Vill ni införa en diktatur?

Marx och Engels talade om proletariatets diktatur, vilket egentligen betyder en klassdiktatur, d.v.s. att det råder en demokrati för arbetarklassen, som skyddar den socialistiska staten mot beväpnade kontrarevolutionärer. Samtidigt ska givetvis alla demokratiska rättigheter garanteras i ett socialistiskt samhälle, inklusive rätten att kritisera det kommunistiska partiet, vilket är ett oundvikligt villkor om den socialistiska staten ska överleva (se kulturrevolution).

Idag lever vi i Sverige i en borgerlig diktatur, där företag ägs av kapitalistklassen, och arbetarklassen tillåts endast välja de politiska partier som upprätthåller den borgerliga diktaturen. Om arbetarklassen skulle hota detta system, kommer kapitalistklassen vidta fascistiska åtgärder för att försöka krossa ett sådant motstånd. Detta har bevisats t.ex. i Chile 1973. Diktaturen i det borgerliga samhället är riktad mot arbetarklassen, medan diktaturen i ett socialistiskt samhälle är riktad mot dem som med våld vill återupprätta kapitalisternas utsugning och förtryck.

Den proletära diktaturen, kan därför också beskrivas som proletariatets demokratiska diktatur, och detta system är miljontals gånger mer demokratiskt än den rådande borgerliga diktaturen eftersom en majoritet av befolkningen, arbetarklassen, tar kontroll över företag från den fåtaliga kapitalistklassen. Samhällsekonomin kommer inte längre att fungera efter vinst åt kapitalisterna, utan att anpassas efter människors behov.

 

Har Mao Zedong mördat miljontals människor?

Nej! Mao Zedong stred för det kinesiska folkets revolutionära sak, och under hans ledning befriade Kinas kommunistiska parti det kinesiska folket från imperialism, feodalism och kapitalism. Under hans ledning besegrade Kinas kommunistiska parti de japanska fascisterna som invaderade Kina under Andra världskriget. Sedan besegrades den av USA-imperialismen stödda Chang Kai-shek-regimen. Under Den stora proletära kulturrevolutionen (1966-76), bekämpade Mao Zedong de inom kommunistpartiet som ville återupprätta kapitalismen.

Den borgerliga anti-kommunismen kommer alltid att svartmåla kommunister. Detta är en naturlig och oundviklig del av det borgerliga samhället; det kommer slå tillbaka mot dem som försöker krossa det. Därför är anti-kommunism inbyggt i det kapitalistiska samhället, och det kan inte vara på något annat sätt. Ju mer framgångsrika kommunisterna är, desto större kommer de att svartmålas, och till sitt förfogande har kapitalistklassen en hel kör med akademiker, medier, politiker, ”experter” o.s.v. för att lura folket att kapitalismen är det bästa systemet, och att kommunismen är ond. Samtidigt dödar det kapitalistiska världssystemet miljontals människor genom mord, krig, utsugning, plundring, fysisk och psykisk terror och alla möjliga former av våld.

Men de fattiga i Tredje världen, där det kapitalistiska förtrycket är som hårdast, har under flera decennier kämpat för sina rättigheter och revolutionen under maoismens fana. Där kommunismen är som livskraftigast, där lyfter de förtryckta folken Mao Zedong som sin förebild. I Indien och Filippinerna, finns det idag stora kommunistiska partier, som i en kamp på liv och död kämpar för kommunismen, och har stort stöd från de förtryckta folken.

Video om Nya folkarmén i Filippinerna under ledning av Filippinernas Kommunistiska Parti. Publicerad av NDFP:s informationsbyrå.

Stödjer ni Kina?

Nej! Vi stödjer inte dagens Kina. I Kina idag styr en byråkratisk klass sedan 1976. När Mao Zedong dog tog kapitalistfararna, d.v.s. de som ville återställa kapitalismen, makten i Kina och fängslade de revolutionära ledarna. Idag är Kina ett kapitalistiskt land, där kapitalistiska produktionsförhållanden dominerar, och Kinas ekonomi är integrerad i den världskapitalistiska ekonomin. Kinas kommunistiska parti är idag ett socialfascistiskt parti – socialism i ord, fascism i handling. De som kämpar för arbetarnas rättigheter och vidhåller en revolutionär linje, straffas hårt av den kinesiska staten. Gentemot andra länder är Kina en socialimperialistisk stat – socialism i ord, imperialism i handling.

 

Vad var kulturrevolutionen?

Den stora proletära kulturrevolutionen skedde i Kina 1966-76 var en politisk kampanj och en bred folkrörelse för att främja socialismen och bekämpa de inom partiet som ville återställa kapitalismen. I själva verket var kulturrevolutionen också en politisk och ekonomisk revolution.

Under Den stora proletära kulturrevolutionen (1966-76), bekämpade Mao Zedong de inom kommunistpartiet som ville återupprätta kapitalismen. Dessa s.k. kapitalistfarare, vidtog många väpnade aktioner mot revolutionärerna i Kina vilket orsakade ett inbördeskrigsliknande tillstånd. Samtidigt fanns det även nästintill religiösa grupper i Kina som hyllade Mao som gud, vilket Mao Zedong var helt emot. I borgerlig framhävs oftast dessa två avvikelser som huvudsidan i kulturrevolutionen, när det egentligen var tvärtom. Kulturrevolutionen var därför komplicerad och kaotisk, men var helt nödvändig för att bekämpa ett kapitalistiskt återställande. Så länge som Mao levde, lyckades man under kulturrevolutionen besegra kapitalistfararna.

Alla tidigare socialistiska stater har urartat och kapitalismen har återställts. Mao Zedong analyserade denna urartning i Sovjetunionen, och kom fram att socialismen bekämpades inifrån. Således måste man ständigt genomföra politiska kampanjer för att bekämpa detta genom att höja kunskaperna om marxismen, förbättra den proletära demokratin och organisera till kamp mot de som avvikit från den socialistiska vägen, och istället tagit den kapitalistiska vägen. Men denna kamp ska inte vara våldsam, utan ske med kritik och övertygelse och få människor att förstå sina fel så att de kan omvandla sina bakåtsträvande åsikter. Vissa vägrar sådan omvandling, och blir ibland våldsbejakande kontrarevolutionärer som tar till vapen för att få igenom en kapitalistisk återställning, vilket skedde i Kina i viss omfattning. Således sade Mao att:

“Vi stöder inte denna typ av kamp utan vi stöder en kamp som förs med pennor och ord, även om det finns människor för vilka väpnad kamp behövs.”

Under Kulturrevolutionen fanns det även en kamp mot det gamla Kinas kvinnoförtryck, mot religiösa idéer som uppmanade till blind auktoritetstro istället för kritiskt tänkande, främjande av kollektivt beslutsfattande och stärkandet av den proletära demokratin samt en yttrandefrihet som aldrig tidigare skådats i Kinas historia. Men den allmänna och viktigaste lärdomen från kulturrevolutionen är att klasskampen fortsätter under proletariatets diktatur.

 

Vad är marxismen-leninismen-maoismen?

Marxismen-leninismen-maoismen (MLM) är arbetarklassens mest avancerade ideologi, som har utformats av arbetarklassens erfarenheter i kampen mot sina förtryckare. Denna ideologi har huvudsakligen utvecklats av Karl Marx, Vladimir Lenin och Mao Zedong. Maoismen analyserar och tar lärdom av de tidigare socialistiska staternas framgångar och misslyckanden, och dessa värdefulla erfarenheter använder vi för att nå allt större segrar mot kapitalistklassen. Maoismen är således vetenskaplig; den är vetenskapen om revolutionen (Se ”Vår ideologi”).

Vi kallar oss maoister eftersom Mao Zedongs teorier var de första som påpekade att för att bekämpa kapitalistfarare som vill omvandla arbetarklassens stat till en fascistisk stat, måste man inse att de som vill återställa kapitalismen finns inom det kommunistiska partiet, och detta innebär att klasskampen fortsätter i det socialistiska samhället under en väldigt lång period.

Världens mest livskraftiga kommunistiska rörelser, som idag finns i Indien och Filippinerna, tillämpar maoismen i sin kamp för rättvisa och befrielse från kapitalets diktatur.

 

Har inte kommunismen misslyckats?

Nej! Kommunismen, som det klasslösa samhället, har aldrig ens uppnåtts. I marxistisk mening är socialismen ett övergångsstadium till den klasslösa kommunismen.

Att Sovjetunionen och de östeuropeiska staterna kollapsade 1991 berodde på att i dessa länder hade en byråkratisk klass tagit makten, och återupprättade kapitalismen med en socialistisk etikett. Denna byråkratklass använde planekonomin för att berika sig själva och koncentrerade makten till en liten grupp i statsledningen. Denna byråkratklass utövade en fascistisk terror mot de faktiska kommunister som bekämpade deras byråkratiska-statskapitalistiska diktatur. Därför var dessa s.k. ”socialistiska” eller ”kommunistiska” partier i Östeuropa efter 1950-talet i själva verket socialfascistiska – socialism i ord, fascism i handling. Att dessa socialfascistiska partier kollapsade var därför helt naturligt.

Denna urartning i socialistiska länder är en viktig lärdom genom att vara ett negativt exempel och har lett till insikten om den allmängiltiga principen om att klasskampen fortsätter i det socialistiska samhället.

 

Vad är revisionismen?

Revisionismen är en ideologisk strömning som reviderar, ändrar, marxismens grundläggande principer (som t.ex. proletariatets diktatur) för att ta bort marxismens revolutionära kärna. Det som är kännetecknande för revisionistiska partier är att de påstår sig representera marxismen, men i själva verket bekämpar den. Revisionismen förvränger de åsikter som kommunismens grundare, Karl Marx och Friedrich Engels, hade. Eftersom marxismen har vidareutvecklats av Lenin och Mao Zedong, vars universella principer har visat sig vara riktiga i klasskampens gång, försvarar vi även deras vetenskapliga teorier mot revisionism. Kommunistiska Arbetarföreningen är därför en antirevisionistisk organisation.

Revisionismen har gjort enorm skada mot den internationella kommunistiska rörelsen, men med marxismen-leninismen-maoismen som sitt vapen har det internationella proletariatet nu en teoretisk insikt och praktisk erfarenhet om hur denna revisionism kan bekämpas.

(För mer om revisionismen i Sverige, se ”Varför ny organisation?”).

 

Vill ni ta avskaffa yttrandefriheten?

Nej! Friheten att kritisera det kommunistiska partiet och den socialistiska staten är en väsentlig del av den fortsatta kampen under proletariatets diktatur mot de kapitalistfarare inom partiet eller statsapparaten som tar den kapitalistiska vägen och vill upprätta en byråkratisk fascistdiktatur.

Även om det formellt råder demokratiska rättigheter i ett land i Sverige, så styrs i praktiken alla de största nyhets- och mediekanalerna av kapitalistklassen, eftersom de äger dessa företag. Under kapitalismen kan en genuin yttrandefrihet aldrig existera. Endast under socialismen kan arbetarklassens åsikter faktiskt påverka deras liv på ett meningsfullt sätt, eftersom hela den samhällsekonomiska utvecklingen ämnar tjäna folkets behov, och inte kapitalisternas vinstbehov.