Artikeln är skriven innan USA-imperialismens direkta attack på Iran.
———————–
Mot imperialistisk ockupation, sionistisk aggression och fascistiska massakrer: Enighet, kamp, seger!
Arbetarklassen och de förtryckta folken i vår region måste betrakta båda dessa krafter som fiender och kämpa för att störta dem. Vi får dock inte förhålla oss likgiltiga inför kampen om överhögheten mellan dessa två reaktionära krafter.
18 juni 2025
[Förklaring: Följande utvärdering av kriget mellan Israel och Iran är en ledarartikel i Özgür Gelecek, en publikation i Turkiet som följer en marxist-leninist-maoistisk linje]
Utvecklingen på den internationella arenan gör att agendan förändras mycket snabbt. När vi lägger till detta de händelser som äger rum i vår region, som har eskalerat till krig, blir varje uttalande om den politiska agendan snabbt föråldrat. I dagens konjunktur är det därför nödvändigt att i högre grad förlita sig på marxism-leninismen-maoismen, den mest avancerade vetenskapen för det internationella proletariatet och världens förtryckta folk, för att kunna utforma och försvara en korrekt politisk linje.
Den imperialistiska kapitalismens nuvarande tillstånd har lett till intensifierade attacker från världsreaktionen mot det internationella proletariatet och världens förtryckta folk, samtidigt som motsättningarna inom det imperialistiska kapitalistiska systemet förvärras.
Detta, som en objektiv situation, orsakar ”historiens acceleration” under dagens förhållanden och förverkligandet av årtionden av utveckling inom några dagar. En agenda ersätts snabbt av en annan.
Efter mordet på kamrat Basavaraju, generalsekreterare för Indiens kommunistiska parti (maoististerna), det indiska proletariatets och de förtryckta folkens förtrupp och ledande parti, tillsammans med 27 medlemmar av Folkets befrielsegerillaarméi slutet av maj, genomförde de indiska reaktionära krafterna en ny massaker. Vi har fått veta att sju kommunister, däribland kamrat Sudhakar, medlem av centralkommittén för Indiens kommunistiska parti (maoistiska), har fångats och mördats.
Medan den fascistiska indiska hindutva-staten har inlett en angreppskampanj mot maoisterna, står å ena sidan imperialist- och kompradorkapitalets obegränsade plundring av Indiens naturresurser, och å andra sidan den kamp som förs av IKP (maoisterna), som utgör en av de mest avancerade ställningstagandena för det internationella proletariatet och världens förtryckta folk.
Imperialisterna och deras regionala reaktionära lakejer använder alla sina medel och resurser för att eliminera kommunistiska och revolutionära motståndscentra, som de ser som ett nära och verkligt hot mot sig själva. Av denna anledning är världsreaktionen engagerad i en omfattande offensiv på den internationella arenan.
Den imperialistiska reaktionens aggression och fascistiska förtryck är inte begränsade till halvkolonier. Med D. Trumps omval i USA har till exempel den ”invandrarfientliga” politik som har genomförts mer aktivt lett till invandraruppror i vissa amerikanska delstater. Den utbredda och massiva terrorkampanjen mot invandrare i ett av imperialistiska kapitalismens centrum är en extremt viktig politisk utveckling som kommer att påverka de kommande åren.
En liknande situation utvecklas i Europa, där extremt aggressiv politik mot invandrare genomförs.
Det grundläggande motivet bakom denna utveckling är, som vi ofta har påpekat, det imperialistiska systemets snabba förberedelser för ett nytt uppdelningskrig. I de kapitalistiska centra anslås å ena sidan budgetar till upprustning under täckmantel av ”försvar”, medan å andra sidan rasism, fientlighet mot invandrare och fascism snabbt vinner mark under ”extremhögerns” fana.
Utan tvekan är den grundläggande orsaken till denna objektiva situation den ekonomiska krisen inom systemet och den allt hårdare konkurrensen och kampen mellan de imperialistiska monopolen. Den ”nya världsordning” som leddes av USA-imperialismen har nått vägs ände. I den nuvarande situationen är imperialisterna uppdelade i två huvudläger.
På ena sidan finns lägret som består av USA, Storbritannien och EU-imperialismen, som i breda termer kan kallas ”västimperialismen”. På andra sidan finns lägret som leds av den kinesiska socialimperialismen och Ryssland, med stater som Iran som reserv. De två imperialistiska lägren är inte en monolitisk helhet.
Även om de är överens och kompromissar i vissa frågor, finns det också interna motsättningar. Parallellt med de relationer som USA har etablerat med Ryssland sedan Donald Trump blev president, och de motsättningar som har uppstått med imperialisterna i EU, ser vi nu uttalanden från Kina och Ryssland som direkt riktar sig mot USA.
På 80-årsdagen av Sovjetunionens seger över Nazityskland utfärdade Ryssland och Kina ett gemensamt uttalande där de anklagade ”vissa länder” för att ”försöka störa segern” i andra världskriget och tydligt konstaterade: ”USA och dess allierade undergräver regional fred, stabilitet och välstånd genom att uppmuntra Natos expansion österut och in i Asien-Stillahavsområdet, i syfte att skapa ”små cirklar” i denna region och vinna över länderna i regionen till sina ’Strategier för Indo-Stillahavsområdet.’.” (10 maj 2025)
För närvarande fortsätter kampen om marknader mellan dessa två imperialistiska läger i olika former och med olika innehåll, inklusive krig, som i Ukraina och Mellanöstern. Det är dock tydligt att imperialisterna förbereder sig för ett nytt krig för att dela upp världen mellan sig. Dessutom deklarerar de detta öppet.
Tysklands försvarsminister Karsten Breuer har till exempel uttalat att Natos medlemmar måste vara beredda på en möjlig attack från Ryssland under de kommande fyra åren: ”Analytikernas bedömningar pekar i denna riktning – 2029. Så vi måste vara redo 2029. Om du nu frågar mig om det finns någon garanti för att det inte kommer att hända före 2029? Nej, det skulle jag säga nej till. Det är därför vi måste kunna slåss i natt.” (1 juni 2025) Den brittiska imperialismens talesman, premiärminister Keir Starmer, har uttalat att Storbritannien för närvarande står inför ”de allvarligaste, mest plötsliga och oförutsägbara hoten sedan kalla kriget” och att de kommer att vara ”redo för krig”. (2 juni 2025)
Sionistiska Israel och den iranska mullahregimen: det regionala kriget mellan två reaktionära krafter
Som tydligt framgår utlöser systemets nuvarande tillstånd och de tilltagande motsättningarna mellan imperialisterna nya ockupationer och konflikter. Denna situation utvecklas till direkt krig mellan imperialisterna, som vi ser i Ukraina, och leder till regional aggression från det sionistiska Israel , en av de två främsta utposterna (den andra är det fascistiska NATO-medlemmen Turkiet) för den västimperialistiska alliansen i vår region, som vi ser i Mellanöstern.
Den sionistiska israeliska regimens aggression som svar på det palestinska nationella motståndets offensiv den 7 oktober 2023, tillsammans med folkmordet och fördrivningen av det palestinska folket i Gaza, har fortsatt med attacker mot Hizbollah i Libanon, störtandet av Assad-regimen i Syrien och överlämnandet av Damaskus till salafistiska jihadister, med Iran som slutmål.
Medan ”kärnvapenförhandlingarna” mellan USA och Iran pågick, inledde Israel en ”förebyggande, avgörande och enad attack” mot Iran. Orsaken var att förhindra Iran från att bygga kärnvapen (Israel har själv kärnvapen) och att förstöra ballistiska missiler och drönare.
Attacken var ett hårt slag mot det militära ledarskapet i Irans mullahregim. Iran hämnades Israels attacker och slog tillbaka med ballistiska missiler över hela landet.
De ömsesidiga attackerna dödade inte bara militärer utan också civila.
Medan de ömsesidiga attackerna mellan dessa två reaktionära regionala makter, som har ”strategiska relationer” med två imperialistiska läger, fortsätter, finns det en risk att processen eskalerar till ett nytt imperialistiskt krig om delningen av regionen. Det är dock uppenbart att de ömsesidiga attackerna mellan dessa två reaktionära makter inte är något nytt.
Det bör dock också noteras att en ny tröskel har passerats med den senaste attacken från det sionistiska Israel. I synnerhet är det sionistiska Israels attack mot Irans kärnanläggningar en hänsynslös handling som även borgerlig lag skulle betrakta som ett ”krigsbrott”.
Utan tvekan måste denna attack av sionistiska reaktionärer ses som en fortsättning på deras aggression mot Gaza, Libanon och Syrien, ur perspektivet av ”sin egen existens och regionala intressen”. Bakom denna aggression ligger dock den västerländska imperialismen, ledd av USA. Det är känt att Turkiet också har gett Israel underrättelsestöd genom NATO-flygplan som avgår från Konya och Incirlik, främst genom användning av NATO:s radarbas i Kürecik.
Iran har länge varit ett mål för västimperialistiska makter, särskilt USA. Målet är att störta ”mullahregimen” och öppna Irans marknad, liksom dess underjordiska och ovanjordiska resurser, för västimperialistiskt kapital utan några restriktioner.
I det avseendet är det ett välkänt faktum att västimperialismen, ledd av Förenta staterna, har som mål att ändra regimen i Iran. Det sionistiska Israels senaste attack mot Iran bör bedömas i detta sammanhang.
Vid denna punkt bör det betonas att de attacker som har ägt rum inte innebär att ”mullahregimen” har en ”antiimperialistisk” linje. Det är uppenbart att den ”mullahregim” som sitter vid makten i Iran inte har några problem med privat ägande och kapitalism; det är en mordisk och reaktionär stat, främst riktad mot sin egen arbetarklass och sitt eget folk, men också mot folken i regionen. Man måste förstå att vi talar om en regim som massakrerade fem tusen revolutionärer i fängelser på en enda natt, öppet motsätter sig kvinnor och har genomfört massakrer riktade mot förtryckta nationer, etniska grupper och trosuppfattningar, särskilt kurder och balucher.
Det iranska mullahregimet är utan tvekan inte en marionettstruktur som det tidigare shahregimet. Irans socioekonomiska struktur förblir dock beroende av det kapitalistiska systemet trots alla embargon och sanktioner. Det förhållande som mullahregimen utvecklade med den franska imperialismen efter shahregimens störtande 1979, och dessutom de relationer som det idag har utvecklat med den kinesiska och ryska imperialismen, är välkända historiska fakta. Det iranska mullahregimet har inga grundläggande problem med det imperialistiska kapitalistiska systemet. Dess problem är den amerikanska imperialismen.
Det iranska mullahregimet står i vägen för USA:s imperialistiska expansion och etableringen av dess inflytandesfärer i regionen. Denna situation gör inte mullahregimen progressiv, utan positionerar den som en reaktionär regional makt i den imperialistiska kampen om intressen.
Att Iran är måltavla för västimperialismen och sionismen hänger samman med mullregimens ”antiamerikanska” hållning. Mullregimen har faktiskt nära strategiska relationer med andra imperialistiska läger som leds av Kina och Ryssland, som motsätter sig västimperialismen. Till exempel undertecknade Iran och Ryssland i början av detta år ett 20-årigt ”omfattande strategiskt partnerskapsavtal”. Mullahregimen undertecknade ett liknande avtal med Kina i mars 2021.
Med detta avtal, som undertecknades 2021 (trots de sanktioner som USA och EU:s imperialister infört mot Iran) och vars innehåll hållits hemligt för det iranska folket, blev Kina partner i sju oljeraffinaderier i Iran med en investering på 400 miljarder dollar över 25 år. Kina har därmed skickat ett tydligt budskap till den västerländska imperialismen och samtidigt markerat sin närvaro i Mellanöstern mitt i den imperialistiska rivaliteten.
Det är brådskande att organisera en antikrigsrörelse!
Ryssland och Kina har undertecknat omfattande ”försvarsavtal” med Iran. Hur och i vilken utsträckning de kommer att kunna stödja Iran i händelse av en sådan attack kommer att klarna under processens gång. Denna situation kommer också att avslöja om de ömsesidiga attackerna mellan Israel och Iran kommer att eskalera till ett regionalt krig och, vidare, om detta regionala krig kommer att leda till ett tredje imperialistiskt delningskrig mellan imperialistiska makter.
Kriget mellan Israel och Iran är en kamp om regional hegemoni mellan två reaktionära makter. Det faktum att två imperialistiska läger står bakom sionismen och mullregimen ökar dock risken för att denna konflikt kan utlösa ett nytt imperialistiskt delningskrig.
Utan tvekan måste sionismens angrepp på Iran, som stöds av västimperialismen, främst Förenta staterna, fördömas. Det står också klart att detta block använder den reaktionära mullahregimen i Iran som ett sätt att legitimera imperialistiska ingripanden och strävar efter att göra dynamiken i Iran till sin reservstyrka. Den iranska mullahregimen måste störtas, men detta skäl legitimerar eller rättfärdigar inte någon imperialistisk-sionistisk attack.
Inför en imperialistisk attack på Iran utifrån är det nödvändigt att insistera på att den reaktionära mullahregimen i Iran endast kan störtas genom det iranska folkets rättvisa och legitima kamp.
Den reaktionära iranska regimens natur legitimerar inte någon imperialistisk aggression, ockupation eller krig. En sådan aggression kommer uppenbarligen att leda till ytterligare massakrer, förstörelse och fördrivning, främst för det iranska folket men också för folken i regionen. Dessutom är det uppenbart att sådana attacker ger och kommer att fortsätta att ge regimen en förevändning för att massakrera sina motståndare och revolutionärer inom Iran.
Å andra sidan är det uppenbart att bakom det iranska mullahregimens krig mot det sionistiska Israel (och den ”stora Satan Amerika”) ligger en kamp om regional hegemoni mellan dess egna imperialistiska makter och de makter som det stöder. Därför är Israel, med vissa nyanser, för USA:s imperialism vad Iran är för den rysk-kinesiska blocken i regionen. Av denna anledning är det ur arbetarklassens och de förtryckta folkens perspektiv i vår region uteslutet att välja en av dessa två reaktionära klickar.
Arbetarklassen och de förtryckta folken i vår region måste betrakta båda som fiender och kämpa för att störta båda. Man får dock inte förhålla sig likgiltig till kampen om hegemoni mellan dessa två reaktionära krafter. I namn av motstånd mot USA-imperialismen och den israeliska sionismen får man inte falla in i den iranska mullahregimens läger och den ryska och kinesiska imperialism som står bakom den.
I denna situation måste utan tvekan spjutspetsen riktas mot USA-imperialismen och den israeliska sionismen, men vi måste också vara vaksamma mot det iranska regimen och det andra imperialistiska lägret bakom den.
Utvecklingen både internationellt och i vår region kräver att en antiimperialistisk, antisionistisk och antikrigsrörelse omedelbart bildas och arbetar för detta mål.
Förutom att snabbt organisera en antiimperialistisk krigsfront internationellt är det nödvändigt att ta ställning mot Israels regionala aggression, särskilt mot Palestina, och dess senaste aggression mot Iran, samt mot faran för ett ”regionalt krig”. Det är nödvändigt att ta ställning mot detta, ena sig med så breda organisationer och kretsar som möjligt och agera genom att uppmana till aktionsgrupper, en ”antikrigskoalition” etc.
I dagens verklighet har det blivit ännu viktigare för arbetarklassen och de förtryckta folken att säga ja till revolutionära inbördeskrig för att förhindra och avsluta orättvisa krig.
—–
Artikeln har tidigare publicerats i Özgür Gelecek: https://ozgurgelecek55.net/politik-gundem-emperyalist-isgallere-siyonist-saldirganliga-fasist-katliamlara-karsi-birlik-mucadele-zafer/ . Här översatt från engelska.