Den danska imperialismen?

En intervju med Karl, ordförande för DKU

Inledning
Den svenska maoistiska rörelsen har länge haft nära kontakter med våra kamrater och kollegor i Danmark. Det maoistiska KFML hade nära kontakter med sin systerorganisation i Danmark, som också hette KFML. Den gemensamma kampen för maoismen och den proletära revolutionen fortsätter än idag med Kommunistiska arbetarföreningen (KAF) och Danmarks kommunistiske ungdom (DKU). Följande dess 4:e kongress, har DKU stått på marxismen-leninismen-maoismens grund, och har sedan det vuxit och spelat en ledande roll i återbyggandet av den revolutionära rörelsen och det revolutionära kommunistiska partiet i Danmark.
Men för att göra en revolution måste man veta var borgerskapet finns. Likaså måste revolutionärer veta hur borgerskapet organiserar sig, och vad deras roll i det internationella imperialistiska systemet är. I Danmark, precis som i Sverige, finns det många förvirringar och revisionistiska förvrängningar av de respektive ländernas roll som ett kapitalist-imperialistiskt land. På grund av detta så ansåg DKU det vara viktigt att hålla ett öppet möte och föreläsning kring den danska imperialismen. Detta evenemang hölls den 1:e november, där en medlem av KAF deltog. Intervjun nedanför genomfördes med DKU:s ordförande Karl, som även höll i föreläsningen.

O: Varför håller DKU denna presentation om dansk imperialism?

K: Anledningen till att vi valde att belysa detta ämne i denna presentation – (som faktiskt baseras på ett kapitel i en bok vi arbetar med, som kommer att ges ut inom ett par månader) – är att det finns många människor i Danmark som ser sig själva som antiimperialister, antikapitalister och till och med identifierar sig med kommunismen, men som fortfarande hyser många illusioner om den danska bourgeoisin och den roll den spelar i världen idag. Det har funnits en tendens att se dansk imperialism som något mildare eller mjukare, som något mindre aggressivt och ”imperialistiskt” än de större makterna; ytligt sett på grund av Danmarks ringa storlek och välfärdsstaten. Det finns människor som säger ”Jag stöder en revolution, jag är helt emot det nuvarande samhället”, men som också upprepar borgarklassens argument och i grunden har en syn på internationell politik som inte på något betydande sätt skiljer sig från den danska borgarklassens intressen.

Även frågan om dansk imperialism har ofta missbrukats. Det finns en tendens att lägga ansvaret för dansk imperialism på andra, vilket har varit mycket vanligt inom den danska vänstern. Till exempel lade det dåvarande revisionistiska danska kommunistpartiet på 70-talet fram teorin om ”antimonopolistisk demokrati” och senare fokuserade de också mycket starkt på att motsätta sig EU-integrationen. Och i denna typ av tänkande sa de att det var möjligt att bygga en antiimperialistisk stat som i grunden isolerade de delar av den danska bourgeoisin som stod nära USA och EU. Förvirringen kring dansk imperialism ligger till grund för detta problem.

Anledningen till att vi gör denna presentation är att skingra dessa illusioner om bourgeoisin och det danska samhällets karaktär, och som ett steg mot att skärpa vår analys av det danska samhället så att vi kan förändra det. Om vi verkligen vill ha en chans att förändra samhället måste vi ha en djup förståelse för det, och att förstå Danmarks grundläggande karaktär som imperialistisk stat är grunden för detta. Och naturligtvis har detta problem inte bearbetats tillräckligt på länge. Vissa har kallat det dansk imperialism, men det har inte kommit ut några viktiga verk ur ett marxistiskt perspektiv om detta ämne på länge. På grund av detta är vår presentation mycket rudimentär och fokuserar på att bevisa det grundläggande faktum att Danmark är ett imperialistiskt land enligt Lenins fempunktsdefinition.

O: För att komplettera ett ämne som du tog upp tidigare, om denna trend att måla upp en illusion och en regnbågsbild av dansk imperialism som något mindre eller icke-existerande; Har du sett några liknande glorifieringar av den gamla socialdemokratiska ”progressiviteten” i Danmark?

K: Ja, det finns definitivt en stark nostalgi kring detta som tar sig uttryck i illusioner hos människor som till och med kallar sig kommunister, att ”socialdemokraterna alltid var ’rödare’ än de andra borgerliga partierna, och därför var de ’bra’. De var så ’röda’ och progressiva på 30-, 40- och 50-talet, och nu under den nyliberala perioden har de blivit dåliga.” Detta är naturligtvis ett fullständigt missförstånd. Det socialdemokratiska partiet ingick då avtal med bourgeoisin för att ta bort arbetarnas strejkrätt, det samarbetade med nazisterna, det konspirerade mot kommunistpartiet och det agerade som vilket annat reaktionärt borgerligt parti som helst. Syftet med de reformer som genomfördes var inte att befria arbetarklassen, utan att försöka lugna den och avvärja dess kamp. Detta är faktiskt en viktig del i kapitlet i vår kommande bok Imperialism och antiimperialism. Jag rekommenderar att läsa boken när den kommer ut, eftersom vi planerar att släppa en digital engelsk översättning av den.

O: Jag ser fram emot det! Du talade om behovet av att klargöra dessa saker [imperialismen och den danska samhällets klasskaraktär], och DKU själv har nyligen genomgått en snabb politisk utveckling mot MLM (marxismen-leninismen-maoismen), som den antog som vägledande ideologi under sin fjärde kongress. Enligt min förståelse var kampen för en genuin antiimperialistisk och internationalistisk linje – som genomskådade de revisionistiska förvrängningarna om den ryska imperialismens och den kinesiska socialimperialismens natur, liksom den danska imperialismens natur – avgörande för att enas kring MLM. Har du och DKU några lärdomar att dela med revolutionärt sinnade och antiimperialistiska ungdomar i Sverige och världen?

K: Jag tror att alla dessa frågor hänger ihop, både när det gäller den danska kapitalismens karaktär och de särskilda stridigheterna inom DKU om att konsolidera sig kring en revolutionär linje. Även om många av dessa stridigheter handlade om internationell politik, var de intimt kopplade till frågan om en kommunistisk organisationskultur och behovet av att bolsjevisera våra led. En bolsjevikisk organisationskultur, med höga förväntningar på sina medlemmar och en rigorös demokrati, är faktiskt kopplad till analysen av det danska samhället. Det sätt på vilket dessa borgerliga så kallade ”kommunistpartier” historiskt sett har organiserats innebär att de har antagit samma form som alla andra borgerliga partier, med öppet medlemskap där vem som helst kan gå med, och med det uttryckliga syftet att ställa upp i borgerliga val och använda borgerlig påtryckningspolitik för att försöka driva igenom sociala reformer. Frågan om organisation, och dessa frågor som definierade kampen inom DKU, är helt oskiljaktiga från analysen av det danska samhället. Även om alla de ämnen som har diskuterats i dagens presentation inte uttryckligen var de som stod i spetsen för linjekampen inom DKU, är samma missuppfattningar om den danska staten som ”grundläggande mer demokratisk, mer öppen för reformer, mer ’socialistisk…’”, något som är djupt knutet till denna form av revisionistiskt tänkande.

Det är vad jag skulle säga till alla kommunistiska och revolutionärt sinnade ungdomar och arbetare, att ni måste sätta marxistiska studier och konsolidering av en politisk linje i absolut centrum. Alla andra ämnen och problem kommer att förvrängas och ”falla över” om ni inte gör en samlad insats för att prioritera denna typ av studier. Att nå klarhet i några av dessa verkligen viktiga linjekonflikter, inklusive övergången från förvirrad marxism-leninism till korrekt marxism-leninism-maoism, och att förstå att detta är marxismens mest avancerade stadium, att förkasta kinesisk socialimperialism och revisionism, och att kämpa för en bolsjevikisk partikultur var alla viktiga steg för oss för att ”röja vägen” och gå vidare mot en konkret analys av konkreta förhållanden. Denna presentation är en blygsam del av detta.

O: Tack för att du förklarade det ämnet. Som tillägg till det ämne du tidigare utvecklade – behovet av konkret analys av konkreta förhållanden – har de allt skarpare motsättningarna mellan de amerikanskledda NATO-imperialisterna och de kinesiska och ryska imperialisterna orsakat stora förändringar i bourgeoisins politiska linje, bort från nyliberalismen och mot nymerkantilism. Kan du förklara DKU:s förståelse av den nymerkantilistiska förändringen inom stora delar av bourgeoisin, och hur detta har påverkat den borgerliga politiken i Danmark?

K: När det gäller dansk imperialism och handelspolitik är det inte möjligt att förstå den separat från EU, som Danmark är medlem i. En observation om EU:s allmänna ställning är att det är det minst internt enade av de fyra stora imperialistiska centren – USA, EU, Ryssland, Kina – och detta försätter EU i en mycket ogynnsam position när det gäller att vidta resoluta åtgärder som svar på handelskriget och den allmänna omorganisationen av det internationella imperialistiska systemet som drivs framåt av USA. I synnerhet har den danska bourgeoisin ingen tydlig nymerkantilistisk ideologi som den främjar. Tvärtom ser man i många fall danska borgerliga medier kritisera den amerikanska bourgeoisins politiska linje med nyliberala termer som ”fullständig galenskap”. De aggressiva tullarna strider mot all officiell [nyliberal] ekonomisk ”visdom”. Samtidigt finns det naturligtvis fortfarande några konkreta steg i denna allmänna [nymerkantilistiska] riktning, särskilt när det gäller militären, där det har gjorts nya investeringar för att återföra militärproduktion [till Danmark] och återindustrialisera kring detta. Det finns också danska borgerliga politiker som förespråkar att produktionen ska flyttas tillbaka, och vissa av dessa saker är gemensamma för den nymerkantilistiska omvandling som vi ser. En annan viktig aspekt av Danmark i denna nya omorganisation av det imperialistiska systemet är relationen mellan Danmark och USA. Danmark är som imperialistiskt land starkt beroende av USA för att få tillgång till halvkolonierna och för att kunna investera i amerikanska tillgångar och obligationer, samt för direkta investeringar i USA. Eftersom den danska imperialismen är så beroende av USA har USA goda förutsättningar för att omförhandla relationen. Detta är en process som nyligen inleddes med att USA försökte ta över Grönland, vilket de danska imperialisterna naturligtvis avvisade, men de har för övrigt varit mycket ivriga att komma med alla eftergifter som USA kräver, eftersom en splittring med USA inte på något sätt är ett realistiskt alternativ i nuläget. Samtidigt talar den danska bourgeoisin om behovet av att bygga upp sin egen militärmakt för att bli mindre beroende av USA och kunna ”stödja Ukraina”. De olika missilsystem och dyra jetplan som Danmark spenderar stora pengar på behöver dock uppdateras av ett USA-kontrollerat företag varje gång de landar för att kunna flyga igen, och därför är tanken att den nuvarande danska militäruppbyggnaden gör Danmark mer oberoende falsk. Att Danmark spenderar mer på sin militär speglar snarare en omförhandling av relationen mellan USA och Danmark.

O: EU och enskilda länder som Danmark och Sverige befinner sig i en mycket motsägelsefull position. Så har det varit för EU och de europeiska imperialistmakterna sedan den senaste stormaktsrivaliteten mellan de sovjetiska socialimperialisterna och de amerikanska imperialisterna, där EU också spelade denna roll mellan de två supermakterna. EU har generellt sett lutat sig starkare mot USA än mot de sovjetiska eller kinesiska socialimperialisterna, och många av dem är medlemmar i Nato. Som ni säkert vet har Sverige nyligen anslutit sig till Nato. Även om detta inte är någon överraskning, är det ett tydligt brott med den svenska bourgeoisins tidigare linje under ”kalla kriget” mellan USA och det socialimperialistiska Sovjetunionen. Den svenska imperialismen har historiskt sett kunnat skapa sig en nisch mellan de amerikanska imperialisterna och de sovjetiska socialimperialisterna genom att utnyttja sprickorna mellan stormakterna. Danmark har däremot haft starka band till Nato och EU (och dess tidigare formationer) sedan andra världskrigets slut. Vad för säregenheter skulle du säga är det som utmärker den danska imperialismen?

K: För att förstå dansk imperialism måste man studera de särskilda motsättningar som uppstår och är inneboende i att vara ett litet imperialistiskt land både till storlek och relativt kapital, vilket naturligtvis är problematiskt i den meningen att imperialism och konkurrensen mellan monopol främst är en konkurrens om storlek och hegemoni över marknader och resurser. Danmark har en kolossal mängd kapital och enskilda företag med monopolistisk kontroll över hela produktionssektorer, särskilt Novo Nordic och AP Møller Maersk, som respektive kontrollerar stora delar av produktionen av diabetesmedicin och transport- och sjöfart. Utöver detta är det huvudsakliga sättet på vilket dansk imperialism kan upprätthålla sig själv genom att koppla samman och bedriva sin imperialism genom och i samarbete med USA och andra stora imperialistiska makter i EU. Detta har främst skett i form av antingen direkta investeringar i amerikanska företag eller köp av amerikanska statsobligationer, och genom deltagande i den amerikanska imperialismens plundring av de förtryckta länderna. En stor del av det mervärde som den danska monopolbourgeoisin tillskansar sig kommer från investeringar i amerikanska tillgångar. Detta är naturligtvis en besvärlig situation som innebär att den danska imperialismen måste gå en svår balansgång, där man samtidigt har ett nära samarbete med USA och en konfliktfylld relation. Danmark är beroende av USA för att få tillgång till halvkoloniala marknader och delta i internationella monopol genom sina investeringar. Men samtidigt vill man få en så stor del av kakan som möjligt och inte bli uppslukad av USA och förlora all självständighet (och därmed höga monopolvinster).

Det är viktigt att notera att den danska imperialismen har ett mycket speciellt styrelseskick som verkar för att stabilisera det sociala systemet, med socialdemokratiska partiet i centrum och ett nära samarbete mellan fackföreningarna, staten och socialdemokratiska partiet. Ledarna för det socialdemokratiska partiet är också ledare för staten och fackföreningarna och utövar byråkratisk kontroll. Det finns också mycket kapital bundet i staten, vilket gör den till en viktig faktor i ekonomin. Dessa särdrag är också viktiga för att förstå dansk imperialism och motsättningarna mellan den privata och den offentliga sektorn i ekonomin och hur man ska agera inom detta arbetssystem som kontrolleras av det socialdemokratiska partiet och är starkt byråkratiserat.

O: Det finns några stora likheter med det svenska systemet för borgerligt styre, tack för att du förklarade det danska systemet mer ingående. DKU:s officiella ståndpunkt är att Danmark är ett imperialistiskt land. Enligt min uppfattning har detta alltid varit den antirevisionistiska rörelsens ståndpunkt i Danmark. Men från denna analys har det förekommit avvikelser av tredje världs-typen, såsom Torkil Lauesen och Gotfred Appel. I Sverige hade vi liknande avvikelser som manifesterade sig i den ultravänsterorienterade rebellrörelsen på slutet av 1960-talet. Vad är DKU:s ståndpunkt när det gäller teorin att arbetarklassen i den första världen har ”köpts” av imperialistiska supervinster och därför saknar revolutionär potential?

K: Naturligtvis avvisar vi helt och hållet uppfattningen att det danska proletariatet är helt köpt och att det inte finns någon revolutionär potential i Danmark. Dessa teoretiker har i grunden överdrivit Lenins korrekta teori om arbetarklassen och imperialismen. Det är viktigt att förstå och faktiskt analysera vilka delar av den danska arbetarklassen som särskilt påverkas av denna typ av mutor via supervinster och vad de högre nivåerna av arbetarklassen i detta byråkratiserade arbetssystem utgör, eftersom det finns ledare för de borgerliga fackföreningarna som har positioner i bankstyrelser och får stora förmåner. Det finns en mycket konkret mutprocess i det danska samhället. Men att överdriva den som något som omfattar hela den danska arbetarklassen i en antirevolutionär analys stämmer inte överens med fakta. Det förekommer en enorm exploatering av arbetskraften i Danmark. Den stora utvinningen av mervärde är tydlig i den enorma tillväxten av danskt kapital, som inte bara får sitt värde från exploateringen av kolonierna. De teorier som tredje världsaktivisterna och ”snyltestatsteoretikerna” tror på baseras på en icke-marxistisk analys som enbart placerar imperialismen i sfären av ojämlikt utbyte. Även om det finns ett ”ojämlikt utbyte” som är inneboende i monopolkapitalismen genom monopolpriser, så förnekar det inte i grunden det faktum att exploateringen av arbetskraft och utvinningen av mervärde är roten till allt detta. Denna process fortsätter och är grunden för hela det imperialistiska systemet. Den faktiska degenerationen och konkursen för denna typ av ”ultrarevolutionära” grupper och tendenser bevisar detta.

Människor som Torkil Lauesen har degenererat till en sorts dengistisk linje, där de ser det danska samhället som en platt, odelat helhet där den danska arbetarklassen är reaktionär, samtidigt som de är blinda för den imperialistiska bourgeoisins verkligt reaktionära karaktär som kom från Kina, bara för att det en gång var en förtryckt nation. Det är inte alls en sammanhängande analys, och jag tror att en grundläggande utgångspunkt för att vara kommunist och revolutionär är att grundligt avvisa tredje världs-ideologin och basera sin politik på en konkret analys av de danska förhållandena och förståelsen att proletariatet inte kan förväntas agera revolutionärt i alla lägen. De konkreta och faktiska orsakerna till att den revolutionära rörelsen i Danmark har misslyckats beror i synnerhet på misstag begångna av arbetarrörelsen och kommuniströrelsen i Danmark. Det har begåtts många allvarliga revisionistiska och opportunistiska misstag som har förstört gynnsamma tillfällen för den revolutionära rörelsen, till exempel perioden efter motståndsrörelsen under andra världskriget, då det danska kommunistpartiet hade stort stöd men ändå begick många misstag. Ju mer man lär sig om kommunistpartiernas historia och den revolutionära rörelsens historia i Danmark, desto mer inser man att mycket kunde ha gjorts annorlunda och att många misstag begicks, att det fanns en stor potential, och att den fortfarande finns. Jag tycker att detta är en mycket mer korrekt och upplyftande analys än den platta tredje världsanalysen.

O: Det är mycket viktigt att beslutsamt ta upp denna kamp mot tredje världsrörelsens avvikelse och andra tendenser av ”vänster”-revisionism. Den svenska maoistiska rörelsen har även haft sina upplevelser med denna ”vänster”-revisionism, främst med den ovan nämnda rebellrörelsen och med KFML(r). Vänsterismen är en vildeld som brinner starkt men brinner ut snabbt. Så fort rebellrörelsen inte kunde genomföra sin ”kulturrevolution” i Sverige så brann dem ut och antingen passiviserades eller blev ”mutteoretiker”, och KFML(r) började bara efter några år sänka ner sig i reformismens träsk, vilket de än idag plaskar runt i. [nu som Kommunistiska partiet] Det är väsentligt att analysera och förstå denna falska ”vänsterism” som enbart ”vänster” till sitt utseende, men höger i sitt politiska innehåll. Det såg vi i ”vänster”-opportunisternas nekande av den mödosamma kampen med massorna, och även idag med hur djupt ner i revisionismens träsk typer såsom Torkil Laussen och Kommunistiska partiet, har hamnat.

*****

Jag får tacka för denna intervju och de insikter du erbjuder kamrater i Sverige och internationellt. Det glädjer oss i KAF att ni kamrater fortsätter på den revolutionära vägen och kämpar för att återuppliva den revolutionära rörelsen i Danmark. Den skärpande internationella situationen och den brutala offensiven bourgeoisien för mot det revolutionära folket – särskilt i Indien och Filippinerna – kan måla kampen för revolution som en omöjlig sak, men det är inte sant. Den skarpa krisen inom det internationella imperialistiska systemet försvagar de kedjor som håller ihop imperialismen, vilket skapar en fördelaktig situation för revolutionärer att krossa de kedjor som förtrycker det internationella proletariatet och de arbetande massorna. Vi bör ha densamma inställning som Mao hade under kulturrevolutionens fortlöpande: ”allt under himmelen är i komplett kaos, situationen är utmärkt.”

/Olivia Pettersson