Sveriges utrikespolitik har mycket snabbt genomgått en historisk förändring. Två hundra år av svensk neutralitet och alliansfrihet har ersatts av en öppen anslutning till NATO och USA-imperialismen. Sverige kommer att ha svårt att stå utanför kommande krig. Nu måste ett långsiktigt motstånd byggas upp mot Sveriges medlemskap i NATO och mot militarisering och krigshets.
Två hundra år av svensk neutralitet har nu gått i graven. I början av 1800-talet ställde sig Sverige vid sidan om de stora konflikterna i Europa. Sverige var sargat av flera hundra år av krig, framför allt med Danmark och Ryssland. Hundratusentals fattiga svenska bönder hade dött för kungen och adelns stormaktsdrömmar på de europeiska slagfälten. Efter Rysslands erövring av Finland och härjningar längs de svenska kusterna var det svenska rikets existens hotad. Neutralitetspolitiken föddes.
Den svenska arbetarklassen har tjänat på neutraliteten. När Norge krävde att få lämna den påtvingade unionen med Sverige 1905 mobiliserade den svenska arbetarrörelsen mot planerna på ett krig mot Norge. Sverige har stått utanför de två världskrigen under 1900-talet.
Anslutningen till NATO och DCA-avtalet har framställts som ett sätt att göra Sverige ”säkrare”, men det är en falsk bild. Under årtionden har politiker, militärer och ett säkerhetspolitiskt etablissemang manövrerat för att föra fram Sverige till en NATO-anslutning. Genom upphävandet av den allmänna värnplikten på nittiotalet, omläggningen av försvaret från ett invasionsförsvar till en krigsmakt som beskrivits som ett ”insatsförsvar” har Sverige avrustats. ”Insatsförsvaret” har inneburit att Sverige bidragit med smärre styrkor i USA-imperialismens krig, bland annat i Afghanistan, Libyen och Mali medan Sveriges territoriella försvar har skurits ner till nästan ingenting.
Nu är Sverige en del av NATO och ett givet mål och en framtida möjlig krigsskådeplats i ett krig mellan Ryssland/Kina och USA. Norden är inte längre garanterat fritt från kärnvapen och kan i en storkonflikt utsättas för kärnvapenanfall. NATO-anslutningen äventyrar Sveriges säkerhet.
Den revolutionära kommunistiska rörelsen i Sverige har i vissa delar stött den tidigare svenska försvarspolitiken. Vi har försvarat den allmänna värnplikten och den relativa folkbeväpning som den har inneburit. Vi har försvarat Sveriges neutralitet mellan Sovjetunionen och USA fram till sovjets kollaps. Samtidigt har den revolutionära kommunistiska rörelsen alltid stått upp då imperialistiska stater attackerat sina grannar eller bedrivit rövarkrig i tredje världen. Vi har fördömt invasionen i Tjeckoslovakien 1968, USA:s anfallskrig i Vietnam, militärkuppen i Chile, ockupationerna av Afghanistan, först den sovjetiska och sedan den amerikanska, osv osv. Idag fördömer vi Rysslands anfallskrig mot Ukraina liksom USA:s stöd till Israels folkmord i Palestina.
Idag ser vi inget som är värt att stödja i den svenska utrikes- säkerhets- och försvarspolitiken. Sverige har helt underordnat sig USA-imperialismen och den svenska krigsmakten kommer att bli en integrerad del av NATO. Uppgiften framöver är att bygga en bred motståndsrörelse mot det svenska NATO-medlemskapet och att bekämpa militarismen. Vid svenskt deltagande i USA-imperialismens krig måste dessa äventyr bekämpas på alla sätt och vi kommer delta i skapandet av breda motståndsrörelser mot det svenska Natomedlemskapet.