I en artikel i Dagens Nyheter den 20/12 intervjuas Albin Kainelainen, Konjunkturinstitutets generaldirektör:
”Inflation är det samma som prisökningar under ett år. När ökningen stannar av ligger priserna, i de flesta fall, kvar på den högre nivån.
– Om mjölken stiger från 14 till 15 kronor så är inflationen 7 procent. Om mjölken ligger kvar på 15 kronor så blir det lika dyrt för hushållet, även när inflationen faller, förklarar Kainelainen.
Det betyder att köpkraften utarmas än mer nästa år. LO kräver lönelyft på 4,4 procent. Även om det skulle bli slutresultatet av vårens avtalsrörelse – och det är i sig osannolikt – så är det ju långt mindre än inflationen som ligger runt 10 procent.
Reallönerna, lönerna efter att inflationen räknats bort, fortsätter att sjunka med andra ord. Och det kommer att ta tid att återställa den köpkraft löntagarna hade 2021
– Vi tror att det kommer att ta 4–5 år – det är en väldigt lång period att komma tillbaka.”
LO-ledningens företrädare, vars löner ligger skyhögt över dem som de påstår sig företräda, kommer självklart att rida ut ur stormen utan vidare.