Arbetsdomstolen beslutade i förra veckan att frånta Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgesson hans anställning i Göteborgs hamn. Domstolen skyller på att ett mejl kommit någon dag för sent. Domstolen var inte enig i sitt beslut.
Den 17 december meddelade Arbetsdomstolen en dom som innebär att Erik Helgeson inte kvarstår i anställning hos DFDS-ägda Gothenburg RoRo Terminals i väntan på att domstolen slutligt prövar huvudfrågorna om föreningsrättskränkning och sakliga skäl för uppsägning.
För Erik Helgeson personligen är detta ett hårt slag:
– Dagens AD-dom handlade inte om mig utan om formaliaregler kring uppsägningsförhandlingar. Jag kommer fortfarande att få min chans att rentvå mitt namn i en huvudförhandling nästa år, där vi ska visa att det inte finns några sakliga skäl för uppsägningen och att arbetsgivarsidans agerande handlar om att försöka tysta fackföreningen. Men nu kommer rättegången bara handla om pengar och inte om återgång till hamnarbetarjobbet.
– Domen har tyvärr stora praktiska och känslomässiga konsekvenser för mig ändå. Imorgon får jag gå till Arbetsförmedlingen. Vi är ett litet fackförbund, så jag måste lösa ny försörjning för att betala räkningarna. Men vi tänker inte låta arbetsgivarparten vinna på de här antifackliga attackerna. Jag är vald att företräda Hamnförbundet fram till vår nästa kongress 2028, och till dess har vi gett oss fan på att jag ska fortsätta att företräda medlemmarna vid förhandlingsbordet både lokalt och runtom i landet.
– Det tuffaste idag blir att prata med barnen och mina fina arbetskamrater om att även om vi vinner målet så kommer jag inte att få gå på däck eller köra maskin i Gothenburg Roro Terminal igen. Åtminstone inte under den här företagsledningen.
Klassdomstol
Arbetsdomstolens beslut är inte bara en attack mot Erik Helgesson och mot Hamnarbetarförbundet – det är en attack mot hela den svenska arbetarklassen och visar på att ingen arbetare kan förlita sig på att få rätt i Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen bildades 1928 då en ny antistrejklag infördes trots massiva protester och en politisk strejk bland Sveriges arbetare.
Arbetsdomstolen skulle på ett ”opartiskt” sätt se till att den nya lagen om kollektivavtal följdes. Den nya lagen och arbetsdomstolen var resultatet av en lång kampanj från arbetsköpare och högern, som i tysthet hade stöd av delar av den socialdemokratiska ledningen och LO-toppen.
Motståndet mot lagförslaget gjorde det dock omöjligt för ledningen i Socialdemokraterna och LO att utåt säga vad man tyckte. ”Så snart innehållet i regeringens strejklagsförslag blev känt började en massrörelse mot strejklagen. Från närmare 2 000 fackföreningar och andra arbetarorganisationer strömmade det in protestskrivelser där arbetarna vände sig mot lagen”, skriver Gösta Hulthén i boken Arbetsrätt och klassherravälde.
Fackföreningarna krävde generalstrejk mot lagförslaget och LO-ledningen hade till sist inget val än att utlysa en tre-timmar lång politisk strejk samma dag som lagen infördes, 22 maj 1928. Den dagen demonstrerade 360 000 arbetare på nära hundra platser runt om i landet under parollen ”Bort med tvångslagarna”. I Stockholm marscherade 70 000, i Göteborg 40 000 och i Malmö 15 000.
Redan i början av 1930-talet hade den nya domstolen täppt till alla eventuella kryphål som skulle kunna öppna för strejkaktioner under avtalsperioden i så kallade ”oreglerade intressefrågor”. Sedan dess och än idag gäller att ”så snart parterna slutit kollektivavtal så hade man därmed också i princip reglerat alla frågor som fanns mellan parterna” (Kurt Junesjö i sin skrift Strejk – en demokratisk rättighet för bättre arbetsförhållanden).
Från första stund var den nya arbetsdomstolen en klassdomstol; ett redskap som arbetsgivare och stat kunde använda mot kämpande arbetare.
Hamnarbetarförbundet för kampen vidare
Men hamnarbetarförbundet ger inte upp. I ett uttalande från Förbundsstyrelsen med anledning av Arbetsdomstolens mellandom står man fast:
”Hamnarbetarförbundet har ingen avsikt att backa undan inför Sveriges Hamnars och DFDS-ägda Gothenburg Roro Terminals smutsiga angrepp på den fackliga föreningsfriheten (..) Hamnarbetsgivarna kommer aldrig att få diktera vem som företräder oss vid förhandlingsborden, ute på kajerna eller gentemot medier och allmänhet (…) De ska veta att vi är många och att vi aldrig ger oss.”
Hamnarbetarförbundet kommer nu att ta initiativ till en bred internationell ekonomisk insamling i och utanför hamnarna. Kommunistiska Arbetarföreningen uppmanar alla att stöda denna insamling!
Gå runt med listor på jobbet och samla in bidrag till Hamnarbetarförbundet!
Se till att detta blir en fråga som diskuteras bland dina arbetskamrater!
Enad kamp mot arbetsköparna i hamnarna och mot klassdomstolen AD!
Hela domen finns att läsa här, med arbetstagarledamotens reservation längst ner: https://arbetsdomstolen.se/media/acahwi12/97-25.pdf