Hemlöshetens verkliga orsaker måste fram i ljuset.
Arbetslöshet och bostadskris är två av kapitalismens främsta kännetecken i de imperialistiska länderna. Kapitalets koncentration till ett fåtal är en naturlig del av systemet. Redan Karl Marx visade att kapitalism innebär en ständig ackumulation av kapital. De rika blir rika och de fattiga fattigare.
Det talas ofta om hemlöshet som om det vore ett slags naturkatastrof, något som bara ”händer” när individer faller igenom samhällets skyddsnät. Men Sveriges Stadsmissioner visar i sin Hemlöshetsrapport 2026 att detta är en farlig illusion. Hemlösheten ökar inte trots våra samhällssystem – utan på grund av dem. 1
När den nationella strategin mot hemlöshet nu närmar sig sitt slutår 2026 står det klart att den misslyckats med sitt huvudsakliga syfte: att minska hemlösheten i Sverige. Strategin har visserligen stärkt samverkan och gett större genomslag för Bostad Först-modellen, men den har inte lett till någon avgörande minskning av antalet hemlösa. 2
Det är dags att tala klarspråk: Sverige har inte ett individproblem – Sverige har ett systemproblem.
situationsthlm.se
1. Strukturell hemlöshet: den blinda fläcken i svensk politik
En av de mest slående slutsatserna i Hemlöshetsrapporten 2026 är att strukturell hemlöshet växer kraftigt. Detta är hemlöshet som drabbar människor som saknar social problematik men som utestängs från bostadsmarknaden på grund av höga hyror, hårda hyreskrav eller en allt mer marknadsdriven bostadspolitik. 3
Trots detta behandlar den nationella strategin nästan enbart hemlöshet som ett socialt problem. Konsekvensen blir att politiken missar att adressera den grupp som växer snabbast. Det är som att försöka släcka en brand utan att se var det brinner. När man bortser från strukturerna går det heller inte att förstå varför hemlösheten ökar – eller hur den ska stoppas.
I rapportens förord konstaterar Stadsmissionen att hemlöshet uppstår när samhällssystem brister och ansvar förskjuts. De beskriver hur människor lämnas utan tillgång till det mest grundläggande: en trygg och varaktig bostad. 4 Lönerna för arbetarklassen i Sverige har inte höjts i takt med inflationen. Fler och fler människor har svårt att få ekonomin att gå ihop. För ensamstående, sjukskrivna och arbetslösa är situationen som svårast. Det är ofta dessa som hamnar utanför bostadsmarknaden och riskerar att hamna i bostadslöshet.
2. Ett stort system utan styrning: där bostadspolitik och socialpolitik inte möts
Ett av de mest allvarliga problemen är att dagens strategi saknar en robust koppling till bostadspolitiken. Det är märkligt att en nationell strategi mot hemlöshet inte i grunden behandlar bostadsförsörjning som en central del av problemet – och lösningen.
Rapporten visar tydligt att höga hyror, brist på socialt hållbara bostadsalternativ och omotiverade hyreskrav stänger ute hela grupper av människor från bostadsmarknaden. 5
Så länge bostaden behandlas som en vara vilken som helst – snarare än som en grundläggande rättighet – kommer hemlösheten att fortsätta vara en logisk konsekvens av systemet.
Mao Zedong beskrev en gång hur ”en gnista kan tända en präriebrand”. Han syftade på politisk mobilisering, men bilden är lika relevant här: små, modiga beslut på rätt plats kan sätta igång den förändring som systemet desperat behöver. Men då måste politiker sluta kväva gnistan innan den brinner till.
3. Barnen – hemlöshetens mest brutala ansikte
I Hemlöshetsrapporten 2025 lyfte Stadsmissionen fram barnens situation: barnfamiljer som lever i osäkra boendeförhållanden, inte sällan utan någon stabilitet som gör det möjligt att fokusera på skola, fritid eller framtidsdrömmar. 6
Sveriges Stadsmissioner beskriver hur bostadsojämlikhet slår direkt mot barns utvecklingsmöjligheter. De modeller som presenterats – exempelvis Barns Bostad Först och Nyckeln – visar att det finns fungerande vägar framåt, där samverkan mellan kommuner, fastighetsägare och civilsamhälle verkligen gör skillnad.
Men dessa lösningar implementeras i alldeles för liten skala. De är undantag, inte norm. Och barn får betala priset genom otrygghet, oro, stress och förlorade möjligheter. Att ett av världens rikaste länder accepterar detta är inget annat än en moralisk skandal.
4. Sverige behöver en ny hemlöshetsstrategi – en som bygger på verklighet, inte önsketänkande
Sveriges Stadsmissioner föreslår nu att nästa strategi måste utformas helt annorlunda: inte som en fortsättning på det som redan inte fungerar, utan som en kursändring. En verklig strategi måste:
• Erkänna hemlöshetens strukturella orsaker
Inte bara behandla individen, utan systemet.
• Integrera bostadspolitik som kärna
Utan rimliga hyresnivåer och en hållbar bostadsförsörjning kommer inga sociala insatser att räcka.
• Ge kommunerna verktyg – inte bara uppdrag
Det duger inte att lägga ansvaret på kommunerna samtidigt som resurser, lagstiftning och nationellt stöd saknas.
• Sätta mänskliga rättigheter först
En trygg bostad är inte en lyx. Det är grunden för allt annat.
Hemlöshet är inte ett problem som går över av sig självt. Hemlösheten och bostadskrisen är en inbyggd del av det kapitalistiska systemet. Samtidigt är rätten till en egen bostad en elementär del av ett värdigt liv för varje människa. Genom att utveckla en massrörelse kring bostadsfrågor kan vi tvinga fram reformer.
För den tidiga arbetarrörelsen var det en självklarhet att slåss för bättre bostäder och bostäder åt alla. Det var en lång och hård kamp med hyresstrejker och massvräkningar. Men det var en kamp som var framgångsrik. Men när Socialdemokraterna blev marknadsliberala släppte man de sista resterna av politiska ambitioner och överlät bostadspolitiken åt ”marknaden”. Och vi ser nu hur det har gått.
Vår slutsats är att arbetarklassen kan nå framgångar i sin kamp men om förändringarna ska bli varaktiga krävs en socialistisk revolution, där arbetarklassen tar makt och rikedom från kapitalisterna.