Vi kunde inte omedelbart uttrycka vårt partis ståndpunkt till det nyligen bildade Internationella Kommunistiska Förbundet (IKF). Skälen var den ytterst grymma reaktionära fascistiska statsoffensiven från de reaktionära kompradorbyråkratiska exploaterande härskande klasserna i Indien, i syfte att eliminera den nydemokratiska revolutionen. Vårt partis centralkommitté var engagerad i viktiga frågor som beslutats i förväg.
Vårt parti släppte redan 2017 sitt politikdokument om bildandet av en internationell organisation och detta publicerades i Maoist Road som en del av den internationella debatten. Vi beklagar förseningen.
IKP (maoisterna):s CK ger revolutionära hälsningar till de 15 kommunistpartier i 14 länder som höll den Förenade maoistiska internationella konferensen (FMIK) för några månader sedan och bildade det Internationella Kommunistiska Förbundet. Vi ber med gott hjärta att IKF ska hålla i åtanke de kritiska synpunkterna från de partier och organisationer som inte gick med i IKF och arbeta för enhet i den internationella kommunistiska rörelsen (IKR) och målet att utveckla den socialistiska världsrevolutionen. Vi förklarar vår kritiska syn på IKF med samma synsätt. Vi önskar helhjärtat att IKF ser våra synpunkter med en proletärt internationalistisk utgångspunkt.
I IKF:s förklaring skrevs: ”Den nya internationella organisationen är ett centrum för ideologisk, politisk och organisatorisk samordning, baserat på demokratisk centralism…”. Centralkommittén i IKP (maoisterna) anser att i den nuvarande situationen där de internationella marxist-leninist-maoistiska rörelserna är svaga, är det omoget att bilda en ny internationell organisation baserad på demokratisk centralism utan djupgående studier, debatt och syntes på det internationella planet om orsakerna till upplösningen av den III:e Internationalen 1943; om orsakerna till att KKP under Maos ledning inte bildade en ny international; och den tidigare Revolutionära Internationalistiska Rörelsens (RIR) arbete och erfarenheter; utan beslut om att bilda en lämplig organisation i den nuvarande situationen med IKR på grundval av överenskomna åsikter efter en diskussion (i olika former) på internationell nivå om organisationens program och principer för att bilda en organisation som IKF, som liknar den Kommunistiska internationalen. Därför blir vi inte en del av IKF. Vi kommer emellertid att upprätta livliga förbindelser med er för att i hög grad upprätthålla den röda proletära internationella fanan och MLM:s och den socialistiska världsrevolutionens fanor och ta upp kampen mot revisionism och neorevisionism så att revolutionär kamp utvecklas över hela världen. Vi ser att det är vårt internationella proletära ansvar att ömsesidigt utbyta hjälp, samarbete och erfarenheter, att bygga solidaritetsrörelser och att anstränga oss för att bygga antiimperialistisk kamp.
Vi har aldrig förnekat behovet av en internationell organisation som passar de maoistiska partiernas nuvarande situation i olika länder mot bakgrund av den nuvarande kapitalistiska-imperialistiska världsekonomins snabba nedgång och dess djupa kris. Men vår ståndpunkt är att en organisation baserad på demokratisk centralism inte passar IKR:s nuvarande verkliga situation. Vi är tydliga med att den internationella organisationen inte får uppsluka medlemspartiernas uppmärksamhet eller försvaga deras oberoende och initiativ; ställningen för bilaterala relationer och aktiviteter mellan dessa; och ställningen för relationer med andra revolutionära partier och organisationer. Vårt parti anser att vi måste dra lärdom av KKP under Maos ledning och även av erfarenheterna från RIR och andra internationella aktiviteter sedan 1980, att för att uppfylla en sådan internationell organisations uppgift, förutom ideologisk och politisk enhet, är organisatorisk styrka och enhet i praktiken endast möjlig när revolutionära rörelser kontinuerligt byggs upp och utvecklas i medlemsländerna.
För att genomföra lämpliga förberedelser, såsom ideologiska, politiska och organisatoriska, för att förverkliga en internationell organisation av maoistiska partier, är samråd mellan de olika partierna nödvändigt i största möjliga utsträckning. Denna process togs inte upp ordentligt av FMIK. Skillnaderna i ideologisk, politisk och organisatorisk inställning mellan de olika partierna beaktades inte. Den process med tvålinjekamp som inleddes på det internationella planet är ännu inte avslutad. Så det IKF som bildats i namn av ”enhet” återspeglar bara inställningen hos en sorts marxist-leninist-maoister. Det representerar inte den enhetliga uppfattningen hos flera partier.
Istället för IKF och den process som följdes för bildandet av IKF, anser vår centralkommitté att det finns ett starkt behov av att mobilisera till ett gemensamt forum som arbetar utifrån alla partiers godkännande och enhällighet, så att, utöver partierna i IKF, alla marxist-leninist-maoistiska revolutionära partier och organisationer som ideologiskt står nära dessa, ömsesidigt kan utbyta sina erfarenheter och ideologiska och politiska ståndpunkter; utfärda gemensamma uttalanden om internationella frågor; ta upp gemensamma kampkampanjer mot imperialismen; dra upp klara skiljelinjer gentemot de olika revisionistiska och neorevisionistiska tendenserna (som Prachanda och Avakian) och ta upp gemensam kamp mot dem; ta upp gemensamma kampanjer med målet att upprätta ny demokrati, socialism och slutligen kommunism med hänsyn till marxismen-leninismen-maoismen; utbyta ömsesidig hjälp mellan de olika partierna; och ge ömsesidiga förslag och konstruktiv kritik för att utveckla de revolutionära rörelserna. Bortsett från detta anser vår CK också att det borde ha påbörjat de nödvändiga förberedelserna för att bilda breda gemensamma forum mot imperialismen baserat på ovanstående forum tillsammans med beslutsamma antiimperialistiska krafter och nationella befrielsekamper. I det politikdokument om bildandet av en internationell proletär organisation som vår CK publicerade nämndes samma uppfattning.
Även om det inte råder något tvivel om att de proletära revolutionära krafterna i respektive land är huvudfaktorn för att genomföra revolution i något land i världen, är allt slags möjligt stöd från proletariatet och förtryckta folk i andra länder också nödvändigt.
I enlighet med vårt partis uppfattning klargör vi för alla maoistiska partier och organisationer inklusive IKF att det är nödvändigt att proletariatet organiserar sitt oberoende politiska parti – det marxist-leninist-maoistiska kommunistpartiet i varje land; att de verkliga kommunistpartierna i alla länder förenas i ett internationellt gemensamt forum som är lämpligt för IKR:s nuvarande situation; och att detta gemensamma internationella forum måste byggas med målet att bilda en ny Kommunistisk international, att arbeta med internationella utsikter.
Sedan klassamhället uppstod är hela den sociala utvecklingens historia över hela världen klasskampens historia. Den sociala utvecklingsprocessen i världen är ojämn i olika länder.
Därför genomgår de revolutionära striderna i respektive länder olika nivåer och olika stadier. Dessa strider har sina egna särdrag. Men de följer alltid den historiska utvecklingens allmänna lagar. Framstegen i världens historiska utveckling genom klasskamp är förvisso i riktning mot nydemokrati, socialism och kommunism i riktning mot att upprätta ett exploateringsfritt och klasslöst samhälle. De marxist-leninist-maoistiska partier som bildats i olika länder måste utvecklas till starka och genuina förtruppsorganisationer för att uppnå detta mål. Därför, liksom kamraterna i Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP) svarade på förklaringen från IKF, anser också vårt parti att det är den yttersta omedelbara uppgiften för världens kommunistiska partier och organisationer att genomföra klassanalyser och sociala undersökningar av de olika förhållanden i sina respektive länder; genom att tillämpa marxismen-leninismen-maoismen för att bestämma den särskilda strategin och taktiken; att leda hela de klasser som är förtryckta och exploaterade; för att ta upp nydemokratiska, socialistiska revolutionära strider. Mot bakgrund av de nuvarande sociala förändringarna och de förhållanden där en intensiv kontrarevolutionär offensiv släpps lös på alla revolutionära rörelser, där statsunderstödd fascism uppstår, om vi inte gör det, finns det normalt sett en möjlighet att de revolutionära rörelserna hänfaller åt spontanitet, höger- och vänsterfaror. Den store marxistiske läraren Maos lära om behovet av konkret undersökning av de konkreta förhållandena skall vara vägledande för varje maoistiskt parti.
De kommunistiska partierna i respektive länder måste alltid acceptera den marxist-leninist-maoistiska teorin som vägledning, vision och mikroskop för att anta omedelbara och långsiktiga planer och uppgifter och för att studera de konkreta objektiva förhållandena. Om ideologiska studier och tillämpning av teorin på konkreta förhållanden försummas kommer man att famla i mörkret. Vårt partis erfarenheter har lärt oss att det inte räcker med dogmatiskt papegojeri för de allmänna principerna. Vi måste göra djupgående studier av och förstå marxismen-leninismen-maoismen, kreativt tillämpa den i konkret praktik och föra revolutionen framåt på alla områden. Vi måste effektivt utnyttja de väpnade, obeväpnade, illegala och legala formerna för organisation och kamp och lära av folket och vår egen erfarenhet i praktiken, för att uppnå revolutionens mål. Samtidigt måste vi lära oss av erfarenheterna från de tidigare revolutionerna och de nuvarande revolutionerna i världen.
Vi måste bekämpa den ideologiska offensiven från olika slags revisionister, neorevisionister och reaktionärer över hela världen, utöver avakianister och prachandister, mot kommunismen, MLM och revolutionära rörelser. Vi måste ta upp de nödvändiga ideologiska och politiska debatterna för att avslöja de falska revolutionärernas opportunistiska teorier, småbourgeoisiens olika likvidationistiska teorier och kapitalismens-imperialismens bankrutta ideologi som förorenar folkets sinnen i syfte att avleda folket från revolutionärt krig och att hindra dem från att komma in på revolutionens väg. Vi måste bilda fasta bolsjevikpartier som är tillräckligt kapabla att bygga proletära arméer och utveckla klasskrig, revolutionära krig, långvarigt folkkrig och revolutionära enhetsfronter. Vi måste framgångsrikt föra de revolutionära rörelserna framåt. Endast på så sätt kommer den socialistiska världsrevolutionen att påskyndas i riktning mot seger.
Marxist-leninist-maoistiska kommunistpartier, Filippinernas Kommunistiska Parti, UOC (MLM), MKP Italien, Galiciens Maoistiska Kommunistparti, Revolutionära Kommunister, Norge (RK), Direktionskommittén för Kommunistiska Arbetarföreningen (MLM) Colombia och TKP/ML informerade om sina ståndpunkter till förslagsutkastet och IKF:s förklaring rörande den nuvarande allmänna politiska linje som den Internationella kommunistiska rörelsen måste anta.
Före det här publicerade vårt parti ett dokument där det tydligt skrev om den internationella kommunistiska rörelsens erfarenheter, sammanfattade den nuvarande internationella situationen och rörelsens situation och om bildandet av en internationell kommunistisk organisation som är lämplig för den, det vill säga om en proletär internationell organisation som omfattar maoistiska partier, organisationer och de därmed sammanhängande ideologiska, politiska och organisatoriska aspekterna. IKR publicerade även detta. Nepals Kommunistiska Parti (revolutionära maoisterna), Tunisien, PCR-RCP Kanada-Isra, Afghanistans Kommunistiska Parti (maoisterna), Union Obrera Communista (MLM) gjorde ansvarsfulla studier och observationer, skrev kritiska anmärkningar och skickade dessa till Koordinationskommittén för den förenade maoistiska internationella konferensen (KFMIK) för debatt. Men det kom inget svar från organisatörerna och anhängarna. De fortsatte inte debatten om dessa ståndpunkter, motsättningar och meningsskiljaktigheter som kom fram bland revolutionära kommunister. Vårt parti anser att IKF:s brist på marxist-leninist-maoistisk arbetsstil, som tillämpar metoden enhet-kamp-enhet, skapar hinder för internationell enhet och att det är olyckligt. Vårt parti anser att vi inte kan uppnå en bred och stark enhet med dessa sekteristiska attityder och felaktiga metoder och att bildandet av IKF på grundval av förklaringen representerar ståndpunkter och särintressen hos bara en sorts marxister-leninister-maoister. Partiet anser att bildandet av IKF på grundval av en förklaring som representerar deras speciella intressen är omoget. Det anser också att IKF definitivt måste arbeta så att det inte finns något sätt för hegemoni mellan parterna och hålla i åtanke att ha korrekta kamratliga relationer av ömsesidig respekt och jämlikhet beroende på ideologisk, politisk linje.
Även om vi inte är helt överens, instämmer vi i stor utsträckning i de kritiska bedömningar och argument som MLM-partier och organisationer internationellt har om bildandet av IKF.
Vi anser att det utkast till förslag som IKF lade fram och vissa viktiga frågor i dess förklaring inte kan utgöra en allmän grund för marxist-leninist-maoisternas enhet. Vissa frågor i utkastet till förslag finns inte med i IKF:s förklaring. Men det finns ingen skillnad i sak. Därför presenterar vi tydligt vår åsikt om några viktiga fel i båda dessa dokument med hänsyn till marxismen-leninismen-maoismen.
Angående några felaktiga koncept i utkastet till KFMIK:s dokument
Debatten om formuleringen ”marxism-leninism-maoism, huvudsakligen maoism” eller marxism-leninism-maoism är inte ny för vare sig oss eller IKR. Vi hade en annan uppfattning än tidigare RIR i denna fråga. Vi håller inte med om formuleringen ”huvudsakligen maoism”. Detta strider mot uppfattningen att den proletära ideologin är en odelbar levande enhet och att allt som hittills har uppnåtts universellt genom proletär revolutionär praktik är en integrerad del av detta. Vi går inte heller med på att begränsa den vetenskapliga socialismen till Mao Zedongs bidrag.
Detta är den felaktiga förståelsen/bedömningen som fortsätter från det tidigare RIR. Vårt parti sade tidigare och har nu sagt att formuleringen marxism-leninism-maoism enbart, är korrekt. Vi har beskrivit marxism-leninism-maoism som ett kvalitativt nytt, tredje, högre stadium under de senaste två decennierna. Vi arbetar med denna förståelse. Men vi använder också ordet ”maoism” för propaganda.
Vi sade tydligt i MLM-dokumentet som antogs av IKP (maoisterna):s enhetskongress och nionde kongress i januari 2007 – ”Marxismen-leninismen-maoismen är en integrerad helhet idag. Marxismen-leninismen-maoismen är världsproletariatets mest avancerade och vetenskapliga ideologi. Inte bara det, MLM är det allsmäktiga vapen med vilket vi kan bekämpa och besegra den borgerliga ideologin och alla sorters revisionism, inklusive den som kan klä sig i maoismens dräkt.
”Marxismen uppstod som en vetenskap om naturens, samhällets och det mänskliga tänkandets rörelselagar, en revolutionens vetenskap vid en tidpunkt i historien då proletariatet framträdde som en revolutionär klass med förmåga att forma samhällets öde, inklusive sitt eget öde. Marxismen är proletariatets ideologi som vidare syntetiserades och utvecklades till nya och högre stadier. Från marxismen utvecklades den till marxismen-leninismen. Därefter utvecklades den vidare till marxismen-leninismen-maoismen. Det är inte en vetenskap som hänför sig till ett visst kunskapsområde utan en vetenskap som representerar ett helt omfattande filosofiskt system, politisk ekonomi, vetenskaplig socialism och proletariatets strategi och taktik för att förstå och omvandla världen genom revolution.
”KKP under ledning av kamrat Mao gjorde en historisk och omfattande analys av Maos tänkande (nu maoismen) utveckling genom sin 9:e kongress, som hölls 1969. Genom detta blev Mao Zedongs tänkande, vars historiska betydelse började erkännas av de marxist-leninistiska krafterna världen över ända sedan den Stora polemiken, etablerat som ett kvalitativt nytt och högre stadium i utvecklingen av den proletära ideologin vid tiden för KKP:s 9:e kongress.
”Maoismen är inte bara summan av Maos stora bidrag. Den är den mest omfattande och allsidiga utvecklingen av marxismen-leninismens vetenskap som hade tagit form under den period av oerhörda förändringar och stora omvälvningar som hade inträffat i världen sedan kamrat Lenins tid, nämligen uppkomsten av det socialistiska lägret efter andra världskriget; uppsvinget för de nationella befrielsekamperna över hela världen som ledde till en ny fas av nykolonial kontroll och exploatering; och återupprättandet av kapitalismen i Sovjetunionen och Östeuropa med maktövertagandet av den moderna revisionistiska Chrusjtjov-klicken.
Marxismen-leninismen-maoismen är en integrerad helhet. Maoismen är dagens marxism-leninism. Att förneka maoismen är att förneka marxismen-leninismen själv.”
Formuleringen ”tillsammans med ordförande Gonzalos universella bidrag” nämndes i KFMIK:s utkast. Vi anser att det inte är ett moget beslut att syntetisera kamrat Gonzalos bidrag i Gonzalos tänkande. Vi anser också att det inte är korrekt av IKR att tilltala honom som ordförande Gonzalo. Om IKR behöver skriva om kamrat Gonzalo, kan han nämnas som grundaren av Perus Kommunistiska Parti. Samtidigt har vårt parti en korrekt bedömning av kamrat Gonzalos tjänster för Perus revolution och IKR. Han var den förste att formulera maoismen som marxismens tredje, nya och högre stadium. Han spelade en förtruppsroll i att upprätthålla och försvara maoismen också genom att definiera det peruanska samhället korrekt och inleda det långvariga folkkriget. Efter att ha arresterats mötte han den imperialistiska och peruanska reaktionära tortyren med äkta kommunistisk anda med stort mod, gick igenom absolut solitärt fruktansvärt fängelseliv i en fängelsehåla i 29 år och upprätthöll storartat den internationella proletära revolutionära traditionen av uppoffring. IKR minns honom alltid och tar honom till ideal.
Formuleringen ”världsfolkkrig” är oklar och ideologiskt felaktig. Denna formulering passar inte marxismen-leninismen-maoismen och är emot den. Vi anser att det är subjektivt att samordna de folkkrig i världen som nämns i detta dokument.
Under nuvarande förhållanden, då de subjektiva marxist-leninist-maoistiska krafterna i världen är svaga och håller på att omgruppera sig, är det inte alls lämpligt och praktiskt att samordna folkrörelser och folkkrig från ett internationellt centrum. Detta kommer att orsaka mer skada än nytta för rörelserna i dessa länder och de nydemokratiska/socialistiska revolutionerna.
Dokumentet nämnde ”folkkrigets universalitet” men sade ingenting om den konkreta strategin, den grundläggande taktiken, det tydliga programmet eller principerna för hur det skulle genomföras i de kapitalistiska-imperialistiska länderna. Vi anser att det är ideologiskt och politiskt fel att göra det långvariga folkkrig som Mao formulerade och Kina genomförde till en blåkopia och att det ska genomföras i alla länder oavsett vilket stadium i den sociala utvecklingen de olika länderna i världen befinner sig på.
Analysen att IKR befinner sig i en fas av ”strategisk offensiv” visar också på dess subjektivitet och överskattning. Även om imperialismen befinner sig i en allomfattande kris; det nuvarande objektiva läget i världen ytterst gynnsamt för den framskridande socialistiska världsrevolutionen; IKR, MLM-kommunistpartier, folkarméer, revolutionära styrkor och revolutionära rörelser har under de senaste två decennierna gradvis ökat i styrka; så finns det en relativt liten styrka i ett fåtal länder. Om vi ser till helheten är det nuvarande läget för de revolutionära partierna i världen ännu inte tillräckligt starkt. Om det nuvarande imperialistiska systemets och dess marionettkompradorbyråkratiska reaktionära länders krissituation kan utnyttjas effektivt på alla områden, kommer de nuvarande partirörelserna definitivt att spridas som en vild eld och även revolutionära proletära partier kommer att födas och utvecklas i många fler länder. MLM-partier och organisationer får inte subjektivt överskatta IKR:s nuvarande situation. Vi anser att subjektivt tänkande återspeglar ensidighet och strider mot den dialektiskt materialistiska analysmetoden och den proletära åskådningen.
Bedömningen att världsrevolutionen kommer att bli framgångsrik under de kommande 50 till 100 åren är en subjektiv bedömning och strider mot den objektiva verkligheten. Det finns inget socialistiskt land i världen sedan 1976. När Mao sade att det kan uppnås på 50 till 100 år, var det korrekt under de dåvarande konkreta förhållandena. Han sade detta mot bakgrund av imperialismens försvagning, upprättandet av ett socialistiskt statsläger, att kommunistpartierna var starka i flera länder, att Asien, Afrika och Latinamerika var stormcentra med nationell befrielsekamp och nydemokratiska revolutioner och den proletära kampen i de kapitalistiska-imperialistiska länderna. Den store marxistiske läraren Mao sade så här för att uttrycka bedömningen av revolutionens framgång, att det fanns en atmosfär och rikliga möjligheter för revolution och kamp för socialism, med tanke på förändringen i världsläget vid den tidpunkten i styrkebalansen mellan det revolutionära lägret och det reaktionära lägret.
Om bedömningen av Stalin
FMIK:s ”utkast” innehöll en bedömning av den store marxistiske läraren Stalin. Denna strider mot den bedömning som sammanställts av Mao-KKP. IKF:s förklaring rättade till detta. Den upprätthöll på ett korrekt sätt Stalins bidrag.
Om vissa felaktiga aspekter i IKF:s förklaring
På det hela taget instämmer vi i de fem aspekter som nämns i förklaringen om gränsdragningen mellan marxism och revisionism. Förklaringen nämnde dock inte ett av de kriterier som Mao lade fram, ”tre utmärkta arbetsstilar”, som tydligt skiljer det proletära partiet från borgerliga och revisionistiska partier.
I förklaringen sades det korrekt att utan att föra krig mot revisionismen och alla typer av opportunism utan kompromisser, oskiljaktigt från kriget mot imperialismen och hela reaktionen, kan IKR inte ta ett steg framåt mot återförening och principen att ”tvålinjekamp är den drivande kraften för partiets utveckling”. Men i praktiken är bildandet av IKF, som lämnar tvålinjekampen åt sidan halvvägs, inte till hjälp för IKR:s enhet. Vi håller inte heller med om vissa andra aspekter i förklaringen. Vi anser att en debatt kommer att äga rum om olika sådana meningsskiljaktigheter bland marxist-leninist-maoister som en del av tvålinjekampen med målet att uppnå och stärka enheten i IKR. Vi presenterar här vår uppfattning om några viktiga aspekter av förklaringen som vi inte håller med om.
Folkkrig
När det gäller frågan om att tillämpa teorin om långvarigt folkkrig (det är mycket märkligt att IKF tog bort ordet ”långvarigt” från långvarigt folkkrig som Mao sa, och förkortade det till bara folkkrig) i praktiken, ignorerade IKF-kamraterna helt ”konkret analys av konkreta förhållanden”. Som ett resultat av detta försöker de tillämpa maoistiska principer om det långvariga folkkriget med en dogmatisk inställning. De betonade att folkkriget gäller för sociala system i länder i olika stadier i världen och under alla tider och förhållanden och att det är den enda vägen till revolution. De tror att folkkriget, bildandet av folkarmén och basområdena kommer att ske på samma sätt utan att se skillnaderna i de sociala förhållandena i olika länder.
IKF:s förklaringsdokument säger – ”Maoismens grund är makt, med andra ord, makten till proletariatet, makten till proletariatets diktatur, makten baserad på en väpnad styrka ledd av kommunistpartiet.”
”Detta kräver att vi leder ett folkkrig för att möta de imperialistiska angreppskrigen mot de förtryckta nationerna i Asien, Afrika, Latinamerika och till och med i själva Europa.”
”Det revolutionära kriget, folkkriget, är den överlägsna kampformen – genom vilken revolutionens grundläggande problem löses; det är den militära strategi som motsvarar den politiska strategin (erövring av makten) för att omvandla samhället till förmån för klassen och folket; det är den främsta formen av kamp och folkarmén är den främsta formen av organisation… Folkkrig är ett massornas krig lett av kommunistpartiet för att erövra och försvara den nya makten för proletariatet.”
”För att genomföra folkkriget är det nödvändigt att ha fyra grundläggande problem i åtanke: 1) proletariatets ideologi – marxismen-leninismen-maoismen – tillämpad på den konkreta praktiken och revolutionens särdrag i varje land, antingen förtryckta länder eller imperialistiska länder; 2) nödvändigheten för kommunistpartiet att leda folkkriget; 3) specificeringen av den politiska strategin för dess väg; 4) basområden. Den nya makten eller Fronten-Nya Staten, som bildas i basområdena, är kärnan i folkkriget.”
Alla de ovan nämnda begreppen gäller i själva verket för halvkoloniala, halvfeodala samhällen i Asien, Afrika och Latinamerika, men inte för kapitalistiska-imperialistiska länder. Detta är vårt partis uppfattning. Tvärtom, om dessa koncept påtvingas alla revolutioner, kommer det inte bara att inte bidra till IKR:s framåtskridande, utan det kommer att bli ett hinder.
Vårt partis åsikt i denna fråga är att man inte kan utarbeta en heltäckande plan (blåkopia) för revolutionen från början till slut. Enbart dogmatiska teoretiker kan föreställa sig att de kan förbereda sådana blåkopior för revolutionen. Tvärtom går marxist-leninist-maoisterna framåt och tillämpar teorin på faktiska konkreta förhållanden, lär av praktiken och berikar teorin ytterligare. De kastar av sig värdelösa dogmatiska gamla principer. De förstår den dialektiska enheten mellan teori, praktik, objektivitet, subjektivitet, att veta och att praktisera. De kommer att veta att om de tar ett steg åt sidan från den konkreta historien kommer det att leda till subjektiva felaktiga teorier och höger- eller vänsterteorier.
”Men likväl kan vi, då vi har gevär, skapa partiorganisationer, vilket bevisas av de starka partiorganisationer som Åttonde routearmen har skapat i norra Kina. Vi kan också skapa kadrer, skapa skolor, skapa kultur, skapa massrörelser. Allt i Yenan har kunnat skapas därför att vi har gevär…” (Problem rörande krig och strategi).
Men som nämnts ovan sade han: ”Vår princip är att partiet har kommandot över geväret, och att geväret aldrig får tillåtas ta kommandot över partiet”. Mao beskrev partiet, folkarmén och den revolutionära enhetsfronten som tre magiska vapen. Förklaringen nämnde inte detta.
I vårt partis dokument om ”Den indiska revolutionens strategi och taktiker”, som Enhetskongressen, nionde kongressen, godkände, nämndes följande om folkarméns betydelse: ”Vi kan inte tänka oss ett folkkrig utan en folkarmé… ”I ett land som vårt kommer revolutionen från början huvudsakligen att fortgå i form av väpnad kamp. Under hela den nydemokratiska revolutionens förlopp kommer väpnad kamp eller krig att vara den huvudsakliga kampformen och armén kommer att vara den huvudsakliga organisationsformen. Varken arbetet med att organisera folket eller arbetet med att bygga upp masskamp kan fortsätta framgångsrikt utan stöd av folkets väpnade styrkor.
Partiet kan befästa masskampens åstadkommelser endast genom att utvidga och utveckla gerillakriget, och kommer därmed att kunna lägga grunden för folkets alternativa politiska makt…”, ”Om vi inte formulerar en militär linje som motsvarar den korrekta politiska linjen, kan vi inte uppnå vårt revolutionära mål. Den militära linjen bör vara underordnad den politiska linjen. Den korrekta militära linjen föds i kamp, utvecklas genom kamp och tar en klar form under kampens gång. Det är endast genom att föra en oupphörlig ideologisk kamp mot höger- och ”vänster”-opportunistiska linjer som vi framgångsrikt kan genomföra det långvariga folkkriget.”
I detta sammanhang citerar vi nedan de stora marxistiska lärarnas lärdomar om organisationen av det revolutionära partiet och vår förståelse med hänsyn till MLM – Lenin sade ”Utan en revolutionär teori kan det inte heller finnas någon revolutionär rörelse”, ”Det finns ingen revolutionär rörelse utan ett revolutionärt parti” [1], ”Proletariatet har inget annat vapen i kampen om makten än organisationen”.
Mao förklarade så här – ”Om det skall bli en revolution måste det finnas ett revolutionärt parti. Utan ett revolutionärt parti, utan ett parti byggt på marxismen-leninismens revolutionära teori och i den marxist-leninistiska stilen, är det omöjligt att leda arbetarklassen och folkets breda massor till seger över imperialismen och dess hejdukar.”
De tre grundläggande problemen i samband med partiet i revolutionen är att bygga ett starkt parti, en folkarmé och en enhetsfront. Förståelsen av dessa tre problem och deras inre förhållanden ger den definitiva riktningen för hela revolutionen. Mao förklarade att det är nödvändigt att ha en korrekt förståelse av förhållandet mellan partiet, armén och enhetsfronten – ”…enhetsfronten och den väpnade kampen är de två viktigaste vapnen för att besegra fienden. Enhetsfronten är en enhetsfront för att genomföra väpnad kamp. Och partiet är den hjältemodige kämpen som använder de två vapnen, enhetsfronten och den väpnade kampen, till att storma och slå sönder fiendens positioner. På detta sätt är dessa tre ting förbundna med varandra.”
Därför är det i högsta grad nödvändigt att inse vikten av att bygga upp vart och ett av dessa magnifika vapen från början och att effektivt tillämpa dem i konkret revolutionär praktik på grundval av marxismen-leninismen-maoismens lärdomar.
Om vi vill göra partiet oövervinneligt och så att det framgångsrikt leder revolutionen, måste vi bygga partiet på grundval av den nedan nämnda förståelsen av MLM.
Enligt vårt partis uppfattning är partiet ett av de tre kraftfulla magnifika vapen som behövs för att genomföra en nydemokratisk revolution i Indien med socialismens och kommunismens perspektiv. Partiet är det enda vapen som effektivt kan utnyttja de andra två vapnen. Kommunistpartiet tillhandahåller korrekt ideologiskt, politiskt, organisatoriskt och militärt ledarskap med stor framsynthet i varje vändning och varje fas av revolutionen.
Det ytterst viktiga problemet är att leda det genom en korrekt ideologisk och politisk linje. Partiets arbete före revolutionen och fram till socialismens och kommunismens förverkligande måste baseras på en korrekt ideologisk och politisk linje. Det är omöjligt att formulera ett korrekt program och en korrekt strategi och taktiker för revolutionen och att nå framgång i revolutionen utan den proletära teorin av MLM. Det proletära partiet måste hålla den revolutionära politiken vid rodret och praktisera den med hänsyn till MLM.
En annan grundläggande princip för partiets organisation är dess hemliga organisering.
Den tredje grundläggande principen är att partiet måste ha enhet i fråga om vilja, enhet i fråga om praktik och enhet mellan partiet och folket.
Vi kan bara säkerställa dessa genom att bygga partiet på grundval av demokratisk centralism och genom att följa klasslinjen och masslinjen (“från folket till folket”). Partiet måste säkerställa enheten, stärka sitt centraliserade ledarskap ytterligare, fördubbla sin effektivitet i kampen och se till att partiets liv är hälsosamt, för vilket ett medvetet genomförande av den demokratiska centralismen är en fråga av stor betydelse. Därför måste demokratisk centralism praktiseras för att motivera alla partimedlemmar. På så sätt kan vi ytterligare stärka partiet.
Att stärka det kollektiva ledarskapet är ett viktigt villkor för ett korrekt genomförande av den demokratiska centralismen i partiet. Vi måste integrera kollektivt ledarskap och individuellt ansvar och omsätta det i praktiken, och för detta måste vi stärka partikommittésystemet. Vi tror på den korrekta kommunistiska principen att vi måste utveckla en central ledningsgrupp som delar det kollektiva ansvaret och samarbetar för att fatta bra beslut. Detta förhindrar en enskild individs överhöghet i utförandet av partiets angelägenheter. Detta gäller för kommittéer på alla nivåer i partiet.
Utan ett centraliserat ledarskap baserat på demokrati är det omöjligt att rätta till felaktiga politiska linjer och andra misstag. Alla begår misstag. Ingen står över misstag. Även om rollen som kapabelt ledarskap är ytterst viktig i en revolution, är ett starkt kollektivt ledarskap starkare än någon enskild individ. Normalt sett kommer kollektivets tänkande att vara korrekt och kraftfullare än en individs. Centralkommittén kan fatta bättre beslut genom kollektiva ansträngningar. Den kan utforma politiska linjer, planer och taktiker. Den kan rätta till misstag i beslut och praktik. Om de lägre kadrerna på olika nivåer inte involveras i processen att på ett kreativt sätt tillämpa centralkommitténs/högre kommittéers beslut på rörelsens konkreta situation eller i att fatta beslut som inte rör frågor inom deras ansvarsområde, så äger de inte dessa beslut. De kommer att skiljas från dem.
Deras entusiasm minskar i samma utsträckning som antalet personer som separeras från de fattade besluten. De kan inte genomföra dem på ett effektivt sätt. De saknar styrkan att mobilisera folket på dess grund och att kämpa. Exakt av denna anledning motsätter vi oss personkult, kommandometoder och att ge favörer.
Vårt parti förstår att tvålinjekampen inom partiet är en återspegling av klasskampen i samhället, att den fortsätter inom partiet genom hela dess utvecklingsprocess och att den hjälper till att utveckla den linje som partiet följer och att stärka enigheten i partiet. Enligt vår uppfattning måste vi följa de ”tre utmärkta arbetsstilarna” som Mao lärde ut och som utgör ett av de kriterier som skiljer det proletära partiet från revisionistiska, småborgerliga och borgerliga partier. De tre stora stilarna är – att kombinera teori med praktik, att upprätthålla nära relationer med folket, att praktisera kritik och självkritik. Vi måste inse att ideologisk och politisk utbildning är den avgörande länken för att ena hela partiet. Om vi inte gör detta arbete kan partiet inte fullgöra någon av sina politiska uppgifter.
Om de tre stora svärden
Beskrivningen av Marx, Lenin och Mao som tre stora svärd i IKF:s förklaring är inte bara förvånande utan förkastlig. IKF:s förklaring sade: ”…Vi kommunister har således tre stora svärd: vår grundare Marx, den store Lenin och ordförande Mao Zedong, vår stora uppgift är att upprätthålla, försvara och tillämpa marxismen-leninismen-maoismen…”. Vi motsätter oss starkt att man i denna formulering nämner de stora marxistiska lärarna som tre stora svärd.
Vi ser Marx, Engels, Lenin, Stalin och Mao som stora marxistiska lärare. Det internationella proletariatets ytterst skickliga ledare – Marx, Engels, Lenin, Stalin och Mao Zedong – formulerade marxismen-leninismen-maoismen. Marx-Engels grundade tillsammans marxismen. Engels tillägg till marxismen är en oskiljaktig del av marxismen. Lenin bevarade marxismen och utvecklade marxismen-leninismen. Vi ser Stalins tillägg som en integrerad del av marxismen-leninismen. Mao utvecklade marxismen-leninismen till dess tredje, högre, kvalitativt nya stadium – marxismen-leninismen-maoismen. Klasskampens historia och den teori och praktik som Mao lärde oss säger oss att vi kan uppnå segrar genom denna proletära vetenskap och ytterligare berika denna vetenskap, med de nya förklaringar och principer som erhållits från den nuvarande proletära revolutionens erfarenheter; endast i den revolutionära processen att studera marxism-leninism-maoismen, dess kreativa tillämpning på landets konkreta förhållanden; och att syntetisera den från revolutionära erfarenheter. Vi anser att lärdomarna från de stora marxistiska lärarna inte stämmer överens med formuleringen av ”tre svärd”.
Omnämnandet av MLM som en nästan färdigutvecklad teori i IKF:s förklaring strider mot förståelsen av MLM. Lenin sade: ”…marxismen inte är en död dogm, inte någon avslutad, färdig, oföränderlig lära, utan en levande vägledning till handling, just därför kunde den inte undgå att återspegla det påfallande tvära ombytet i det samhälleliga livets förhållanden”.
Överskattningar
– Förklaringen gjorde överskattningar på flera områden
– ”Den allmänna kontrarevolutionära offensiv som släpptes lös i början av 90-talet under det förra seklet – huvudsakligen av yankee-imperialismen – besegras av den marxist-leninist-maoistiska revolutionära motoffensiven genom folkkrigen, kampen för nationell frigörelse och den kamp som utvecklats av proletariatet och världens förtryckta folk” (5:e stycket på sid 3). Istället för att säga att den allmänna kontrarevolutionära offensiven besegras, skulle det här vara korrekt att säga att den revolutionära motoffensiven i viss utsträckning har slagit tillbaka den. Skälet är att, trots att alla revolutionära demokratiska krafter och rörelser, utöver MLM-partierna, gjorde intensivt och omfattande motstånd mot den imperialistiska offensiven under fyra decennier från 1990-talet, led den nepalesiska revolutionen ett fruktansvärt förräderi; revolutionära krafter och nationella befrielsekrafter led svåra förluster i fiendens kontrarevolutionära offensiv; trots att IKR stärktes relativt genom bildandet av nya MLM-partier och organisationer och dess aktiviteter, är den ännu svag och inte tillräckligt stark för att besegra den imperialistiska offensiven. Detta är en objektiv verklighet. Idag är uppgiften för varje maoistiskt parti och IKR att utvecklas till en nivå som kan besegra den imperialistiska offensiven.
– De objektiva förhållandena är mycket gynnsamma. Det finns en våg av folkkamp över hela världen. Men de maoistiska partierna befinner sig inte i en situation där de kan fånga upp denna våg. De är subjektivt svaga.
Partierna måste göra intensiva ansträngningar för att övervinna denna svaghet. Maoistiska partier kan leda världsomfattande strider endast genom att bygga starka revolutionära rörelser genom sitt ledarskap och stärka sig subjektivt. På så sätt kan de omvandla denna våg av strider till en stor våg av proletär revolution.
– ”…När en ny stor våg av proletär världsrevolution skapas i världen med de pågående folkkrigen i Indien, Peru, Turkiet och Filippinerna, och dess förberedelser i många andra länder, när de heroiska striderna för nationellt motstånd och folkligt motstånd växer fram runt hela världen…”… detta är en överskattning av situationen. Nivån på folkkrigen i fem-sex länder eller nivån på andra kamper som nämnts ovan är inte i stånd att skapa en ny stor våg av proletär världsrevolution. Nationella befrielsekamper och folkliga motståndskamper pågår i stor skala, men de saknar ett ordentligt och starkt ledarskap.
De är utspridda. Därför måste vi, i enlighet med revolutionens objektiva situation, göra alla slags försök med hänsyn till MLM för att dessa ska förstå den rådande situationen och utvecklas. Den situation som kan skapa stora under kommer att uppstå, om vi vågar upplysa folket politiskt, mobilisera dem i klasskamp och konsolidera med den orubbliga övertygelsen att folket är de som skapar historien; om vi kan leda långvariga folkkrig med stort mod och beslutsamhet; och effektivt leda socialistiska revolutioner. Det finns ingen annan enkel väg än denna.
IKF måste helt och hållet följa MLM:s arbetsstil för att uppnå sitt mål
Vi välkomnar att IKF:s förklaring har en korrekt förståelse av flera ideologiska, politiska och organisatoriska frågor som rör IKR och den socialistiska världsrevolutionen. Vi hoppas att detta bidrar till enhet inom IKR och till att uppnå målet med den socialistiska världsrevolutionen. Vi vill dock tydligt informera om att IKF måste rätta till de ovan nämnda felaktiga förståelserna i sin förklaring och de allvarliga bristerna och måste verkligen anta MLM:s arbetsstil.
Det måste ha bildat organisationen enligt principen om demokratisk centralism utan debatt för att utbyta åsikter, att ta upp tvålinjekamp tillsammans med ideologisk, politisk debatt och anta en internationell ståndpunkt med gemensam förståelse; att nämna att inse det revolutionära våldets allsmäktighet som en avgränsning mellan marxism och revisionism; förståelsen att partiet måste byggas upp kring geväret; en avvikande åsikt i en aspekt som rör bedömningen av Stalin mot Mao-KKP:s uppfattning; medan makt är den grundläggande faktorn i marxismen och leninismen, att säga att ”makt är grundläggande i maoismen”; och att inte inse vikten av masslinjen som är en av de grundläggande aspekterna i MLM. IKF:s misstag och brister i början tyder på dess ensidiga betoning och sekteristiska inställning. Vi anser att IKF måste rätta till även dessa.
Alla revolutionära partier måste upprätthålla de nya aspekter som KKP under Maos ledning förde fram som en del av den stora proletära kulturrevolutionen, ta lämpliga lärdomar och använda dem som vägledning för handling; de måste lära sig genom studier, praktik, kritik-självkritik, diskussioner, debatter och tvålinjekamp och få kontroll över MLM; de måste sträva efter enhet mellan internationella revolutionära krafter och antiimperialistiska krafter. Vi hoppas helhjärtat att de ingjuter förtroende i de stora arbetande massorna i världen och avancerar mot socialism och kommunism.
Slutsats
Slutligen förmedlar vi våra kritiska synpunkter på förklaringen av IKF endast i avsikt att utveckla principfast enighet mellan MLM-partier och organisationer över hela världen som en del i att uppnå målet med den socialistiska världsrevolutionen. Vi uppmanar alla MLM-partier och organisationer att klart uttrycka sina åsikter om de viktiga aspekterna av den Internationella kommunistiska rörelsen och om bildandet av IKF, att nå en gemensam förståelse på en riktig grund; att lägga fram konkreta förslag som en del av ansträngningarna att uppnå enhet-kamp-högre enhet i ideologiska och politiska aspekter. Vi har en stor historisk uppgift att uppnå högre enhet inom IKR. Vi förklarar vår ståndpunkt om bildandet av IKF för att fullgöra denna uppgift. I detta sammanhang uppmanar vi alla MLM-partier och organisationer, utöver IKF, medlemspartier och organisationer att informera om sin inställning till det dokument som vårt parti publicerade 2017 om bildandet av en internationell proletär organisation.
Det är en långvarig dröm för arbetare, bönder och andra förtryckta, arbetande människor att uppnå principfast enighet över hela världen och mellan MLM-partierna och organisationerna i deras respektive länder. Låt oss utveckla våra ansträngningar för att förverkliga denna dröm och enat gå framåt med orubbligt mod för att uppnå seger genom att upprätthålla det internationella proletariatets, MLM:s och den socialistiska världsrevolutionens röda flaggor.
Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna)
19 maj 2023
Översättning: Oskar Lundgren, 18 juni 2023
Översättarens anmärkningar
- Alla citat är nyöversatta, förutom citaten från Lenin och Mao (med ett undantag – se nedan)
- [1] Detta citat från Lenin kunde inte hittas. Det är därför en nyöversättning av det citat som IKP (maoisterna) angav på engelska