Israels kollaps kan vara nära.
Israel och det sionistiska projektet står inför en snar kollaps. Det menar Ilan Pappé, israelisk historiker som i flera böcker beskrivit och analyserat Israels politik av ockupation och kolonisation av Palestina.
Händelserna den 7 oktober kan, enligt Pappé, liknas vid en jordbävning som skakat om en redan gammal byggnad i dåligt skick. Redan 1800-talsidén att plantera en judisk stat i en omgivning präglad av kristendom och islam innebar i sig en utmaning, och 120 år efter sionismens intåg står man nu inför en verklighet med kroniskt inbördeskrig, sammanbrott av samhälleliga institutioner och oförmåga från staten att förse medborgarna med social service.
Det finns flera orsaker till den nuvarande utvecklingen:
1. Splittringen i det israeliska samhället. Det finns två läger – “State of Israel”-lägret och “State of Judea”-lägret. Det förstnämnda består av sekulariserade judar, ofta medelklass av europeiskt ursprung, som vill leva i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle – fast utan arabiskt inflytande. Det andra lägret är bosättarnas, de som vill ha en judisk teokrati, minimera den palestinska närvaron och ersätta Al Aqsa-moskén med det bibliska Tredje Templet. De två lägren var i konflikt redan före den 7 oktober 2023, och sedan den aktuella våldsvågen började har uppskattningsvis över en halv miljon av de sekulära lämnat Israel.
2. Den andra faktorn är Israels ekonomi, som minskat med runt 20% – något som ett stöd från USA på 14 miljarder dollar inte räcker till att råda bot på. Den ekonomiska eliten flyttar nu sina tillgångar utomlands, samtidigt som finansministern Bezalel Smotrich – tillika ansvarig minister för ockupationen – fortsätter att missköta finanserna genom att slussa allt mer pengar till de olagliga bosättningarna.
3. En tredje faktor är Israels ökade internationella isolering. Övergreppen i Gaza förvandlar nu Israel till en paria-stat som allt färre vill ha någonting att göra med. Något som understrukits av den Internationella Domstolens (ICJ) i Haag utlåtande att hela den israeliska ockupationspolitiken är olaglig och måste upphöra, vilket alla stater har skyldighet se till att det blir verklighet. Israels ledare är dessutom under utredning av Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) för misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten.
4.. Viktig är också den förändrade inställningen från unga judar runt om i världen till staten Israel. Det tidigare stödet för Israel i inte minst USA är inte längre självklart, och unga judar deltar nu i stor utsträckning i manifestationer till stöd för Palestina.
5. Till detta måste läggas den israeliska arméns svaghet. Efter snart ett års krigande ökar utmattningen, och man har redan visat sig starkt beroende av hjälp från allierade som USA och Storbritannien för att stoppa missilangrepp från Libanon och Iran. Det desperata beslutet att tvinga in pacifistiska ultra-ortodoxa judar i militärtjänst – något som väckt starkt motstånd! – kommer knappast att göra armén starkare.
6. Slutligen måste man räkna in den unga generationen palestiniers ökande energi och bättre organisering. Andelen unga i den palestinska befolkningen är bland den största i världen. Det allt starkare motståndet på Västbanken mot ockupation och kolonisation kan bli den avgörande faktorn för en total kollaps av det sionistiska projektet.
Enligt Ilan Pappé har den så kallade “fredsprocessen” – som pågått i 30 år utan resultat – nu nått vägs ände och idag ersatts av en rörelse för av-kolonisering och av-sionisering av hela det Israel-Palestinska området. Hur långvarig och blodig denna kamp blir beror dels på de uppräknade inre faktorerna i konflikten och dels på i vilken mån omvärlden – läs främst EU-länderna och USA – är villiga att bidraga till – alternativt värre, att försvåra och förlänga! – processen. Någon återgång till en situation med en kolonial apartheidstat och sionistisk ockupationsmakt mitt i Mellanöstern är hur som helst knappast möjlig.
Gunnar Olofsson