Kommunistiska Partiets tidning Proletären Nr 50 ägnar, för ovanlighets skull, en artikel åt situationen i Filippinerna, där ett folkkrig pågår sedan gott och väl 50 år. Se Filippinska kommunister: ”USA-imperialismen är vår största fiende” (Tyvärr ligger den bakom en betalvägg.)
K har varit på en konferens arrangerad av NDFP, Filippinernas Nationella Demokratiska Front, en enhetsfront för den Nydemokratiska revolutionen i Filippinerna. Det är utmärkt att K deltog, det kan inte skada dem. Tyvärr visar artikeln på att de inte förstår situationen i Filippinerna och använder tillfället för att föra ut sina felaktiga åsikter om imperialismen. Kina nämns endast en gång och då som ett offer för USA:s nya kalla krig. Detta leder till att Kinas imperialism döljs och förskönas. Detta står i motsats till Filippinernas Kommunistiska partis (FKP) uttalade politik och den verkliga situationen i området.
Filippinerna ligger mitt i centrum för den imperialistiska storm som är i annalkande mellan Kina och USA. FKP fördömer bägge makternas agerande. USA använder landet för aggressivt inriktade militärbaser medan Kina faktisk ockuperar rev och öar som tillhör Filippinerna. De har genomfört en omfattande förstörelse av känsliga korallrev där man har byggt hamnar och flygfält som ett led i en militär expansion. I stort sett dagligen provocerar och terroriserar Kina filippinska fiskare. Proletären har ingenting att säga om den kinesiska aggressionen. Detta är inte alls förvånande från ett parti som efter 50 år inte officiellt kan säga om Kina är ”socialistiskt” eller imperialistiskt och där de enskilda medlemmarna har vitt spridda åsikter i frågan.
Låt oss titta på vad FKP säger om situationen. Först en artikel från 2020 om FKPs principiella inställning till Kinas anspråk i Kinesiska sjön, eller Väst-filippinska Havet. Uttalandet är från en tid då situationen var något annorlunda än idag. Dåvarande presidenten Duterte flirtade med Kina för att försöka vinna fördelar. Senare, och speciellt under Trump, har USA återupprättat gamla militärbaser samt bygger nya och tvingar Filippinerna att anpassa sig till USA:s nymerkantilism.
Om Kinas orubbliga vägran att erkänna UNCLOS-beslutet
Filippinernas kommunistiska parti, Juli 16, 2020
Partiet fördömer Kinas ihållande vägran att erkänna det internationella skiljedomstolens (IAT) beslut från 2016 enligt Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS).
Genom att vägra erkänna 2016 års beslut agerar Kina som en mobbare som inte kan följa reglerna, särskilt när reglerna inte gynnar landets strategiska ekonomiska och militära intressen.
Beslutet från 2016 erkänner Filippinernas suveräna rättigheter i dess exklusiva ekonomiska zon, avvisar Kinas anspråk på allomfattande suveränitet över hela Sydkinesiska havet och ålägger Kina att ersätta Filippinerna för skador som uppstått till följd av byggandet av konstgjorda öar och militära anläggningar på minst sju land- och havsformationer inom landets exklusiva ekonomiska zon.
I ett uttalande igår avvisade Kina utrikesminister Teodoro Locsins uttalande om att upprätthålla beslutet från 2016 och hävdade att det inte är förhandlingsbart och inte kommer att kompromissas. Partiet noterar positivt Locsins ståndpunkt, som dock inte överensstämmer med den som hans chef Duterte intagit, som från början har åsidosatt domen i syfte att förbättra relationerna med Kina.
I fyra år har regimen misslyckats med att försvara Filippinernas suveräna rättigheter i västra Filippinska havet mot Kinas överträdelser och har praktiskt taget kastat 2016 års IAT-beslut i papperskorgen.
I utbyte mot utlovade lån, politiskt stöd och personliga tjänster har Duterte tillåtit Kina att härska över västra Filippinska havet, sätta in kustbevakningsfartyg och paramilitära fartyg, göra olagliga anspråk på suveränitet inom landets territorialvatten, hindra filippiner från att fiska i sina egna hav och plundra Filippinernas marina och mineralresurser. Duterte har också erbjudit sig att ingå ett ojämlikt avtal med Kina om att utforska och utvinna oljeresurser i västra Filippinska havet, vilket skulle ge Kina full kontroll över verksamheten och vinsterna.
När vi nu firar fyraårsdagen av IAT-beslutet ansluter sig partiet till det filippinska folket i kravet på att Kina ska dra tillbaka sin svärm av militära och paramilitära fartyg från västra Filippinska havet, riva sina militära anläggningar som byggts inom Filippinernas territorialvatten och betala för skadorna på Filippinernas marina resurser.
Partiet uppmanar Filippinernas grannländer i Sydostasien, vars suveränitet också trampas på av Kina, att bilda en enad front för att stå upp mot den kinesiska militära aggressionen och skapa internationellt stöd för att tvinga Kina att erkänna IAT-beslutet, respektera alla länders territorialvatten och upphöra med sin militära aggression.
FKP:s politik fördömer både Kinas och USA:s imperialism. Naturligtvis är USA den viktigaste av de två, en fiende som stödjer och samarbetar med den lokala militären, som den filippinska revolutionen varje dag måste kämpa mot i sitt eget land. Följande är hämtat från ett uttalande från FKP:s talesperson 22 november 2025.
———————————————————————
Filippinernas kommunistiska parti fördömer kraftigt det senaste förslaget från den amerikanska kongressen som syftar till att sälja amerikanska militärbaser i Filippinerna till Taiwan under förevändningen att ”finansiera infrastrukturförbättringar” av amerikanska anläggningar på så kallade EDCA-platser (Enhanced Defense Cooperation Agreement).
…..
Denna plan avslöjar ytterligare den verkliga avsikten bakom upprättandet av amerikanska militärbaser i Filippinerna, nämligen att fungera som strategiska militärbaser för att främja USA:s hegemoniambitioner i regionen, mot bakgrund av den fortsatta ökningen av den ekonomiska och militära makten hos dess imperialistiska rival Kina, förpackat som ”försvar av Taiwan”. Detta avslöjar ytterligare den stora lögnen att dessa baser är avsedda att ”hjälpa till att försvara Filippinerna”.
Denna plan främjar USA:s planer på att militarisera regionen och gör Filippinerna till en bricka i USA:s planer på att provocera fram en väpnad konflikt med Kina, samt till en bas för USA:s militära aggression. Redan nu har USA placerat det gigantiska hangarfartyget USS Nimitz tillsammans med en armada av krigsfartyg i Sydkinesiska havet, närmare bestämt i det gemensamma fiskeområdet Scarborough-revet, för att genomföra marinmanövrer med kinesiska fartyg i området.
Svensk media får, troligen vid vite, inte säga ordet ”Taiwan” utan att lägga till ”Ön som Kina aldrig har kontrollerat”. Detta uttalande faller inom samma infantila ram som fraserna ”terrorstämplade Hamas” och att kriget i Ukraina är ”fullskaligt”. Sanningen är att Taiwan idag existerar som en enhet endast tack vare USA-imperialismens ockupation av ön samt militära hjälp åt den reaktionära förlorande sidan in den kinesiska revolutionen 1948. Ön har alltså slitits bort från Kina av imperialistisk aggression. Detta innebär inte att dagens kontrarevolutionära och imperialistiska Kina har någon som helst ”rätt” att militärt ta tillbaka Taiwan. Det kinesiska folket, inkluderande Taiwan, behöver sparka ut sina reaktionära förtryckare och (åter)upprätta socialismen.
K går inte direkt in på FKP:s och NDFP:s politiska linje, men K:s syn lyser igenom. Man antyder att det står en ”socialistisk revolution” på dagordningen i Filippinerna samtidigt som man påvisar förekomsten av feodala strukturer. K och dess internationella sekreterare Erik Andersson är helt förvirrade om vad kampen gäller. Man hamnar på samma sida som trotskister som inte heller förstår nödvändigheten av en Nydemokratisk revolution som direkt efter sitt genomförande går vidare till en socialistisk revolution. K förstår inte alls nödvändigheten av det nationellt demokratiska stadiet.
K:s egen förvirring och opportunism lyser igenom i slutklämmen då man påstår att vilken ideologisk inriktning kommunister har egentligen inte spelar någon roll. Alla som kallar sig ”kommunister” är OK. Häri ligger en förklaring till att artikeln är så tyst om Kina. Erik Andersson säger:
”Det handlar om att kämpa för de fattigas sak och föra en revolutionär kamp, oavsett vilken ideologisk inriktning man har inom den kommunistiska traditionen”
Alla läsare av Proletären bör ta avstånd från sådan principlöshet och ta efter Filippinernas Kommunistiska Partis inställning då man säger:
…bekräftar vi återigen marxismen-leninismen-maoismens riktighet och behovet av att tillämpa den som teoretisk och ideologisk vägledning för det filippinska folkets revolutionära kamp…
K har sedan länge bekämpat den riktiga politik som FKP står för, och slängt ut varje opposition i K och RKU som står upp för just den politiken. Den enda vägen framåt om man sympatiserar med kommunismen ligger i att verkligen studera marxismen-leninismen-maoismen, vår tids revolutionära marxism, för att använda den till att förändra välden.
Utdrag ur
Till minne av 75-årsdagen av revolutionen i Kina, främja marxismen-leninismen-maoismen
10 oktober 2024, Filippinernas kommunistiska parti
Filippinernas kommunistiska parti (FKP) ansluter sig till arbetarklassen och folket i Kina, såväl som det internationella proletariatet och alla förtryckta och exploaterade runt om i världen, för att fira 75-årsdagen av grundandet av Folkrepubliken Kina. Den demokratiska folkregeringen i Kina inrättades efter segern för folkets demokratiska revolution den 1 oktober 1949, under ledning av det kinesiska kommunistpartiet och ordförande Mao Zedong.
Även om Kinas nuvarande ledning har avvikit från den revolutionära vägen och följt den kapitalistiska vägen sedan 1978, är lärdomarna från den demokratiska folkrevolutionen (1921–1949) och den socialistiska revolutionen (1949–1976) fortfarande giltiga De måste tjäna som vägledning och inspiration för proletariatet och folket över hela världen i deras revolutionära kamp mot imperialismen, fascismen och all reaktion.
När vi firar 75-årsdagen av revolutionens seger i Kina bekräftar vi återigen marxism-leninism-maoismens riktighet och behovet av att tillämpa den som teoretisk och ideologisk vägledning för det filippinska folkets revolutionära kamp, i deras framsteg i den nationella demokratiska revolutionen mot imperialism, feodalism och byråkratkapitalism.
masi