Ingress
Den 12 september 2025 inleddes en serie av omfattande demonstrationer i Filippinerna mot korruptionen i regeringen. De största protesterna genomfördes i Rizal Park i Manila och vid People Power Monument Quezon City. Protesterna riktar sig mot den omfattande korruptionen inom regeringens olika departement som genomför stora infrastrukturprojekt som motorvägsbyggen och projekt mot översvämningar. Demonstrationer genomfördes också i många städer och kommuner i olika provinser runt om i Filippinerna.
Filippinernas Kommunistiska Parti har i årtionden utkämpat ett omfattande gerillakrig mot regeringsmakten, runt om i den filippinska övärlden. Vi publicerar här en översättning från the National Democratic Front of the Philippines, Vol. VII No. 18.
Låt de härskande klasserna darra inför synen av de stridande filippinska massorna!
Gatorna i Filippinerna har återigen exploderat i en historisk maktdemonstration där över hundratusen människor marscherade i vad som har blivit den största protesten under president Marcos Jr.s regim. Demonstrationerna den 21 september var ett massivt uttryck för folkets berättigade ilska över korruptionen i den reaktionära staten. Det som började som ilska över korrumperade översvämningsskyddsprojekt har svällt till en massrörelse mot byråkratkapitalismen: en kollektiv uppgörelse med ett politiskt system som länge har behandlat offentliga ämbeten som privata affärer.
Studenter och ungdomar har återigen ställt sig i frontlinjen. Från campus i Manila till regionala universitet gick tusentals ut ur sina klassrum och slöt sig samman med arbetare, bönder och de fattiga i städerna. Deras slagord och plakat uttryckte inte bara ilska utan också analys. De förstår att korruption inte bara är en handling utförd av några få politiker, utan ett symptom på ett system som är rotat i byråkratkapitalismen.
Deras militanta hållning påminner om det stolta arvet från Kabataang Makabayan (KM), den revolutionära ungdomsorganisationen som grundades 1968 och som bidrog till att tända gnistan till Första kvartalet-stormen 1970 mot Marcos fascistiska diktatur. I likhet med KM:s brinnande arv vet denna generation av ungdomar att korruptionens förruttnelse intimt hänger samman med det bredare systemet av byråkratkapitalism, som representerar förbundet mellan stora markägare, storkompradorbourgeoisin och byråkratkapitalister som använder staten som sitt personliga feodalvälde och i tjänst för USA:s imperialistiska intressen.
Utanför Filippinerna har protesterna spridit sig bland filippinier utomlands. I städer från Amsterdam till Hongkong, från Los Angeles till Doha, har migranter och filippinska utlandsboende deltagit i samordnade demonstrationer för att fördöma samma korruption som drev många av dem utomlands. Deras ilska har sin grund i erfarenhet: de arbetar under hårda förhållanden, skickar miljarder i penningöverföringar hem, bara för att se hur den rikedom de producerar sugs upp av korrupta politiker och deras kumpaner.
Den kraftiga ökningen av protester både inom landet och utomlands har skakat de styrande klasserna, eftersom den signalerar en förskjutning från upprördhet till en organiserad kraft som kan störta dem från makten. Som svar på detta har Marcos Jr.-regimen satt in tusentals poliser för att trakassera och utöva våld mot demonstranter och för att stämpla ungdomsorganisatörer som kommunister.
Det som skrämmer de styrande klasserna är inte bara antalet människor som protesterar på gatorna, utan inriktningen på deras vrede. Dessa protester är inte en vädjan om reformer utan pekar mot en omvandling och ett systemskifte. De förstår nu att korruptionen inte bara kan ”fixas” utan att man avvecklar de halvfeodala och halvkoloniala förhållanden som ger upphov till den. Återigen spökar folkets makt i Malacañangs salar. Men till skillnad från tidigare inser folket nu att det inte räcker med att byta ledare för att få ett slut på deras lidande.
Låt därför Filippinernas härskande klasser darra, för de kämpande filippinska massorna står vid deras portar. Ungdomarna marscherar, arbetarna organiserar sig, bönderna reser sig. De massiva protesterna den 21 september är inte slutet, de är bara början på ett nytt kapitel i det filippinska folkets kamp för att bryta sig fri från byråkratkapitalismens, feodalismens och USA-imperialismens grepp.
Marcos Jr. och Dutertes härskande klickar må fortfarande sitta i presidentpalatset Malacañang, men marken under dem skakar.
