En lång rad uttalande har gjorts i protest mot USA:s aggression mot Venezuela. Vi publicerar ett exempel från maoister i Turkiet som får symbolisera den folkliga vrede som USA-imperialisterna genererat.
Venezuela: Imperialistiska övergrepp kommer att misslyckas; de folk som gör motstånd kommer att vinna!
USA-imperialismen har lagt ännu ett brott till sina otaliga brott mot folken i Central- och Sydamerika, som den har förklarat vara sin ”bakgård”. Tillsammans med luftangrepp mot Venezuela meddelade den att den hade kidnappat och tagit Venezuelas president Nicolas Maduro och hans fru som gisslan. Det rapporterades att över 40 personer dödades i attackerna av den amerikanska imperialismen.
Den amerikanska imperialismen har byggt upp sin militära närvaro i regionen sedan Donald Trump inledde sin andra mandatperiod som president i januari 2025 och fört ett icke-förklarat krig, där man till och med skjutit och sänkt fiskebåtar från luften. Över 100 civila av olika nationaliteter har dödats i dessa attacker. Även om USA propagerar för detta imperialistiska våld under parollen ”kamp mot droger” är det uppenbart att dess verkliga mål är att lägga beslag på landets underjordiska och ovanjordiska resurser, främst olja. Detta är det verkliga syftet med den imperialistiska aggressionen, som syftar till att etablera en beroende och underdånigt regim i Venezuela.
USA:s aggression mot Venezuela är inte ny. Hugo Chávez, en före detta militärofficer, utropade ”Bolivarianska republiken Venezuela”, nationaliserade vissa underjordiska resurser, främst olja, genomförde vissa populistiska politiska åtgärder och utvecklade relationer med det antiimperialistiska lägret, vilket gjorde Chávez administration till ett direkt mål för USA:s imperialism under George W. Bush. Under den perioden prövades alla medel och metoder, främst genom försök till militärkupper, för att förstöra Bolivarianska republiken Venezuela. Denna aggressiva linje fortsatte sedan oavbrutet under Obama-, Trump- och Biden-administrationerna i form av ekonomiska sanktioner, militära hot och stöd till den venezuelanska oppositionen.
Efter Hugo Chávez död antog Nicolás Maduro, som valdes för att ersätta honom, en leningsmetod som i högre grad förlitade sig på armén och polisen för att skydda och upprätthålla sin makt. Under denna process krossades folket under ett ökande tryck och en förvärrad fattigdom. Å andra sidan är det välkänt att vissa klickar inom militären och byråkratin i Venezuela, ett transitland för droger på rutten mellan Colombia och Karibien, tjänar på denna handel. Kort sagt, trots all sin retorik är Maduro-administrationen långt ifrån ett populistiskt alternativ; det är en auktoritär regim som bygger på militär och byråkratisk lojalitet. Imperialistisk aggression har belägrat den venezuelanska arbetarklassen och de fattiga från två håll. Extern intervention kombineras med den repressiva statsapparaten inom landet för att förstärka deras lidande.
Inget av detta är dock, naturligtvis, de verkliga orsakerna till den amerikanska imperialistiska aggressionen. Den främsta orsaken till USA:s attack mot Venezuela är det växande inflytandet från Kina och Ryssland, rivaliserande imperialistiska läger i regionen och i Venezuela. Handelsavtal och investeringar, främst inom oljesektorn, har ökat effektiviteten hos rivaliserande imperialistiska makter i regionen, som den amerikanska imperialismen betraktar som sin ”bakgård”.
Den ökande konkurrensen och marknadsrivaliteten mellan imperialistiska monopol har lett till att USA direkt riktar in sig på Venezuela på grund av dess strategiska läge, energiresurser och sällsynta mineraler. USA:s imperialism kommer inte att stanna vid Venezuela, utan kommer att intensifiera sin aggression i syfte att åter göra Central- och Sydamerika till sin ”bakgård”.
Alla länder i regionen som har utvecklat ekonomiska och politiska relationer med Kina och Ryssland, särskilt Kuba och Nicaragua, är mål för USA-imperialismens politik av påtryckningar, hot och intervention.
Detta beror på att grunden för USA-imperialismens aggression ligger i intensifieringen av motsättningarna och konkurrensen mellan de imperialistiska lägren. I syfte att återupprätta sin skakade hegemoni förbereder sig USA:s imperialism för ett nytt imperialistiskt omfördelningskrig under förhållanden med accelererande kapprustning och pågående regionala krig och konflikter. Mot ett tredje imperialistiskt omfördelningskrig tar USA:s och Storbritanniens imperialism ledningen, medan Kinas och Rysslands imperialism intar en mer defensiv hållning.
Denna objektiva verklighet kräver internationell solidaritet mellan det internationella proletariatet och de förtryckta folken i världen mot hotet om ett nytt imperialistiskt delningskrig. Det är dags att smida antiimperialistiska allianser på internationell och regional nivå och skapa starka motståndscentrum mot imperialistiskt våld och hotet om ett allmänt krig.
Den amerikanska imperialismens aggressivitet har än en gång visat att ”internationell rätt” inte är något annat än en fiktion som tjänar de mäktigas intressen. Varken FN:s beslut eller deklarationer har någon bindande kraft eller betydelse inför de brott som begås av USA, andra imperialister eller det sionistiska Israel. Imperialisternas brott kan bara stoppas genom ett organiserat motstånd från folken, inte genom papperslagar eller vädjanden till FN.
Just därför är det dags för det internationella proletariatet och de förtryckta folken i världen, med det venezuelanska folket i spetsen, att resa sig mot imperialismen, fascismen, sionismen och alla former av reaktion. Vi förklarar vår fulla solidaritet med det venezuelanska folket i dess kamp mot imperialistisk aggression.
Ner med USA-imperialismen!
Länge leve det venezuelanska folkets kamp!
Länge leve den internationella solidariteten!
Januari 2026
Uttalande nr: 2026/1
TKP-ML Central Committee