den fortsatta revolutionära omvälvningen under kommande perioder av proletariatet diktatur.

masi