Jose Maria Sison, grundande ordförande för Filippinernas kommunistparti, förklarade korrekt i sitt sista budskap till de revolutionära krafterna och folket att den filippinska folkdemokratiska revolutionen är oövervinnelig!
I motsats till delögnaktiga och själviska uttalanden från Marcos Jr:s väpnade styrkor om att Sison skulle sätta stopp för den revolutionära rörelsen, är revolutionen stark nog att klara av förlusten av sin store ledare. Ka Joma har efterlämnat en skattkammare av marxist-leninistiska-maoistiska verk till de filippinska revolutionärerna där hans odödliga revolutionära anda kommer att leva för att vägleda nästa generation av partikadrer till större höjder.
Nya Folkarmén (NPA) har öppnat mer än 110 gerillafronter över hela landet och byggt upp tusentals lokala massorganisationer. Den genomför jordreformer och bygger upp folkets demokratiska regering baserad på folkets organiserade styrka.
Det USA-ledda krigsmakten har kommit med påståendet att de har uppnått en “strategisk seger” som syftar till att rättfärdiga att de i åratal har slösat bort hundratals miljarder av folkets pengar för att finansiera sina hänsynslösa militära offensiver och utbredda övergrepp. Ändå fortsätter de väpnade styrkorna att kräva mer pengar för att köpa vapen och upprätthålla verksamheten för mer än 160 bataljoner med stridande trupper, även i områden som de har förklarat vara “rensade” från NPA.
Hittills har Filippinernas nationaldemokratiska revolution åtnjutit betydande solidaritet och ömsesidigt stöd med många revolutionära rörelser och partier runt om i världen. Folkarmén har fått sin status som krigsmakt, inte minst på grund av att man har inrättat lokala organ för politisk makt som är rötterna till den provisoriska revolutionära regeringen. Den har också framhärdat i fredsförhandlingar med regeringen för att lösa orsakerna till den väpnade konflikten och upprätta en rättvis och varaktig fred, en strävan som har fått stöd av den norska regeringen och andra länder.
De försämrade socioekonomiska förhållandena och statsterrorismen uppmuntrar folkets motstånd. Den kroniska krisen för det härskande halvkoloniala och halvfeodala systemet i Filippinerna förvärras snabbt, vilket kännetecknas av en kraftig ekonomisk nedgång och försämrade levnadsförhållanden. Massorna av arbetare, bönder och andra arbetande människor blir alltmer rastlösa över den socioekonomiska krisen och upprörda över Marcosregimens grova nonchalans av de försämrade förhållandena. Den rådande situationen tvingar folket att organisera sig och kollektivt kräva brådskande demokratiska reformer.
Den filippinska ekonomin och regeringen är bankrutt på grund av sina interna missförhållanden och det världskapitalistiska systemets nuvarande kris som saknar motstycke. Förutsättningarna för att föra revolutionen framåt är därför gynnsammare än någonsin tidigare.
Update Philippines Volym IV, nummer 25. 30 december 2022.