I Turkiet och norra Kurdistan präglades den 8 mars av sorg och ilska efter den förödande jordbävningen och av solidaritet med jordbävningsoffren. Dagen var fylld av beslutsamhet att kräva ansvar för konsekvenserna av jordbävningen, eftersom tiotusentals dog enbart på grund av bristande försiktighetsåtgärder och bristande hjälp. Jordbävningen drabbade miljontals människor i landet, samtidigt som de breda massornas liv också försvåras av den ekonomiska krisen, mord på kvinnor attacker mot kvinnors rättigheter och allt mer hat mot hbtq-personer. Gentemot den turkiska islamistiska fascistiska diktaturen står kvinnorörelserna inför stora strider.
Runt den 8 mars mobiliserade demokratiska partier, socialistiska och feministiska kvinnoorganisationer i jordbävningsområdet, trots statligt förtryck och olika former av hot, för att göra den 8 mars till en dag i solidaritet med de drabbade kvinnorna.
Förutom demonstrationerna ägde Istanbuls traditionella feministiska nattmarsch rum trots förbud från regeringen och polisbarrikader. Massor av kvinnor deltog i demonstrationen fulla av entusiasm men också i ilska och de skanderade slagord som ”Det är inte jordbävningen som dödar, det är AKP:s vinstdrivna system”, ”Jin, Jiyan, Azadî”, ”Om du är rädd på natten i mörkret, tänk på de många kvinnorna här”, ”Regeringen måste avgå”, ”Kvinnors plats är i motståndet”. Bilder av mördade kvinnor som Pınar Gültekin och Gülistan Doku hölls upp vid demonstrationen. Tal hölls på turkiska, kurdiska och arabiska. Internationella klassrtider, som folk- och kvinnoupproret i Iran och Rojava, var också teman för demonstrationerna.
I många andra städer i Turkiet, som Ankara, Izmir, Adıyaman, Eskişehir, Bursa, Antalya, Çanakkale, Çorum, Denizli, Antep, Samsun, Adana och Kayseri, gick kvinnor ut på gatorna och krävde rättvisa för jordbävningsoffren, för dem som drabbas av dagligt våld, mot förföljelsen av kvinnliga aktivister och den enorma exploateringen av kvinnliga arbetare.
I norra Kurdistan ägde många demonstrationer och aktioner rum runt den 8 mars, bland annat i Amed, Dersim, Hakkari och Van under parollen ”Det är kvinnans, livets och frihetens tid!”. Ljus tändes för jordbävningsoffren och aktionerna omringades av polisen. Kvinnornas ilska riktades mot den patriarkala fasciststaten som för ett specialkrig mot kvinnor och frihetsrörelsen i norra Kurdistan.
I Rojava, norra och östra Syrien, där den folkdemokratiska revolutionen också är en kvinnorevolution och där kvinnor har uppnått enorma resultat genom att delta i kampen, ha särskilda rättigheter och sociala organisationer, är den 8 mars en helgdag. Militanta demonstrationer och firanden ägde rum i Qamishlo, Hesekê, Kobanê och många andra städer med parollen ”Jin, Jiyan, Azadî – Till kvinnornas revolution!”.
Demonstrationerna fördömde den fascistiska turkiska staten, som trots jordbävningar fortsätter att bomba mål i Rojava och fortsätter att utgöra det största hotet mot kvinnor i hela området. Särskilda hälsningar skickades till kvinnor i Iran, Rojhilat och Balochistan.